Institutet för de inhemska språken
 

S

-s som suffix i några tusen namn på beb., t.ex. Klemets Ec, Södergårds Ha, Skräddars Sa Vå, Nybonds Lu, Krogars Ko, Mellangårds Pa, Österängs Ki, Knåpans Br, Nabbers En, Nybergs Ka, Vasströms Iå, Tyskas Db, Bocks Sj, Dala-Gustavs Sb, Ivars Nä, Abbus Bj, Sjömans Pe. I regel genitivformer av personbet. (se Ortn. i Houtsk. s. 184-, 188-), liks. -as, -es, -is, -os, -us m.fl. (LEX)

-saari i ett antal lånade fi. namn på (f.d.) holmar, t.ex. (-sa:r) i Oksar Ka, Saunasar Bo, Hannussar St, Majasar Py och odl.namn Isosar Kb, Tulsar Vö samt i bl.a. Sarjärv Es, Sarlam Ky, Sarhagen Vö, Sarjärv Tj, Sarkosk Kb. Till fi. saari 'holme', som vanl. blivit -sor. (LEX)

-saari Antalet svenska namn på ursprungligt -saari stiger till ett hundratal, hälften av dem åboländska. Gruppen omfattar det gamla namnet Mussor för Korsholm vid Vasa (=fi. Mustasaari) samt bynamn som Järvsor och Åvensor (1539 Offuensar) i Korpo, Anisor och Högsar i Nagu, Högsåra i Hitis (1540 Houttsoor), Bengtsår i Bromarv och Vassor i Kvevlax, Kaitsor och Karvsor i Vörå. Som önamn kvarlever bl.a. Ledsöra i Vårdö (1431 skrivet Laysara), Kalsor, Keitsor, Majsor, Samsor m.fl. i Åboland samt Russarö och Jussarö i västra Nyland.

Formerna på -sarö och -sår(a) är försvenskade skriftspråksformer av namn med uttal på -sar(e) eller -så:r. Normalt har finskans -saari genom svensk övergång av långt a till å förvandlats till långt -sår, som ofta har förkortats i obetonad ställning, i t.ex. Mussor. I enstaka fall har utvecklingen lett till kort -sar. En speciellare ljudutveckling möter i Växär i Snappertuna (av fi. *Vehkasaari).

De ursprungliga finska namnen har bildats till fi. saari för 'holme, kringfluten lokalitet'. (SKG:50-52)

Sabbats- (sabats-) i Sabbatsbrottet byggn. Pä, Sabbatslindorna Vö. Till sb. sabbat 'helg'. (LEX)

Sab(b)el- i beb.namn Sab(b)el(s) Df Kh och Sabbelsbacken Pä, Sabbelsviken Df. Trol. till soldatn. Sabel. (LEX)

Sadel- jfr Sal-. (LEX)

Sa(de)l- En tredje intressant namntyp bildar namnen på Sa(de)l-, ett drygt tjugotal skärgårdsnamn vid sydkusten, som också är påfallande farledsbundna. Mera kända fall är skärnamnen Storsalen vid Segelfaret genom Kumlinge och Salungarna vid farets fortsättning ut i Skiftet, Salskären i Nagu Berghamn och vid yttre farleden i Sandholm och Lökholm, Salskären och Salgrunden mellan Hitis och Hangö, Salskär vid inloppet till Barösund, grundnamnet Salen eller Sadeln sydost om Ingå skärgård och Saludden vid innersta farleden i Kyrkslätt. Namnen har ansetts innehålla ordet sadel, i dialekterna sa:l, med syftning på sadelform. Frågan är om sjöfararna faktiskt så regelbundet har sett sina kursmärken som "sadlar" eller om namnen har haft någon annan syftning; sjöfartbetingade ser de i varje fall ut att vara. (SKG:229)

Sadelmakars(-) (sa:lmakars) som beb.namn Jo Po samt i Sadelmakar(s)backen Su, -bäcken Es, -gärdan Su, -skogen Bo. Till yrkesbet. sadelmakare. (LEX)

Sagg- i Saggvik Fö och Saggö Sa. Oförklarade. (LEX)

Sakristi- i Sakristian (sakærsti:on) sänka Ho, grotta Na, odl. Pa Kar Te Si ÖB samt Sakristibacken Pä, Sakristikärret Hi. Till sb. sakristia. (LEX)

Sakristian Sakristian förekommer i ett 50-tal benämningar på ingärdade områden, delar av åkrar och ängar, men också på stenformationer av olika slag. Här har man associerat till sakristia, sidorummet i en kyrka.

I uttalet av namnen har skett metates, sakerstia (jfr FOreg.). I ordlekar kan sakristia också associera till stia 'svinstia'. I uppteckningarna ingår ofta anteckningar om att namnet betecknar en liten odling, som är inklämd mellan backar osv. eller är "trång och liten som en stia".

Om Sakristian (sakersti:å), äng i Såka, Karleby, sägs att namnet har getts på grund av läget, d.v.s. ängen ligger som sakristian i förhållande till kyrkan (jfr Huldén 1952:36 om Sakristian, grund vid Tistronholmen). Sakristian (sakästi:on), en skogsudde i Öja sägs vara "förarglig att stänga kring". Sakristian (sakärsti:ån), åkergärda i Lilltervo, Pargas, är enligt uppteckningen ett "tillskott" på Mykikärråkern.

Ordet ingår också som förled i sammansättningar, t.ex. Sakristikärr, ett kärr på Biskopsö, Hitis, som betecknar ett kärr, där det sägs att "naturen har bildat någonting liknande en kammare invid bergen". (ÅÄH 304)

Sal- (vanl. sa:l-) i tiotals namn på skär och grund som Storsalen Ku, Höga och Låga salen Kö, Salen Mm, Lill- och Storsalen En och Salkobborna Fö, Salgrund(et) Na Hi Db Ky, Salskär(en) Na Hi Sn, Salstenen Mu Nb Kb, Saludd(en) Ko Ky, Salungarna skär Bö samt Sadeln (sa:deln), jte Svart-, Lillsadeln Iå. Till sb. sadel syftande på sadelform. Jfr Sa(de)l-. (LEX)

Sala- (sala-) i Salahagen, -lukten, -mossen Vö, Salastenen Kar. Till ngt fi. lånenamn på Sala- ? (LEX)

Salm- i Salm(en) holme Ky, odl. Kn Or Kb samt i Salmjärv Kb, Salmliden Or, Salmsundet Ky. Till lånat fi. ortn. bildat till salmi 'sund'. (LEX)

salmi Det finska ordet salmi 'sund' ser ut att ingå i enstaka lånenamn som odlingsnamnet Salmi i Österbotten samt önamnet Salmis i Iniö och skärnamnet Salmen i Kyrkslätt. (SKG:154)

-sal(o) (-sal) i lånade fi. ortnamn på -salo som Tövsala, Vartsala Eg.Fl, Mossala Ho, Houtsala Ko (flera utt. -sæl, med a > æ ffr -u), Simsal, Påsal, Sarvsal Pä, Paksal Ma, Korpsal Je. Till fi. salo 'ö; land'. (LEX)

-salo Sammanlagt finns det ett trettiotal namn som återgår på finskt -salo och antagligen från början har betecknat öar. Kända exempel är sockennamnen Munsala i Österbotten och Tövsala i Åboland, bynamnen Simskäla i Vårdö (1431 Symæsala), Vartsala i Gustavs, Mossala i Houtskär (1545 Mustesal), Heisala i Pargas, Siksala i Finby, Emsalö i Borgå (1531 Emesall) och Keivsalö i Pernå. Bevarade som önamn är bl.a. Runsala vid Åbo (av ett ursprungligt *Ruona(n)salo), Hirsala i Kyrkslätt och Simsalö i Sibbo.

