Institutet för de inhemska språken
 

B

Babb- i Babban grund Kh, Babbas lindorna Or, Babbas stenen Kb. Trol. till kortf. av personn. (LEX)

BACKE som efterled i nära 8 000 namn, av vilka en del betecknar bydelar och gårdsgrupper, främst i ÖB öNL, som Rasmusbacken Kb, Brännbacken Pu, Postbacken Bo, inemot hälften är namn på gårdar och torp, vanligast i NL, som de allm. Nybacka, Solbacka, Tallbacka, och över hälften är namn på backar av olika slag, de flesta i NL ÖB, som Bodalsbacken Vå, Vargbacken Na, Skolvbacken Ka, Kungsbacken Bo, Kvarnbacken Bj. Till dial. backe 'moränkulle, sluttning el.d.', ofta bebyggd (FO).

Särskilt i beb.namnen är det vanligt med obest. form, på -back i smÖB vÅB, t.ex. Danielsback Bj, Häggback Nä, Norrback Iö Ho, på -backa i ÅL öÅB NL, t.ex. Skansbacka Fö, Västerbacka Ki, Kuckubacka Sn, Oppibacka Ky. På best. -backen ändas i allm. gårdsgruppsnamn som Finnbacken Lt, Greggasbacken (uttal -backa) Pe, samt framför allt namn på höjder, vägbackar o.d. som Brustabacken Sa, Klockarbacken Ki, Galgbacken Ky, Sågbocksbacken St, Björnbacken Sv.

Förleden Back- finns i ett par hundra namn som Backbrunnen Sa, Backgärdan allm., Backliden ÖB, Backåkern allm., vanligen syftande på läge i en backe. Av särskilt intresse är Backskär(et) skär i Kö Ku, jfr Kullskär. (LEX)

-backe Gruppen av namn på -backe omfattar sammanlagt omkring 8 000 namn. De finns i alla delar av området, främst i Österbotten och Nyland. På Åland uppgår de till ca 600 och i Åboland till ca 500. Bestämd form överväger. Redan på 1500-talet hade ett trettiotal väst- och mellannyländska småbyar namn på -backa. Backe-namn på gårdar och torp är vanligast i Nyland. Obestämd form är vanligt i bebyggelsenamnen; former på -back finns i södra och mellersta Österbotten samt i västra Åboland, former på -backa på Åland och i östra Åboland och Nyland. Gårdsgruppsnamn som Finnbacken i Lappträsk och Greggasbacken i Pedersöre har vanligen bestämd form -backen (med uttalet -bakkan). Namnen är vanligen bildade till ordet backe i betydelsen ?sluttning av höjd eller kulle?. En tredjedel av de åländska samt en femtedel av de åboländska och österbottniska namnen på -backe åsyftar bebyggelse. Bastubacken, Björkbacken, Kola(hus)backen, Kvarnbacken, Ribacken, Sandbacken och Stenbacken är de vanligaste namnen på -backe. (TER: 48)

Back(as/is-) i ett drygt hundratal namn på gårdar och torp i alla delar av området, som apokoperat Back i sÖB Ho, Backa i vNL, Backans i Ec Ha Ge, Backas allm., Backens i Ha Kh Bj, Backers i Sn Ka, Backis i ÅB NL Kv, Backom i Hi Hangö Pä. Till personn. el. till ordet backe syftande på backläge, eller en härtill bildad personbeteckning. Som förled i t.ex. Backans bergen Ec, Backamalmen Iå, Backasbäcken Li, Backershultet Ka, Backisbådan Be, i regel till något av beb.namnen. (LEX)

Bad(ar)- i Badgrynnan Ec och Badviken Bo (ba:d-) samt Badarholmen Mm och Badarskäret Kh (badar-). Till bad, bada för 'gå i bad, om fisk' el.a. badande (FO). (LEX)

Badd- i Baddet odl. och Baddmalm Br, Badden sund och Baddfladan Iå, Baddgrundet och Baddudden Te. Oklart urspr. (LEX)

Baddar- i Baddaren grund Nä, Baddarsback och Baddarsnäset Ma. Trol. till personbet. (LEX)

Bagar(s-) i beb.namn Bagars ÅL Ko Ki Lt och t.ex. Bagar-Finas Sa, Bagar-Majas Tj samt bl.a. Bagarsbacken Ha Fö, Bagarböle Pä, Bagarholmen Pä, Bagarklobben Hi, Bagars gärdan Ho. Till yrkesbet. bagare eller därtill bildad personbet. (LEX)

Bagg- i grundnamn Rönnbaggen, Tvibaggen Kö, Baggen Na, gårdsnamn Baggas Bo Pä Vö Or Kr, Baggis He, bynamn Baggby Po, Baggböle He, Baggård Sn, Baggholma Bö, Baggnäs Pä och naturnamn som Baggharu Ko, Baggholm(en) Ha Iö Bo Pä, Baggkil Iö, Baggkärret Lt St, Baggskär(et) Kö Ko Na Öj, Baggön En. Till mansn. Bagge (särsk. beb.namnen) eller djurordet bagge (som dock är sällsynt, FO). (LEX)

Baj- i Bajan (bajjon) holme o. torp En, med Bajberget, -udden, -viken. (LEX)

Bajars som gårdsnamn i Pä Li Lt, jte Bajarsängen Pä. Till personbet. innehållande ty. bayer 'person från Bayern'. (LEX)

-bak (-ba:k) i Surbak vik Ec, Flatbak udde Bö, Slätba(c)k skär Ho. Jfr namn på -baken i Sthlms skg. (LEX)

Bak- 1 som förled i ett drygt tusental namn, de flesta i NL ÅB, t.ex. Bakbyn bydel Lo, Bakgärdan allm., Bakhagen allm., Baklandet allm., Bakmalmen Ki, Bakmyran Ec, Bakskogen allm., Bakskär Ha Ge Sa, Bakåkern allm. Till adv. bak, angivande läge längre borta i byn. (LEX)

Bak- 2 särskilt i ÖB i prepositionsnamn som Bak bådan vik Mu, Bak holmen odl. Kh, Bak rian odl. Nä Öv Mu, Bak träsket odl. Vö Mu, Bak Gräsbäcken odl. Li, Bak Marisor odl. Kv. Till prep.uttr. på bak-, syftande på att orten ligger bortom det angivna. (LEX)

Bakars (bakars) hn Db. Till dial. bakare 'bagare' (FO). (LEX)

Bakbräds- i Bakubrädshäll (baku-) grund Bo. Till dial. bakubräde 'bräde för brödens jäsande' (FO). (LEX)

Bakemellan odl. Lu. (LEX)

Baki- i prepositionsnamn som Bakibacka odl. Te, Bak i kilen odl. Vf, Baki Milängen odl. Mu. Till prep.uttr. på baki-, syftande på att orten ligger i bortre delen av det angivna. (LEX)

Bakom- i prepositionsnamn som Bakom Antas odl. Öv, Bakom bäcken odl Mu, Bakom berg odl. Kö, Bakom källarn odl. Br, Bakom rian odl. Na Sn Iå, Bakom Salo odl. Kb, Bakomängsbacken He. Till prep.uttr. på bakom- syftande på att orten ligger bakom det angivna. (LEX)

Bakre o.d. i bl.a. Bakre Alho odl. Ky, Bakre betet odl. Sn, Bakre näset odl. Vå Su, Bakersta ängen odl. Na. (LEX)

Baktill- i Baktillgärdan, Baktillträsket odl. Kb, Baktillmossen odl. Nv. Till prep.uttr. syftande på att orterna ligger på bortre sidan om det angivna. (LEX)

Baktrågs- i Bakutrågsberget (baku-) berg Bo. Till dial. bakutråg 'degtråg' (FO). (LEX)

Bakugn- i Bakugnen vikar Sn Sv, Bakugnsbacka backe Si (med ugn), Bakugnkärr kärr He Si. Till dial. bakugn, syftande på ugn el. likhet. (LEX)

Bak(up)på- i prepositionsnamn som Bakuppå äng Kh Kv, Bakpå holmen odl. och notvarp Pa, Bak på Kobban vik Re, Bak på Brännäs notvarp Bo. Till prep.uttr. på bak(up)på-, syftande på läge bortom det angivna. (LEX)

Balder(s)- i Balderback Pa, Balderön Vå (vanl. Ön), Baldershagen Bo och Baldersåkern Es. Till person- el. djurnamn? (LEX)

BALG i ett 50-tal viknamn, de flesta i sÅB vNL, t.ex. Balget sÅB vNL Ky, Balgan Bo och Finnbalget Hi, Norrbalget Sn Iå, Stenbalget Pa, Äsknäsbalget En, Svartöbalget Ky, Sandöbalgan Bo, samt bl.a. Balgholm(en) Iå Ky, Balgliden Na, Balgudden Sn, Balgabottnen St, Balganviken Bo, Balgenbrantarna Ko, Balgegrundet Sn. Till ä. balg för 'buk, bälg' (SAOB), jfr fi. palje 'bälg', syftande på vikarnas påsform; förledsfallen i allm. till ortnamn. Jfr bälg. (LEX)

-balg Bland de mara speciella viknamnen finns ett femtiotal namn på -balg, de flesta i Åboland (Nagu, Hitis) och västra Nyland. Det vanligaste är osammansatt Balget, och dessutom förekommer t.ex. Västra balget i Nagu, Finnbalget i Hitis, Äsknäsbalget i Tvärminne, Svartöbalget i Kyrkslätt. Vid sidan av dem finns enstaka namn på -balgen i västra Nyland, -balgan i Borgå samt (urspårade?) Baljan o.d. i Föglö, Pargas, Larsmo. Besläktade verkar också namn som Kasbälgen i Kvevlax och Bälgviken i Geta.

Det gemensamma för de namngivna orterna är att de är öppna, påsformiga vikar, och namnen ser ut att innehålla det äldre balg för 'buk, bälg' o.d. (SAOB) som ligger till grund för fi. palje 'bälg'. De belägg för ordet med topografisk syftning som anförs ur dialekterna verkar närmast extraherade ur viknamn. Men närstående är säkert det balge som i västra Nyland har använts för 'bukt av nätgarn' (FO). (SKG:122)

Balj- i Baljan odl. Kb La, Sandbaljan odl. Kr, Baljhagen Kr. Till sb. balja, el. besläktat med BALG? (LEX)

Ball- i grundnamn Bisaballen Bo St Py, Träball Vö, Tveball Iö, jfr Ballaren äng Vö, samt Ballhagen Kb, Ballkobb Fö, Ballkyrkan sten Tj, Ballskär(et) Ko Kr, Ballstenen Vö och Ballskinnet grund Sn, Ballskinnsholmen skog Lt. Till dial. ball 'penis, testikel' o.d. (FO). (LEX)

Ballast- se Barlast-. (LEX)

Bals- i Bals (balss) hn Ho, Balsa (ballsa) hn Ka, med Balsaskogen, Balsars (balls-) gård Kh, möjl. Balsgrund (ba:ls-) grund Ko. Till mansn. Bardh el. Balt(a)sar. (LEX)

Bam- (bamm-) i Bamböle by i Fi och by vid Fredrikshamn (nu fi. Pampyöli). Enligt Thors till ett personbin. bildat till fsv. bamba 'trumma'. (LEX)

Bambar- i Bambaren grund Ko och äng Or. Till fsv. bambare 'trumslagare' (Sdw OB). (LEX)

Bams- i Bamsas gård He, Bamssveden äng Bo, Bamsåker, -ängen odl. He. Åtm. gårdsn. till personbin. Bamse, jfr dial. bamse 'bjässe' (FO). (LEX)

BAN (ba:n) i några ängsnamn i öÅL, t.ex. Banen äng Ku, Banorna odl. Bö, Torsvik banen äng Ku, troligen Banbacka backe Ku, Banstacksnäset omr. Ku. Till dial. ban (pl. -or) 'slät äng, torrlänt ängsvall' (FO). (LEX)

-bana i Banan vik Ko, Ryssö banan och Rönnlands banan fjärdar Hi. (LEX)

Band- i Åbandet odl. Vö, strandomr. Kr, Eldbandet skog Öv (eldhärjad), samt Bandklubben skogsbacke Kr, Bandängen äng Vb, Bandkärret odl. Py, Bandskär skär Hangö. Till sb. band syftande på långsträckt form, gärdsgårdsband el.d. (jfr FO). (LEX)

Banj(us)- i Banjusas gård Sv, Banjesholmen holme Kv. Trol. till en personbet. (LEX)

BANK i ett par tiotal grundnamn som Banken Fi, Lerbanken Fö, Bildholms banken Na, Käringbanken Hangö, Högholmsbanken En samt Sanisbanken ås Iå, Banken odl. Pu (ås) och Bankholmen holme Ge. Åtminstone grundnamnen till lånordet bank för 'ås av sand, lera' el.d. (LEX)

-bank Namn på -bank finns ställvis vid sydkusten; sammanlagt uppgår de till ett knappt tjugotal. De har bestämd form, som i Lerbanken i Föglö, Bildholmsbanken i Nagu, Käringbanken vid Hangö, Furuskärsbanken i Ekenäs. Namnen är säkert relativt unga; ordet bank för 'undervattensgrund av sand, lera' är ett lånord med engelsk-holländsk härstamning. (SKG:93)

Bann- i Bannekleven sänka Ku, Banning (= -äng?) vik o. äng Ku. (LEX)

Bar- (ba:r-) i Baran berg Jo och Barkulla backe Sn, Barmossen mosse Lf, Barskär skär Ge Kö Ko, Barö ö och by Iå, Barören grund Bö. Kanske till adj. bar för trädlös? (LEX)

BARA (barun) i Baran notvarp Pä, Barorna äng Kh, Stor- o. Lillbaran holmar St, Fallholms baran sund Pä. Till dial. bara 'bar fläck i skog, vassvik' (FO). (LEX)

Barbus (barr-) gård, jte Barbusgårdarna gårdsgr. Ma, redan 1583 Barbros gård. Till kvinnon. Barbro. (LEX)

Bark- i Barkgrynnorna grund Be, Barkhagen odl. Kb Nv Tj, Barkholm(en) omr. Bö Mu, Barkhultet skog Mö, Barkkärr(et) odl. Ki Li Or, Barkmalmen skog Ka, Barksjö sjö Te, Barkudden udde Bo, Barkvik vik Vå. Till sb. bark, syftande på barkning av timmer el. hudar. (LEX)

Barka(r)- i Barkarn = Barkarsund sund Iå, Barkaren odl. Kb , Barka(r)s gårdar Ka Ky Bo St Nä Pe, och Barkarbacken skog Ka, Barkanbådan grund Re, Barkarböle by Te, Barkargrund grund Kh, Barkarhagen hage Ky, Barkarholm(en) udde Mm, backe Re, holme Vö, Barkarhällan backe Vö, Barkarmon gårdsgrupp Sv, Barkarsskatan odl. Pe, Barkarudden udde Ka, Barkaråkern odl. Ka. Till vb barka 'barka timmer el. hudar' (FO) eller sb. barkare. (LEX)

Barlast- i Barlastbron bro Te, Barlastbådan udde Be, Barlastgrundet grund Na, Barlastholmen holme Bo, Ballastudden Pä. Till sb. barlast, ballast 'barlast i båt el. skepp'. (LEX)

Barmhärtig- i Barmhärtlighära grund Kö. (LEX)

-barn i enstaka namn som Granholmsbarnet (-bɷ:ne) udde Pa, jfr Hittebarnet grund Iå. Till sb. barn syftande på bihang till en holme, jfr -unge. (LEX)

Ba(r)n- (ba:(r)n-) uppträder jämte Bå(r)n- som förled i ett sextiotal namn i alla delar av området. Största delen av namnen har betecknat holmar el.d., som Ba(r)nholm(en), 13 fall i ÅL vÅB vNL, jte 26 på Bå(r)n-, Banskär omr. Kö, Ba(r)nör grund Vå. Andra namn har betecknat terränglokaler som Banbacka Ku, Barnklevarna Fö, Barnmossen Br. Till sb. barn, event. mytologiskt, jfr Bå(r)n- samt Skgnamn (om Barnholm). (LEX)

Barnholm Sammanlagt finns det litet över fyrtio "Barnholmar" i vår skärgård, de flesta inom Åboland. Enligt dialekten heter de vanligen Banholm kring Åland, Barnholm uppe vid Iniö, Bånholm i Ålands nordöstra skärgård och största delen av Åboland, ibland Bårnholm i Nagu och antingen Barn- eller Bånholmen i Nyland. Formerna visar entydigt att namnen innehåller ordet barn, i dialekterna vanligen bå(r)n. Men på vilket sätt har holmarna haft med barn att göra?

Sägnerna berättar att det förr har brunnit en eld på holmen under mörka kvällar. Enligt folktron har elden berott på att någon flicka som kommit i olycka har lönnlagt sitt foster på holmen. Det ovälsignade fostret har inte fått ro i graven, och därför har det lyst "drakeld" på platsen. Nu skall vi säkert inte tro att något foster verkligen har blivit lönnlagt på var och en av holmarna. Men det har kanske skett någonstans, och gett upphov till en sägen och till s.k. vandringsnamn på andra håll, utan någon faktisk händelse som grund. (SKG:103)

Bart-, Bar(t)s- (som bart-) i Bartböle, nu fi. Parattula by Gus, Bartkilen odl. Ki, Bartisåkern odl. Ki, (som bars-) i Barsas hn Pä, med Barsasmossen m.fl., Bartsgårda by Fi, Barsgård by Sn, kanske i Barsängen (ba:rs-) odl. Ki. Till mansn. Barse, Bart-? (LEX)

Bas- (ba:s-) i Basen torp Fi, äng Le samt Basberget berg Le Sn, Basholmen holme Br, Baskällan källa Ki, Basudden udde Le, Basåkern odl. Fi, Basören grund Bo. Till sb. bas, syftande på befästning? (FO). (LEX)

Basa- (basa-) i Basabacka/-en backar St, Basa(böle) by Br, vid Basafjärden, Basakärr äng Po, Basaören grund Si, jfr Basatorget i Ekenäs, Basarängen äng Po, Basarn berg Si. Till ett mansn. eller vb basa för 'badda' eller 'piska' (FO). (LEX)

Basas (basas) odl. Vö, vid Basasbacken. (LEX)

Bast- (basst-) i ett drygt hundratal namn som Bastbacken Pa, Bastböle by Fb, Bastforsen Py, Bastholm(en) NL, Bastkärr(et) allm., Bastsjön Ka, Bastskatan Re, Bastvik(en) allm. och Bastö(n) allm., de flesta i ÅB (Pa) och NL, få fall i ÅL och särsk. ÖB. Vissa namn som Bastkärr(et), Bastsjön kan kanske ha haft med (rötande av) lindbast (FO) att göra. I allm. förefaller namnen att vara nedslitna former av namn på urspr. Bastu-, syftande på fiskarbastur el.d. (FO). Jfr BASTU. (LEX)

Bastes- (basstis-) i Bastesbacka (omr.) och Bastesberg Si, Basteslandet och Bastesmossen Lt. (LEX)

BASTU i ett tjugotal namn som Svinbastun vik Ko, Märabastun äng Ki, Ryssbastun vik En, Brännbastun skog Pu, samt ett par tusen namn på Bastu- (basstu-, bassto- el.d.), särskilt ofta (även i ÖB) av typerna Bastubacken, Bastuberget, Bastugärdan, Bastuhagen, Bastuholm(en), Bastukärr(et), Bastuvik(en), Bastuåkern, Bastuängen. Till sb. bastu för 'badstuga' eller 'fiskarkoja' el.d. (FO). I det vanliga grundnamnet Bastuknapeln och vik- eller grottnamnet Bastuugnen ingår sammansatta dial.ord (FO). Jfr Bast-. (LEX)

Bast(u)- Namnen på Bast(u)- har vanligen formen Bastholm(en) och Bastvik(en) i Pargas och Nyland och t.ex. Bastuskatan och Bastuskäret i Österbotten. Motsvarnade former anträffas av sammansatta ord i dialekterna (FO), och namnen har säkert i allmänhet syftat på fiskarbastur. (SKG:210)

Batteri- i Batteriet Fi Su Vå Ki En Db Nä Bj Kb samt Batteribacken Jo, Batteribergen Sa Ha Jo Fö En, Batterigrundet Iå Ky, Batteriholmen Vasa, Batteriudden Su Vå, Batteriviken Su En, Batteriåkern Ha Nv, Batterisören Ko. Till sb. batteri, de flesta syftande på befästning. (LEX)

B(e)atas i Batas, beb. Sv Re Mu Pe Pu La, Beatas Pu, Beatus Kv samt bl.a. Beatasbådan Be, Batasholmen backe Pu, Batas hålet ågren Kr. Till kvinnon. Beata. (LEX)

Beck- i Beckholmen holmar vid Åbo Vasa, Beckudden (bick-) udde Te. Till sb. beck, antagligen införda av sjömän. I t.ex. Beckbruket, Beckhovet ingår sms. ord på beck-. (LEX)

Bejar- I Bejarholmen holme Iå, 1783 Bäijarholm. Trol. till en personbet. (LEX)

Bell(-) i Bell hn Es, jfr Bellskogs- omr. Lo, Bellas f.d. hn Bo. Till ett personn.? (LEX)

Ben- (bein-, ÅL vNL be:n-) i Halsbenet vik Hi, udde St, Högben by Ka, Tränuben kärr Sn, samt som förled i bl.a. Bengrundet Fö, Bengärdan Kb, Benhålet Na, Benklint Ku, Benklubben Kr, Benkobben Kö, Benkärr Ko Lt, Benviken Jo. Troligen till sb. ben, med oklar syftning. Jfr Ben(s)-. (LEX)

Bend- i Bemböle (bömm-) by Es, Bendby (bemm-) by Ko. Till mansn. Bente el.d. (LEX)

Bene- i Benekläpparna (bene-) grund Ko. (LEX)

Bengts- i beb.namn Bengtas ÅL NL ÖB, Bengters Or, Bengtos Ho, Bengts ÅL NL ÖB, Bens (beins) öNL, Bengtsens Öv, Bensas He, Bentes Jo Re, samt i bl.a. Bensberget Pä, Bengtsby Bo, Bengtsböle Le, Bengsholm Kö, Benskärret Pä St, Bensmalmen Bo, Bengtsmora Ka, Bengtskär(et) Iå Hi Kh, Bensåkern Bo. Till mansn. Bengt av Benedictus eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Benjam(in)s(-) i Benjams hn Sm, redan 1794 Benjams, samt Benjaminsgrundet Bj, Benjamasgärdan Öv, Benjasback Ma. Till mansn. Benjamin. (LEX)

Benn- i gårdsnamn Bennas Pl, Benneses Bj, Bennis Re, Bennusas Sv samt Bennäs odl. Sn Lo, Bennäs(et) by Pe, och Ben(n)viken bydel Nä. Till mansn. Benne, Bente el.d.? (LEX)

Ben(s)- (som be:n-) i Benholm(en) Ho Hi, Benskären Hi, Benstrand Ho samt (som b(j)e:ns-) i Bensberg, Benskil, Benskärr, alla i Ho. Till urspr. B(j)ärn(s)? (LEX)

BERG som efterled i över 8 000 namn, de flesta i NL, färre i ÖB. Största delen av namnen har betecknat berg av olika slag, såsom de allm. förekommande Högberg(et), Kasberg(et), Kvarnberg(et). I ÖB finns ett knappt hundratal grundnamn på -berget, som Ankarberget Be, Knappelberget Nä, Rackarberget La. I NL och spec. vNL finns det en del nyare beb.namn på -berg, som Eriksberg Db, Johannesberg Iå, Sundsberg Ky.

Uttalet är i allm. -bærg-; brutna former på -bjærg- finns i öNL och nÖB (Vö-). Obest. form på -berg är rel. vanlig i Sa Su Vå vÅB och Re, t.ex. Kikarberg Sa, Brunnsberg Ho, Rustanberg Re. Över hela området är best. form på -berget allm., t.ex. Narmoberget Jo, Stackberget Pa, Vilanberget Lt, Nabberget Pu. Också plurala namn förekommer överallt, vanligen på -bergen, med former på -bergenen i Fi Fö Bö, -bergarna i öÅB (Na-), Iå Db Ky och Öj (?).

Förleden Berg- ingår i några hundra namn. Allm. förekommande är Bergbådan (ÖB), Berggrundet, Berggärdan, Bergholm(en), Bergkulla (NL), Bergskatan (ÖB), Bergåkern, Bergö(n). Vanligen har namnen angett att orterna har bestått el. omgetts av berg. De särsk. på ÅL talrika Bergskär (jte Besskär) är kanske missuppfattade Berke-namn syftande på björkskog. (LEX)

-berg Grund med namn på -berg förekommer bara vid den österbottniska kusten, framför allt vid Kvarken. Sammanlagt uppgår de till ett åttiotal fall. Namnen har så gott som genomgående bestämd form, t.ex. Vedaberget i Öja, Tärnesberg i Replot, Äggörsberget i Solv, Ankarberget i Bergö, Knappelberget i Närpes. Från början har namnen säkert syftat på bergklackar, även om orterna numera huvudsakligen består av omgivande moränsamlingar. Gränsen mot namn på berghällar på stränder är i vissa fall svår att dra. I namnen ingår dialekternas berg, som även har haft betydelsen 'berggrund, berghäll; bergklack i havet' (FO). (SKG:71)

-berg Det finns ca 8 400 namn på -berg. Omkring 5 000 namn förekommer i Nyland, där de är speciellt vanliga i Ingå, Snappertuna, Tenala och Ekenäs. I Österbotten påträffas något över 1 000 namn, medan Åland och Åboland har ca 1 200 namn vardera, de flesta av dem på östra Åland och i västra Åboland. Namnen betecknar övervägande berg av varierande slag, från höga formationer och långsträckta bergmassiv till lägre klippor och hällar, som inte nämnvärt höjer sig över jordytan. I Österbotten åsyftar numera ett tjugotal namn bydelar och ett hundratal namn grund eller holmar, ursprungligen avseende bergklackar. Motsvarande förfinskade namn på -peri förekommer i norra Satakunta. Ca 400 gårds- och torpnamn har bildats till -berg; de flesta av dem uppträder i Nyland. Endast fyra namn har blivit bynamn. Bestämd form -berget är allmän över hela området, med undantag av Åland, där närmare hälften av namnen har obestämd form. Också plurala former förekommer överallt. Förutom den vanligaste formen på -bergen förekommer -bergenen. Brutna uttalsformer på -bjärg finns i norra Österbotten och östra Nyland. (TER:17)

Berghamn Så har Berghamn i Houtskär och Nagu ibland misstänkts för att vara ursprungliga "Bergö hamn", bildade till ett namn på huvudön vid hamnen. Men vid närmare granskning visar sig Berghamn vara ett återkommande namn vid sydkusten, belagt i ett tiotal fall som knappast alla kan bortförklaras som nedslitna former. Det troligaste är alltså att namnen är ursprungliga; det har varit brukligt att namnge orter i skärgården utgående från att de har haft en skyddad hamn mellan berg. (SKG:216)

-berga i ett antal lgh.namn av växlande ålder, t.ex. Berga by Ki, torp Iå, bruk Pö, samt Alberga Es, Björkberga Pa, Ljungberga Fb, Solberga Ki, Åsberga Sj, de flesta i NL ÅB. (LEX)

Bergas, -e(n)s i beb.namn Bergas, Bergis i NL ÖB, Bergenas Kn, samt t.ex. Bergesbacken Bo, Bergesgrundet Ky, Bergiskobban Be, Bergaskyttan Pu. Till berg syftande på bergigt läge, eller en härtill bildad personbet. eller ett beb.namn. (LEX)

Ber(g)s(-) (bærs) i beb.namn Ber(g)s Iö Na Hi Bo Pä Lt St Nä Öv Ma Bj, samt bl.a. Bersbacken Bo, Bersgrynnan Bj, Bersgränden Ma, Bers hägnan Iö, Bers klobbarna Hi, Berskläpparna Kö, Bersvik Ho, Bersängen Pä. Till ett mansn., knappast Berg-, troligen Bert. (LEX)

Berit- (be:rit-) i V och Ö Beritholmen holmar Na, Beritosrevet grund Bj. Till kvinnon. Berit? (LEX)

Berk- se Birk- (LEX)

Bern- (bæ:rn-) i Bernas gård Nä, samt Bernas holmen, -liden, -träsket vid Kaskö, Bernholm och Bernsklobbarna Bö. Till mansn. Bern. Jfr Bän-. (LEX)

Bern(har)ds- som beb.namn Bernhardas Sb Re, Berntas Bo samt i t.ex. Bernhardas grynnor, Berntashagen Nä. Till mansn. Bernhard, Bernt. (LEX)

Bers- se Ber(g)s-, Bert-, Bärs- (LEX)

Bert- i Bert(as) hn He Si, Bertby byar Sa Vö, Berklar hn Ee (av Bert-Lars?), Bertvik omr. Ho, samt Bertbacka, -branten, -stycket, -ängen Si, trol. i namn på Ber(g)s-. Till mansn. Bert(e). (LEX)

Bertels(-) som beb.namn Bertels Ho, Bert(i)las Jo Le Re, Bertils Ec Sa Vå Sj Bo Py Mm Vö Or Mu samt t.ex. Bertilsberget Or, Bertilsgärdan Fö, Bertilskärret Pä, Bertelskär Ho, Bertelstenarna Iö, Bertilsängen Ec. Till mansn. Bertel, -il. (LEX)

Besk- i Beskholm (beisk-) holme Ho. (LEX)

Bes(o)- dels i Beskilarna (beis-) strand Vf, dels i Besaskär Ko, Besavik Na (besa-) och Besokläpp Fö, Besovik Hi (be:so-). Oförklarade. (LEX)

Besvär- i backnamnen Besvärligbacken Hangö, Besvärsbacken So. Till sb. besvär 'omak, möda' (FO). (LEX)

Besökar- i Besökarudden udde Iå; där bodde tullarna som skulle "besöka" passerande fartyg. (LEX)

-beta (-beit) i Albetan vik och -betor odl. Ku. (LEX)

BETE 1 i ett drygt hundratal odl.namn, främst i nÖB, t.ex. Bettorna Ho, Mattesbetan Mö och Sandbetan Bo (-bitan) samt Skatabetan Kb, Bodbetan Nv, Dalabetan Tj, Grusbetan Pu, Lågbetarna La (-beta-), Soldatbetan (-bitan) Vö. Till dial. bete 'liten bit' (FO). (LEX)

-bete Bete påträffas i ca 180 namn på mindre odlingar, åkerbitar, skiften och tegar. De förekommer framför allt i norra Österbotten, t.ex. Lågbetarna (lå:gbätana), åker i Eugmo, Larsmo. I Åboland och Nyland uppträder namn på -bete sporadiskt, t.ex. i Sandbeten (sandbetan), åker i Londböle, Borgå. På Åland saknas namn av detta slag.

App. bete, 'bit, litet stycke' (fvn. biti 'bit', av vb. bita; Olson 1916:203), är en äldre form än nsv. bit. Det uttalas i dialekterna beta, bita, be:t, bötta osv. och är tämligen allmänt (FO).

I likhet med namn på -stycke bildas av namn på -bete ibland namnserier för att beteckna delar eller tegar i en och samma åker. Hemåkern betecknar en åker i Rödsö, Karleby, där de ingående tegarna kallas Storbeten, Smalabeten och Ribeten. En odling benämnd Svedjebackåkrarna i Åivo, Karleby, består av tegarna Fyrkantobeten, Jakosbeten, Ribeten och Storbeten.

Förlederna i namnen på -bete är av samma typ som i många andra namn på mindre odlingar eller inhägnader, dvs. lägesangivande med ortnamn som Lillbackbeten (lissbakkbitan), åker i Miemois, Vörå, eller tillhörighetsangivande med ett personnamn eller en personbeteckning som Pappas betarna (papas betona), åker i Kortjärv, Terjärv, samt form- eller storleksangivande med ett adjektiv som Lillbeten (lihlbeta), åker i Överlappfors, Esse.

Också i äldre handlingar påträffas namn på -bete. Av en hemmansklyvning år 1768 i Monå, Munsala, framgår att namn på -bete, liksom namn på -stycke, betecknar tegar inom ett större åkerområde. Så består t.ex. Storåkern av delar benämnda Norrbeten samt Bostycket, Kullstycket och Södra stycket (se Huldén 1984:151 f).

Ordlek är Sockerbetan 'sockerbit', åker i Nederpurmo, Purmo. Benämningen hör ihop med namnet på en annan åker, Kaffelandet. Åkrarna, berättas det, gräftades upp under kriget, och avkastningen av dem förväntades motsvara utgifterna för socker och kaffe. (ÅÄH:267)

BETE 2 i ett 50-tal upptecknade namn på -betet (vanl. -beite, i ÅL vNL -be:te), t.ex. Fårbetet allm., Hästbetet Ge, Nybetet Kh, Oxbetet Fi, samt i t.ex. Betesholma Su, Beteslandet Pu, Betesnäs Na, Betesskär En, Betesörarna Ku. Till sb. bete för 'betesmark' (FO). (LEX)

-bete Största delen av namnen på -bete, betecknande betesmark, är upptecknade på Åland (Mellanbetet, millanbe:te, bete i Torp, Hammarland). Namn på -bete förekommer också i Åboland (Betet, beite, åker i Smedsböle, Kimito), Nyland (Bakbetet, ba:kbe:te, skog i Dams, Ingå) och Österbotten (Lillbetet, lillbeiti, odling i kyrkbyn, Oravais).

App. bete n. 'betesmark' är allmänt känt (FO; jfr fsv. fäbete n. Sdw). Flera av namnen har appellativa homonymer. Ett tiotal belägg för Kobetet och Hästbetet finns från Åland. Mulbetet, åker i Solv, och Mulbetet, skogsmark i Hasterboda, Föglö, innehåller app. mulbete 'betesmark för nötboskap och hästar'.

I Mariehamn finns Nattbetet och i Sund Lilla Nattbetet och Söndagsbetet. Namnen syftar på betesplatser dit korna fördes till natten eller till söndagen. (ÅÄH:257)

Betlehem som lgh.namn i Df Ki Fb He Li Or, odl.namn i Ge Ha St Sb Re Pu La Kb samt i Betlehemsgrundet Öj, Betle(hems)källan He. Till ortn. Betlehem. (LEX)

Bets- (betts-) i odl.namn Betsstycket, Betsåkern, Betsängen Kv samt Betsisback och Betsesåkern Kh, Betsisensfladan Bj. Oförklarade. (LEX)

Bett- i gårdsnamn Bettis Sv, Bettus Bj samt Bettisbottnen Sv. Trol. till kvinnon. Bett el.d., av Elisabet. (LEX)

Bett(a)- i Bettvik Kö, Bettaskär Hi, 1789 Bettaskär. (LEX)

Bibel- (bi:bel-) i Bibeln odl. Sn, Bibelkärret odl. Ka, Bibelsklumpen berg Bo. Till sb. bibel. (LEX)

Biber- (bi:bær-) i Biberbacken Bo, Biberhaga odl. Pe. (LEX)

Bigg(as/os)- i bl.a. Anna-Bigg sten Mu, Furubigg hage Tj, Bigga sten Kö, Ridarbigga sten Vå, samt Biggas gårdar Kv Nb Öj och Biggasgrundet Kr, Bigg-gärd La, Biggasgärdan Mu, Biggos klint Ho, Biggos kläpp Kö, Biggmoss Or, Biggusbacken Or. Till kortf. Bigg av Birgitta, Bigge av Birger el.d. (LEX)

Bil(an)- (bi:l-) i Bilan grund Ko, odl. Es Si samt bl.a. Bilbacken Bo, Bilkärr- Na, Bilskogen Bo, Bilstenen Mu, Bilåkern Bo och Bilanberg, Bilanplatsen Te, kanske Biloviken Bo. Till sb. bila 'bilyxa' el. vb bila 'bila stock'. (LEX)

Bilings- (bi:l-) i Bilingsviken äng Kh. (LEX)

Bill- 1 (bill-) i Billas odl. Ko, Billböle by Vf, Billbacka gård Lt, Billnäs bruk Po, Billskog by Db. Åtm. ibland till mansn. Bille. (LEX)

Bill- 2 (billd-) i Billen grund Ec Fö Kö, udde Vå Bö, notvarp Ky, Kråkskärsbillen grund Fö, Årderbillen udde Iå, samt Billbacken Lt, Billberget Ky, Billgärdan Nä, Billholm Na, Billhäran Vå, Billudden Bö Ky, Billören Kv. Kanske till sb. bill (dial. billd, FO) 'plogbill', syftande på formen; knappast till sb. bild. (LEX)

Billnings- i Billningsberg(et) berg Ki. (LEX)

Binals (binals) hn Ka. Till ett mansn. på -vald? (LEX)

Binda(r)s som beb.namn i Df Pu, jte Bindas ängen Pu. Till yrkesbet. (tunn-)bindare. (LEX)

Binik- (binik-) i Binikudden och Binikåkern St. (LEX)

Binn- i Binnis gård Kh, jte Binnasgärdan. Till personn.? (LEX)

Binnings- i Binningsudden St. (LEX)

Binus- (bi:nus-) i Binusas stuga Bo, Binusos torp Ho, jte Binusasbacken Bo. Till mansn. Albinus. (LEX)

Birgers(-) i beb.namn Birgers Fi Iå, Birgeras Sv Re, Birils (birils) Py, samt Birilsbäcken Py, Birgers grundet Fö, Birgers kuddhaga Pe. Till mansn. Birger, Birgel o.d. (LEX)

Birj- i Birjan odl. Es, = Birisåkern, jte Birisbacken, Birisholmen. Till ett beb.namn bildat till Birger? (LEX)

Birk- i Birkback Pa, Bärkbacken Tj, Berkholm Kö St, Birkholm Gus, Birknäs Pa, Bärkenäset Hi, Birsskär Ko Na, Bärsskär Ko Hi, jte fi. Pirskeri vid Bjbg, Berkön Fö, Birksund(et) Vb, Birkäng Sm. Till ä. birke 'björkskog', jfr Bärs-, Börk-. Se Skg.namn s.39. (LEX)

-birke Skogar har sällan namngivits efter ett visst trädslag. Kollektivbildningen birke till trädbeteckningen björk ingår i Norrbirke och Söderbirke i Sjundeå. Namnen har primärt betecknat naturlokaler, men är kända som bynamn under medeltiden. (TER:38)

Birs- i Birsäng (birss-) torp o. äng Pa. (LEX)

Bisa(-) (bisa) i beb.namn Bisa Na Iå Ky Es He, Bisas Pä Mö, samt bl.a. Bistorp (biss-) by Le, Bisabacken NL, Bisaböle odl. Pa, Bisagärdan NL, Bisaholmen Pä, Bisakällan Pa, Bisirödslan Vö, Bisaträsket He, Bisaudden Ko, Bisaåkern allm., sammanlagt ett par hundra namn, de flesta i NL. Till mansn. Bise el. Bisi el. dial. bisse 'gubbe' (FO). (LEX)

Bisaball- (bisa-) i Bisaballen (jte -pallen) grund Bo Pellinge, Pörtö, St Py. Till dial. bisse + ball 'penis, testikel' (FO). (LEX)

Bisar(-) (bi:sar) hn Ky, jte Bisarklinten berg Br. Till personbet. innehållande fsv. bitzare 'förskärare'. (LEX)

Bisket- i Biskethägnan, -klinten, -mossen Te. (LEX)

Biskon- i Biskonstenen Bj. Till följ.? (LEX)

Biskop(s)- i Biskopen odl. Es, udde Sb, udde La, Biskopas gård Or, odl. Mu, Biskops gårdar Sn Iå Pä Kr Kb, samt ett hundratal namn som Biskopsböle Ky He, Biskopsholmen Ki Kh Sv Kv Kb, Biskopsnäs Ka Lo Ky, Biskopsskär(et) Kö Ku, Biskopsvik(en) Ge Ku, Biskopsö Iö och Na Hi (bysse). Till sb. biskop eller därtill bildat personbin. (LEX)

BIT (bi:t) i några tiotal odl.namn i sFL, som Bitarna Sa, Biten nordan Klåklint Bö, Källarbiten Ho, Grindbiten Df, Ribiten Sn, Bäckesbiten Ky. Till sb. bit 'stycke'. Jfr bete 1. Dessutom finns skärnamnen Biten Hi, Stålbiten Na. Se även Byss-. (LEX)

-bit Namnen på -bit är ca 60 till antalet. Liksom namnen på -bete betecknar de vanligen tegar eller delar av åkerfält och odlingsskiften. De påträffas tämligen allmänt på Åland, i Åboland och Nyland, t.ex. Bitarna (bi:tana), tegar i Främmanby, Saltvik, Nybitarna (ni:bi:tan), åker i Söderby, Iniö, Smedjebiten (smidjibi:tn), odling i Bredäng, Snappertuna. Ett enda namn har belagts i Österbotten, dvs. Bråtabackbiten (bråtabakkbi:tin), åker i Pensala, Munsala, vilket tyder på modern namngivning påverkad av högspråket.

Namnen är bildade till app. bit 'stycke eller liten del av ngt' (FO), en ygre synomym till bete (se SAOB B 2796).

De åländska och åboländska namnen är ofta plurala och enledade, Bitarna, men uppträder också i tvåledade former med lägesangivande förled, t.ex. Kalvhagsbitarna, tegar i Främmanby, Saltvik, Vägbitarna, tegar i Mossala, Houtskär (se Zilliacus 1966:110, 168).

I västra Nyland har -bit använts i uppenbart moderna, yngre namnbildningar som Transformatorbiten, teg i Jomalvik, Snappertuna, samt Lagerbiten, åker vid ett lagerutrymme, och Sex hektars biten, en sex hektar stor åker, båda i Stormora, Ingå.

Namnen får ibland en skämtsam anstrykning som i Kakubitarna, tegar i Norrveckoski, Borgå. (ÅÄH:269)

Bitter- (bitær-) i Bitterbäcken odl. Lt. (LEX)

Bjen(s)- i Bjensböle (be:ns-) by Ki, Bjennäs (bjenn-) torp Na, jte Bjennäsudden, Bjenträsket odl. La och Bjenöskatan m.fl. Öj (bje:n-). Urspr. Bjärn-?, jfr Ben(s)-. (LEX)

Bjonders- i Bjonderskärret odl. St. (LEX)

Bjonk- i Bjonkkärren St. (LEX)

Bjon(s)- (bjɷ:n-) i Bjonen grund Ko, beb.namn Bjons Ho Vö Je Kr, samt några tiotal namn på Bjon-, de flesta i ÖB, t.ex. Bjonbacken Mu Kr Pu, Bjorndal Ko, Bjonforsen Tj, Bjonholm(en) Ho Ko Mm Or Vö La, Bjonsklubben Kr, Bjonpotten Mu, Bjonskär Iö, Bjons örarna Bö. Till mansn. Bjo(r)n eller ä. bjorn 'björn' (FO). Jfr Bjån(a)-. (LEX)

Bjur(s)- (bju:r-) i Bjuren grund Hi, Bjuran odl. Nä, Bjurs by Iå, samt Bjurbäcken odl. Vö, Bjurböle by Bo, Bjurholm Bo, Bjurmossen Nä, Bjurträsket Kh, Bjuräng Bo, Bjurshällan Bj, Bjursäng Iö Pa. Till ä. bjur 'bäver' (SAOB) eller därtill bildad personbet. (LEX)

Bjurhus- i Bjurhusbäcken (el. Bjud-) Or, Bjurhuskärret Sm. Till ä. bjurhus 'bäverbo' (SAOB). (LEX)

Bjuse- (bju:se-) i Bjuse(träsk) och Bjuseholm(en) Ka. (LEX)

Bjutis- (bju:tis-) i Bjutisgärdan Lt. (LEX)

Bjån(a)-, Bjåns- i Bjånnäs St, Bjånstenen Mö Li (bjonn-) samt (som bjona-) i Bjånabäcken Li, Bjånakärret Pä Li, Bjånamossen Pä, Bjånapotten Bo Mö och (som bjons-) i Bjånskärret och Bjånsängen Pä. Till ä. bjorn, bjorna- 'björn' (FO) eller mansn. Bjorn. Jfr Bjon(s)-. (LEX)

Bjälk- i Bjälkan grund Br, Bjälkgrynnan Bj. Till sb. bjälke 'fyrslagen stock' (FO). (LEX)

Bjäller- (bjælldær-) i Bjälleråsen Öv, Bjällerängen Li. Till sb. bjällra. (LEX)

Bjär- i Bjärström (bjärs-) by Fi. Av urspr. B(j)erg-. (LEX)

Bjär(ns)- (bjä:r(s)-) i Bjärgrund Vå, Bjärnkläppen So, Bjärnabba Ku, Bjärnäs(et) Bö Kv, Bjärskär Ku och Bjärnsberget Ku, Bjärsholmen Db, Bjärskull- Iå, Bjärsskatan Kn, Bjärsåkern Bö. Oklart urspr. Jfr Bjen(s)-. (LEX)

Bjölas- (bjö:las-) i Bjölasbacka Tj. (LEX)

Björ- (bjö:r-) i Björby by Su, Björfall torp o. odl. Na, 1754 Björnfall, vid Björnfallsskogen, Björgrund Vå, Björnäs gård Kar, Björskär(et) Ho Nä Bj, Björvik Bö. Trol. Björn-. (LEX)

Björk- i enstaka namn som Björken vik Ho, skär Mm, notvarp Sa Sn Bo Pä, Simmarbjörken Pa, Krokotbjörken Sn Bo, Ömsarbjörken Bö, samt omkr. 1500 namn på Björk- i alla delar av området, som de allm. Björkbacka, -en, Björkgrund(et), Björkgärdan, Björkhagen, Björkkläppen (ÅL), Björkkulla (NL), Björkkärr(et), Björkmossen, Björknäs, Björkskär(et), Björkudden, Björkören.