De nyländska formerna på -salö är officiella försvenskade skriftspråksformer; i det lokala talspråket har man använt likadana former på -sal som namnen har längre västerut. I västra Åboland möter uttalsformer på -sæl som har uppkommit genom regelrätt utveckling av kort a till ä framför u i äldre -salu (bl.a. staden Salos namn har i mannaminne uttalats så i åboländsk dialekt).

Namnen återgår på finska namn bildade till ett ursprungligen baltiskt ord salo för 'större ö', senare också 'skogsområde, erämark'. (SKG:49-50)

Salomon(s-) i beb.namn Salomons Ee, Salmon Mm, Salmonas Kn, Salmos Pä Kv, Salomons Sa St samt i Salomonbacken Bo, -grynnan Mu, Salomonsmossen Sn, Salmonas maren Kn. Till mansn. Salomon. (LEX)

Sal(s)- (sa:l-) i odl.namn Salen Ko, Tegelsalen Na samt i Salsberget Ki En, -gärdan Ka, -hagen Sj, -sveden Db, -åkern Es Pä. Till sb. sal 'finrum'? (LEX)

Salt- i Saltet hage Ki, kärr Po samt ett hundratal namn som Saltbrunnen Kb, Saltfjärden Ky, Saltgrund Ko Kv, Saltholm(en) Jo Le Fö Pä Ee, Saltklobb(en) Vå Hi Sn, Saltkyan/orna Es He Si, Saltskär(et) Ko Na Hi, Saltvik(en) Sa Vå Ku Bö Su Bo, Saltängen Ha Sn St. Till sb. salt av växl. anledn. (LEX)

Saltkaret som namn på lada Ki, kärr Df. (LEX)

Saltsjö- i Saltsjön He, äng Kn Kb, och Saltsjösveden Sa. Till sb. saltsjön 'havet'. (LEX)

Saltvatt(u)- i Saltvattuklev(en) Fö, Saltvattukällan Li, Saltvattvägen Lf. Till sb. saltvatten. (LEX)

Samfällt(-) i odl.namn Samfällt Tj Kb, Samfälltlandet Pu och i Samfälltskogen Kb. Till skiftestermen samfällt. (LEX)

Samlags- (sammla(g)s-) i Samlagsgärdan, -kärret Bo, Samlagshagen Ky Be, Samlagskobborna Be, Samlagsmoren Db, Samlagsåkern Iå Bo, jte Sammanlagsbrunnen Mm Vö, -ängen Or. Till sb. samlag på tal om sambruk. Jfr Lag-. (LEX)

Samlings- i Samlingsberget Ky, Samlingshagen Db. (LEX)

Sam(u)el- (vanl. sam(m)el-) i beb.namn Samuel(a)s Ha Su Le Ho Sj Bo Pä Nä Öv Tk och i t.ex. Sammelsgärdan Su Bo, Sammelsstenen Na, Samels klinten Ho, Samuls mossen Or, Samelskär Iö och Samelasskatan Lf. Till mansn. Samuel. (LEX)

SAND i över 300 namn på vikar/stränder/odlingar (ÅL ÖB) som allm. Sanden/-arna och bl.a. Degersand Ec, Storsand(en) allm., Ösanden Ho, Bredsand Fb, Vitsand En, Korsbergs sand Bo, Bovikssanden Kn. Dessutom i ett par tusen namn som de allm. Sandbacka/en, Sandgärdan, Sandholm(en), Sandudd(en), Sandvik(en), Sandåkern, Sandö(n), jte Sandgropen allm., -gräven ÖB. Till sb. sand för 'sandvik, -strand; jordarten sand'. (LEX)

-sand Gruppen av namn på -sand omfattar omkring 300 namn i alla delar av området. Som det förefaller obestämda former på -sand är vanliga på fasta Åland och i västra Nyland och norra Österbotten; eventuellt är de i själva verket förkortade bestämda former av samma typ som i namn på -strand och -gränd. På andra håll dominerar bestämda former på -sanden. Exempel på namntypen är Degersand i Eckerö, Storsanden i Föglö, Furuklobb sanden i Houtskär, Timmersanden i Nagu, Vitsand i Ekenäs, Brudsanden i Borgå, Bovikssanden i Korsnäs och Storsand i Munsala. Ordet sand är allmänt känt för 'sandstrand' o.d. (FO, SAOB). De betecknade orterna anges ibland som vikar, ibland som stränder; den viktigaste egenskapen har antagligen varit att bestå av sand. (SKG:136)

Sander(a)s(-) i beb.namn Sander(a)s. Ho Bo ÖB, Sandersas Pu samt i bl.a. Sanders gärdan Jo, Sanders kärret Df, Sanders maren Sb, Sanderas udden Be. Till kortf. av mansn. Alexander. (LEX)

Sando(g)- (sanndo-) Sandobetan odl. Kb, Sandolindorna Öj Pu Je, Sandotegen Mu. Till adj. sandog 'sandig'. (LEX)

Sandras som beb.namn Ha Sa och i Sandras klacken, -viken Sn. Till kvinnon. Sandra. (LEX)

Sank- i Sankkärret Bo Nä, Sankmossen Kr, Sankängs- Ky. Till adj. sank 'vattensjuk'. Jfr SANK(A). (LEX)

SANK(A) i ett tjugotal namn på grund i ÅL Hi Ky, t.ex. Sankan/orna Ec Hi, Ropansanken och Fjädersankorna So, Östersanket, Svartsanket och Sommarsanken(en) Fö, Sanken Kö och Lillnotsankan Ky. Närbesläktade verkar Sankbådan Kö Es, Sankgrundet Bo, Sankhällen Sa Fö, Sankstenen Pa Po, Sankören Ko Hi och Sankanören Bo. Till sb. sank(a) 'undervattensgrund'; vissa av fallen antyder att namnen betecknat notsänkningsplatser. Jfr Sank-. (LEX)

-sank(a) Ett tjugotal sydfinländska namn, främst åländska, är bildade med efterleden -sank eller -sanka, i bestämd och ibland plural form. Formen -sankan är belagd i t.ex. Sankan i Eckerö, Fjärdsankorna i Sottunga, Sankorna i Hitis, Gamla sankan i Kyrkslätt. Formen -sank finns isynnerhet i Föglö, i fallen Östersanket, Gåsgadd sanket och Sommarsankena, Tvihälls sankena (dialektalt på -sankenen); ursprungligen plurala är kanske också Västra och Östra sanken i Föglö och Ropansanken i Sottunga. På samma håll finns en del namn som Sankbådan, Sankhällen, Sankören.

I namnen ingår dialektordet sank för 'undervattensgrund', belagt just i Föglö; i samlingarna finns dessutom sank för 'sänka, grop' och sanka för 'sank däld'. Ordet är alltså snarast besläktat med verbet sjunka och uttrycket i sank och torde inte ha hänfört sig till platser där man lagt ut not. (SKG:95)

Sankt(a) i sockennamnen S:t Karins, S:t Marie, S:t Mårtens i Eg.FL och i S:t(a) Helena grund Vf Po Pä, S:t Larsmossen och S:t Petersviken Mu. (LEX)

Sannas(-) som beb.namn Ee samt i Sannasbacken Je, Sannasgärdan Mu Vö och kanske Sannus plunsen Mm. Till kortf. Sanna av kvinnon. Susanna. (LEX)

Sara(s-) (sa:r-) i Sara grund Br En, Saras torp He samt i bl.a. Sarabacken Mu, Saras bäcken Bo, Saras gärdan Fö Mu, Saras hålet Sn, Saras kläppen Fö, Sarasudden Bo St, Sarasån Sv, Sarasören En St. Till kvinnon. Sara. (LEX)

Sarv- (sarr(v)-) i Sarvberget Be, Sarvgloet Fö St, Sarvgölen Po, Sarvholmen Pä, Sarvvik Ky Bo, Sarvträsket En Po Es Re, Sarväng Fö. Till fiskordet sarv. (LEX)

Sax- i Sax torp Nä, Saxen teg Sn, grund Si Bo samt i Saxbacka/en Te Db Nä, Saxberget Nä Sm, Saxby Bo, Saxhamn Kö, Saxholm Sa Fö, Saxudden Bö. Flera till sax- 'person fr. Sachsen; tysk'. (LEX)

Se- (se:-) i Sevik(en) Bö Ky. Oförklarade. (LEX)

Sebb- i Sebbholmen Kaskö, Sebbskär Luvia samt i gårdsn. Sebbas Lf Pl Kh, Sebbis Sv Kv och bl.a. Sebbasbacken Lf, Sebbasholmen Pl, Sebbes bådan Sv, Sebbismossen Kn, Sebbusmossen Kh. Till kortf. Säbb(e) av Säbjörn (Ahlbäck Korsnäs hist. I s. 63). Se även Säbb-. (LEX)

Seffer- i beb.namn Seffers Ec Ha Jo Le Vå, Seffres Ku, Seffris Sv samt i Sefferskärr Si, Seffris gjutan Sv. Till mansn. Sigfrid el. beb.namn. Jfr Sigfrids(-). (LEX)

Seg- i Segan (segan) = Staffas segan fuktig äng Iö och (se:g-) i Segkläppen, Segskär Kö. Oförklarade. (LEX)

-segan Till fuktig mark i Åboland hänvisar det enstaka namnet Segan, alternativt Staffas segan i Iniö. Namnet är en avledning som återgår på adjektivet seg som är belagt i betydelsen ?fuktig? i Kimito, Nagu, Korpo och Houtskär. (TER:167)

Seg(e)l- i tegnamn Seglet Ho, Storseglet Sa Ku (formlikhet) samt i flera tiotal namn som Segelberg(et) Jo Kö Ho Db, Segelbådan Be Kn, Segelgrundet Ec Le Ku Bö Kn, Segelskär Ge Sa Vå Iö En, Segeludden Na, Segel(s)ören Iö Sn Bj (styrmärken vid segling) och Segelsundet Ko St, Segelbäcken Ho Kh, jte Seglanbäcken Ho (barns lekande). Till sb. segel el. vb segla. (LEX)

Segel- Några grupper av namn har betecknat orter som sjöfarare har brukat hålla kurs på. Det är för det första en del namn på Segel-, tydligen bildade till det vanliga verbet segla för 'färdas på vatten'. Säkra styrmärkesnamn vid farleder bland de omkring 30 namnen är t.ex. Segelberget på Möckelö vid Mariehamn och i Kökar, Houtskär, Degerby, Segelbådan i Bergö, fem Segelgrundet kring Åland, Segelskär på Åland och i Iniö och Ekenäs och Segelören i Iniö och Snappertuna. Den tidigare citerade Johan Månsson skriver 1644 om Segelskär ytterst i Ekenäs skärgård: "vthan för Twermynne är ett Skiär som kallas Segulskiär, gör sigh vp i trenne Hymplar när man kommer aff Siön". (SKG:220)

Segers(-) (se:g-) i beb.namn Segers Ky Li samt Segersbacken och Segersby Pä. Till personn. (LEX)

Sell- i Sellskär Ku, Sellvik Bö Ku. Oförklarade. Se även Säll-. (LEX)

Selmas(-) som beb.namn Ha Su Kn Sv Re samt i Selmasbacken Lf, Selmasgrundet Po, Selmasgärdan Ki, Selmaskilen Tj. Till kvinnon. Selma. (LEX)

Sepp- i Seppas beb. Vö, Seppon torp Ky samt i Seppkobben, -viken Ky, Seppsveden Kh och Seppas holmen Mm, Seppas skatan Vö. Trol. av fi. urspr. (LEX)

Sevals(-) (se-/sivals-) i Sevals beb. Ky St, Sevalsböle by Te, Sevalsviken St. Till mansn. Sigvald? Jfr Sivals(-). (LEX)

Sex- i Sexan odl. He samt Sexbro omr. He, Sexfotsgrundet Fö, Sexhörnan odl. Ha, Sexkanten odl. Nä, Sexmilaren fjärd Gus och Sextegarna Ka Bo Je. Till räkn. sex. (LEX)

Sexmans(-) som beb.namn öNL ÖB samt i Sexmansbacken Ki Py Kb Mu, Sexmansdalen Nv. Till yrkesbet. sexman. (LEX)

Sian/ar- (si:a-) i Sianberget Na Ki Bo, Siarberget Na, Siantallen Hi, Siantallberget Bo. Till vb se syftande på utkik. (LEX)

Sibb- i Sibbo sn, Sibby Su samt i Sibbviken, -ängen Vf, Sibbåkern Bo, Sibbör Ko. Av växl. urspr. Jfr Thors 1959 s. 78. (LEX)

Sibirien (sibí:r- el. sibírr-) som namn på omr. Jo Sa Su Df Te, odl. Sa Su Vå Na Pa Ky Es St Lf Kn, skog Sa Su Te Es Kh Mu. Till ortn. Sibirien, syftande på avlägset läge. (LEX)

Sibirien Sibirien har allmän utbredning i ca 30 belägg för namn på åkrar, ibland stugor och skogsområden, t.ex. Sibirien (sibi:rien), åker i Domarböle, Sund, och Sibirien (sibirjen), åker i Kantlax, Munsala.

Sibirien är laddat med föreställningar om ett ogästvänligt, fattigt och isolerat område, dit man i värsta fall förvisas (jfr SAOB S 2105, Pamp 1988:11). Åkrarna som har kallats Sibirien har legat avsides eller varit besvärliga att odla (se Huldén 1952:42). (ÅÄH 306)

SIDA (si:(d)-) i Sidan odl. Kv samt ett hundratal namn på odl. (skogar), bydelar m.m. spec. i NL ÖB, t.ex. Östersidan omr. Lu, Långsidan kust Df, Hultsidan odl. Te, Dales sidan odl. Sn, Antskogssidan skog Po, Åsidan odl. Pö, Broddsidan bydel Bj, Nystusidan bydel Or. Dessutom i namn som Sidbäck bydel Pö, Si(d)holmen odl. Pu, Si(d)landet/-ländet omr. Te ÖB, Si(d)mossen ÖB, Sidvallen odl. Fö, Sidängen Mö. Vanl. till sb. sida. (LEX)

-sida Namnen på -sida är tämligen allmänna, men speciellt vanliga är de i västra Nyland (ca 45), t.ex. Ladsidan (la:dsi:dan), åker i Raseborg, Snappertuna, samt i norra Österbotten (ca 60), t.ex. Norrsidan (nårrsi:do), äng i Eugmo, Larsmo. Sida ingår i ca 160 namn på odlingsområden, men dessutom i namn på stränder, skogar etc.

I namnen åsyftar sida 'område som är beläget åt ett visst håll' (FOreg., SAOB S 2130). I synnerhet i namnen från Snappertuna framgår att det är utfallsdiken som delar upp odlingarna i olika sidor. På många håll förefaller ägonamnen på -sida vara av tillfälligt eller yngre slag.