Uttalet är vanl. björk- i ÅL öÅB NL, bjärk- i ÖB vÅB och stundom i öÅL öÅB öNL, bjirk- i Pa. Till växtordet björk, bjärk (FO). Särskilt vanligt i namn på t.ex. -backa, -grund, -udd, syftande på enstaka träd. I namn på t.ex. -ö, -holm, -skär, -näs överväger Birk-, Börk-. (LEX)

-björken Björken i Houtskär är numera kända som viknamn. Till varpställen hänvisar Björken i Snappertuna, Borgå och Pernå. Krokotbjörken i Ingå och Borgå, Roras björken och Råbjörkarna i Ekenäs betecknar däremot enstaka träd. Typiskt för namnen på träd är att de oftast har bestämningsleder som är beskrivande, som Stor-, Krokot-, eller lägesangivande, som Bastu-, Ri- eller Skol-. (TER:37)

Björn- (bjö:rn-) i omkr. 500 namn, de flesta i NL (ÖB), t.ex. Björnbacken Mu, Björnbergen Ki, Björnholm(en) Ki NL ÖB, Björnkärr(et) Ki NL ÖB, Björnmossen Pa NL, Björnsund(et) Pa Sn, Björnviken Fb NL ÖB. Till djurordet björn, syftande på förekomst eller likhet. (LEX)

Björnhuvud(-) som Björnhuvud(et) by Ec, kulle Ku, holme Bö, sten Nä. (LEX)

Björn(s)- (bjö:(r)n-) i beb.namnen Björnbollsta by Ka, Björnböle by Sn, Björsboda by Fö, Björsby byar Jo Po, kanske Björnholma by Bö, Björnöda odl. Sa, samt t.ex. Björ(n)sbacken Si Sv, Bjönasberget Be, Björnsbäcken Ka, Björnskyan Iå, Björsnäs Pa, Björnsängen He, Björnsö Si, Björnsöra Kö. Till mansn. Björn, jfr Bjorn, med ä. gen. på -ar, eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Black- i Blackan udde Pa, med Blackstenen, Blacken ljus sten Sn, sten Kn, Blackberg Fi, Blackgrynnan Re, Blackkärret Vf, Blackmyra Ec, Blackskär Ku, Blackstenen Bö Re. Till adj. black 'blek, ljus' (FO). (LEX)

Blacks- i Blacksnäs gård Kn, Blacksön, vid Blacksöfjärden, omr. Kn. Oklart urspr. (LEX)

Blad- (bla:d-) i Bladen sten Na, samt Bladbacken (kort bla-) Sv, Bladgärdan Öv, Bladkärr(et) Df Vf Sn, Bladmossen Db Iå (jte kort blada- Pä), Bladtegen Ku, Bladträsk(et) Sj Nä Kh, Bladviken Iå, Bladänget Tj. Till sb. blad; jfr i vissa fall bladblomma 'näckros' (FO). (LEX)

Bland- i Blandhagen Nä, Blandkyan Db. (LEX)

Blandan- i Blandankärr Sj. (LEX)

Blanda(r)s(-) som gårdsnamn i Na Pl (bla:ndas) samt i Blandas kärret Sv. Till personbet. blandare (SAOB). (LEX)

Blank- i Blankmaren äng Sm, Blankmossen Öv, Blankhuggskärr Po. Kanske till adj. blank 'bar' (FO) ? (LEX)

Blankas som gårdsnamn i Na Nä, torpnamn Pa. Till tilln. Blank. (LEX)

Blasius som hemmansnamn i Ho (blassjus), Te (blasjus). Till mansn. Blasius, jfr FO blassjus. (LEX)

Bleck- i bl.a. Bleckarns strömmen Kv, Bleckhammarbron Iå, Bleckslagar(en)s lgh. Su Lt Kb, Bleckslagarsgrinden Ky, Bleckslagarbacken Mö. Till ssg. med sb. bleck, syftande på bleckslageri. (LEX)

Blek- (vanl. bleik-, ÅL vNL ble:k-) i Bleken sten Mm, Blekan grund Be, samt Blekhagen Te, Blekgrynnorna Kn, Blekharun Hi En, Blekholmen Hfrs, Blekmossen Lt Kn Nb Je La, Blekskäret Kn, Blektå väg Nä, Blekören Fö, jte Blekesdövlan kärr Ki. Till adj. blek syftande på färg eller vb bleka 'bleka lin o.d.' (bl.a. Blekholmen, jfr Sthlms gatunamn 1983). (LEX)

BLEKA (blikun) i ett tiotal odl.namn främst i öNL, t.ex. Blekan Si, Blekorna St, samt Blekubacken Si St, Blekukärr Pä, Blekumossen Lt, Blekuören Pä. Obs. även Bläckan Ec, Blekuängen Vb. Till ett ord blek- besläktat med fsv. blika 'vara synlig, blottad', syftande på öppning i skog el.d. (LEX)

Blekan- (blikan-) i Blekankärr odl. Po, Blekanåker Bo. Besläktat med föreg.? (LEX)

BLEKE (på ÅL ble:kan, bleckan, f.ö. kort blekan, blikan) i ett 40-tal grundnamn i ÅL ÅB, t.ex. Blekan Sa, Nyblecka Kö, Norrgrynnsblekan Ku, Blekorna Ho, Fjärdblekan Ko Na, jte Blekhällarna Sa, Bleksundet Ho (vid Blekorna). Besläktat med vb bleka 'blinka', syftande på att grunden har skymtat genom vattnet. (LEX)

-bleke Namnen på -bleke är sydfinländska och finns enbart inom Skärgårdshavet; antalet namn stiger till ett fyrtiotal. De har genomgående bestämd form och uttalet är -ble:kan eller -bleckan på Åland och för övrigt kort -blekan eller -blikan. Exempel på namntypen är Blekan i Saltvik, Vårdö, Kökar, Kumlinge, Brändö, Börsskärs blekan i Houtskär, Grimblekan i Nagu. Det ingående ordet bleke finns belagt i dialekterna för 'grund i vattenbrynet' (FO). Beteckningen hör tydligt ihop med verbet bleka 'blinka' och har sannolikt syftat på att grunden har skymtat genom vattnet. Jfr -blänka. Besläktade är säkert Blekungarna i Åboland. (SKG:93)

Blekungen (bleik-) som skärnamn i Gus Pa Hi. (LEX)

Blem(o)- i Blemobacken (ble:mo-) Jo, Blempotten Öj, Blemören La, -örarna Re (bleim-). Oklart urspr. (LEX)

Bli- i Bliglo (bli:-) holme Na, jte Bliglos ören m.fl. (LEX)

Blid- i Bli(d)grund (bli:d-) Kh. (LEX)

Blikt- i Bliktas gård Bj, jte Bliktrevet, -skatan. Till personn. (LEX)

Blind- i Blindbacken Sv, Blindbäcken Tj Pu, Blindgrynnan K:stad, Blindgärdan Bo Nä, Blindlindan Kr, Blindmossen Ki, Blindskär Fö, Blindsund(et) Ko Na Rim Pa Br Te En Iå Ky Es Sb, Blindträsk Su, Blindådran Kh, Blindör Bo samt t.ex. Blind-Antas Tj, Blindbisistenen Bo, Blindgubbas Mu. Till adj. blind syftande på blindhet eller osynlighet (Blindsund, se Skgnamn). (LEX)

Blindsund Namnet Blindsund förekommer på ett tjugotal ställen vid våra kuster, de flesta i Åbolands och Nylands skärgård, några få i Österbotten. Märkligt nog saknas belägg från Åland helt och hållet.

Från början har "Blindsunden" säkert genomgående varit verkliga sund och fungerat som farleder. De har bara haft det utmärkande särdraget att av olika anledningar vara skymda för ögat. Namnen har alltså representerat den betydelse 'dold, icke synlig' som ordet blind har i sammansättnigar som blindskär och blindsöm i riksspråket och t.ex. blindvak för en 'isvak som inte syns' i våra dialekter. (SKG:209)

Blindings- i Blindingsmossa So. Till dial. blinding 'hjortronkart' (FO). (LEX)

Blindstick- i Blindstickkärr odl. Ka. Till dial. blindsticka 'trollslända' (FO). (LEX)

Blindtarmen som namn på odl. Sn, väg Kb. (LEX)

Blindtickan odl. Bo. Till dial. blindticka 'blindbock' (FO). (LEX)

Blink- i Blinkan = Blinkesgrund Pa, Blinkhagen Fi Bo. Jfr bleka, bleke, blänka. (LEX)

Blis- (bli:s-) i Blishällen Vå, Blisnäs Hi, Blisplåten odl. He. Oklara. (LEX)

Blister- (bli:st-) i Blisterbacken Kb, Blistersveden = Blistran Tk. Till växtordet blistra (FO)? (LEX)

Blixt- i Blixtkulla torp Ki (där blixten slagit ned), Blixtörarna Su. (LEX)

Block- i Blockholms- Ku, Blockstenen Pä Sm, Blockören Bo Sm, Blockörs- So. Till sb. block för stenblock? (LEX)

Blockhus- i Blockhuset grund Bo, Blockhuskärret m.fl. Py. Till sb. blockhus (FO). (LEX)

Blodder-, Bloddrus- i Blodderkärret (blodær-) Na, vid Bloddrusbacken. Till dial. vb bluddra 'bubbla' resp. bluddrus 'skrävlare' (FO). (LEX)

Blodes- (blɷ:dis-) i Blodismossen St. Av Blodigels-? (LEX)

Blom- (blɷmm-, i ÖB ofta blɷ:m-) i Blomman skär So, och t.ex. Blombacken Ka Mu, Blombådan Be, Blomgrund Kh, Blomgärdan Lt Or, Blomholm(en) Fi Bö, Blomkil Hi, Blomkärr(et) Ge St Kh Nv Tj, Blompotten La, Blomskär Bö, Blomträsket Lf, Blomäng(en) Bo Pe, Blomören Bj. Till sb. blom(ma), syftande på ngn art av blommor. (LEX)

Blomster- i bl.a. Blomsterbacken Mö Mu, Blomstergrund En Kh Re, Blomsterholmen Br En, Blomsterkärret Pu, Blomsterkulla lgh. NL, Blomsterudden Pa, Blomstervik(en) Fö Pa, Blomsterängen Sn Iå Ky St Mm Or Nb Pu. Till sb. blomster syftande på ngn art av blommor. (LEX)

Blunds som gårdsnamn i Si (blunns), Db (blonns). Till binamn Blund(er). (LEX)

Blusi (blɷsi) gårdsgrupp Mm, vid Blusi näset. Till mansn. Brosius el.d. av Ambrosius. (LEX)

Bly- (bly:-, i ÅL Bo bli:-) i Blyberg(en) Ko Åbo, Blybergs by Pä, Blyklobb Bö, Blypotten Nä, Blyskär Iå, Blystenen Kn, Blyören Bo Kh. Till sb. bly syftande på färgen hos berg el. vatten. (LEX)

Blyerts- i Blyartsbådan Bj, Blyartsgärdan Öj, Blyartskurran Bö. Till sb. blyerts (jfr FO), också syftande på färgen? (LEX)

Blå- (blå:-, ibl. kort blo- i öÅL vÅB sÖB) i ett 50-tal namn som Blåberget So Bö Na Sb Kr, Blåhamn Su, Blåklint Jo, Blåskär Bö Ho, Blåstenen Ko Br Pä St. Till adj. blå syftande på (blåsvart) färg. (LEX)

Blåbär(s)- som dels Blåbär(i)- i bl.a. Blåbäribacken allm., Blåbärholm Ho, Blåbärikärr(et) Ko Pa Te Bo, Blåbärmyra Lu, dels Blåbärs- i t.ex. Blåbergsviken Lf, Blåbärsdavan Ec, Blåbärsholm(en) Fö, Blåbärskärret allm. Till sb. blåbär eller särsk. i de senare fallen urspr. Blåbergs-, såsom bl.a. "Blåbärslandet" i Hfrs. (LEX)

Blåfeno- i Blåfenoberget strandberg Pu. Till dial. blåfena 'löja' (FO). (LEX)

Blåman- i Blåmannen odl. Kb, Blåmans odl. Je, Blåmansholmen Ky. Till sb. blåman dial. 'tordyvel' (FO) eller ä. 'neger' (SAOB). (LEX)

Blås(ar)- (blå:s-) i Blåsbacka, -en Ky St, Blåskulla Ka, Blåsarfjärden Hi. Till vb blåsa. (LEX)

Bläck(s)- i Bläckan = Bläcksveden Ec, Bläckmyra Ec, Bläcksmyra Su, Bläckskär Ec, Bläcksäng Su. Oklart urspr., jfr bleka. (LEX)

Bläckhornet hus Nä, grund Bj, odl. Pe. Syftande på ngt slags likhet. (LEX)

Blädrikan (bledriko-) odl. Te. (LEX)

Blägd- (bleid-) i Blägden sjö Kr, vid Blägdbacken, -liden, -mossen. Till dial. blägd 'kil' (FO). (LEX)

Bläggar- i Bläggarskär Bö. (LEX)

Bläktan odl. Df Sn Pe. Till dial. bläkta 'fläkt av näver' (FO). (LEX)

Bländ- (blænn-) i Bländpotten Öj, Bländtåget Tj. Till dial. blända 'blanddricka' (FO). (LEX)

BLÄNKA i ett tiotal grundnamn som Blänkan Ec Ha Ko Pa, Blänkorna Na, Svinblänkan Hi, Kaparblänkan Es, kanske Blänkören Bj. Till dial. blänka för 'genom vattnet lysande undervattensgrund' (Skgnamn). (LEX)

-blänka En något vidare sydfinländsk utbredning har namnen på -blänka, men fallen är bara ett tiotal. Det är Blänkan i Eckerö, Hammarland, Korpo, Pargas, Blänkorna i Nagu och t.ex. Hundblänkan, Mjölkanblänkan i Hitis, Kaparblänkan i Esbo. Namnen innehåller det i dialekterna levande blänka för 'genom vattnet lysande undervattensgrund' (FO). Släktskapen med beteckningen -bleke är uppenbar. (SKG:93)

Bläs- (blæ:s-) i Bläsan = Bläsberg Le, Bläsan skär Ho, Bläsen odl. Ha, samt Bläsbacken Vf, Bläsfjärden Ku, Bläsgrunden Hi, Bläsmyra Ha, Bläsnäs by Pa, Bläsudden Iö, Bläsängarna Ky He, Bläsören Si. Till sb. bläs 'vit fläck i pannan', eller vb bläsa 'blåsa' (FO)? (LEX)

Bläsa(-) (blesa) i Bläsa hn Iå, Bläsas hn Pä, Bläsaby by Sj, samt Bläsakärr Ka, Bläsaåkern Pä. Till en personbet. bildad till sb. bläs eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Blöcke skog Le. (LEX)

Blömans- (blö:mans-) i Blömansbacken, -gärdan, -holmen, -källan, -viken Pa och Blömansfladan, -stranden, -viken Na. Till person-/torpnamn? (LEX)

Blösta- i Blöstabrant (blö:sta-) berg Ko. (LEX)

Blöt- (blö:t-) i odl.namn Blötan Ky Kv, Blötorna Sa Vf samt bl.a. Blötkroken Bj, Blötmyran Pu, Blötviken Ec Ge Vf Fb En, Blötänget Tj. Till adj. blöt 'vattendränkt', el. motsv. sb. blöta. (LEX)

-bo i enstaka namn som Bo = Kvarnbo by Sa, Finbo by Ec (av -boda) samt ett par hundra y. namn på lgh. i alla delar av området, t.ex. Bergabo Iö, Furubo allm., Holmbo Mu, Nybo allm., Strandbo Pa, Tomtebo allm., Vikbo Ko. De y. namnen är modenamn bildade till sb. bo 'bostad'. (LEX)

Bobb- i Bobbas lgh. Re, Bobasback (bɷbas-) Re, Bobbashagen Kb. Oklart urspr. (LEX)

Bock- (bock-, öNL bɷck-) i enstaka namn som grundnamnen Bocken Tk, Marbockarna Iå, Råbocken Fö och Lilla, Stora bocken holmar Åbo, samt drygt 300 namn på Bock-, de flesta skg.namn i ÅL ÅB som de allm. Bockberg(et), Bockholm(en) (ett 50-tal), Bockskär, Bockudden, Bockören. I allm. till sb. bock 'getabock' (FO), trol. syftande på form eller betande. (LEX)

Bockar- i Bockarstenen Nä (som "bugar" sig). Till vb. bocka. (LEX)

Bockel- i Bockelhagen Ha. Till vb bockla 'snubbla' (FO)? (LEX)

Bockfors- i Bockforskärret Ki, Bockforsmossen och -potten Sn. Till dial. bockpors (-fors) 'skvattram' (FO). (LEX)

Bocks(-) i gårdsnamn Bocks i Db Bo och bynamnen Bocks Sj, Box Sn Si och Bocksbacka del av Hfrs. Till personbin. Bock. Om Boxö Sa, se Hellberg SNF 68:132. (LEX)

Bocksvärds- i Bocksvärdspotten Pä. Till växtordet bocksvärd (FO). (LEX)

Bocktorns- i Bocktornsbrantarna Na. Till växtordet bocktorn, da. bukketorn, 'Lycium' (SAOB). (LEX)

Bo(d)- (bɷ:(d)-) i enstaka namn som Bodarna lgh. Br, vik Sa, hamnar Kv Ma, Notbodarna skog Su, Söderbodar omr. Ho, Fäbodarna omr. Nb, Bakom boden odl. La, samt omkr. 700 namn på Bo(d)-, de flesta i NL ÖB, t.ex. de allm. förekommande Bo(d)backen, Bo(d)berget, Bodal(en), Bo(d)grund(et), Bo(d)gärdan, Bo(d)holm(en), Bomossen, Bonäs(et), Boskatan (ÖB), Bo(d)udden, Bovik(en), Bodåkern, Bodäng(en), Bodö(n). Till sb. bod, syftande på 'visthus; fäbodstuga; fiskarkoja' (FO). Vanligen i formen Bo-, spec. ffr vissa kons. (Bodal, -näs, -viken); bevarat Bod- ish. ffr vok. i t.ex. -udd, -äng, -ö. Jfr Bu-. (LEX)

Bo(d)- Namnen på Bo(d)- är ofta mera kontroversiella, och orternas art talar snarast för fäbodar som förklaring till de flesta Bodholm(en), Bo(d)näs och Bodö(n), Bodörarna. Men fiskarbodar är den troligaste anlidningen till bl.a. Boskär(et) som förekommer på flera håll i Österbotten samt i Nagu Berghamn. (SKG:212)

BODA (bɷ:da) i bynamn som Boda Ha, Borgboda Sa, Knutsboda Le, Norrboda Lu, Hastersboda Fö, Helgeboda Ki, Björkboda Df, Gammelboda Sn, Bodom Es, gårdsnamn som Boda (Bodo) och Finnboda Pa, Boda Vb, samt t.ex. Fornboda omr. Vå Ho, Plåtsboda omr. Na, och Bodabergen Ec, Bodaholmen Iå, Bodakroken Sb, Bodaängen Br Sn. Till sb. bod(a) 'fäbodstuga, fiskarkoja el.d.' (FO). Jfr Bo(d)kar-. (LEX)

Bodes- (bɷ:dis-) i Bodesbacken Li, Bodesbäcken, -lindan Tj, Bodesholmen St Py. till sb. bod syftande på visthus, sjöbod el. handelsbod (Tj). (FO). (LEX)

Bodd- I odl.namn Boddan Fi, Boddalen Bj, Boddgrund Re, Boddäng(en) Es. Till adj. buddog 'yvig' el.d. (FO). (LEX)

Bofilis- i Bofilisören (bɷ:filis-) Bo. (LEX)

Bo(d)kar- (bɷ:kar-) i Bokarströmmen, -träsk Sa, Bodkargölen, -reven, -sjö, -skogen, -ön Le, Bodkarhägnan Lu. Till fsv. bodhakarl 'man som bor och har sin verksamhet i "bodar" (på utmarken)', Hellberg OÅ:126, eller 'inbyggare från Boda/X-boda' (dvs. Kvarnbo, Vessingsboda el.d., KZ). (LEX)

Bog- (bɷ:g-) i Bogkobben Fö, Bogskär Jo So Fö, Bogslätt omr. Sa. Jfr Båg-, Båk-. (LEX)

Bogs- i Bogsböle (boɷgs-) by Ki, 1540 Boosböle. Till mansn. Bo (Thors 1959:18). (LEX)

Boist- i Boistö (bojst-) ö St. Oklart. (LEX)

Boj- i Bojan = Bojgropen Ec, Höterbojan vik Hi (samlat drivande havstång), Bojbacken Sa, Bojnäs torp Te, Bojudden Bo. (LEX)

Bojs- i Bojskärret (bojs-) Ho. (LEX)

Bok- (bɷ:k-) i Bokhällamossen Ge, Bokkärr Es, Bokträsk Ky, Bokvekan Bo. (LEX)

Bokaren (boɷkar-) odl. Vö. (LEX)

Bokhållar- i Bokhållar torp He, Bokhållars stuga Jo, lgh. Pe, Bokhållarbacken Jo Lt. Till bokhållare 'bokförare; bodbetjänt' el.d. (FO). (LEX)

Bokulla Ett stycke norr om Utö i Åbolands skärgård ligger några skär med namnet Bokulla. Det nordligaste av dem närmast farleden heter Huslandet. I första hand verkar namnet Bokulla märkligt och helt främmande i vårt skärgårdsnamnskick. Men kanske ändå inte helt ensamt.

Borta i Delet i den åländska skärgården, mellen Simskäla och Yxskär, finns en liten skärgård med namnet Kullskär. Ett annat Kullskär hittar vi nere i Föglö skärgård. På fasta Åland heter den gamla byhamnen i Mångstäkta by i Sund också Bokulla.

Bokulla vid Utö finns nämnt som "Bokullerne" i Johan Månssons SiöBook från år 1644. Korpoinformatorn Petrus Gyllenius besökte enligt sin dagbok "Bookull" sommaren 1650, och följande år beskriver han "fiskare Mayor och Bodar" på Utö.

I likhet med Huslandet har namnet Bokulla säkert syftat på sådana fiskehus eller bodar på skären. Och "kullarna" i namnen måste då uppfattas som de bodbackar ovanför hamnen där fiskarna hade byggt sina övernattningsbodar. (SKG:214)

BOL (bɷ:l) i Bol, Sandbol odl. Fi, Enbol grund Bo, Enbolet vik Hi, samt Bolbergen Ky, kanske Bolskären Hi, Bolvik(en) Le Fö, Bolåkern o.d. ÅL Br Ky He. I vissa fall till bol 'hemman, boställe' (FO). (LEX)

Bolan- i Bolanskär (bɷ:lan-) Na. (LEX)

Bolar- i Bolarskog (bɷ:lar-) = Bolo by Es. (LEX)

Bolkars- (bollka(r)s-) i Bolkarsberget, -mossen Ka. (LEX)

Boll- i Bollbacka Iå He, -backen Li, Bollberg(et) Pa Ki En Po Ky, Bollböle by Pa, Bollgärdan St, Bollhålet sund Bj, Bollklevarna Fö, Bollkyan Ko, Bollmossen Kb, Bollviken Fb. Jfr Bål(a)-. (LEX)

Bolm- (bollm-) i Bolmklobbarna Sa. Jfr Bölm-. (LEX)

BOLSTAD (vanl. bollsta, på ÅL ibl. borstan) i ett tiotal bynamn som Bredbolstad Ha, Torrbolstad Fi, Högbolstad Su, Bollstad Pa Po Iå Sj, Mjölbolstad Ka, gårdsnamn som Brännbolsta Iå och ett 30-tal odl.namn som Bollstan allm., Säbbolstad Jo, Lillbolstad Le Te Iå, samtliga i ÅL Pa Ki vNL (?Sj). Dessutom finns ett 20-tal namn som Bollstadbergen Su, Bollstansbäcken Ki, Bolstaholm by Ge, Bollstaträsket Sj. Till fsv. bolstaÞer 'boplats; jordområde'. (LEX)

-bolsta 51 namn, av dem 28 ägonamn. Namnen på -bolsta(d) förekommer framförallt på Åland (30, Långbolstan, lå:båstan, betesmark i Överby, Jomala), där över hälften av fallen har belagts. Namnen betecknar dels byar eller gårdar som t.ex. Enbolstad, by i Finström, dels ägor som t.ex. Bolstan, äng i Önningby, Jomala, Kullbolsta, äng i Tosarby, Sund.