Vanliga tvåledade namn är Östersidan och Norrsidan på Åland, i Åboland och Österbotten, samt Lillsidan och Storsidan i Kimito (ÅB), Nyland och Österbotten. I motsatsnamn ingår fram- och baksida, t.ex. Kvarnbacka framsidan och Kvarnbacka baksidan, åkrar i Gennäs, Pojo. (ÅÄH 293)

Sid(e)- i gårdsn. Sid Kh, Sides Re och Sideby Sn. Till kortf. av mansn. Isidor enl. Huldén (Vbl. 1981). (LEX)

Sigfrids(-) i beb.namn Sigfrids Sj, Sigfridas Sb Re Tj, Siffers Sn Bo, Siffris Pä Vö Öj Kb samt i bl.a. Siffersbäcken Bo, Siffresåkern Ka, Siffrisforsen Or, Siffrislindan Kb. Till mansn. Sigfrid. Jfr Seffer-. (LEX)

Sigg- i gårdsn. Sigg Nä, Sigga Ka, Siggas Sj Ky samt i Siggby Te, Siggböle Iå Bo, Siggdal Bö, Siggkärret Pä, Siggnäs Pa, Siggör(en) Or La. Till kortf. Sigge av mansn. på Sig-. (LEX)

Signal- (si(n)gná:l-) i Signalberget Vf Df Hi Iå Nä, Signaludden Vf Bo. Till sb. signal. (LEX)

Signes(-) (sing-) i Signes beb. Vå Re och Signesbacken Jo, Signesberget (med klyftan Signildskrubba) Ge, Signesbådan Bo. Till kvinnon. Signe? (LEX)

Signil- (singnil-) i Signilskär Ec. Till kvinnon. Signild? (LEX)

Sigurds(-) i gårdsn. Sigurd(a)s Db (sivɷls) och Ky På Sv Re Pu samt i Sigurds maren Le. Till mansn. Sigurd. Jfr Sjuls. (LEX)

Sik- (si:k-) i ett hundratal namn som Sikberget Ho Na, Sikfladan Kn, Sikgrund(et) Vf Df Ky Nä Kb, Sikhällen Ha Sa Kn Fö, Siksand vik Pä, Siksund(et) Ko Na Hi Si, Sikvarpet allm. Till fiskordet sik. (LEX)

Sil- (si:l-) i Silen grund Na Pa Df och Silberg Ho, Silskär Na. Till sb. sil (mjölksil?), trol. formlikhet. (LEX)

Siljas- (silljas-) i Siljasgrund Ko, Siljaskleven Bö. Till kortf. av kvinnon. Cecilia? (LEX)

Silkes- i Silkesgrund Kv, Silkesslätten St, Silkesängen Es. Till sb. silke, av ngn anledn. (LEX)

Sill- 1 (sill-) i Sillböle by Te He. (LEX)

Sill- 2 (sill- el. silld-) i ngt tiotal skgnamn som Sillberget Nä, -bådan Re Pl, -grund Kv Kh Sv Ma, -grynnan Sv Be, -hamn Mu, -holm(en) Na Si Bo, -hällan Bj, -kobban Kö Hi, -skatan Kh, -skär Sa Na, -stenen St Kn Re, -sundet Iå, -varpet Öj La Sv, -vik Ha Bo, -ören Vö. Till sill 'storströmming'. (LEX)

-silta i lånade fi. ortn. som Kivisilda Ka, Falksilda beb. Sj Ky, Gammelsilda Je och Siltabäcken Je, Sildanit Bo, Sildapeldo Ky och kanske Sillahagen Nä. Till fi. silta 'bro'. (LEX)

Silvast- (sillvast-) i beb.namn Silvast(as) He Bo Lt samt i Silvastängen Je, Silvastasbacken Lt. Till mansn. Silvast av Sylvester (Otterbjörk 1964 s. 128). (LEX)

Silver- (sillv-) i tiotals namn som Silverberget Br Si Bo Pä Tj Pu Nb, Silvergärdan Pä Li Lt, Silverkällan Ki Sn Ky He Pä, Silverkärr(et) Si Pä, Silverskär Sa, Silverstenen Na Nä Kb, Silvervarpet Pa samt i Silvergruvan NL Or Kr, Silverskålen grund Hi En, Silverslanten fläck i berg Na. Till sb. silver, syftande på förekomst el. färglikhet. (LEX)

Silver(a)s(-) som beb.namn Si Tu Pö samt i Silversbacken, -ängarna Si, Silversbäcken, -åkern Mö. Till släktn. Silver? (LEX)

SIM(ME) i ett tiotal Simmet (sime) sund el.d. En Sn, jte Stor-, Lillsimman (-siman) ågöl Es. Till dial. sim 'simplats, vadställe' (FO). (LEX)

Sim- (vanl. simm-) i Simberget Po Ka Iå Bo, Simholmen He, Simstranden NL, Simviken Su Vå, kanske också Semholmen (semm-) Vå och Semstenarna Sv, Semsundet Ge (se:m-). Till vb simma 'bada'. (LEX)

Simas(-) (si:mas-) i gårdsn. Simas Ku Pu La samt i Simaskleven Ku, Simassved Sa, Simasåkern Pu, Simasörarna Bö. Till en form av mansn. Simon. (LEX)

Simman/ar/as- (sima-, ÅL simm-, ÖB sema-) i bl.a. Simmanberget Df Vf NL Öj, -stenen Re Mu Tj Kb, -stranden Te Iå Bo Kb, -viken So Fö Kö Ki Df Te En Sn, Simmarberget ÅL Na Pa Lf, -päran Na Ko, -viken Su Vå So Te Sn St och Simmasholmen Kr Pu, -liden Pe, -stranden Tj Es. Till vb simma 'bada'. (LEX)

Simon(s-) (si:m-) som beb.namn Simo(n)s ÅL Ho Ko NL ÖB, Simonas Kh Öv, Simosas Lt La samt i ett hundratal namn som Simosbacken Si Pä Ma Vö, Simonby Na Pa, Simonsböle He, Simoskärret Fö Lt, Simons stenen Sn, Simonas mossen Lf, Simosasåkrarna Li. Till mansn. Simon el. ngt beb.namn. (LEX)

Simp- (simp-/semp-/sömp-) i Simpan grund Sn och bl.a. Simpbådan Re, Simpdjupet En, Simpgropen Bö Na Bo, Simpgrund(et) Ko Iå St, Simpholm(en) Ho He Si Pä, Simpklobb(en) Kö Iö Iå, Simpsund(et) Fi Ho Si, Simpvik(en) Le Kö Ku Ko Na Ky, Simpören Bo St samt Simpriket vik Ec. Till fiskordet simpa. (LEX)

Sinde(r)s- (sinde(r)s-) i Sindesgrund Ec, Sindesholm, -sund Ko, Sindersnäs, -varpet Bö, Sinderstören Bö. Till adj./adv. synderst 'sydligast'. Jfr Synde(r)s-. (LEX)

Sions- (si:ons-) i Sionsberg(et) Pa En Te, Sionsdal En, Sionskullen Df, Sionsåkern Pu. Till ortn. Sion (Israel). (LEX)

Sip- (si:p-) i Sipholmen (?) Nä, Sipar-/Siperholm Bo, Siposkär Na. Oförklarade. (LEX)

Sipp- i beb.namn Sippul Vö, Sippus Kv Vö samt i Sippulstranden Kb, Sippusholmen Mm. Oförklarade. (LEX)

Siraps- (si:raps-) i Sirapsbäcken Pu, Sirapshagen Li, Sirapsören Kv. Oförklarade. (LEX)

Sis(-) (si:s-) som gårdsn. Es samt i Sisan skär Hi, Sisbacka/en Si Bo St Pu, Sisberget Sb, Sisböle Iå, Sisgärdan, -holmen, -kilen Bo, Sisåkern Je. Oförklarade. (LEX)

Siss- i Sisshaga Jo, Sisshamn Vå Bö, Sissholm(en) Ge Bo Be. Oförklarade. (LEX)

Sittan/ar- (sita-) i Sittanberget Si, Sittarberget Na, jte Sittorummet Tj, -stolen Es. Till vb sitta. (LEX)

Sival/ar/er- (si:v-) i Sivalglo, -skatan Hi, Sivalskär Na, Sivarholmen, -skär Na, Sivarängen Bo, Siverdal Ho Ko, Siverholmen Je, Sivermossen Vö Nb. Oförklarade. Jfr Sivals/ers. (LEX)

Sivals/ers(-) (si:v-) i beb.namn Sivals Pä, Sivalsböle Te, Sivers St samt i Sivalsåkern Te Pä, Sivalsängen Ky, Siverslandet odl. Py. Kanske till mansn. Sigvard, jfr Sevals(-). (LEX)

Sivla(n)- (si:vl-) i Sivlaholmen (=Sivar-) Na, Sivlanskär Ho. (LEX)

Sju- (sju:-) i Sjubacken Je, Sjukil Iå, Sjukulla berg Es, Sjulindorna Pu, Sjumarken Si, Sjutegarna Bo samt i Sjufot strand Vö, Sjunappsgrundet Iå, Sjusolaberget Sn, Sjustensholmen Pä, Sjutorparön Rim, Sjuändesmossen Br. Till räkn. sju. (LEX)

Sjudar- (sju:dar-) i Sjudarbacken Be, Sjudargropen Kh, Sjudarhagen Ma, Sjudarlandet Kh. Till vb sjuda (salpeter) el. yrkesbet. sjudare. (LEX)

Sjudars(-) (sju:dars(-)) i beb.namn Sjudars Ma Sv Re samt i Sjudarsback Re, Sjudarsgärdan Sv Kv Or, Sjudarskilen Ma. Till yrkesbet. sjudare (salpeter o.d.) (LEX)

Sjuk- (sju:k-) i Sjukhagen Sv, Sjukholmen Na samt ett antal Sjukhemmet, Sjukhuset, Sjukstugan. De förstn. oförklarade. (LEX)

Sjuls (sju:ls) som gårdsn. Le. Till en form av mansn. Sigurd. (LEX)

Sjung(an/ar)- i Sjungbacken Pä samt Sjunganberget Pä, -stenen Tj, Sjungarberget Ky, -stenen Nä, -udden Na och torpnamn Sjungars Pa, Sjungar-Karlssons Na. Till vb sjunga. (LEX)

Sjunk(an)- i Sjunkan odl. Nä samt Sjunkkärr Pa Vö, Sjunkvik Iö och Sjunkanpallen So. Till vb sjunka. (LEX)

Sjuryggan som grundnamn Ko. Till fiskordet sjurygga 'hornsimpa'(?). (LEX)

Sjutton- i Sjuttonabborrshålet sund Hi, Sjuttonörarna Le. (LEX)

Själ(a/i)- i ett par hundra namn med förleden Själ- (sjæ:l-, i ÖB sjæl-/sjöl-) som i Själberget Ha Hi Re, Själbådan Sa Be Kh, Själgrundet allm., Själhällen Ha Vå Iö Re Kv, Själstenen allm, Själskär Ec Bö Ko Na, Själö(n) Bö Ho Na Sn Iå, Själören Ha Ku Iå Es ÖB, Själa- (sjæla-/sjöla-) som i Själabådan Ko Mu, Själagrund(et) Ko Pa Ky Vö, Själahällen Bö Te Si, Själastenen Es Bo Py Öj Kb, Själaören Bo, eller (sjæ:lo-) i Själokärr Bö, Själovik Fö och (?) Själi- i Själiback Ma, Själiglo Ho, samt i t.ex. Själhuvudet grund Kn, Själamagen odl. Bo, Själskinnet odl. Fö, grund Kö Ko. Till sb. själ 'phoca'. Jfr Säl-. (LEX)

Själkar-? (sjælkar-) i Själkarmossen Ku, Själkaröra udde Ha. Oförklarade. (LEX)

Själlös- i Själlösbådan, -racklet Kn. Ordlek, som avsett brist på sälar. (LEX)

Självät- i Självätarberget Sa, Självätarstenen Su, Självätustenen Iå, syftande på vittrande sten. (LEX)

SJÖ (sjö:, sjönn) i några hundra namn på vatten av olika slag. Inemot 300 av namnen (främst i ÖB NL) har betecknat insjöar, t.ex. Sjön Tj Ee Pu, Insjön Vå Fö Ho Ko Si, Mösjö Sa Su, Borgsjö Su, Oppsjön Kö, Kullasjön Te, Marsjön Iå, Bysjön Nä, Hemsjön Tj Pu, Kivjärvsjön Kr och de allm. Långsjö(n), Kvarnsjö(n), Storsjön. Ett par tiotal namn (främst ÅL) har betecknat byhamnar, som Norrsjö(n) Ge Jo Fö Iö, Bodkar sjö Le, Västersjö Ku, Kyrksjön Ho, Andra sjön Nb. I ÖB finns ett tjugotal namn på infjärdar som Båtörssjön La, Kalvskärs sjön Ma. Vissa namn har betecknat vikar av saltsjön som Storsjön Br, Saltsjön odl. Ku. Obs. även spec.fall som odl.namn Sunnansjö Fi, Andra sidan sjön Tj.

Ytterligare finns ett tusental namn med förleden Sjö-, som de allm. förekommande Sjöbacka/en, Sjögärdan, Sjöhagen, Sjövik(en), Sjöåkern och Sjöängen ÅB NL. En förhållandevis stor del av dem har syftat på läge vid saltsjöstränder.

Till sb. sjö i dess olika betydelser. Namn som Finsjö Vf, Nordsjö He, Älvsjö Iå är däremot urspr. namn på , t.ex. Röjsjö Li trol. ett namn på -suo. (LEX)

-sjö På olika håll och mest i Österbotten förekommer också namn på -sjö betecknande fjärdar eller vikar. Det är namn som Viksjön i Tenala, Baggsjön i Borgå, Söderskärssjön i Malax och Båtörssjön i Öja. I namnen ingår tydligen ordet sjö för 'saltsjö', syftande på infjärdar. Särskilt på Åland förekommer namn där ordet i stället har syftat på byhamnar; de behandlas längre fram i boken. (SKG:161)

-sjö Också namnen på -sjö för 'hav' är mycket få, trots att den vanliga beteckningen i stället för hav har varit just sjön (FO). Det är egentligen bara namnet Östersjön som är allmännare känt, jämte Södersjön som ibland har använts om södra delen av Bottniska viken. (SKG:167)

-sjö Framför allt på Åland finns en del hamnnamn på -sjö, som Norrsjön på Geta Rankoskär, Sjön i Hammarlands Äpplö, Bodkar sjö i Lemlands Vessingsboda, Norrsjön i Föglö Ulversö och Iniö Jumo och Storlands sjö på Houtskärs Jungfruskär. Här har man gått ner till "sjön" när man vanligen i Åboland har gått till "stranden". Beteckningen ingår också i en del namn som Sjöbacken vid hamnen i Lemlands Flaka och Sjögatan för en strandväg i Jomala. (SKG:200)

-sjö Gruppen av namn på -sjö omfattar omkring 270 namn. I Österbotten uppgår deras antal till omkring 140, i Nyland till ca 100 namn. På Åland finns ett tjugotal sjö-namn och i Åboland sex.

Ordet sjö har olika betydelser. Det har på alla håll varit den vanliga beteckningen för ?hav, (salt)sjö?, men namnen på -sjö för betydelsen ?hav? är få. Allmänt känt är bara Östersjön, mindre bekant Södersjön som används om södra delen av Bottniska viken. Ordet sjö är också känt i betydelsen ?fjärd? i Föglö, Houtskär och Malax. Sjö avser i åländska uttryck ofta stränder: ?Han har gått ner till sjön?, d.v.s. till stranden, byhamnen i Kumlinge; ?han har gått till sjöss?, till stranden i Brändö (även i Houtskär); ?han är vid sjön?, vid havet på stranden i Eckerö, Brändö. I enstaka fall syftar sjö-namnen på byhamnar, som Jakas sjön i Kronoby, Norrsjön i Iniö och Storlands sjö i Houtskär. Sjö-namn som betecknar vikar och fjärdar finns däremot i alla områden, t.ex. Norra sjön, fjärd i Hammarland, Kålanvik sjön, vik i Öja och Västersjön, vik och fjärd i Bromarv. På grund av upplandning och utdikning betecknar sjö-namn ibland åkrar, som Långsjön och Storsjön i Petalax.