En tredjedel av namnen på -bolsta betecknar orter i västra Nyland (17, Lillbolstan, lillbålstan, åker i Olsböle, Tenala), t.ex. Mjölbolsta, by i Karis. Enstaka fall uppträder ytterligare i östra Åboland (2, Bolstan, bålstan, bållsta:d, åker i Östermark, Kimito) och mellersta Nyland (2). Över hälften av namnen (28 av 51) betecknar åkrar och ängar.

Ortnamnen på -bolsta på Åland och i södra Finland har daterats till medeltid (se Thors 1953:144, Hellberg 1987:143f), men namnelementet bolsta har förts till förhistorisk tid (jfr Wahlberg 1988:13 f med hänv. till Pamp 1974 och Ståhl 1976).

Namnen härleds ur fsv. bolstadher m., som enligt Hellberg (1987:149) utgår från ordets centrala innebörd i äldre och nyare lagspråk, för fornsvenskan definierad som 'gård eller by, isynnerhet den därtill hörande jord - åker, äng m.m.' (Schlyter), för nysvenskan som 'jordområde för en by eller en enstaka gård' (SAOB B 3809 f 4). Förleden i ordet är bol, en avledning till stammen i verbet bo; av bol är i sin tur böle en avledning (SAOB B 3778, 4870, KL 2:64).

Beträffande namnbildningarna kan konstateras, att något mindre än hälften av samtliga namn på -bolsta är enledade. Ägonamnen är oftare än bebyggelsenamnen av typen Bolstan.

Förlederna i de tvåledade namnen, som sammantaget utgör något över hälften av fallen, är för det mesta adjektiv, t.ex. som i Bredbolstad, by i Hammarland, Högbolstad, by i Sund, Lillbolsta eller -bolstan, by i Hammarland, äga i Norrby, Lemland, äga i Olsböle, Tenala, gård i Bollstad, Ingå, äga i Siggböle, Ingå.

Ägorna med namn på -bolsta är i allmänhet inte lokaliserade till bykärnan utan ligger i utkanten, vid råar, stränder osv. Nuförtiden är områdena ofta uppodlade åkrar, men på äldre kartor är det lätt att konstatera att de för det mesta ännu under 1700-talet var större ängar, perifera i förhållande till bebyggelsen. De åländska ägorna är samfällda ängar, dvs. "bolets" eller byns gemensamma.

I fråga om de åboländska och nyländska ägorna med namn på -bolsta kan ofta konstateras ett samband med frälsegårdar och säterier. Över huvud taget befinner sig de nyländska orterna med namn på -bolsta i sådana delar av bygderna, som bedöms som de "äldsta" eller "tidigast bebyggda" etc. (Brenner 1936, Ramsay 1924).

De ägor på Åland och i södra Finland, som bär namn på -bolsta, är ofta av gammal hävd stora områden. Möjligen har de varit avsedda för bebyggelse, men av någon anlidning förblivit enbart jordområde. Något direkt samband med ödelagd bebyggelse förefaller svårt att se, utan min förmodan är att bolsta i ägonamnen ganska konkret har syftat på 'samfälld utäng, utjord' och att ägorna haft samband med beskattningen av bolen. (ÅÄH:85)

Bom- (bɷmm-, ibl. i ÅB ÖB bɷ:m-) i Bombacken Li, Bomberg Su, Bomböle odl. Te, Bomgrundet Fö, Bomkroken vik Hi, Bomskatan Pe, Bomudden Na. I ngt fall kanske urspr. Bond-. (LEX)

Bomar- (bɷ:mar-) i Bomarsund fästn.ruin Su, sund En, Bomarsklobben Hi. (LEX)

Bond- (bɷnn(d)-, ibl. bɷ:n(d)- ÅB NL) i beb.namn Nybond(as) allm., Nya bonds Sa, Storbondas Bo osv. samt t.ex. Bondbacka Fö, Bondby by Ka, Bondgrynnan Jo, Bondkrokarna farled En, Bondskogen Nb, Bondskär Ko, Bondtorp by Ha, Bondvik Ec, Bondängen Po Sn. Till sb. bonde. (LEX)

Bondans- (bɷnn-) i Bondans berget Fö, Bondanskil Kö, Bondans ängen Fö. (LEX)

Bondar- i Bondarby (bɷ:ndar-) by Ky. (LEX)

Bond(a)s(-) o.d. (bɷnnd-, i ÅB NL ibl. bɷ:nd-) i gårdsnamn Bonde Sm Nä Pe, Bondas ÅB NL ÖB, Bondis Kh Kv Re Vö, Bondinas Nä, Bonds Kö He, Bondsa (bɷ:nsa) Pu, samt t.ex. Bondas dalen Pu, Bond(a)sholmen Py, Bondas källan Ho, Bondismossen Re, Bondasängen Si. Till mansn. Bonde eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Boning- (bɷ:ning-) i Boningskär Le. (LEX)

Bonnas- i Bonnas gårdarna gårdsgrupp Ma, jte Bonnasbron, -gärdan, -lägdarna, -mossen. Till mansn.? (LEX)

Borbo(r)- i Borbo(r)näset, -halsen (borrbo-) Ku. (LEX)

Bord- (bɷ:rd-, bɷ:l-) i t.ex. Bordet sten Na, Bredbordet sten Be, Vingelbordet odl. Tj, grundnamn Matbordet Hi, Själbordet Bö, Skräddarbordet Br, Utterbordet Ko samt Stämbordet dammar Te Sn En och Bordberget En, Bordgärdan Vf, Bordängen Po, Bordsändan udde Or. Till sb. bord. (LEX)

BORG (borj(en)), ofta obest. borg i ÅB NL ÖB) i tiotals namn på berg, som Borg Fö, Skjuggborg Kö, Skjorborg Ko, Mickelsborg Br, Getborgen Li, Rävborgen Nv, eller bergskär, som Yttre borgen Ec, Borgen Ko Na Hi, Törsborg Rim, Tryborg Sn, Rundborg Bj, samt t.ex. Borgbacken Bo, Borgberg(et) allm., Borgboda by Sa, Borgholm(en) Iö Br, Borgviken La, Borgö Ha Sa Sn Db. Till sb. borg syftande på befästning eller brant, borglik form (Skgnamn). Dessutom i yngre modenamn på lägenheter, som Furuborg Sa, Strömsborg Fi, Ekborg Ko, Olofsborg Sn, Skogsborg Bo, Johannesborg Mu. (LEX)

-borg De säkra fallen av skärnamn på -borg är omkring 25 och finns främst inom Åland och Åboland. Exempel är Inre och Yttre borgen utanför Eckerö, Treborg i Brändö, Sjöborg i Houtskär, Törsborg (= Vepsarn) utanför Åbo, Borgen i Korpo, Nagu och Hitis, Lenaborg vid Hangö, Rundborg bland Valsörarna. Namnen har i allmänhet obestämd form.

I typiska fall betecknar namnen höga bergklobbar med branta sidor. De första borg-namnen har antingen syftat på egentligt befästa skär eller också varit s.k. jämförelsenamn i vilka orterna har jämförts med borgar. Sedan har namnen tydligen blivit mönsterbildande och beteckningen -borg produktiv som benämning på ett slags branta skär. Enligt SAOB har borg särskilt på Öland, Gotland kunnat betyda 'från strand brant uppstigande bergvägg, vilken utifrån ter sig som en borg(mur)'. (SKG:56)

-borg Ordet borg ingår i ett hundratal namn. Ordets vanligaste betydelse finns i namn som åsyftar medeltida borgar, som t.ex. Olofsborg eller Viborg. Ordet ingår också som huvudled i namn på fornborgar som Junkarsborg i Snappertuna. Vanligare är dock att ordet utgör förled i namn som åsyftar fornborgar, som Borgbacken i Borgå. Borg i Föglö, Götenborg i Sottunga, Sjuggborg och Sebborg i Kökar betecknar berg. På Åland finns ett par borg-namn som åsyftar holmar eller grund, men de flesta av dem förekommer i Åboland. Dessa namn har övervägande obestämd form, vilket talar för hög ålder på namnen. K. Zilliacus (1968 s. 31) har ansett att borg ?att döma av frekvensen i åboländskt namnskick? eventuellt sekundärt har blivit artangivande. Till de yngsta borg-namnen hör ett sextiotal namn på lägenheter eller torp, där borg kommit att användas schablonmässigt, d.v.s. utan hänsyn till ordets språkliga innebörd. (TER:46)

Borgan- i Borganberget Iå. Jfr föreg. (LEX)

Borgar(s-) i Borgar(e)n vik Le, udde Vasa, gårdsnamn Borgar Kh, Borgars Vå Le Te Ka Iå, Borgaris Or samt t.ex. Borgarberget Df, Borgarholm(en) Pa Sn Si, Borgarstrand He, Borgarören Re. Till sb. borgare 'handlande i stad' el.d. (FO). (LEX)

Borken- i Borkenholm omr. Bö. (LEX)

Borst- i några grundnamn som Borsten He Si Sm, Musborsten Iå Hfrs Si Bo Pä Py samt Borstgärda- Ec, Borströdjan Iå, Borstängen Fi och Borstö by Na. De förstn. likhetsnamn, de sistn. kanske syftande på ngn växtart. Jfr Börst-. (LEX)

Bort(re)- i Bortre hagen Fö, Bortare mossen Li, Bortskogen Ko Li Mu, Bortåkern Li, Bortanändan Bo. Till borta, bortre syftande på läge längre borta. (LEX)

Bos(as)- (bɷ:s-) i Bosgård by Bo, Boskärr Bo, Bosmalm Es och Bosas hn Lt. Åtm. det sistn. till personn. Bose. (LEX)

Bosk- (bossk-) i gårdsnamn Båsk Lf Nä Pl Sv Kh, Båskas Ma Sv Kh Kv Or Tj, Boskas Jo, Båskens Sv, Båskis Si, Buskis Ki Bo. Till personbin. Busk(e). Jfr Busk(as)-. (LEX)

Boskaps- i Boskapsgärdan Sm, Boskapsholmen Fb Br Sm, Boskapsudden Br, Boskapsängen Pä, Boskapsören Bo. Till sb. boskap syftande på betande. (LEX)

Boss- i Bossgärda Ec Su, Bosskär Jo Na Hi, Bossviken Fi samt Bosseklint Ge. Urspr. Busk- el.d.? (LEX)

Bossas gård Nb. (LEX)

Boställ(s)- i ett 20-tal lgh.namn, Bostället el. Boställs i NL samt t.ex. Boställsbacken Ki Li Sj, Boställsgrundet Te Db, Boställsskogen Sj He. Till sb. boställe trol. för 'kronoboställe' (FO). (LEX)

Bot- (bɷ:t-) i Bota gård Ka, Botans by Db, Botas gård Mö St Py, samt bl.a. Botbacka Ka, Botberg Ha, Botby by He, Botholmen St, Botsundet Ki, Botängarna St. Åtm. beb.namnen till mansn. Bote. (LEX)

-bote (bɷ:te) i bergnamn Botet = Paital botet (=Bötet) och skärnamn Dockbotet, Gråbotet, Trybotet, alla i Na. (LEX)

Botel- (bɷ:tel-) i Botelsgärdan Fö, Botelmossen Bo, Botelskär Fö, jte Botelebacken och Botlekyan Iå. (LEX)

Bott- i Bottböle odl. Pa, Bottnäs odl. Jo, Bottsund Iö. (LEX)

BOTTEN (vanl. bott(ne)n, i NL bottne) i ett hundratal namn på infjärdar, vikar el.d., de flesta i mÖB (Sv?Bj), öNL (Bo?) och vÅB, t.ex. Bastuholms bottnen Ho, Byängsbottnen Pa, Kvarnbottnen Br, Utterviksbottnet Ky, Marholmsbottnet Bo, Balgbottnen St, Ålörsbottnen Sv, Ostgrundsbottnen Bj samt t.ex. Bottengrund Re, Bottenholm Bö, Bottenvarpet Sa, Bottenören Pä. Till dial. botten 'inre del av vik' el.d. (FO). Även ä. Finska Bottn, Norre Bottn för Finska viken, Bottniska viken. I fiskeplatsnamn som Storbottnen Ho, Skäggrunds bottnen Hi står ordet för 'grynna, havsbotten'. (LEX)

-botten Några grund i Åboland bär namn på -botten, t.ex. Storbottnen i Houtskär, Kopparholms bottnen i Nagu, Skäggrunds bottnen i Hitis. I andra fall som Gorrbottnen och Utbottnen i Iniö betecknar namnen områden med grunt vatten, och den vanligaste syftningen för namn på -botten är infjärdar, innerdelar av vikar; se nedan. I grundnamnen står ordet botten för 'havsbotten; grund'. (SKG:94)

-botten Namnen på -botten som betecknar innerdelar av vikar är omkring 100 och finns främst i mellersta Österbotten, östra Nyland och västra Åboland. Formen är i allmänhet bestämt -bottnen, i mellersta Nyland -bottnet. Exempel är Kåtörsbottnen i Björkö, Storslagabottnen i Solv, Bastuholms bottnen i Houtskär, Kvarnbotten i Bromarv, Utterviksbottnet i Kyrkslätt, Själsunds bottnen i Pernå.

Ordet botten har belagts i dialekterna med syftning på 'inre del av vik' el.d. (FO). Det kan vara en sekundär betydelse härledd ur namn på upplandade orter. På alla håll finns "bottnar" som relativt nyligen har varit infjärdar. I andra fall har beteckningarna snarast liksom i namnet Österbotten från början syftat på innersta delen av en öppen vik. (SKG:156)

Bottenlös- i Bottenlösa kärret Ha Su Fö Pa Ki Pu. Till adj. bottenlös. (LEX)

Bovel- (bɷ:væl-) i Bovelmossen Öv. (LEX)

Box(-) se Bocks(-). (LEX)

Bra- (bra:-) i Brabotten vik Tj, Branäs udde Pä. (LEX)

Brack- i Bracket hus Te Sn Iå He, samt Brackgärda(n) Ec Sn Iå, Bracknäs- Pä. I de förstn. fallen till dial. brack 'barack för arbetsfolk' (FO). (LEX)

BRAK(E) i odl.namn Braket (bra:tje) Ki Iå, jte Järnbraket Iå och Kvarnbraket Db, (braki) Sj He Si, skogsnamn Brakan (brakan) Br Te Sn Iå He, Dammbrakan Po, Ryssbrakan Te, samt Brak- (brak-) i Brakberget Bo, Brakmossen Ka Sn Si, Brakåkern He och (bra:k-) i Brakpärun Ko, Brakrödjan Iå, Brakudden Ky, Brakviken Br, Braka- (braka-) i Brakaholmen Br, Brakakärr(et) Na Br Te Ka, och Brakankärret Lt, Brakenmyra (bra:ken-) Sa, Brakeskärr (bra:kis-) Sj Ky, Brakesåkern Es. Till dial. brak(e) 'snår, buskage' eller 'bråte av kullfallna träd' (FO), i något fall till vrak 'skeppsvrak'. (LEX)

-brak, -brake Namnen på -brak(e) finns ett tiotal fall, de flesta i västra Nyland. Namnen betecknar oftast skogar som Aspbrakan i Ingå, Dammbrakan i Pojo, ibland mossar, som Ryssbrakan i Tenala, samt åkrar, som Brakan i Tenala. De har övervägande bestämd form. Brak i betydelsen ?buskage, snår? är känt i Nyland. (TER:134)

Brakveds- i Brakvedskärr äng Si. Till växtordet brakved 'Rhamnus frangula' (FO). (LEX)

Brallas- i Brallasåkern Db. (LEX)

Bram- i Bramen (bra:men) fjärd Hi, Brambrass (bramm-) grund Ko. Till riggtermen bram (FO). (LEX)

Brams- i gårdsnamn Brams (bramms) Vö Or, Bramsen odl. Or. Till mansn. Bram el. en bet. för husbonden. (LEX)

Brana- (brana-) i Branaback(en) Pe Pu, Branalandet Pu. Till adj. brana 'brant' (FO). (LEX)

Brand- (brann(d)-, ibl. bra:nd- i ÅB öNL ÖB) i Branden omr. Ku Ma, Brandberget Jo Iå Bo, Brandholm(en) Fö Na Ka, Brandkärr Mm Vö, Brandliden Lf, Brandudd Si, Brandängen Ka, Brandören Na. Till sb. brand, ofta syftande på skogseld. (LEX)

Brand(a)s(-) i gårdsnamn Brands (branns) He, (bra:ns) Bo Pä, Branders Su Vb, Prans (pra:ns) Ho, samt t.ex. Brandasbäcken Nä, Brandaskärret Py Nb, Brandsrödjan Fb, Brandsängarna He. Kanske till mansn. Brand, jfr Brants-. (LEX)

BRANT (brantt) i omkr. 350 namn på terränglokaler, de flesta betecknande branta berg i ÅL skg. ÅB vNL, t.ex. Persingholms branten Fö, Falkbranten Kö, Brokbranten Bö, Flågbranten Ho, Mastbrant Ko, Ekholms brantarna Df, Nötholmsbranten En, Hamnbranten Db. Enstaka namn i möNL ÖB betecknar branta sluttningar, som odl.namnen Branten Ka Si Tj Pu, Näsebranten Kr, strandnamnen Branten Pä La, Rävabranten Mu, Åbranten Sj. Namnen har ibl. obest., vanligen best. form, ofta på -brantarna. Dessutom ingår bet. i namn som Brantbrunnen Fö, Brantkärret Lt, Brantstenen Bo, Brantvik(en) Na Hi En Bo. Till dial. brant 'brant sluttning, stup; åbrink' o.d. (FO). (LEX)

-brant Namnen på -brant uppgår till omkring 350. Över hälften av dem finns i Åboland, speciellt i de västra delarna av landskapet. De flesta åländska brant-namnen förekommer i de östra delarna av Åland, och de nyländska namnen har en mera västlig utbredning. Även i Österbotten finns några namn. I Åboland betecknar namnen övervägande berg, ofta branta bergväggar mot sjön, i Nyland förutom berg numera sekundärt även åkrar och uddar. Därtill ingår -brant i några gårdsnamn. Namnen är bildade till ordet brant som betyder ?brant sluttning, stup, brant berg(vägg)?. Betydelserna ?brant strandsluttning? och ?bråddjup strand (under vatten)? är kända från Österbotten och Kumlinge och ?brant sluttning ner mot å? från Kronoby. I Nyland kan brant även betyda ?dikeskant, vägbrant?. Den bestämda formen överväger på alla håll. Plurala former förekommer ofta i Åboland. Former på -bratt finns i Saltvik; jämför också adjektivet bratt. (TER:29)

Brant- (brant-) i ett hundratal namn som Brantbacken Ka Bo nÖB, Brantberg(et) Le Vf Sn Si Bo Kb, Brantgärdan Te Po Tj, Branthällan Vö, Branthäran Kö, Brantlindan Nv, Brantsveden Tj, Branta udden Ha, Brantåkern Pa Ki Db He Bo Pä. Till adj. brant syftande på brant form. (LEX)

Brants- i Brantsböle (branns-) by Fi. Till mansn. Brand(er). (LEX)

Bras(as)- (bra:s-) i gårdsnamn Bras Sj, Brasas Bo, Brasis Db, samt Brasbacka Pa, Brasby by Ka, Brasskogen Sj, Brasåkern Bo. Till mansn. Brase eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Brask(as/is)- (brassk-) i Braskarna grund Es, beb.namn Brask La, Braskas Iö Li Mö Nä, Braskis Vf Sj Bo, Braskenas Nä samt t.ex. Braskviken Pä, Braskören La, Braskarängen Si, Braskashagen Ma, Braskisbergen Sj, Braskisängen Ka. Till personb. Brask, jfr fsv. brask 'skryt' eller därtill bildat beb.namn. Jfr Granlund SNF 44:337-. (LEX)

Bratt- i Brattas gård Nä, Brattena (brattænæn) odl. Sa, samt Brattholm Iö, Brattnäs byar Pa Bo. Till adj. brant?, eller mansn. Bratte (Granlund SNF 44:100). (LEX)

Brax(en)- (bracks-, ofta bra:ks-) i t.ex. Braxberget Na Iå, Braxgrynnorna Ma, Braxrevet Mm, Braxviken Na Te Sv Kv, Braxåkern Iå och Braxenberget Sn Iå Ky, Braxengrund Kv, Braxenträsk(et) En Po Ka, Braxenviken Ge Te En Py. Till fiskordet brax, braxen (FO). (LEX)

Bred- (vanl. brei(d)-, ÅL (utom Ku Bö) vmNL (?Es) bre:(d)-) i Bredan grund Hi Iå, odl. Bö Fi Fb Te, vik Df, Breden grund Bö, notvarp Si, och ett tusental namn på Bred-, som de allm. förekommande Bredbacken (ÖB), Bredberg(en), Bredbåda(n) (Ku Hi ÖB), Bredgrund(et), Bredholm(en) (sFL), Bredkyan (NL), Bredkärr(et), Bredskär(et), Bredslätt byar Sn Iå, Bredtegen, Bredvik(en), Bredängen. Till adj. bred syftande på formen (mots. Lång-). (LEX)

Bred- I ägonamn ingår bred mest i sammansättning på -äng, Bredängen eller Bredängarna. Namnet är allmänt i Åboland, Nyland och Österbotten, men påträffas bara i ett belägg från Åland, dvs. Bredängen i Gottby, Jomala (inga breda ådalar på Åland?). (ÅÄH:329)

Bred(e)s- i gårdsnamn Storbreds, Lillbreds (-bre:ds) Iå, samt Bredsberget Iå, Bredesmossen (bre:dis-) St, Bredesåker (breidis-) Bo, Bredshaga odl. Pe, och Bredskärret odl. Py (breis-). Till mansn. Bredh eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Bredings- i Bredingskärren (breidings-) Be, Bredingsmossen Nä. (LEX)

-bredsel, -bredsla 9 namn. Bredslen, Pist bredslen och Bredslor är namn på klevar och skogsområden i Björkö och Roslax Houtskär (se Zilliacus 1966:260, som skriver namnen Brässlen, Brässlor osv.). I östra Nyland (6) är Bredslan, Skinnar- och Karlabredslan namn på odlingar i Hindhår, Borgå, Nevus bredslan, sankmark i Sarvlax, Pernå, Bredslan, skogsbacke i Skomarböle, Mörskom och Bredslan eller Bredslorna, hage i Drombom, Liljendal (se Kartano 1977:35f).

Namnen förefaller ursprungligen ha syftat på höäng eller slåttermark, eller platser där man brett ut t.ex. gräs eller hö för att torka. Orterna med namn på -bredslan i Pernå och Liljendal är släta backsluttningar, där man väl kan föreställa sig att t.ex. hö bretts ut för att torka.

Något motsvarande terrängbetecknande app. bredsel förekommer inte, men i finlandssvensk dialekt påträffas sb. bredsel m. 'gödsel för utbredning på åker' belagt i Tenala, och bredsel n. 'tyg el.d. att täcka över ngt med' i Tenala och Petalax (FO). (ÅÄH:255)

Bredsel- Som förled i ett nyländskt ägonamn ingår bredsel i Bredselängen, äng i Starkom, Karis (1769 Bräsel åkern, Bräsel Ängen, LSA B 16 a 14/2). Namnet Bredselåkrarna, åkrar i Skomarböle, Mörskom, har enligt Kartano (1977:35f) lägesangivande ortnamnsförled, och avser 'åkrarna vid Bredslan' (Brässlan). Jfr Brässl-. (ÅÄH:256)

Brel- se Bräl-. (LEX)

Brem(-) (bre:m-) i Brem = Bremsudden vid Bremsviken Le, Bremör(en) Vö Bö, kanske Bremangadden Kö. Oförklarade. (LEX)

Brick- i Brickan odl. Sn, Brickbacken Ec. (LEX)

Brickel- i Brickelören (britjel-) omr. Kn. (LEX)

Brigg- i Briggharuna Sn, Briggskär Kö, kanske till Briggs (bricks) hn Kö. (LEX)

Brill- i Brillåkern He. Jfr Bräll-. (LEX)

Bringmetan (-meitɷn) äng Mu. Till ett bringmeta 'revbensspjäll'?, Huldén SNF 40:33. (LEX)

BRINK (brinck) i ett hundratal namn på backar, ofta vägbackar, de flesta i NL ÅB, t.ex. Brinken allm., Brinten Ku Iö, Skinnbrink Ha, Borgsjöbrinken Su, Stussbrink Ho, Mjölkarbrink Pa, Engelsby brinken Ki, Storbrinken Br, Ryssbrink Iå, Skräddarsbrinken Pä, Högbrinken Nv, samt ett annat hundratal namn som de allm. Brinkbacken, Brinkgärdan, Brinkåkern osv. Till dial. brink 'backe, vägbacke' (FO). (LEX)

-brink Namnen på -brink som är omkring 200 påträffas över hela området; glesast förekommer de på Åland. Speciellt i Österbotten och Åboland betecknar namnen vanligen vägbackar, i Nyland oftare kullar och backsluttningar. Närmare hälften av namnen har den enkla formen Brinken. I Österbotten och Nyland dominerar den bestämda formen. I Åboland har hälften av namnen obestämd form, på Åland en tredjedel. Uttalet är i södra Finland vanligen -brink(en), i Åboland alternativt -brintjen, i norra Österbotten -brintsi. Torpnamn på Brink är vanliga vid sidan av Brinkas och Brinkens. Namnen är bildade till dialektens brink i betydelsen ?vägbacke? eller ?backsluttning?. Bestämningslederna i namnen är oftast lägesangivande, som i Linkullabrinken i Ingå och Sundhålsbrinken i Terjärv, eller terrängbeskrivande, som i Långbrinken i Terjärv, och Stenbrinken i Bromarv, Mörskom. (TER:58)

Brinkas/is(-) o.d. i beb.namn Brinkars Bo, Brinkas Ho Na Pa Bo Pä St Py Tj, Brinkens Sa Ha Lu, Brinkis Na Df Ki, Brintas Bö, Brintos Iö samt t.ex. Brinkasbacken St Py, Brinkesbacken Sa Sn Ky Bo St, Brinkesåkern Ky. Till sb. brink, därtill bildad personbet. eller ngt av beb.namnen. (LEX)

Britas(-) (bri:tas) i beb.namn Britas Sa Bö He Re Sv, Brita-Majas Mu m.fl. samt Britasback Kh, Britasgrenen Pe, Britasklubben Kr, Britasliden Lf, Britossanden Fö, Britasudden Na Ky, Britos ören Iö. Till kvinnon. Brita. (LEX)

Britthamns- trol. i Brittamsören Ku. (LEX)

BRO i ett drygt tusental namn på -bro och omkr. 800 på Bro-. Formen är vanl. -brɷ:(en), pl. -brɷ:na på fÅL, -brɷnnar i Ku Bö Iö. Största delen har syftat på landsvägsbroar o.d. (mest i NL ÖB), t.ex. Korsbro Ha, Ämnäsbron Jo, Stenbron Pa, Kyrksunds bron Hi, Landsbron Ka, Kvarnbron Li, Flottbron Lf, Kavelbron Kb. Andra namn (särsk. på -broarna i ÅL ÅB) har syftat på bryggor, byhamnar, t.ex. Fladbron Su, Notbroarna Ku, Norrby broarna Iö, Gammelbro Ho, Storbron Na, Färjbron Pa. Som förled bl.a. i de allm. Brobacka, -en, Brofladan (ÅL), Brogärdan, Brokyan (NL), Brokärr(et), Broviken, Broända(n) (NL ÖB). Till dial. bro 'spång, bro; båtbrygga' (FO). (LEX)

-bro Materialet omfattar också namn på -bro som har betecknat enskilda bryggor, t.ex. Mjölkbron i Brändö, Kyrkbron i Iniö, Storbron i Nagu Nötö, Skeppsbron i Ekenäs stad. Men huvuddelen av namnen på -bro finns på fastlandet och har varit namn på vägbroar. (SKG:200)

Broar- (brɷ:ar-) i beb.namn Broars Br Iå Si Pä, Broas Bo Pä Py, samt bl.a. Broarbukten Br, Broasbacken Bo. Till inbyggarbet. broarna, bildat till sb. bro. (LEX)

-broarna På vissa håll har byhamnarna fått namn på -broarna, som Bond- och Torparbroarna i Olofsnäs i Geta. Den plurala slutleden har vid Skiftet fått en bestämd form -brɷnnar, ibland feluppfattad som en form av -brunn, i bl.a. Notbroarna i Kumlinge Seglinge, Söderbroarna i Brändö Torsholma, Gamla broarna i Iniö Åselholm och Norrby och Söderby broarna vik vid själva Iniö. I Houtskär har byhamnarna i Äpplö och Mossala kallats Gamla bro. Ordet bro är dialekternas vanliga ord för 'brygga' (FO). (SKG:200)

Brodd- (brodd-, nÖB brɷdd-) i gårdsnamn Brådd Nä Bj, Bråddis Re, Broddböle Ka, samt Bråddback, -fladan, -kroken Bj, Broddkärret Fb Mu, Broddnabba Nv, Broddsjön Tj, Broddåkern Iå. Åtm. beb.namnen till mansn. Brodde(r), Brudde. (LEX)

Brodik- i Brodikholm (brɷ:dik-) Fö. (LEX)

Brofogd- i grundnamn Brofogden Fi Hi, beb.namn Brofogdas Lt Kb, Brofogdens Fi Sa Jo Su Vå Fö Si samt Brofogdsbrunnen Ec, Brofogdgärdan Jo Su, Brofogdas änget Kr, Brofogdören Ku. Till ä. brofogde 'brouppsyningsman' (FO). (LEX)

Brok- (brɷ:k-) i Brok skärgrupp Bö, Broket äng Ge, samt Brokbranten Bö, Brokdal Na, Brokgrund Ge, Brokholmarna Ky, Brokkil Ho, Brokkärr(et) Es Li, Broklot Ko, Broknäs Ko, Brokskär Fö Ko, jte Brokonskär Na, Brokträsk Ge, Brokören Bö. Till brok 'mörk fläck' (FO) eller fsv. 'byxa' (Sdw. OB). (LEX)

Brokarls(-) i Brokarls torp Sn, jte Brokarlsbacken, -skogen. Till ett brokarl = Brofogd-? (LEX)

Brokog- i Brokogärdan (brɷkɷ-) Ki. Till adj. brokog 'brokig' (FO). (LEX)

Brolis- i Brolisbacken (brɷ:lis-) St. (LEX)

Brom- i sockennamnet Bromarv (ä. brå:marv) NL. Till mansn. Bram(e), jfr SMP:489. Jfr Bråm-. (LEX)

Broms- i Bromskull Iö, Bromsängen Na. (LEX)

Bronkas i Bronkas (bronk-) gård Pä, jte Bronkåkern. Till personbin. Brunke. (LEX)

Bror(a)s- (brɷ:r-) i gårdsn. Broras La Pu, Brors Nä, Brorsis Sv. Till mansn. Brodher el. Bror. (LEX)

BROTT (best. form brå:te el. bråtte i ÅL sÅB, f.ö. bråte) i ett 60-tal namn, de flesta på undervattensgrund som Storbrotten Ec, Gaddbrottet Bö, Skräddarns brotten Hi, Engelsmansbrotten Sn, Lydias brottet K:stad, Brottet västan på sidan Kn. Enstaka odl.namn som Brottena (brottennän) Sa, Nybrottet Su, Brottet Na. Dessutom finns fall som Brottbacken Kr Tj Kb, Brottgrynnan Nä, Brotthällan Mu, Brottkobban Ko, Brottmossen Sb och Brottön Kr. Till dial. brott 'ställe där sjön bryter' resp. 'nyodling' (FO). Jfr Brått-. (LEX)

-brott Namnen på -brott uppgår till ett sextiotal och finns i södra Österbotten, Skärgårdshavet och västra Nyland. Formen är alltid bestämd och uttalet är -brå:te eller -brotte på Åland och i sydligaste Åboland, kort -broti el.d. på övriga håll. Exempel är Storbrotten i Eckerö, Äggörs brottet i Brändö, Skräddarns brotten i Hitis, Storkanskogbrotten i Kyrkslätt. Det ingående brott är allmänt känt för 'ställe där sjön bryter över grund' (FO). (SKG:94)

-brott 10 namn. Ägonamn på -brott förekommer sporadiskt på Åland (3, Brotten, brottenen, ägor i Ödkarby, Saltvik), i Åboland (1), Nyland (5) och Satakunta (1).

App. brott n. 'ställe där man bryter mark, nyodling' är belagt i ett väst- och mellannyländskt område från Pojo till Helsinge (FO). Nybrott n. 'nyröjning, nyodling' förekommer i Sjundeå (ÖO, Foreg.).

Namnbeläggen är antingen enledade Brottet o. dyl. eller tvåledade Nybrottet, Nybrotten (3 fall i Sund och Sjundeå). (ÅÄH:182)

Brud- (bru:(d)-) i ett hundratal namn som Bruden, holme Pa, Brudberget/-en allm., Brudbäcken ÅL NL, Brudgrundet Lu Na Pa En Iå Sv, Brudhamn Bö En Or Kb, Brudholm(en) allm., Brudnäs Pa Es, Brudstenen allm., Brudsund(et) Vf St Mm, Brudvik(en) Vå Ko En Nv. Till sb. brud, syftande på någon sägen? (LEX)

Brudbad- i Brudbadumossen Te. Till dial. brudbad (FO). (LEX)

Bruddrängen grund Pa (vid Bruden). Till dial. bruddräng 'brudsven' (FO). (LEX)

Brudgum- i Brudgummen grund Or, Brudgumsbacka Fi, Brudgumsgrynnan Ko, Brudgumskärret He, Brudgummalmen Te, Brudgumsstenen Py, -stenarna Kö. Till sb. brudgum, syftande på händelse el. sägen. (LEX)

Brudkistan berg St. Till sb. brudkista. (LEX)

Brudmarsch- i Brudmarschstenarna grund Vå. Till dial. brudmarsch 'bröllopsmarsch' (FO). (LEX)

Brudpigan grund Pa (vid holmen Bruden). Till dial. brudpiga 'brudtärna' (FO). (LEX)

BRUK (bru:k) i bl.a. Bruket järnbruk Df Te Po Ka Or, tegelbruk Lu Fb Bo, Beckbruket Gkb Nb Vasa, Tegelbruket allm., Tjärubruket Pa En Pä samt beb.namn Brukars Bo, Brukis Vå och t.ex. Bruksbacken Ko Lt Pö Or, Bruksberget Le Pa Iå, Bruksfjärden Df Te, Bruksträsket Ka Iå Si, Bruksviken och Bruksåkern allm. Till sb. bruk syftande på industriell anläggning. (LEX)

Brulles- i Brullesbacken (brɷllis-) St. (LEX)

Brulo- i Brulobäcken (bru:lo-) Si. (LEX)

Bruman- (bru:man-) i Brumanhära Kö, Brumansstenarna Fö, jte Brumar- Fö Vå. Oförklarade. (LEX)

Brummels- i Brummelspotten Si. (LEX)

Brun- (bru:n-) i Brunbacka gård En, Brunberget Sn, -bergen Ky, Brungärdan Na, Brunstenarna Sn, Brunängen Na. Till adj. brun? (LEX)

Brunes- i Brunesberg (brunes-) Iö. (LEX)

Brunk- i Brunkan skär Ge, Hästbrunk backe Ko, samt Brunkdal odl. Sa, Brunkfall odl. Po, Brunkholmen Hi, Brunkom by Po, jte Brunkvägen. Till ä. brunk 'brant' (Hellq. SEO)? Jfr Brunt-. (LEX)

BRUNN (brunn ÅL öNL, brɷnn öÅL ÅB vmNL nÖB, bronn öNL smÖB) i omkr. 200 namn. Största delen har betecknat brunnar (i ÅL ÅB skg gölar, jfr källa), som Storbrunnen Ec, Ryssbrunnen Kö, Erkos brunnen Bö, Lerbrunn Ho, Stallsbrunnen Ki, Ribrunnen Sn, Jossasbrunn Kn, Lötbrunnen Pe. Ett 20-tal namn i mÖB har betecknat vikar eller infjärdar, som Lappöbrunnen Bj, Kastbrunnen Mm Vö. Dessutom finns ett par hundra namn på Brunn- (ish. möNL ÖB) eller Brunns-, som Brunns beb. Ha Jo Ho Vö, och de allm. Brunn(s)backen, Brunn(s)berg(et), Brunn(s)gärdan, Brunn(s)hagen, Brunn(s)kärr(et), Brunnskär ÅL sKo Hi Bo Re, Brunnstegen, Brunn(s)åkern. Till dial. brunn 'brunn; göl' (FO) eller 'relativt djup vik eller fjärd'. Se Thors SNF 42:111, jfr BRO. (LEX)

-brunn Namnen på bottengölar och andra slags fördjupningar i sjöbottnen bildar en speciell grupp av strandnamn. Från böjan har de väl genomgående betecknat olika slags fiskeplatser. Närmast hithörande är väl de omkring 20 vik- eller infjärdsnamnen på -brunn i mellersta Österbotten, t.ex. Brunnen i Replot, Bockörsbrunnen i Björkö, Kankmobrunnen i Kvevlax, Loviksbrunnen i Maxmo och Öskatbrunnen i Vörå. Uttalet är i regel -bronnin. Namnen är bildade till ordet brunn i den i dialekterna numera okända betydelsen 'relativt djup vik eller fjärd' (Thors SNF 42:111-). (SKG:143)

-brunn Kända namn på -brunn finns det över 200, av vilka drygt två tredjedelar åsyftar brunnar, medan resten betecknar källor eller små vattensamlingar, i Österbotten även vikar. I namnen ingår ordet brunn, oftast i betydelsen ?grävd brunn?. Betydelsen ?göl, vattensamling i markfördjupning? är känd i Geta och Houtskär. På Åland överväger obestämd form, och också i Åboland är den något vanligare än bestämd form. Ungefär hälften av de nyländska och österbottniska namnen har obestämd form.Bestämningslederna i namnen anger oftast läge. Många namn innehåller väderstrecksord som Norra brunnen, Nörrbrunn(en), Österbrunn(en). Vanliga är också Inre brunnen, Yttre brunnen och Övre brunnen. Speciellt i Nyland och Åboland anges läget i förhållande till byggnader, t.ex. Bastubrunn(en) i Karis och Lojo, Kyrkslätt, Kvarnbrunn i Helsinge, Ribrunn(en) i Ekenäs, Snappertuna och Kyrkslätt. I Österbotten är namn med bestämningsleder som anger läge, eller som innehåller personnamn eller personbeteckningar vanligare än på andra håll. Vanliga överallt förekommande namn är Lerbrunnen, Lillbrunnen, Storbrunnen samt Hälsobrunnen och Surbrunnen, vilka är bildade till motsvarande appellativ. (TER:210)

Brunni- (brɷnni-, i öNL Nb bronni-) i ett 50-tal namn i möNL nÖB, t.ex. Brunnibacka, -en, Brunniberg(et), -en, Brunniholmen (Py Nv Kb), Brunnilandet (nÖB), Brunniskogen. Till ptc. av vb brinna syftande på skogseld. (LEX)

Brunno- i Brunnokärr Bö. Liksom t.ex. Brunakärr i Hfrs till bråne? Se Brunu-. (LEX)

Brunt- i Bruntan = Bruntberg Pa, Bruntaberg(et) Bo Pä, Bruntabron odl. Li, Bruntdal odl. Sa. Besläktat med Brunk-. (LEX)

Brunu- i Brununabb (brynö-) udde Ho. Jfr Brunno-. (LEX)

Brus- (bru:s-) i Brus grund Kn Be, med Bruskallan Kn, Bruskärret Ki, Brussundet St, Brusverkarna Be. Till vb brusa? (LEX)

Brusas i beb.namn Brusas (bru:sas) He Si Bo Lt Kr, Bruses (bru:ses) Sj, (brysös) Iö, Brusibacken Kb. Till mansn. Bruse el. Brosius av Ambrosius. Jfr Blusi. (LEX)

Brusk- i Bruskbacken, Bruskliden Lf. (LEX)

Brusta (brussta-) i Brustabacken, -hagarna, -viken, -åsen, -ängarna, -ören i Sa. Enl. Hellberg ÅL:84 ett urspr. torpnamn, till mansbin. Bruse + (båt)stad, el. brusastadher avseende betesplats. (LEX)

Brutu- (brutu- el. brɷtɷ-) i Brutars = Brutubacka gård Si, Brutuby by He, Brutuböle by Br samt Brutubacken He, Brutuberget Si, Brutubranten Bo, Brutumalmen Py, Brutustenen Bo. Trol. till fsv. bryti 'förvaltare, gårdsfogde', Granlund SNF 44:208-. (LEX)

BRYGGA i ett antal namn som Kobryggan Ko, Gårdsbryggan Ki, Mjölkbryggan Te, Bastubackabryggan Iå, Nybryggan Re samt Bryggärdan Ec St, Bryggholmen Po Si, Bryggkläppen Kö, Bryggnäs- Pä, Bryggskär Ko, Bryggåkern Br. Till sb. brygga 'båtbrygga'. (LEX)

-brygga I Nyland och Österbotten har bryggorna haft namn på -brygga, som de allmänt förekommande Mjölkbryggan, Stenbryggan, Ångbåtsbryggan och t.ex. Bastubackabryggan i Ingå, Kåtörsbryggan i Björkö. (SKG:200)

Bryggar- i gårdsn. Bryggars Ec Ko Na Ka Bo samt Bryggargrundet Br, Bryggargärdan Su, Bryggarudden Ki, Bryggars viken Kv. Till personbet. bildat till bryggare för ölbryggare. (LEX)

Bryggje- i Bryjoklobb (bryju-) Na, Bryggeklobben (bryddje-) Hi. (LEX)

Bryggkaret stenar Ho Ko, sjö St. Till sb. bryggkar 'kar för bryggande' (FO). (LEX)

Brynik- (brynik-) i Brynikbacka by Ka. Till personn.? (LEX)

Brynstens gård Es. Till personbin. Brynsten. (LEX)

BRYNT (brynt-) i backnamn Brynten Nä, Högbrynten Öv, Bryntback(en) Nä, samt Bryntas gård på Brynten Nä. Till dial. brynt 'brink' Nä (FO brint). (LEX)

-brynt Namn på -brynt är sällsynta. Högbrynten påträffas i Övermark och Brynten i Närpes som namn på backar. I Kumlinge förekommer namnen i formen Brinten, Österbrinten och Mellanbrintarna. I namnen ingår dialektordet brint, brynt i betydelsen ?backe, kulle med sluttning åt alla håll? (FO brint). (TER:59)

-bryta Några åländska namn är förmodligen parallellformer till namnen på -bröta. Det är Nybrytorna, udde, Finholma, Föglö, Krusbryta, udde och område i Bovik, Hammarland, samt Nybryta, odling i Sund (enl. SLS 326 i "kustbyarna" i Sund, utan närmare lokalisering). Namnen på -bryta uppvisar den för Åland typiska tendensen till obestämd form i ägonamn.

Olson (1916:205) ger belägg för fsv. app. bryta f. 'röjning, röjd mark', av vb. bryta 'bryta (upp)'. Något nu levande appellativ förekommer inte (Foreg). (ÅÄH:179)

Bryttjan vik Hi, med Bryttje brantarna. (LEX)

Brå- (brå:-) i Brågrundet Fö, Bråstycket Iå, Brååker Bo samt Bråbacken o. Bråmoss (bro-) Kh. Till ä. adj. bråd 'brant stupande' (SAOB) eller sb. vrå? (LEX)

Bråbänken stränder Fö Ki Vf. Till sb. bråbänk 'brygga där fartyg kölhalades' (FO). (LEX)

Bråd- (brå:d-) i Brådan holme Mu. Jfr Brå-. (LEX)

Brådd- se Brodd-. (LEX)

Bråddöd- i Blådöden grund En, Bråddödsbacken Si. Till bråddöd 'plötslig död' (FO). (LEX)

Bråk- (brå:k-) i Bråkan skog Ka, bete Sn = Antbysbråkan, samt Bråkkärr Sn, Bråkmossen Iå, Bråkstänget Sn, Bråkviken Ha Jo, Bråkåkern Sn. Syftande på gräl? (LEX)

Bråkul- (brå:kul-) i Bråkulgärdan, -källan Lt. (LEX)

Bråm- (brå:m-) i Bråmholmen Br. Jfr Brom-. (LEX)

Bråma(ns)- (broma-) i Bråmaskär och Bråmansvik Na. (LEX)

Bråna- Vanliga namn med Bråna- i förled är nyländska Brånakärret, Brånamossen, Brånapotten, Brånaängen och Brånaåkern. Speciellt ofta förekommer Brånalandet. (ÅÄH:214)

Brånalandet som odl. namn uttalat bronn- i Brånlandet Ka St, vanl. brɷna- i Brånalandet ett 30-tal fall i öNL (He--Py) samt Pu. Till dial. brån(a)land 'svedjeland' (ej i FO). Jfr BRÅNE. (LEX)

brånaland Brånalandet (bråna- , bronala:nde osv.) förekommer i ett 30-tal fall parallellt med namn på -bråne i östra Nyland, samt i ett fall i Helsinge (mNL).

Dialektordsregistret upptar inte app: *brånaland (FO, FOreg.). I lokal tradition lever emellertid benämningen, och om äldre odlingsförhållanden i Pernå konstaterar Sirén (1981:54f), att "de större svederna, 'bronalanden', som de här också kallades, oftast besåddes med råg". Namnet finns upptaget på östnyländska 1700-talskartor, t.ex. 1765 Bronalandet i Kungsböle, Strömfors (se Allardt 1923:20).