Ordet sjö är belagt som insjöbeteckning bl.a. i Terjärv, Kronoby, Houtskär, Föglö och Kumlinge. Också epexegetiska tillägg i österbottniska lånenamn visar att sjö har varit det gängse ordet för insjöar i vissa områden, t.ex. Kivijärvisjön i Kronoby eller Rekijärvsjön i Terjärv. I Österbotten saknas ursprungliga sjö-namn i området Nykarleby till Vörå, och de förekommer bara sporadiskt i Kvevlax och Lappfjärd. I Pojo och Karislojo är namnen på -sjö vanligare än namnen på -träsk. I Karis är namnfrekvensen av -sjö och -träsk jämnt fördelad. Vid språkgränsen har ?. -järvi oftast översatts med -sjö, t.ex. Artjärvi ? Artsjö eller Lohjan järvi ? Lojo sjö. I områden där träsk och sjö förekommer jämsides tycks sjö-namnen ofta beteckna större sjöar, men t.ex. i norra Österbottens sjönamnsområden har sjö använts om såväl stora som små sjöar.

På fasta Åland, där flertalet av de åländska sjö-namnen förekommer, har namnen på -sjö oftare obestämd form än namnen på -träsk. Detta kan tyda på att sjö-namnen är äldre än träsk-namnen i bestämd form. Äldre och yngre ortnamnssamlingar från nyländska socknar visar tydligt att bestämd form sedan början av detta sekel ofta har fått ersätta namnets ursprungliga obestämda form. Sålunda har ett tiotal av sjö-namnen i Pojo sedan 1910-talet övergått till att ha bestämd form.

Bestämningslederna i de åländska namnen på -sjö anger oftast form, som i de vanliga Långsjö(n), Mjösjö. De anger också läge som Kvarnsjön, Norrsjö eller Östersjön. Storleksangivande bestämningsleder i namn på -sjö saknas på Åland. Av de nyländska namnen på -sjö anger en stor del läge, som Hemsjön, Kyrksjön, Kvarnsjön eller Hästkärrssjön i Karis. Mera sällan åsyftar bestämningsleden i de nyländska sjö-namnen form som den gör i åländska namn. I Nyland och Österbotten betecknar namnen några tiotal gånger storlek. Degersjö finns i Pojo, Storsjö(n) är också sällsynt, men Lillsjön uppträder ett trettiotal gånger i Nyland. Djurbeteckningar saknas i namnen på Åland, men exempel på Björnsjön, Fågelsjön, Lomsjön kan nämnas från Nyland och Abborrsjön, Gäddsjön eller Kackursjön från Österbotten. (TER:199)

Sjöbod- i Sjöboden/arna Df Po Iå Ky, Västra sjöbodarna bynamn Ha samt i bl.a. Sjöbodbacken Ge Fi Fö Bö, Sjöbodberget Ki NL, Sjöbodhagen Fö Ky Po, Sjöbodudden och Sjöbodviken ÅL NL. Till sb. sjöbod. (LEX)

SJÖVISTE i Pellos sjövistet m.fl. Bö. Till sb. sjöviste 'båtplats, hamn; strandbacke'. (LEX)

Skabb(-) i Skabb backe Kö, skär Ko, Skabben odl. Fi, Skabbet udde Ha, skog Ka Iå, Skabban skär Df Vf Te En, kärr Ky, Norrskabban vik Hi, Lill- och Storskabban grund Te samt i tiotals namn som Skabbgrund(et) Ko En, Skabbholm(en) Jo Vå Ho Df Vf Te, Skabbkällan Ky, Skabbkärr(et) Es, Skabbskär(et) Ha Fö Ku Bö La och Skabbkällan Ka, Skabbeskärr Iå, Skabbesåkern Ka. Till sb. skabb, av oförklarade anledn., eller till ngt av de enledade namnen. (LEX)

Skada- (skada-, ÅL ska:da-) i bl.a. Skadabacken Ka Si, Skadaberget En Bo, Skadafall äng Na, Skadaharu(n) Na Hi Sn, Skadaholmen Es Ky Si Py Je Pe Mm, Skadakärr(et) Sn Ka Mu, Skadaören Kh Mu. Till sb. skada, kanske syftande på ngn olycka. (LEX)

Skadd- i Skaddan skär Es, Skaddkärret Bo. Till sb. eterskadda 'ettermyra' (FO). (LEX)

Skaffar- i Skaffaren grund K:stad och beb.namn Skaffars Sa. Till yrkesbet. skaffare (förvaltare). (LEX)

SKAFT i Skaft(et) odl. Fö Bö Iå, Långskaft holme So, klev Kö, varp Ho, Getskaftet halvö Na och uddnamn Etterskärsskaftet Öj, Hållbackskaftet Ee samt i Skaftö Ku, jte Skaftfjärden, -gloet, -sundet, -udden, och Skaftgrund Na, Skaftkärr(et) En He Si Bo. Till sb. skaft, syftande på ngt utskjutande. (LEX)

-skaft Ursprunglig syftning på uddar har väl också beteckningen -skaft som ingår i ett tiotal namn som Långskaft holme i Sottunga och udde i Houtskär, Getskaftet halvö i Nagu, Rånsskaftet undervattensrev i Karleby; samma ord ingår antagligen i Skaftö i Kumlinge. Beteckningen skaft har i Sverige använts om 'lägre långsträckt bergarm som utgår från ett större berg' (SAOB). (SKG:114)

SKAG (ska:g, i vÅB NL ÖB ofta ska(:)j-) i ett sjuttiotal namn på strandlokaler (uddar/stränder/vikar) som Skaget/en öÅL vÅB Br öNL ÖB och t.ex. Öskaget Vå, Horsskaget Sn, Långskagen Ku, Stenskaget Kh samt ett hundratal namn som Skagback(en) Sv Bj Pu, Skaghamnen Bj, Skagholm(en) Kö Ho Kv, Skagudden Ec Ho Pä Py Or Bj, Skagviken Le Pä Mu eller Skage udden So, Skags bergen, -näset Lu, Skags udden , -ören Vå, Skags kärret, -udden Iö. Obs. även fall som Nordanskag vik Bö. Till sb. skag för 'utskjutande udde' eller ngt av de enledade namnen. (LEX)

-skag Namnen på -skag uppgår till ett sjuttiotal och finns sporadiskt i alla delar av området, mest på Åland. Från att ursprungligen ha betecknat uddar har namnen i många fall överflyttats till stränder eller vikar intill. För det mesta är namnen osammansatta som Skag i Eckerö och Lumparland, Skaget på många håll inom Åland, östra Nyland och Österbotten, Skagen (pluralt?) i östra Åland, Åboland och östra Nyland. Vanliga är också förtydligade former som Skag(s)udden eller Skageudden. Uttalet är skaje i Österbotten och östra Nyland, långvokaliskt ska:ge(n) eller ska:je(n) på andra håll.

Namnen på -skag är bildade till fornsvenskt skaghi för 'utskjutande udde', som enligt Vendells ordbok skall ha förekommit som levande dialektord i seklets början. En fråga för sig är i vilken mån orterna kan ha blivit uppkallade efter den mest kända namnbäraren Skagen i Jylland, som alla gamla långseglare hade rundat. (SKG:114)

Skagel- i Skaglet (skaggle) udde Be och Skagelberget Kn, Skagelbådan Be Kn. Jfr SKAG. (LEX)

Skakel/ul- (skak-) i Skakel- St el. Skakulbacka/en Es Li, Skakulberget Py, Skakulholmen Pu. Till sb. skakel (kördon). (LEX)

Skal(a)- (ska:l-, skala-) i Skalbacken Tj, Skalåkern Ky Si, Skaläng Kh, Skalön Tj, Skalörarna Bj och Skalaback Es, Skalaberget En. Oförklarade. (LEX)

Skalkar- i Väster-, Österskalkarn notvarp Bo och Skalkarback Pl, Skalkarängen Su. Oförklarade. (LEX)

Skall(as)- i gårdsn. Skallas Iå Db, jte Skallasbacken, -åkern Iå, samt Skallböle by Te, odl. He. Till personbin. Skalle (Granlund 1965 s. 332-). (LEX)