Brånalandet (brånalandi), som betecknar en skog i Nederpurmo, Purmo, är ett namn av annan typ och skall snarast tolkas som 'skogsområdet som brunnit'. Förleden kan vara particip av vb. bråna och får jämföras med Brunnilandet (bronnilande), där förleden är particip av vb. brinna. (ÅÄH:214)

BRÅNE (vanl. bronan, i öNL brɷnan) i ett 30-tal odl.namn i mNL och öÅB nÖB, som Brånan allm., Bakbrånan Db, Västerbrånan Or, Slätbrånan Nv, samt t.ex. Brånabacken Nv, Brånaberget Db He Bo, Brånakärr(et) Ki Vf He Si, Brånamossen Lt Py, Brånsveden Db, Brånaängen He. Till dial. bråne 'bränd mark, svedjeland' (FO). Jfr Brunno-, brånaland. (LEX)

-bråne ca 30 namn. Ett mindre antal namn på -bråne förekommer i södra Finland, främst i östra Nyland (12, Brånen, bronan, odling i Illby, Borgå), sporadiskt i övriga Nyland (7) samt i östra Åboland (4). I Österbotten (7, Västerbrånen, vestärbrånan, odling i Komossa, Oravais) förekommer namnen på -bråne punktvis i Oravais, Pedersöre och Nedervetil.

Belägg för bråne 'sved' finns från Degerby (vNL; FO). I Degerby har man förmodats skilja mellan bråne och sved: "Brånan" avbrändes under förutsättning att den varaktigt skulle förbli åker, sveden fick växa igen (SLS 463; jfr Thors 1953:54).

Namnen är mest enledade, men har vid behov fått särskiljande förleder och blivit tvåledade som t.ex. vid uppdelningen av åkern Brånen i skiftena Öster- och Västerbrånen i Komossa, Oravais. Av gamla skrivformer att döma har de nu enladade namnen förr ingått som förleder i tvåledade namnbildningar. T.ex. Brånan, åker i Söderlammala, Västanfjärd, har utvecklats ur en namnform som år 1788 antecknades som Brånängen. (ÅÄH:212)

Bråt- (brot-) i Ytter- och Överbråtö byar Kr, den förstn. = Bråtöbyn och Bråtholmen Vö. Jfr Brott-. (LEX)

Bråt(a)- Vanliga sammansättningar med Bråt(a)- som förled är Bråt(a)gärdan, Bråtakärret, Bråt(a)mossen, Bråtaåkern och Bråtaängen i odlingsbeteckningar. För övrigt finns det påfallande många belägg för namn med efterlederna -backe och -berg, dvs. Bråtabacka(n), Beråtaberget. I Helsinge, Sibbo och Borgå förekommer sammansättningar med liknande efterleder, men med förleder på Brutu- (broto-), dvs. oblika former, som tyder på att ett ägobetecknande app. bråta f. också varit levande här. (ÅÄH: 181)

Bråta(r)s i beb.namn Brutars (brutars) Si, Bråtas (brɷtas) Lt St. Till folkbet. bildade till ortnamn Bråtan el.d. (LEX)

BRÅTE (vanl. brotan, i möNL (Es--) brɷtan) i ett hundratal namn på odl., skogsmark, de flesta i NL, t.ex. Bråtan öÅB NL Sb Lf nÖB, Bakbråtan Ki Po, Vialsbråtan Li, Holmbråtan Lf, Norrbråtan Tj. Dessutom finns enstaka Bråtet (brote) Ky Es, Bråton Db He (brɷtɷn). Som förled i ett annat hundratal namn (på brota-, möNL brɷta-) som de allm. Bråtabacken NL Mu Tj, Bråtabergen Ki NL, Bråtakärret Ki NL, Bråtaskogen NL Mu, Bråtaåkern och Bråtaängen NL el. Bråtängen (brot-) Iå. Till dial. bråte 'svedjeland; liten åker upptagen i skog' (FO). (LEX)

-bråte ca 110 namn. Bråte förekommer i namn på odlingar, ibland skogar. Största delen av namnen finns i Nyland (85, Bakbråten, ba:kbråtan, odling i Sällvik, Pojo), men namntypen är också företrädd i östra Åboland (15), i sydligaste Österbotten (2) samt i norra Österbotten (7, Hästbråten, hessbråtan, åker i Jussila, Munsala). Namnen i Terjärv och Kronoby i norra Österbotten betecknar uteslutande skogs- eller sankmarker.

Enledade namn som Bråten är vanligast. I socknar med många belägg, Karis, Ingå, Helsinge, Borgå, Sibbo, förefaller det att finnas en åker med namnet Bråten i varje by.

App. bråte m. kan i södra Finland beteckna 'svedjeland, liten åker upptagen i skog' (Pojo, Kimito; FO).

Bråte 'svedjeland' begränsar sig till södra Finland. I Österbotten, samt i Korpo (vÅB), betyder ordet 'samling av kullblåsta eller fällda träd, kvistar'. I norra Österbotten kan det ha en särskild betydelse 'rishag, hägnad av okvistade träd o. ris', vilket också framgår av de nordösterbottniska ortnamnsbeläggen. Bråten i Söderby, Kronoby, och i kyrkbyn, Terjärv, betecknar skogs- eller sankmark, liksom Krokvattens bråten och Norrbråten i Hästbacka, Terjärv, där det enligt uppteckningarna har funnits provisoriska stängsel av ris eller kullvräkta träd. (ÅÄH:179)

Brått- i Bråttö (brott-) by Fö. (LEX)

Bräck- i Bräckskäret skär Be. (LEX)

Bräckas gård Nä. Till personbin.? (LEX)

Bräd- (bre:d- o.d.) i bl.a. Brädbacken Tj, Brädbådan Bj, Brädgrund Ky, Brädholmen St, Brädladan Sn Ka Lt Mu Kb, jfr Brädbondas hn St. Till sb. bräde syftande på sågande, drivgods el.d. (LEX)

Bräl- i Brälåkern (bre:l-) Db. (LEX)

Brälik- i Brälikholm (bre:lik-) Fö. (LEX)

Bräll- i Brällkärr äng Si. Jfr Brill-. (LEX)

Brämars- i Brämarsrödjan (bre:mars-) odl. Iå, 1774 Brämars-. (LEX)

Bränd- (brænnd-, ibl. bre:n(d)- i öÅL vÅB mÖB) i enstaka fall som Bränden udde Fö, Brändorna skogar Sn Ma, samt omkring 300 namn som de allm. Brändberg(en), Brändholm(en) (jte Bränn- ca 85 fall). Brändkärret, Brändäng(en), Brändö(n) (ca 20) och Brändören. Till ptc. bränd av bränna, syftande på svedjande eller (vanl.) skogseld. Jfr Bränn-. (LEX)

Bräng- o.d. i Brängden odl. Df, Munkbrängen odl. Mö, samt Brängehagen Es, Bränkgärdan Mu. Jfr Vräng-. (LEX)

Bränn- (brænn-) i sammanlagt ett tusental namn. De flesta finns i NL ÖB och är kanske bildade till det följ. sb. bränna, såsom Brännbacken NL, Brännforsen ÖB, Brännkällan NL, Brännvägen NL. Andra är också vanliga i ÅL ÅB, som de allm. Brännberg(et), Brännfallet, Brännholmen, Brännkärr(et), Brännäs(et), Brännskogen, Brännskär(et), och inneh. snarare ptc. av vb bränna, syftande på skogseld (Brännberget) eller svedjande (Brännfallet). (LEX)

Bränn- Ett adjektiv eller particip som ofta påträffas som förled i ägonamn är Bränn-, särskilt i utmarksnamn som t.ex. Brännfall(et), men också i namn på inägor, dels till följd av att man brände mark, dels till följd av att förödande eldsvådor och bränder ofta härjade i äldre tider. (ÅÄH:329)

BRÄNNA (vanl. brænnon) i omkr. 200 namn på odlingar eller skogsmarker, s.g.s. alla i öNL ÖB, t.ex. Brännan el. Brännorna allm., Bölsbrännan Pä, Nybrännorna Li, Stångbrännan Tk, Åbrännorna Mu. I sÖB finns enstaka gårdsgruppsnamn som Storbränn Lf, Bränn Pö. Till dial. bränna 'plats som härjats av skogseld eller svedjats' (FO), trol. det senare. (LEX)

-bränna ca 170 namn. Namn på -bränna är frekventa i östra Nyland (83, Brennan, brennån, odling i Svenskby, Strömfors) och i Österbotten (75, Stångbrännan, stangbrennon, åker i Påskmark, Tjöck), och förekommer sällan i de övriga regionerna. De östnyländska namnen betecknar oftast odlingar. De österbottniska namnen betecknar utom odlingar också skogsmarker, samt har ibland övertagits som bebyggelsenamn, t.ex. Brännorna, gårdsgrupp i Oravais.

Bränna, fsv. bränna f. 'brännande', avledning av vb. bränna (Sdw, SAOB B 4466), avser 'svedjeland' eller 'genom skogseld avbränd plats' (Pamp 1988:90). I sådana betydelser har app. bränna belagts i Österbotten, samt i Nyland dessutom som 'åker uppröjd genom eld', men beläggen har, enligt FO, "karaktär av ortnamn".

Namnen är i mer än hälften av fallen enledade, Brännan eller Brännorna. I de tvåledade övriga namnen ingår ofta ett tillhörighetsangivande proprium eller en personbeteckning, t.ex. Buddens brännan, odling i Näsby, Strömfors. Vanliga förleder, bekanta från andra ägonamnsgrupper, är ytterligare väderstrecksbeteckningar som t.ex. Västerbrännan, belagt i Purmo, Malax, Pernå och Strömfors, och adjektiv som i Ny-, Stor-, Lill- och Långbrännan, med belägg både från Österbotten och östra Nyland. Där beläggen för namntypen är många, som i Malax med 14 namn på -bränna, är också förlederna varierande, t.ex. med tillhörighetsangivande ortnamn i Stolpas-, Havras-, Smulterbrännan samt lägesangivande i Hömoss- och Kalasarbrännan. (ÅÄH:204)

-bränna Namn på -bränna är vanligast i Österbotten och i östra Nyland. Deras antal uppgår till ca 170. I Nyland betecknar de vanligen åkrar, i Österbotten även skogar och backar, som Bäcksbrännan i Purmo, Brännan i Pedersöre, Jakobstad, Purmo, Malax och Pörtom. Brännorna, gårdsgrupp i Oravais, visar att bränna-namn ibland har överflyttats till att beteckna bebyggelse. Ordet bränna i betydelsen ?mark som härjats av eld? ingår i skogsnamnen, i betydelsen ?sved? i åkernamnen (FO). (TER:134)

Brännan- i Brännankällan Lt, Brännankärret Pä Li, Brännanpotten Li Lt, Brännanstället Li. Till vb bränna 'bränna brännvin' (FO). (LEX)

Brännar(s-) i beb.namn Brännar Nä, Brännars Ko He Si, Brännas Nä Kv Or Pe Pu, samt bl.a. Brännasbacken Py Nb, Brännarshagen si, Brännasforsen Pu, Brännasträsket Or. Till folkbet. bildad till vb bränna el. ortn. Brännan. (LEX)

Brännes- (brænnis-) i Brännesgärdan Pä Or, Bränneskällan Po, Bränneskärret Pä. Till folkbet. bildad till ortn. Brännan? (LEX)

Brännhus- i Brännhusberget Fb, Brännhusgärdan Na Vf, Brännhuskällan Na Vf, Brännhusåkern Na. Till dial. brännhus 'litet hus för brännvinsbränning' (FO). (LEX)

Brän(n)ing(s)- i Bränningar (bræ:ningar) omr. Ku, Bränningsbacka (bre:nings-), -bergen, -kärr Bö, Bränningsgärdan (brenings-) Li, Bräninghaken (bre:ning-) grund Kö. Oförklarade. (LEX)

Brännland(s)- (brænn-) i ett 30-tal Brännlandet som namn på odlingar i öNL ÖB samt t.ex. Brännlandsberget Mö Mu, Brännlandsmossen Mu Nä, Brännlandsängen Li. Till dial. brännland 'svedjeland' (FO). (LEX)

-brännland 29 namn. Belägg för Brännlandet finns från Österbotten (23) och östra Nyland (8). T.ex. Brännlandet åker i Nederpurmo, Purmo, är enligt uppteckningen namnet på ett "kyttland, som brann i två år".

App. brännland 'svedjeland' har belagts i Pedersöre-Purmo samt i betydelsen 'av skogseld härjad mark' i Mörskom (FO). (ÅÄH:207)

Bränno(n)- i Brännobacka La, Brännonbron, -gärdan, -ängen Mö, Brännonhagen, -skogen, -vägen Mu, Brännornasbacken Pä, Brännornasberget Lt, Brännoskällan Py. Till ortn. Brännan el.d. (LEX)

Bränns(-) i Bränns hn Si, 1745 Bränts, jte Brännsbacka, -branten, -tådet Si. (LEX)

Brännvins- i bl.a. Brännvinsberget Ky St, Brännvinsbrunnen He, Brännvinsgrundet Fi Iö En, Brännvinsklinten Bö, Brännvinskällan Ky Pä St, Brännvinsskatan Mm, Brännvinsviken Iå. Till sb. brännvin, syftande på hembränning eller smuggling. (LEX)

Bränsl- (bränns-) i ett 40-tal namn på odl., skogsomr. el.d. som Bränslen Fö Iö Ho Ko Iå Db, -ar(na) Ku Mu, Bränslan Fö Iå He nÖB, -orna Ko Na öÅB Te En, Bränslet Ge Vå, Nybränslet Sn, samt t.ex. Bränselbacken Ki Db Nä Öj, Bränselberg(et) Jo Su Ka Iå, Bränselkärr och -mossen vNL, Bränselängen En Iå. Till ett sb. bränsla el.d. syftande på skogsbrand el. svedjeland. (LEX)

-bränsel, -bränsla ca 40 namn. Namn på -bränsla eller -bränsel betecknar ofta odlingar, men kan också beteckna skogar och backar. Namnen finns i mindre antal i norra Österbotten (8, Bränslan, brenslo, åker i Kortjärv, Terjärv), på Åland (9, Bränslar, bre:nslar, område i Enklinge, Kumlinge), i Åboland (11, Kersnäsbränslen, tje:rsnesbrenslen, område på Jurmo, Korpo), västra Nyland (9, Bränslorna, brenslåna, åker i Finnby, Tenala) samt Helsinge i mellersta Nyland (1).

App. bränsla, bränsel är avledningar av vb. bränna (som känsla och känsel till känna). Ordet har en ursprunglig abstrakt betydelse 'förbränning', men i ortnamn snarast betydelsen 'avbränd plats' (se SOV 11:125, SAOB B 4492; Falck Kjällquist 1973:64 f, dens. 1984:82).

På utskärsön Jurmo i Korpo (vÅB) är bränsel ännu ett levande begrepp. De platser som går under namn av Sorgesbränslen, Kersnäsbränslen och Tvåstensbränslen är mindre områden där man ännu på 1940-talet brände enbuskar och ris för att bereda bättre gräsväxt för kreatursbetet (uppg. av Agda Mattsson, Per Mattsson). På Åland förefaller namnen förknippas med brand eller vådeld. Bränslen, skogsmark i Degerby, Föglö, dateras till en skogsbrand för "ca 60 år sedan", dvs. omkring år 1900. Bränslet heter ett område i Östra Simskäla, Vårdö, som enligt uppteckningen, "brändes 1914 av en ryss genom slarv".

Utom beläggen för de tvåledade namnen från Jurmo är namnen oftast enledade Bränslan o.dyl. (ÅÄH:209)

Bränsel- Som förled, antingen i form av ett proprium eller ett appellativ, ingår Bränsel- i flera västnyländska sammansättningar på -kärr och -mosse. Namnen betecknar såväl odling som terräng, t.ex. Bränselkärr(et), Tenala Snappertuna, Karis , Ingå, Bränselmossen eller -mossarna, Snappertuna, Pojo, Karis. Namnen kan ursprungligen ha tillkommit som ägonamn, dvs. kärren och mossarna har namngivits på det här sättet först i samband med att de genom bränning beretts för bete eller odling. (ÅÄH:212)

-bränsel, -bränsla Ett tiotal namn på -bränsla, -bränsel betecknar skogar som huvudsakligen finns i norra Österbotten, på Åland, i Åboland och västra Nyland. Bränslan i Karleby, Kvevlax och Ingå, Bränslorna i Nagu, Västanfjärd och Tenala samt Bränslen i Föglö är exempel på varierande namnformer. Den osammansatta formen överväger. I namnen ingår bränsla, bränsel, som är avledningar av verbet bränna. Betydelsen ?ett ställe där det har brunnit? är känd i Sverige, men orden förekommer inte som levande terrängbeteckningar i Finland. Endast ortnamnen antyder deras tidigare existens.(TER:134)

Bränt- i Bräntbacka torp Si, Bräntgärdan Mu, Bräntudden, -viken Bo, jfr Bräntershagen Pä. (LEX)

Brässl- i odl.namn Brässlen, Brässlor och Bräss(e)låker (bræssl-) Ho, Brässlan (bresslon) Bo Li Mö, Nevus brässlan Pä samt Brässelängen Ka. Till ett urspr. Bredsl-, SNF 55:260, el. Bränsl-? Se -bredsel. (LEX)

Bröd- (brö:(d)-, ibl. kort brö- i vÅB sÖB) i Brödbottnen Nä, Brödgrund Ky, Brödgärdan Pä, Brödholmarna Kh, Brödhära Kö, Brödklobben En, Brödkyan Iå, Brödlandet Hi, Brödkärret Bo Lt St Py, Brödudden Pä. Till sb. bröd med växlande syftning. (LEX)

Brödlösan som namn på odl. i Ho Pa. (LEX)

Bröl- (brö:l-) i Brölan odl. Sj, Brölbäcken Br. (LEX)

Bröllops- i Bröllopsberget St, Bröllopsbordet odl. Fö, Bröllopsfjärden kärr Sa, Bröllopsvarpet Te. (LEX)

Bröm- (brömm-) i Brömberget Es Si, Brömkärret Sa, Brömören Bö Be. (LEX)

Brömmes- (brömmes-) i Brömmes näset och Brömmesören Bö. (LEX)

Bröms- (brömms-) i Brömsbacka Pä Tj, Brömsgärdan Jo, Brömshagen Ho Pa, Brömsklint Ka, Brömskull(a) Iö Ky, Brömskärr(et) Sa Pä, Brömsnäs Le Es, Brömsängen Jo samt Brömsas gård Mu, torp Tj. Trol. till dial. bröms 'insekten broms' (FO), eller därtill bildat personbin. (LEX)

Brömse(l)- i Brömseviken Sj, Brömselmalmen Ka. (LEX)

Bröst- i Bröstet odl. Vö Kh, Kvarnbröstet odl. Vö, Bröstgärdan Vö, Bröststycket He, Bröståkern Kh, -åkrarna Ki. Till sb. bröst i bl.a. bröstmark 'inägor' (SAOB). (LEX)

BRÖTA/E (vanl. brö:t-, i Df Vf Br Te Kr bröyt-) i ett hundratal odl.namn, de flesta i vNL, enst. fall i vÅL Df Vf öNL, t.ex. Brötan, -orna allm. Storbrötan Te, Masabrötan Db och Brötet vNL, Kvarnbrötena En, Ängesbrötet Ka, jte ett tiotal Nybrötan, -et, samt ett antal namn som Brötbacken, Brötkyan, Bröteskärr, Brötlandet, Bröt(es)åker(n) i NL, och Brötön äng Kr. Till dial. bröta, bröte 'nyröjning, nyodling' NL; 'hop, bråte' ÖB (FO). (LEX)

-bröta ca 100 namn. Bröta ingår i namn, som betecknar odlingar, åkertegar och ängar. Namnen förekommer i Nyland (90, Storbrötan, sto:rbrö:tån, åker i Tronsböle, Tenala, Brötan, bryö:tan, odling i Bollstad, Sjundeå, Nybrötan, ni:bre:tån, åker i Emsalö, Borgå) t.o.m. Borgå i öster, samt i mindre utsträckning i östra Åboland (4, Nybrötan, ny:bröjtån, odling i Västerillo, Västanfjärd) och på Åland (4, Brötorna, brö:tåna, åker i kyrkbyn, Eckerö).

Namnen är till tre fjärdedelar enledade, Brötan. De övriga, tvåledade namnen utgörs ofta av sammansättningar som Ny-, Stor- och Lillbrötan.

Som terrängbeteckning med betydelsen 'nyröjning' har app. bröta f. belagts i västra Nyland (FO). (ÅÄH:175)

-bröte ca 45 namn. Namn på -bröte förekommer i synnerhet i västra Nyland (37, Brötet, brö:te, åker i Båsa, Snappertuna), i samma socknar som namn på -bröta, men är inte lika frekventa. De uppvisar gemensamma drag med namnen på -bröta i det att mer än hälften av fallen utgörs av enledade Brötet, och att tvåledade namnbildningar som Ny-, Stor- och Lillbrötet är vanligast.

App. bröte n. 'röjning, rödja, nyodling' upptas som terrängbeteckning från västra Nyland (FO). Bröte n. var enligt SAOB (B 4532) förr en parallellform till sb. bröt f. 'nybruten åker'. (ÅÄH:176)

Bröt- I sammansättningar med ortnamn eller appellativ i förleden är typen Brötåkern vanligare än Brötesåkern, till följd av att namnformerna på -bröta är fler än -bröte. I Helsinge ingår -o- i kompositionsfogen i namnen Brötobacken och Brötoberget, bildade till propriet Brötan eller app. bröta.

Brötlandet betecknar ett tiotal åkrar inom ett väst- och mellannyländskt område som omfattar socknarna från Snappertuna till Kyrkslätt. Ett östligt tillägg är Brötlandet i Björnvik, Strömfors (jfr Thors 1953:53). (ÅÄH:178)

Bu- (bu:-) i Budava kärr Fi (= Bo-), Bugrunden Ku, Buskär Bö, kanske Bunisbacken Kr (Bunäs-?). Skärnamnet trol. ett Bus-namn. (LEX)

Bubbis (bɷbis) gård Si, 1745 Bubbis. (LEX)

Buckel (buckel-) i Buckelhagen Ha, Buckelugnen grotta Jo. (LEX)

Budd- (bɷdd-, ÅL Si budd-) i beb.namn Budd(as) Vö, Budda Fi, Buddas Si, Buddens St samt odl.namn Buddan Pa, Budda gärdan Fi, Buddesåker Ku och bl.a. Buddbacken Si, Buddens kjusan St. Till mansn. Budde eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Bugg- i Buggängen (bɷgg-) äng Ko. (LEX)

Bugu- (bɷgɷ-) i Buguholm(en) Es Pä, Bugutallsmossen Bo. Till dial. buga (FO) syftande på krokig form. Jfr Båg(a)-. (LEX)

BUKT (bukt, bɷkt i ÅL mÖB, vanl. bokt Ku Bö ÅB NL nsÖB) i ca 200 viknamn, de flesta i vNL öÅB, glesare i ÅL ÖB, t.ex. Täktbukten Br, Kalderbukten Db, Vikarbukten Hi, Bärö bukten Ku, Öbukten Vå, Öskatbukten Mm, Bådabukten Nb. Till dial. (vik)bukt 'öppen vik, inbuktning' (FO). (LEX)

-bukt Namnen på -bukt stiger till omkring 200 och finns mest i västra Nyland och Åboland, glesare inom Åland och Österbotten. Exempel är Täktbukten vid Hangö, Kroksbukten i Snappertuna, Hammarsbukten i Degerby samt Vikarbukten i Hitis, Hakbukten vid Signilskär på Åland och Själörsbukten i Replot.

I namnen ingår det i dialekterna levande (vik)bukt för 'öppen vik, inbuktning i strand' (FO). Formen är genomgående bestämd, och uttalet är enligt dialekten vanligen -bukt(en) på Åland, -bɷkt(e)n i mellersta Österbotten, -bokt(e)n i östra Åland, Åboland, Nyland och det övriga Österbotten. (SKG:122)

Buldans- (bɷlldans-) i odl.namn Buldanshörnet Kb, Buldansängen Nv. Till dial. buldan för ett slags tyg (FO). (LEX)

Bull- i Bullen berg Ko, grund Br Es, berg Si, Bullan grund Re, Majas bullorna stenar Öj, Rövabullorna äng Nv, samt Bullback torp Ky, Bullstenen Bo, Bullamossen Nv. Till sb. bulle syftande på form el.d. (LEX)

Bullrik- i Bullrikören (bɷlldrik-) grund Bj. (LEX)

Buller- (bɷlldær- o.d.) i Vitbullern (-bɷlldrin) grynna Kn, och bl.a. Bullerbacken Te Sj Or Pe, Bullerberget Df Es Lf Re, Bullerbådan Nä Bj Kv, Bullerholmen Df St ÖB, Bullerkärr(et) Ho Ky, Bullerskatan Bj Re Mm, Bullerskär Sm. Till dial. buller- syftande på stenighet (FO). (LEX)

Bullers(-) (bull- el. bɷlldærs) som beb.namn i He Pä Lt St samt bl.a. Bullersberget, -holmen, -viken St. Till personbet. Buller, kanske soldatnamn. (LEX)

Buls- (buls-) i odl.namn Bulskärr Bo, Bulsängen Si samt Bulsas (Pulsas) torp Si (= Bulsängs). (LEX)

BULT (bult- el. bɷlt-) i ett 60-tal namn, de flesta grundnamn i smÖB nÅL vÅB, som Rågbulten Vå, Trätesbulten Iö, Mont bulten Rim, Hälsingbulten Nä, Malbulten Bj, enstaka bergnamn som Korsvik bulten Ku. Till dial. (berg)bult 'liten, tämligen brant bergklack' (FO). Bildade till ngt av dem är sedan t.ex. Bultviken Ge (vid Hällöbulten), Bultfjärden Nä. (LEX)

-bult Grundnamnen på -bult uppgår till omkring 60 och finns främst i södra och mellersta Österbotten, delar av Åland och västra Åboland. Namnen har genomgående bestämd form. Som exempel kan nämnas Finnbulten i Geta, Skarpskärs bulten i Houtskär, Bultarna i Nagu, Hälsingbulten i Närpes, Malbulten i Björkö.

Ordet bult har i dialekterna använts bl.a. för 'klump; fet gosse' och 'ägg av fisktärna eller svärta'; från Åboland finns belägg för bergbult 'liten, tämligen brant bergklack' (FO). (SKG:71)

Bultar- i beb.namn Bultars Ky Lt samt kanske Bultasbacka Iå, Bulta(s)backen Pä, Bultarberg Ha, Bultasstänget Iå. Till personbet.? (LEX)

Bulu- (bɷlɷ-) i Bulubacka torp Ky, Bulustenen He. Jfr dial. sb. bula för fiktivt väsen (FO). (LEX)

Bulvan(s)- (bul- el. bɷlva(:)n-) i Bulvansbacken Si, Bulvan(s)berget Sn Sj, Bulvansplatsen Ky. Till bulvan 'lockfågel' (FO). (LEX)

Bummel- i Bummelåsen (bɷmbäl-) grund Kaskö. (LEX)

Bund- (bunn(d)-) i Bundbacken, Bunnforsen Lt. (LEX)

Bunk- i Bunken odl. Pu, Bunkkärr Db, Bunkliden Sb, Bunktegarna Ge. (LEX)

BURA (buru) i Burun notvarp Bo, vik Pä, Sandsundsburun vik Pä, samt Buruviken Bo. Till dial. bura 'vik med smalt inlopp' St (FO). (LEX)

Bur(as)- (bu:r-) i beb.namn Bura Pe, Buras Ky, Buris Ki, Burs Jo, gårdsgrupp Pe, samt Burgärda, -hägnan Su, Burskatan, -sundet, -vad och Jo, Bursdal Le, Burholmen Py, Burliden Nb, Buras kyttan Pu, Bursgärdan Mu. Åtm. de förstn. till ett personn. Bur-. (LEX)

Buras- (bɷras-) i Burasholmen och Burassundet St. Finskt urspr.? (LEX)

Burenkudd- (bɷri(n)kɷdd-) i Burenkuddan grund Vö, Burikuddberget, -viken La, Burikuddlindan Tj. Till dial. burenkudda 'ko som nyss kalvat' (FO). (LEX)

Buris- i Burisbacken (buris-) Pä. (LEX)

Burk- (burk-) i Burkdalarna Pä, Burkholmen Bo, Burkudden Pä, Burkvekan Bo, Burkängarna Pä. Till dial. byrke 'björkbestånd'. Se Börk-. (LEX)

Burr- (bɷrr-) i Burrmossbacken, -åsen Nv. (LEX)

Bus (bu:s) gård Es. (LEX)

Bus- (bu:s-) i Busbacken He (spökat), Busbäcken Vf, Busdavan Fi, Busgrund Kö, Busholmen Df Pä St, Busnäs- Pa, Bu(s)skär Hi, Busträsket, -ängarna Hangö, Busviken En Bo, Busö(n) Hi En Bo Vb, Busörarna Bo. Åtm. i det förstn. fallet till dial. buse för 'fan' el.d., i skg.namnen till fsv. buza 'ett slags stora breda fartyg' (Sdw. OB). Jfr Bu- och Buss-. (LEX)

Bus(s)- I materialet finns ett tjugotal namn på Bus(s)- uttalade med långt u eller s. På Åland finns Bussviken på två håll i Geta, Busviken i Saltvik, Busskär i Lemland, Sottunga, Kökar, liksom Buskär i Brändö, Stor- och Nöt-Buskär i Kökar och Bussö i Vårdö. Österöver följer Bussö i Korpo Kalgarholm, Buskär i Hitis Vänö och Busön i Hitis Rosala samt Busö och Hästö Busö i Ekenäs skärgård, Busholmen i Helsingfors, Pernå Våtskär och Strömfors Söderby, Busviken i Tvärminne och Busörarna i Pellinge. Ytterligare en "Busholme" har vi i lånenamnet Putsaari uppe vid Nystad. Ordet bus(s)a betecknade en allmän typ av vanligen tvåmastade lastfartyg som användes i synnerhet på 1300- och 1400-talet. I Erikskrönikan från 1300-talet uppges det att konungen lät "skip til redhe/ kogga stora ok butzor bredha". Orterna är i en stor del av fallen kända för sina goda hamnar, och anknytningen till sjöfart förefaller säker. (SKG:236)

Busan (bɷsɷn) holme Nä, vik Sb. Till dial. busa 'liggplats' (FO), syftande på fiskeläge. Jfr Byssj(e)-. (LEX)

Busas(-) (bu:sas) som torpnamn Pa samt i Busas kitteln sänka Kr, Busas lindan. De sistn. till dial. buse för övernaturl. väsen (FO). (LEX)

Busk- (vanl. bosk-, på fÅL busk-) i bl.a. Busken grund Pa, Rönnbusken grund En Nä, samt ett 70-tal namn på Busk-, t.ex. Buskbergen Pö, Buskgrund(en) Hi En Nä, Buskhagen Ec Sa Ki Db Sj Bo ÖB, Buskskär(et) Kö Iö Na Hi, Buskudden Ko Pa, Buskåker(n) Sa ÖB, Buskören ÅL Na Hi Bo. Till sb. buske syftande på buskvegetation. (LEX)

Buskar- i Buskarholm Ko. (LEX)

Busk(as/is)- i beb.namn Båsk Lf Nä Pl Sv Kh, Båskas Ma Sv Kh Kv Or Tj, Boskas Jo, Båskens Sv, Båskis Si, Buskis Ko Ki Fb Bo, kanske Buskböle by Jo. Till ett personbin.? Jfr Bosk-. (LEX)

Buss- dels i grundnamn Bussen Ge Sa. Bussarna Ky, dels i skg.namn som Bussnäs(-) Le Df, Busskär Le So Kö, Bussundet Ky, Bussviken Ge Ky, Bussö Vå Ko. De förstn. till buss 'tuggbuss', de senare trol. till fsv. buza för ett slags skepp, jfr Bus-. (LEX)

Buss(as) (buss-) i beb.namn Buss Kh, Bussas Sv Pu. Trol. till personn. (LEX)

Butt(s)- (bɷtt-) i Buttholm Ko, Butts gård Ka (= Butels) och Buttsbacken, -stycket Tk. De sistn. trol. till personnamn. (LEX)

BY (-by:, ofta förkortat) i ca 360 bynamn, över hälften i NL, övr. mest i centrala bygder i fÅL öÅB ÖB, t.ex. Storby Ec, Björsby Jo Po, Gesterby Su Ki Ky Si, Helsingby Kh, Ingvalsby Te Ka Ky, Norrby allm., Rangsby Sa Nä, Smedsby Fb Ka Ky Es Kh, Överby Ec Jo Ky Kr. Dessutom i ett antal namn på bydelar som Norrbyn Vå, Stora byn Ho, Nybyn Ka, Oppibyn Kv, Byn Or, eller gårdar som Mittiby Sa, Ytterbyn Df, Västanbyn Sn, samt omkr. 700 namn på By- eller Bys- (ish. NL ÅL), vanl. syftande på läge vid "byn", som de allm. By(s)berg(et), Byholm(en), By(s)källan, Bykärret o. Bymossen NL, Bynäs(et), Bystrand(en) ÅB, Byträsk(et) NL, By(s)viken, By(s)åker(n), By(s)ängen. Till sb. by 'samling av gårdar; kameral by' eller 'gård, bebyggelse' vNL (FO). (LEX)

Bygd- (bigd-) i Bygden udde och Bygd viken Vå. (LEX)

Byggars i gårdsn. Byggars Sa Pö, Oppbyggars och Österbyggars Hi, Byggas Pe Pu samt t.ex. Byggashagen Sb, Byggasviken Pe. Till personbet. för nybyggare. (LEX)

-bygge i ett 40-tal Bygget el. Nybygget som namn på beb. eller odl. samt bynamnet Österbygge Kö, 1537 Österbigia, och gårdsnamn Väster-, Österbygge Hi (= -by), Bygges Ki. Till sb. bygge av bygga 'bebygga; uppodla' (FO); namnen på -bygge urspr. "-byggarnas". (LEX)

Byggmästar- i beb.namn Byggmästars Bo St La och Byggmästarholm(en) Iå, -stenen Na, -åkern St. Till yrkesbet. byggmästare. (LEX)

-byggnad (-byggnan) i Jaktbyggnan Vå, Skutbyggnan Sn, Simonsbyggnan Db och Byggnadsudden Lu. På alla platserna har byggts ngn skuta. (LEX)

Byggnings(-) som gårdsnamn i Mö samt i bl.a. Byggningsbacken Te Nv Tj, Byggningsbäcken Kb, Byggningsliden Nä, Byggningsstranden Py, Byggningsviken Ha. Vanl. syftande på hus- eller skutbyggen. (LEX)

Byk- (by:k- el. bi:k-) i Bykkärr Bö, Bykslätt Fö, Bykstrand Sa Te. Till byke 'tvätt', jfr följ.(LEX)

Bykan/ar- (by:k-) Bykanberg(et) Ko Mö St, Bykangölen Si, Bykanstranden Ki St, Bykanstråkan St och Bykarberg(et) Sa Ho Na Pa, Bykarstrand Sa, Bykarudden Ho. Till vb byka 'tvätta kläder' (FO). (LEX)

Byltan grund Ky. (LEX)

Byrk- (byrk-) i ÖB i Byrkholmen Vö Mu La Öj, Byrknäs Or, Byr(k)skata Or, Byrkskäret Mu och Byrkehagen, -skatan Mu, Byrkeön La. Till ä. byrke för 'björkskog', jfr Birk-, Burk- och Börs-. (LEX)

Byse(n)s(-) (by(:)ssis-) som odl.namn i Pe samt i Bysesbacken Ki, Byseskällan Pa, Byseskärr Ko, Bysesåkern Ki. Till dial. best. gen. bysens 'byns' (FO:365) (LEX)

Byske- i Bysket (bysstji) skär St och (byssji) skog el. odl. Or Mu Pu, Albysket Vö, Björkbysket Mu m.fl. Till dial. byske 'busksnår' (FO). (LEX)

-byske I Österbotten förekommer en del namn på -byske som har betecknat snårskogar, speciellt i Purmo och Munsala, som Bysket, Björkbysket, Prästas bysket. Bestämd form är genomgående, uttalet är -bystji. Namnen är bildade till ordet byske i betydelsen ?buskage, småskog, snår?. (TER:133)

Byss- i Byssö Na Hi, dial. för Biskops-. (LEX)

Byssj(e)- (byssj-) i Byssjan bete Pä Li, Svinbyssjan odl. Ky, samt Byssje(s)täppa odl. Sa, Byssjeudden Py. Till dial. byssja 'liggplats för svin el.d.' (FO). Jfr Busan. (LEX)

Bytar(s)- (by:tar-) i gårdsn. Bytars Ka Iå Sj, samt Bytarberget Bö och (där höskörden delades) Ho. Till t.ex. hästbytare eller vb byta 'skifta, dela' (FO). (LEX)

BYTE (by:te) i Bytet omr. Fö, odl.namn som Nagelbytet Ho, Nybyten Nä, Rackbytet Ec, Storbytet So, Tvarbytet/-en Ki Li Lt, Ängsbytet Pö samt Bytesholmen Pä Mm och bl.a. Bytesbacken Fö, Bytesgärdan Te Pä, Byteskärr Hi, Bytestegarna Vå, Bytesåkern Bo. Till dial. byte 'lott, andel' eller 'byte, växling', eller vb. byta 'dela' (FO). (LEX)

-byte 16 namn. Odlingsnamn på byte förekommer sporadiskt i olika landskap, men med en liten anhopning i östra Nyland (7).

I namnen ingår app. byte n., troligtvis syftande på 'del, stycke, lott', av vb. byta 'dela i stycken eller lotter', som är ganska allmänt i de finlandssvenska dialekterna (FO).

Utom Bytet, betesmark i Sanda, Föglö, utgörs namnen av tvåledade sammansättningar, t.ex. Näsebytet, åker i Rike, Pernå, Ängsbytet, åker i Stubbhagen, Pörtom. I Nagelbytet, bete i Saverkeit, Houtskär, kan ha syftats på snålt mätande, efter talesättet "mäta naglarna med" (Zilliacus 1966:212)

Nästan hälften av namnbeläggen utgörs av Tvarbytet och Tvarbytena, som uppträder i Kimito, i Lappträsk, i Andersby, Liljendal, och Tessjö, Strömfors. (ÅÄH:74)

Bytt- (bytt-) i grundnamn Byttan Pa, Bådabyttan Nb, Magskärs byttan Vå, jte Blandbyttan vik Nä, Smörbyttan teg Jo, samt bl.a. Byttböle by Ha, Byttbådan Be, Bytthagen Sa, Byttholmen Pä, Byttnäs- Ko, Byttskäret Ho, Byttstenen Be, Byttaberget Sa. Till sb. bytta, ang. formlikhet (grundnamnen) el. som personbin. (Byttböle), eller till ptc. av vb byta 'dela' (FO). (LEX)

Byx- (bycks-, böcks- ÅL ÖB, bucks- Iö) i Byxan/-orna allm. för odl., skogsskiften, Skinnbyxan äng Ko, Ramunders byxorna kluven teg Vf, samt bl.a. Byxbådan Sb, Byxgrynnan Na, Byxholmarna En, Byxklevarna Vå, Byxkärr Ky, Byxtegen Fö Df, Byxåkern Nä. Till sb. byxa syftande på kluven form. (LEX)

Byxarshålet som namn på liten odl. i Pä. Till dial. byxarshål 'byxbak' (FO).(LEX)

Byxgrenen som odl.namn i Bo Pu Tj Kb. Till dial. byxgren (FO) syftande på tudelad form. (LEX)

Byxknappen som grundnamn i Po Hfrs. (LEX)

Byxlåret som odl.namn St och i Byxlårsudden Si. Till dial. byxlår 'övre del av byxben' (FO). (LEX)

Byxlös- i Byxlöshamnen vikar Df Hi. (LEX)

Byxsäck- i Byxsäcken vikar Ko Na, odl. Ki Sn Nä Or Kr Kb, göl Öv, samt Byxsäckbacken Kh, Byxsäckbådan Na, Byxsäcksedet Iå, Byxsäckstegen Ki, Byxsäcksudden Iå. Till dial. byxsäck 'byxficka' (FO). (LEX)

Båda- (boda-) i Bådaberget, 1771 Bodaberg, jfr Båberg Vå, och Bådamossåkern Pä, Bådarösslan Bo. Kanske syftande på förebud, jfr vb båda (FO). (LEX)

BÅDE (vanl. boda, i ÅL Hi bå:da) i ett drygt tusental grundnamn, de flesta i ÖB ÅL och i yttersta skg. i ÅB NL, t.ex. de allm. Albådan o. Bergbådan ÖB, Fjärd(s)bådan, Långbådan ÅL ÖB, Rödbådan ÅB, S(j)älbådan, Storbådan, Ståtbådan, Svartbådan, Ytterbådan ÖB, samt enstaka Bådgrynnan (bå:d-) Kö, Bådaviken (boda-) Mu Nb, Bådfjärden (bod-) Nä. Till dial. både 'lågt grund' besläktat med vb båda 'förebåda', jfr svallbåde (FO). (LEX)

-både Gruppen av namn på -både är en av de allra största bland grundnamnen. Sammanlagt finns det omkring 1200 namn på -både, främst i Österbotten, på Åland och i utskärgården längs sydkusten. Namnen har i enstaka fall obestämd och vanligen bestämd form, med långvokaliskt uttal -bå:dan inom Åland och Hitis och för övrigt med kort vokal. Bekanta fall är bl.a. Villbådan i Eckerö, Snöbådan i Skiftet, Kallbådan vid Porkala, Gråsjälsbådarna utanför Helsingfors samt Storstensbådan i Bergö, Holsterbådan i Björkö.

Det ingående ordet både har uppgetts vara ett levande dialektord med betydelsen 'lågt grund' (FO). Ursprungligen är det antagligen besläktet med verbet båda 'förebåda' och har syftat på undervattensgrund där sjön bryter, liksom ordet svallbåde för 'berggrund som sjön slår över' (FO) samt norska motsvarigheter (SAOB).

Särskilt vanliga både-namn är Fjärdbådan, Storbådan, Svartbådan, Trutbådan samt i Skärgårdshavet Ståtbådan (gråsäl) och i Österbotten Albådan och Bergbådan. (SKG:72)

Båg(a)- i Bågskär(et) (bå:(g)-) Vå, jte Bågoskär (bå:go-) So, Bågaskär Iå och Bogaskär Sm (boga-). Inneh. kanske sb. båge syftande på krökt form. (LEX)

Bågas(-) i gårdsn. Bågas (bogas) Kr samt Bågasforsen Kr och Bågastholmen Öj. (LEX)

Båk(en)- (bå:k-) i Stadsbåken skär K:stad (= Torngrund), samt Båkflyttjor K:stad, Båklandet Ko Hangö Pä, Båkskatan Re, Båkskär Jo, Båkudden Hangö och Båkenskär (bɷ:ken-) Ha Le, Båkensundet Pä och Båkenkudden (bå:kn-) En Pä, jte Båksbrantarna En. Till sb. båk(en) 'känningsbåk; fyrbåk' (FO). Jfr Bog- ÅL. (LEX)

Båk(en)- I den yttersta skärgården finns ett tiotal namn på Båk(en)-, som Båklandet vid Hangö (= Russarö) och i Pernå (vid Orrengrund), Båkenskär(et) i Hammarland och Lemland, Båkenudden på Jussarö i Ekenäs och i Pernå Kabböle samt Båkflyttjorna vid Kristinestad. Det ingående ordet båk(en) är ett redan under fornsvensk tid från lågtyskan inlånat ord för 'sjömärke, känningsbåk', men båkarna vid våra kuster är knappast äldre än från 1600-talet.