SKALLE i Skallen skär Hi Po, udde En, odl. Tj, Svartskallen udde Hi, Österskallen udde En m.fl., Skarpskallen odl. Iå samt i t.ex. Getskallen berg Iö, Gäddskallen udde Bö, Kalvskalla grund Sa, Märaskallen grund Ko Rim. Dessutom i Skallgatan väg Sa, Skallgrundet Hi, Skallhamn La, Skallholm(en) Ho En, Skallnäs Vå, Skallpotten Mm, Skalludd Br, Skallören Bö Bo och Skallaberget Kr, Skallabrantarna En. Till sb. skalle (formlikhet) eller i vissa av de sistnämnda sb. skall 'skallgång'. (LEX)

Skall(e)r- i Skallran odl. Jo Po, Skallrorna skär Hi, Skallran kärr Si samt Skallerberg Sn, Skallerbron Ki, Skallerfjärden Hi, Skallergrundet Öj, Skallerhagen Pa, Skallerhamn Ge Bo Iö, Skallermossen Bo. Oförklarade. (LEX)

Skallfogd- i gårdsnamn Skallfogdas Jo Le Pa, Skallfogdis Ki, Skallfogdenas Nä samt Skallfogden odl. Iå. Till sb. skallfogde (befattning). (LEX)

Skallharpan som namn på åkrar Bo, jte Skallharpkällan och Skallharpnäs. Oförklarade. (LEX)

Skallo- i Skallobacka Tj, Skallo(t)berget Po Mu, Skallogrund(et) Mm La Or, Skallohagen Kb, Skallotholmen En, Skallolanden, -udden, -örarna Na samt Skallo Buskören Bo och kanske Skallonskär Na. Till adj. skallog/ot 'skallig'. (LEX)

Skalm- i Skalmkulla berg Jo, Skalmören Ko. Oförklarade. (LEX)

Skam- (skamm-) i Skamberget Pa, Skamkulla odl. Ha. Till sb. skam, av ngn skamlig anledning. (LEX)

Skank- i Skankbacken, -bergen Fö. Oförklarade. Jfr Skånk-. (LEX)

Skans(-) (skanns-) i beb.namn Skans Hi, jfr Nyskans Kö, och Skansis Es, Skanstorp Te Iå, Skanskas odl. Kb. Till personn. (Ki.hist. I s.36). (LEX)

Skans(en) som namn på sänka So, omr. Na, beb. Iå, skog/grund Ky, holme Py samt i Skansbacka/en Fö Pa Or, Skansberget Te Hgö, Skansedet, -fjärden, -udden, -viken Iå, Skansåkern Te Si Py, Skansängen Nä, Skansören Py Kn. Åtm. i vissa fall till sb. skans (befästning). (LEX)

Skar- (ska:r-) i Skarbacken Db, Skarbollstad Ha, Skarudden Ka, Skarmyra Su, Skarskatan La, Skarskär Fö och Skarvägen Jo. Oförklarade. (LEX)

Skara- (skara-) i Skaragärdan, -kärret Mu, Skarakyan, -tegarna Db, Skaraträsket Bo och Skaraviken Te Po. Kanske till sb. skare (Huldén SNF 40-41 s. 146). (LEX)

Skark- i Skarkgärdan, -ängen Su, Skarkelberget, -hamnen, -ängen Kö och Skarkaln grund/notvarp Bo. Oförklarade. (LEX)

Skarp- i Skarpan skog Jo, skär Ko, odl. Po Sj Es och Högle skarpan odl. Bö samt i ett hundratal namn som Skarpbacka/en Vå Db ÖB; Skarpholm Iö Ho Ko, Skarpnäs Vå Bö Iö Ho Es, Skarpskär Fö Ho Hi och de allm. Skarpåkern, Skarpängen. Till adj. skarp 'hård, ofruktbar'. (LEX)

Skarp(an) Ägonamn med förled på Skarp- har en vidare utbredning än de enledade formerna Skarpan. Sammansättningarna Skarpgärdan, Skarpåkern påträffas på Åland, i Åboland och Nyland, Skarphagen i Österbotten, samt Skarpängen över hela området.

Skarpan har belagts i fyra ägonamn på Åland, samt i två namn i mellersta Nyland, t.ex. Skarpan (skarpån), åker i Sjundby, Sjundeå. Dessutom förekommer ett par former som Skarpen, hage i Sund (vÅL), och åker i Björsby, Pojo (vNL). En äldre uppteckning från Brändö, Åland, upptar app. skarpa 'äng, åker med ofruktbar jordmån' och 'hård ängsslätt' (FOreg.).

Både Skärpan och Skarpan förekommer i Jomala (vÅL) och Sjundeå (mNL). I östra Åboland finns enbart namn som Skärpan. Att döma av namnmaterialet i Sverige förekommer Skarpan och Skärpan också där parallellt i samma landskap (OAU). (ÅÄH 297)

Skarpans/ens som beb.namn Skarpans by Su, Skarpas Na, Skarpens Kb, Skarper(s) Mm Vö samt i Skarpans flaten odl. Su, Skarpens udden Fb, Skarpus träsket Öj. Till personbin. (Thors 1957 s. 75) el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Skars- (ska:rs-) i Skarsbacka odl. Iå, Skarsböle by Te, Skarsskäret Nä, Skarsudd Kö. Oförklarade. (LEX)

Skarv- (skarv-) i Skarv(en) skär Ec Su Fö Pä, varp Df, klev Fb samt i tiotals namn som Skarvbacken Hi, Skarvgadd(en/arna) Kö Ho Bo Bj Re, Skarvgrundet Bö Kö Hi En, Skarvhära, -kläppen Kö, Skarvskär Kö Nä, Skarvstenen La Nb, Skarvörarna Fö och Skarvkyrkan skär En. Till fågelordet skarv el. sb. skarv 'förlängning'. (LEX)

Skata(r)s- (skata-) som beb.namn Sv Kh Re Or Mu La samt i bl.a. Skatasbacken Mm, Skatarskärret Re. Till en folkbet. el. ngt av beb.namnen. (LEX)

SKATE (vanl. skatan, ÅL ska:tan, Fö Hi skattan) i över tusen namn på uddar o.d., de flesta i ÖB, t.ex. Nässkatan Ec, Burskatan Jo, Norrskatan Ko, Apulskata Hi, Älgsjöskatan Iå, Estnäs skatan Hfrs (= Skatudden) och de i ÖB allm. Backskatan, Holmskatan, Nabbskatan, Svartskatan, Öskatan. Dessutom i hundratals namn som Skatabådan Kö, Skatagärdan ÖB, Skataskär Kö Iö Ko Na, Skat(a)udden allm. Till dial. skata 'utskjutande udde'. (LEX)

-skate Namnen på -skate stiger till ett drygt tusental och är talrikast i Österbotten (över 75 procent av fallen), relativt många inom Åland, Åboland och få i Nyland. Särskilt vanliga namn i Österbotten är Långskatan (ett tjugotal fall), Bastuskatan, Bo(d)skatan, Norr- eller Nörrskatan och Öskatan. Kända fall söderut är Herrö skatan i Lemland, Kappalskatan i Kökar, Bergholms skatan i Iniö, Apulskata i Hitis, Älgsjö skatan i Ingå och Estnäs skatan (den s.k. Skatudden) i Helsingfors.