En fråga för sig är om namnet Bogskär längst ute i Östersjön och på tre håll vid Åland eventuellt representerar samma namntyp. Namnen är svåra att förklara på annat sätt, och långt å-ljud har i åländskan regelbundet övergått till o. (SKG:222)

Bål(a)- (som bå:l-) i Bålan omr. Si, Bålen höjd Ho, och Bålberg(et) Su Pa Sj, Bålkärret Df Vf, Bålmossen Ka samt (som bola-) i Bålabacka Te, Bålaberg Ka, Bålaby Ka, Bålanurkan Si, Bålarödjorna Iå, Bålaskär(et) Hi Iå, Bålaåker Bo. Till dial. bål, båla- 'stor, väldig' (FO)? Jfr Bår-. (LEX)

Bålnas- i Bålnasklintarna, -liden (bå:lnas-) Ko. (LEX)

Båls- i Bålssundet, -viken (bå:ls-) Bo och Bålsviken, -ängen (bols-) Ka. (LEX)

Bånik- i Bånikören (bå:-, bonik-) Bj, enl. Karsten SB I:333 bå:lnik-, 1757 Bornik-. (LEX)

Bår- (bå:r-) i Bårberg Su, Bårdal Pa, Bårmossen Ka, Bårklobb Ku, Bårnäs Hi, Bårstenen Kb, Båråsarna Nä, Båräng Ho. Jfr Bål-, Bå(r)n-. (LEX)

Bå(r)n- (bå:n-) i Bånberg(et) Ko Iå Lo Es, Bå(r)nholm(en), 25 fall i Ku Bö ÅB NL La, Bånkil och Bånklobben Hi, Bånmalmen och Bånmossa Si, Bånskäret Hi, Bånviken En Bo, Bånör(en) Su Iö. Till dial. barn (bå:n), mytologiskt?, jfr Ba(r)n-. (LEX)

Bås- (bå:s-) i viknamn Bås Fö, Båset Iö Pä, Oxbås(et) Iö, odl.namnet Bjonbåset Or, jte Båsa by Sn och sjönamnet Bonäsbåset (-bose) Te, 1555 Bååsstresk, samt bl.a. Båsbacken Ka Mö, Båsberget Pä, Båsbrantar Kö, Båsdal(en) Fö Vf, Båsgrund Le Db, Båskärr(et) Vf Ka Si, Båsvik(en) Sa Df. Till sb. bås 'kreatursbås' eller ä. 'djurfälla', Granlund SNF 44:103-. (LEX)

Båsar- (bosar-) i gårdsn. Båsaris Ma Sv samt Båsariskärret Ma. Till personbet. bildad till dial. bossare 'bökare' el.d. (FO). (LEX)

Båsk- se Busk-. (LEX)

Båssa(-) (bossa-) i Båssa gård och Båssaböle by Sn, med omgiv. Båssafjärden, -grundet, -kärret, -malmen, -sundet, -udden, -viken. Till personn.? (LEX)

Båt- (bå:t-) i t.ex. Höbåtarna vik Ho samt i ett par hundra namn på Båt-, som de allm. Båtgrund(et), Båtholmen Df Bo Pä ÖB, Båtnäs(et) Jo ÅB En Bo Sv, Båtskatan ÖB, Båtskär(et) Bo Na Hi NL Mm, Båtviken. Till sb. båt syftande på båtform eller landningsplatser. (LEX)

Båthamnen, -arna som strandnamn i Ho Na Fb. Till dial. båthamn 'båtplats' (FO). (LEX)

Båthus- (bå:thus-, botus-) i Båthusen byhamn Le, Båthuset bergsklyfta Iö, m.fl. samt ca 200 namn på Båthus-, som de allm. Båthusbacken, Båthusgrundet, Båthushagen, Båthuskläppen ÅL, Båthuspäran ÅB, Båthusviken, Båthusåkern. Till dial. båthus 'hus för båt(ar)' (FO). (LEX)

Båthus- Namnen på Båthus- (allmänt förkortat botus-) är relativt vanliga, t.ex. Båthusgrundet i Lumparland, Båthusholmen i Bromarv, Båthusskatan i Lappfjärd, Båthusudden i Vårdö och västra Nyland, Båthusviken i Åland och Åboland. "Båthuset" har varit ett 'hus att förvara båt i', vid sydkusten vanligen byggt ute i sjön, i Österbotten på land (FO). (SKG:200)

Båtom- i Båtomgrundet (bå:tom-) Hi. (LEX)

Båts- (bå:(t)s-) i Båts(mora) by Ka, samt t.ex. Båtsbacka Ka, Båtsgrundet Iå, Båtsgärd Ho, Båtsholmen En Mm Vö, Båtsnäs Po Sj, Båtsudden Pa, Båtsvik(en) Ky He, Båtsören La. Till sb. båt, i många fall syftande på båtplats. (LEX)

Båtsmans(-) (bå:s-, bossma(n)s-) allm. som beb.namn samt (i ÅL ÅB) i ca 200 namn som Båtsmansbacken, -brunnen, -gärdan, -hagen, -kleven, -tomten, -åkern. Till yrkesbet. båtsman syftande på båtsmanstorp. (LEX)

BÅ(T)STA (bå:(t)st-) i Båsta vik Pa, jte Båstabergen, -grunden, och torp Ky, vid Båstasund, -viken, Bå(t)sta odl. Ky, och Båtstan odl. Te, kanske Båstholm Vå, Båstäng- Ka. Till ä. båtstad 'landningsplats' (SAOB); jfr fi. puosta 'strandbrädd' el.d. (LEX)

Båtstädet (bå:stede) odl. Ki. Till ä. båtstäd=föreg. (LEX)

Båtstället som strandnamn i Ka, jte Båtställsviken. Till ä. båtställe=föreg. (SAOB). (LEX)

BÄCK som efterled i över 2000 namn. Största delen finns i NL Pa Ki ÖB och har betecknat rinnande vatten, som de allm. Kvarnbäcken, Le(de)rbäcken, Mossabäcken, Mölnbäcken och Skvallerbäcken (NL), Stenbäcken, Storbäcken, Träskbäcken. I ÅL ÅB skg. ingår bet. också i namn på hällkar, som Vattbäcken Sa, Västerbäcken Vå, Renvattbäcken Bö, Seglanbäcken Ho. Dessutom som förled i ca 800 namn på Bäck- (allm.), Bäcke- (Fö?vNL), Bäckes- (Pa Ki NL ÖB) eller Bäcks- (ÖB), som de allm. Bäcke(s)bron, Bäckdal(en), Bäckdiket, Bäck(s)gärdan, Bäckhagen, Bäcklandet (Skghavet), Bäck(es)munnen (NL) eller -oset (ÅB), Bäck(s)viken, Bäck(s)ängen. Till dial. bäck 'rännil; puss' (FO). (LEX)

-bäck Bäck är det vanligaste namnelementet i svenska vattendragsnamn i Finland. Antalet namn på -bäck uppgår till över 2 100, av vilka över hälften finns i Nyland. I Österbotten förekommer över 600 namn, i Åboland omkring 200. Namnen är däremot sällsynta på Åland. Ett tjugotal bäck-namn har överförts på bebyggelse. De äldsta av dem är belagda som bynamn redan under medeltiden, som Innanbäck i Ingå, Skörbäck i Pemar och Svartbäck i Borgå, Sjundeå, Ingå, Snappertuna och Pyttis. Dessa namn är bevarade i obestämd form. De yngsta bebyggelsenamnen som innehåller ordet -bäck och syftar på stadsdelar eller delar av dem och gårdsgrupper, har däremot ofta bestämd form som Olarsbäcken, Lukubäcken i Esbo eller Pörtbäcken i Pörtom.

Namnen är vanligen bildade till ordet bäck för rinnande vatten. I Larsmo, Pargas och Snappertuna är ordet även känt i betydelsen ?grävt utfallsdike?. Ett trettiotal bäck-namn som åsyftar diken i mellersta Österbotten, kan uppvisa denna betydelse. Den tredje betydelsen ?liten vattenpuss?, som är känd på Åland och i Åboland, återspeglas i namnen på -bäck i dessa områden. På Åland betecknar namnen numera oftast kärr och åkrar, vilket tyder på hög ålder på dessa bäck-namn. Åt samma håll pekar den obestämda formen. Nästan hälften av de åländska namnen har obestämd form -bäck, men på andra håll har bäck-namnen oftast bestämd form. Uttalet -bekkin dominerar i Nyland, ströfall av -bettjin förekommer i västra Nyland, vanligast är de i öst. I Åboland överväger -bekken, i Österbotten dominerar -bettjin, och ? i området med n-bortfall -bettji. Endast ett nittiotal gånger påträffas -bekk, huvudsakligen i mellersta och södra Österbotten.

Det finns exempel på att bäcken har givit namn åt en ort som sedan i sin tur har givit upphov till en ny namnform på det primära bäcknamnet, som Pottbäcksbäcken till Pottbäcken, åker i Pernå, eller Horsbäckbäcken till Horsbäck, by i Ekenäs.

En del av bäck-namnen är elliptiska bildningar som Skvatubäcken av Skvatukärrsbäcken i Karis, eller Härjebäcken av Härjesjöbäcken i Purmo. Det tredje draget som utmärker bäck-namnen är att olika delar av samma bäck ofta har olika namn. Valbrobäcken kallas till exempel i Tenala för Degerbäcken då den flyter genom Degerängen och den del av Molnbäck i Närpes som rinner över Slåttmossen kallas för Slåttmossbäcken. Det osammansatta Bäcken eller Bäckarna förekommer ett åttiotal gånger i Nyland och ett tiotal gånger i Österbotten. En fjärdedel av dessa namn alternerar med mera karakteriserande alternativnamn som Nabbas bäcken eller Hembäcken i Purmo. Bäckar har ofta preciserats utgående från sitt läge. Största delen av bäck-namnen är sålunda bildade till andra ortnamn, som Vassängsbäcken, bäck som flyter genom Vassängarna i Pargas. I andra fall utgörs bestämningsleden av ett appellativ. I Nyland förekommer Tjärn(es)-, Träsk-, Kärr-, Åker- eller Hult(es)- bäckar ett hundratal gånger. Sådana namn är vanliga också i Åboland och Österbotten.

Väderstrecksord förekommer i ett mindre antal fall, oftast på Åland, som Norrbäck i Kumlinge. Det är däremot vanligt att bäckar har Kvarn- som bestämningsled. Kvarnbäcken som uppträder över hundra gånger är vanligast i Nyland. Ett tjugotal fall finns på Kimitoön i Åboland, medan namnet saknas på Åland.

Djurvärlden i eller vid bäcken har utnyttjats som namngivningsmotiv oftare än växtvärlden, men namnen kan anses vara fåtaliga. Små grupper av bestämningsleder beskriver bäckens utseende och syftar på olika slags topografiska särdrag, t.ex. bäckens storlek som i Lillbäcken, Storbäcken, färg och klarhet som i Mörkbäcken, Svartbäck(en), form som i Djupbäcken, Mjobäcken, strändernas och bottnens beskaffenhet som i Lerbäcken, Sandbäcken eller Stenbäcken. (TER:170)

-bäck Vanligen betecknar bäck-namnen bäckar, men på Åland och i Åboland förekommer ett åttiotal namn på -bäck som åsyftar hällkar. Betydelsen ?liten vattenpuss?, ?i synnerhet vattenfylld fördjupning i berg? ingår i dessa namn. Exempel är Västra bäcken i Vårdö, Mattvättarbäcken i Kumlinge samt Påvals bäck och Västanbäcken i Houtskär. (TER:211)

Bäckas(-) o.d. i beb.namn Bäckas Pä Mö St Nä Kn Kv, jte Bäckens Lt, och namn som Bäckasbacken, -kilen, -åkern. Till sb. bäck, därtill bildad personbet. eller något av beb.namnen. (LEX)

Bägar- (bigar-) i Bägarskäret Hi, Bägarören Pä. Till sb. bägare, dial. bigar(e) (FO). (LEX)

Bäle- i Bä(r)ledalen och Bälenäset (bæ:le-) Ku. (LEX)

BÄLG i Bälgen Kv Mm Vö, Andra bälgen Mm Vö, Kastbälgen Kv, Kisbälgen Vö, Yttre bälgen Vö, alla namn på vikar el.d., liksom Bälghamn Kv, Bälgviken Ge. Till sb. bälg syftande på vikarnas påsform, jfr BALG. (LEX)

Bäljars gård Ka. Kanske till ett ä. bälgare för 'bälgmakare'? (LEX)

Bäll- i Bällby by och Bällskog omr. Ka. Jfr Bill-. (LEX)

Bällar- i Bällarshamn vik Bö och Bällarby by Ka, med Bällarkärren, -malmen. (LEX)

Bält- (bælt-) i Bältaren sten Fö (med en svart rand kring), Bältören Be. (LEX)

Bältar(s) (bæltar(s)) gård Ka, jte Bältar(s)kärret. Till ä. bältare 'bältesmakare, gälbgjutare' (SAOB). (LEX)

Bän- i Bänö (bæ:nö) ö och by Fö. Jfr Bern-. (LEX)

Bänd(an)- (be:nd-) i Bändbådan Ma, Bändholmen Nä, Bändkärr Bö, Bändudden och Bändängen Pä samt Bändanbrinken Li, Bändarmossen Es. Kanske till vb bända 'tvista' (FO). (LEX)

Bänders (benndærs) gård Bj. (LEX)

Bänk- (bænk-) i strandnamn som Bråbänken Fö Ki Hi, Krängbänken Vf, Stjälpbänken Ko Na Br En Sn, jte Mullbänken grund Db, bildade till motsv. dial.ord (FO); liknande urspr. har väl namn som Bänkholmen Fb Si, Bänkvarp Kö, Bänkviken (Fb). (LEX)

Bär- (bä:r-, ÅL be:r-) i Bärholm(en) En Si, Bärkärr Fö, Bärmossa Su Sm, Bärnäset Br Ky Pä Kh, Bärskär Ko, Bärsveden Ge, Bärvärvan Le, Bäråsen Lf, Bärö Ku, Bärören Ho La. Oförklarade. (LEX)

Bära- i Stora, Lilla Bäraharun skär Ko. (LEX)

Bärgan/ar- i Bärgarholmen Si, Bärgankärret och Bärganängen Mu, Bärgarkärr Be. Till vb bärga (FO), syftande på höbärgning. (LEX)

Bärgning- i Stora bärgningen sältingsvikar Bj Re, Bärgningshagen Mu. Till sb. bärgning (FO), syftande på höbärgning. (LEX)

Bäri- (bäri-) i Bäribacka Ma Pö Tj, Bäriholm(en) Si Ma Mm Je La, Bärimoss(en) Ky Mm Mu. Till sb. bär, dial. bäri- (FO), syftande på förekomst av hjortron el.a. bär. Jfr Blåbär(s)-. (LEX)

Bärk- se Birk-. (LEX)

Bärlings- (bæ:lins-) i Bärlingsbådan, -klacken grynnor Öj. Kanske till dial. bärling 'stång att staka båt med' (FO). (LEX)

Bärs- i Bärsskär(et) skär Kö So? sKo Na Hi (15 fall). Till ä. birke 'björkskog', jfr Birk-, Börk-. Se Skg.namn s.39. (LEX)

Bäsk- (bæssk-) i beb.namn Bäskas och Stor-, Lillbäsk He, med Bäskas kyan, -åkern, och Bäskes Br. (LEX)

Bäss- (bæss-) i grundnamn Bässen Iå He Si, Bässarna Pa Es, Fårbässen Sn samt ca 200 namn som Bässbåda(n) Ho Be, Bässgrund(et) Ko Na Df Fb Re Kv, Bässhagen Pa Sj Bo Ma Mu, Bässholmen/arna Na Pa Vf Br Iå Bo Pä Kv Pu Kb, Bässnäs(et) Kö Ky, Bässkär(et) Ha Kö So Ku Bö Na En Iå Bj, Bässören Bö Na Hi Sb Bj Re Öj. Till dial. bässe 'hanfår' (FO); vissa fall kanske Bäst- eller (Bässkären) Bärs-namn. (LEX)

Bässa- i Bässahäru skär Kö. Jfr Bes(o)-. (LEX)

Bässjars (besjars) gård Ka Db Sj. Till en personbet. bässjare (Solstrand Ka hist. II:39)? (LEX)

Bässkräppan odl. Sn Bo Nv. Till dial. bäss-skräppa 'pung hos gumse' (FO). (LEX)

Bässla- i Bässlakärr odl. Si. (LEX)

Bäst- (bæsst-) i Bästan udde och Lillbästan grund Pä, samt Bästhaga- Sj, Bästholm(en) Ho Te, jfr Bästonåkern Pä. Åtm. de förstn. till dial. bästa 'lind' (FO, enl. Granlund SNF 44:82-). (LEX)

Böckel- i Böckelkärr vattensaml. Sa. (LEX)

Bögel- i Bögelkärr (bö:gel-) odl. En. (LEX)

Böjsas(-) som gårdsn. Jo St samt i Böjsasholmen, -kolafallet St. (LEX)

Bök i Bök (böuk) gård Tu, jte Bökkärr. Jfr följ. (LEX)

Bökar- i Bökarviken (bö:kar-) Ky, Bökargärdan Sb och Bökasbetan odl. Tj (böuk-), samt Bökars (bö:kars) gårdar Db He Bo, jte Bökarsåkern Sj. Kanske till ett ä. bökare, jfr da. bødkere, bl.a. 'tunnbindare'. (LEX)

BÖLE (bö:le, trycksvagt -böl(e), Ki -bel) som efterled i över 400 namn, de flesta i NL öÅB, få i ÖB. Namnen har betecknat byar som Höckböle Ge, Svensböle Su, Antböle Na, Pungböle Ki, Olsböle Te, Joddböle Iå, Siggböle Bo, Gottböle Nä, bydelar som Böle Ec, Brantsböle Fi, gårdar som Broddböle Kar, Langansböle Sn eller odlingar som de allm. Böle, Bölena. Dessutom såsom förled i över 300 namn, en del på Böle- som de i NL vanliga Böleviken, -åkern, -ängen, de flesta på Böls- som de allm. Bölsberg(et), Bölsgärdan, Bölskyan och Bölskärr (NL), Bölsskogen, Bölsvik(en), Bölsåkern, Bölsängen. Till ä. böle 'gård, nybygge' eller 'nyodling' (Thors SNF 42:12-). (LEX)

-böle I materialet ingår ca 460 namn på -böle(t). Över hälften av dem har belagts i Nyland (267, Siggböle, siggbö:le, åker i Västanby, Ingå). I Åboland (102, Bisaböle, bisabäl, åker i Bjursäng, Pargas) och på Åland (77, Askarböle, askarböle, åker i Syllöda, Saltvik) är namntypen också vanlig. I Österbotten (15, Böle, bö:le, åker i Dagsmark, Lappfjärd) är namnen fåtaliga.

Av namnen på -böle betecknar ca 310 byar och gårdar. Ca 150 namn betecknar åkrar eller ängar, t.ex. Ryssböle, åker i Lillbolstad, Hammarland, och Siggböle, åker i Västanby, Ingå, samt det tämligen allmänt förekommande Böle. Ägonamnen förekommer i samma områden som bebyggelsenamnen. Det är i allmänhet större odlingsfält, som bär namn på -böle.

App. böle är en avledning av bol (se s. 87, Thors 1952: 11, KL 2: 496 f). Namnen på -böle har, trots många likheter med namnen på -bolsta, en mera utpräglad karaktär av primär bebyggelsebeteckning (se Granlund 1956:282, Hellberg 1987:282).

Ordet böle betydde i fornsvenskan 'gård, hemman', men kunde som beteckning för nybygge också åsyfta odlingsmark (se Sdw och Sdw suppl., SAOB B 4870). Av medeltida urkundsmaterial framgår att böle inte alltid betecknade bebyggelse utan också ängsmarker (Granlund 1956: 280 f med hänv. till Thors 1952 och Gardberg 1944).

I ägonamn betecknade böle sannolikt under medeltiden nyodlingar med perifert läge i förhållande till byn eller gården. Det har också förmodats att böle-beteckningen har avsett en sämre graderad odlingsmark (se Holm 1987; 121 ff, med hänv. till Thors och Hellberg).

Liksom namn på -bolsta är bybyggelsenamnen på -böle oftare än ägonamnen tvåledade namnformer. I ägonamnen är mer än hälften namn av typen Böle(t). De tvåladade ägonamnen på -böle kan vara av samma slag som bebyggelsenamnen. Däremot förekommer Storböle och Lillböle enbart som ägobeteckningar, aldrig som bynamn. Primärt har väl också här varit Böle, som i likhet med många andra ägonamn fått förlederna Lill- och Stor-. Storböle är namn på åkrar i Gammelgård, Pargas, i Björnbollstad, Karis, i Barö, Ingå och på Holmgård, Strömförs. Lillböle är namn på åkrar i Gammelgård, Pargas, i Prästkulla, Tenala, i Kuggom, Pernå och på Holmgård, Strömfors. (ÅÄH:92)

Böll- (böll-) i Böllgrynnan, -stenen Sb och Böllören Kr. (LEX)

Böllar- i Böllarkärrs- Ka. (LEX)

Böllnan(-) (böllnon) åker Si, jte Böllnanhagen. (LEX)

Bölm- (böllm-) i Bölmö ö Bö, vid Bölmsund, -fjärden. Jfr Bolm-. (LEX)

Bön- (bö:n-) i bl.a. Bönback(-) Iö Br, Bönbäcken Si, Böngärdan Ki Iå St, Bönhagen Ky, Bönholm(en) Ko En, Bönskär Kö, Bönsved(jan) Na He, Bönviken Pä, Bönåkern Pa Ky Es. Oförklarade. (LEX)

Böndags- i Böndagshället Bo, Böndagskleven Le. (LEX)

Bör- (bö(:)r-) i Böränget Ma. (LEX)

Börd- i Bördan (bö:lɷn) grund Sb, Bördorna (bö:lona) odl. Pä samt Bördogrund och Bördoklobb Hi. Till sb. börda (FO), kanske syftande på växtlighet eller fångst. (LEX)

Bördings- i Bördingsmossa (bö:dings-) Ge. (LEX)

Börj- i Börjansudden och Börjevikarna (byrji-) En, kanske Börjeskärret Pä. Till börja, början. (LEX)

Börjes gård Ec; jfr föreg. Till mansn. Börje. (LEX)

Börk- (börk- el. börtj-, börs-) i ett 70-tal namn som Börken udde Fö, och Börkholm(en) Fö Ku Bö Iå Ko Be La, Börkklobben Nä, Börknäs(et) Ku Bö Nä Pl, Börsskatan Kn, Börsskäret ÅL ÅB ÖB (ett 40-tal), Börkören Bö. Till ä. byrke 'björkskog', jfr Birk-. Se Skg.namn s.39. (LEX)

Börka(r)- i Börkaskäret Re. (LEX)

Börkel- (börkæl-) i Börkelhamn odl. Be, Börkelhällorna och Börkelö Kv. (LEX)

Börs- (börs-) i Börsholm Fö, Börsklobben Sa, Börsnabben Ho, Börsviken Fi, Börsäng Su, Börsören Sa. Trol. urspr. Börst-, icke Börk-. (LEX)

Börst- i Börstbacken Ho, Börstgärdan Jo, Börstkärret Li, Börstudden Pa, Börstäng(en) Ge Jo Su. Till dial. börstgräs 'vårbrodd' (FO) el.d. Jfr Borst-. (LEX)

Börstings- i Börstingsbacka Jo, Börstingsgärdan och -kleven Vå, Börstingslandet odl. Pä, Börstingsnäs Fö. Till dial. börsting för gräsart (FO). (LEX)

Bös- (bö:s-) i Bösbäcken Pe, Bösholmen, -kärr, -skogen, -sund, -ören Iö, Bösängarna Su, jte Böskärret (böjs-) Vf. Oförklarade. (LEX)

Bösas som gårdsn. Si (böusas) och Je (bö:sas) samt Bösasängen Je. Kanske till mansn. Böse. (LEX)

Bösk- (böwsk-) i Böskhagen och Böskäng Ho. (LEX)

Böss- (böss-) i Bössberget Sa, Bösshagen Iå, Bösskleven So, Bösskällan Re och Stralis bössgraven grynna Bj (där S. förlorat sin sälbössa). (LEX)

Böst- i Böstars (bö:sta(r)s) gård He, och Böstäng (bösst-) äng Si. Kanske till mansn. Böste. Jfr Börst-. (LEX)

BÖTE (bö:te, vanl. best. form) i ca 90 namn, hälften i ÅL, några få i ÖB, t.ex. Lemböte by Le, Jyddö bötet Fö, Otterböte Kö, Tjuvö bötet Ho, Bötet (= Botet) Na, Bötet = Bötesberget En, Hagnäsbötet Bo, Karvatbötet Or. Dessutom som förled i ett 60-tal namn på Böt- som i Bötberget Bo, Bötskär(et) Vå So Hi. Bötö Ky Py, Böte- som i Bötebergen Bö Ky, Bötes- som i Bötesberg(et) Lu Ho Pa Df En Db Or Nb Je, Bötesbrantarna (böytis-) Ko, Böt(e)sön Hi och Böts- som i Bötsvik (bötts-) So, Bötsören Ky. Till fsv. böte för 'signalberg' el.d., eller högt berg i allm.? (LEX)

Böv- i Bövbacka (böu-) landsvägsbacke Kb, där man sett "böven", ett mytiskt väsen (FO). (LEX)