Namnen har i allmänhet bestämd form, och uttalet är kort -skatan i Österbotten, Åboland och Nyland, förlängt -ska:tan på Åland och -skattan i Föglö och Hitis samt sporadiskt i Lemland. Det ingående skate finns som levande ord i dialekterna för 'avsmalnande långsträckt udde' samt 'trädtopp' m.m. (FO). I ytterlighetsfall uppvisar syftningen stora variationer. Norrskatan är namnet på hela norra delen av Korpo socken, med sex byar. I Hitis skärgård har en hel del "skatar" karaktären av utskjutande grund eller undervattensuddar. (SKG:114)

Skatt- i Skatten odl. He, Öskatten utbyskatt Ho samt i Skattbacka, -berget He, Skattgrund Sb, Skattkärret Vf, Skattmarken grund Sn, Skattskär So, Skattåkern He Si Bo. Till sb. skatt med växl. syftning. (LEX)

Skattman- i Skattmansby He och Skattman(s)örarna Re. Till sb. skattman 'skattbonde'. (LEX)

Skav- (ska:v-) i Skavet torp En samt i Skavfallen Te, Skavkläppen Na, Skavstrand Pa och (skav-) Skavdalen Bo, Skavkärr Kr och kanske Skaholmen La (el.=Skag-?). Oförklarade. (LEX)

Skava- (skava-) i Skavaback Es, Skavahålet Pä, Skavakärr Si, Skavanäs Sn, Skavaskär Na samt Skavakil (ska:vo-) Fö. Oförklarade. (LEX)

Skavar- i Skava(r)böle (skava-) by Bo Tu, Skavarskär, -slätten (ska:var-) Fö. Till yrkesbet. skavare? (LEX)

Sked- (sje:d-) i Skedholm Le, Skedö En, Skedudden Kö och Skeviken (sje:-) Ha Sa Jo Fö Kö, (sje-) Pä samt (sjæid-) Skedberget Bo, Skedudden Ma. Till sb. sked (husgeråd) eller syftande på ledungens långskepp (Skgnamn s. 235). (LEX)

Sked- De äldsta exemplen på fartygsbeteckningar i skärgårdsnamn kan återfinnas bland namnen på Sked- (sje:d-), Skedholm vid Lemlands Järsö, Ske(d)viken på tre håll vid fasta Åland, i Kökar och Pernå Sondarö, samt Skedö just söder om Älgö i Ekenäs skärgård. Ordet sked betecknade långskepp i den svenska ledungsflottan. Sådana skepp kallades också "drakar", men det är knappast skeppsbeteckningen som ingår i Drakaskär i Korpo Björkö och Nagu Berghamn. (SKG:235)

Sken(ar)- i Skenan (sjenɷn) udde Br, (stje:n-) Skenklobben Tj, Skenviken Öj, (sjina/u-) Skenaforsen Si, Skenagärdan Sn och Skenuåkern Ki samt Skenarberget (sje:nar-) Su och Skenaräng (sjinar-) Sn. Oförklarade. (LEX)

Skepp(s)- (vanl. sjip(s)-/ sje(p)s-) i ett hundratal namn som Skeppet sten Li, odl. La, Kalkskeppet vik Bö, Storskeppet sten Re samt bl.a. Skepphamn(en) Ec Iå Kh, Skeppholmen Ha Ki Hi Si Bo Pä Lf, Skeppstenen Pä Be, Skeppudden Ec Bö, Skeppör(en) Vå Bö Mu och Skeppsberget Ko Fb Es Bo, Skeppsbåda(n) Ko Na, Skeppshamnen Ec Bo Re Kh, Skeppsholmen Na En Si Bo, Skeppsudden Na Pä. Till sb. skepp av växl. anledn. (LEX)

Skeppa(r)- (sjipa(r)-/sjep(p)a(r)-) i ett par hundra namn som Skeppahamnen Mm Vö, Skeppakärr Sn, Skeppanäs(et) Iå Mu Vö, Skeppankärr Te eller Skepparberget Ho Ko Na En Sn Hi, Skepparkläpp(en) So Kö, Skepparkärr Sn Si, Skepparnäs Ho En, Skepparskär(et) So Fö Hi, Skepparudden Iö Ko Sn Bo, Skepparvik(en) Iö Ko Te En Sn Ky Pä. Till sb. skeppare el. vb skeppa 'navigera'. (LEX)

Skeppars(-) (sji-/sjepar-) i beb.namn Skeppars Ho Ki Pa NL, Skepparis Re Or Nb Pu och t.ex. Skepparsbacken Si, Skepparshagen Sj, Skepparsängen Or. Till yrkesbet. skeppare. (LEX)

Skepphus- (sjip(p)-/sjeppus-) i ett hundratal namn, de flesta på ÅL, som Skepphuset notvarp Sa, omr. Lu, Skepphusen kärr Iö samt bl.a. Skepphusbacka/en Fi Sa La, Skepphusgärdan Ge Fi Sa, Skepphushagen ÅL, Skepphuskil Iå, Skepphussveden Ec Fi, Skepphusudden Ge Lu, Skepphusvik(en) ÅL Bo, kanske Skippulsängen Te. Till sb. skepphus 'ett slags båthus/sjöbod' (FO). (LEX)

Skepphus- På Åland finns ett hundratal namn på Skepphus- (vanligen -sjippus eller sjippes-), som Skepphusfladan i Lumparland, Skepphusnabba i Kumlinge samt de allmänna Skepphusgärdan, Skepphushagen, Skepphusudden och Skepphusviken. Ordet skepphus har betecknat en speciell åländsk kombination av båthus och sjöbod (FO). (SKG:202)

Skeppo- i Skeppo odl. Fi, Skeppoholm, -vik Hi. Oförklarade. (LEX)

Sket(ten)- i några namn på (sjet-) i Sketback Vö, Sketbergen Nä, Skethagen Pö, Sketviken Sb, (sjett-) i Skettholms- Kn, Skettmyra, -ör Su samt på Sketen- i Skettenbäck (sjetten-) Bö, Sketenbäck (sketn-) Es. Till former av sb. skit, adj. sketen. Se även Skit-, Skiten-. (LEX)

Skid(an)- (sji:d-) i Skidbacken Po, ?Skibergs- St, Skidkärret Df och Skidanbacken Vf Pl, Skidanberget Vasa. Till vb skida. (LEX)

SKIFTE i fjärdn. Skiftet ÅL-ÅB samt ca 600 namn på ägoskiften som de allm. Norra, Västra skiftet, Hemskiftet, Bak-, Fram- och Mellanskiftet, Riskiftet, Mossaskiftet o.s.v. Dessutom i t.ex. Skiftbäcken Nä, Skiftskär Fö och Skiftesberget Sn Sj, Skiftesholm(en) Su Bo, Skifteskärret Or. Till sb. skifte el. vb skifta 'dela'. (LEX)

Skiftet Skiftet finns belagt från år 1400 i formen Vatna skipthet o.d. Det har antagligen med rätta ansetts höra ihop med verbet skifta för 'dela, klyva' och syfta på något slags gräns. Det kunde ha varit frågan om den gamla gränsen mellan svenskarnas vatten i den åländska skärgården och finnarnas vatten på den åboländska sidan. I det fallet skulle namnet väl först ha betecknat gränsvattnet mellan Brändö och Egentliga Finland.

En annan möjlighet är att namnet i själva verket är besläktat med det tidigare på tal om lokal samfärdsel omtalade ordet roddskifte för 'roddarpass mellan två byten' som bl.a. har använts på tal om postrodden över Ålands hav. Men formen Vattnaskiftet är svårare att förena med den tolkningen.

Desto bättre kan den förenas med tanken att namnet i stället innehåller det i ägonamn vanliga skifte för 'andel, lott', i det här fallet snarast 'andel av fiskevatten'. Med den tolkningen skulle det väl framför allt ha varit namn på de vida vattnen mellan Kökar och Korpo. (SKG:164)

-skifte Ca 600 namn. Den starkaste koncentrationen av namn på -skifte finns i södra Österbotten (220 Synnerstskiftena, synästsjiften, åker i Valsåsen, Övermark, Smalskiftet, sma:lsjifte, åker i Höstves, Korsholm, Källskiftet, tseldstsifti, åker i Söderby, Kronoby), på fasta Åland (115 Tallskiftet, tallsjyfte, åker i Kulla, Sund, Djuphopsskiftet, ju:pho:pssjifte, åkerteg i Stentorpa, Föglö), och i östra Nyland (210 A-ladsskiftet, a:la:dssjifte, åker i Brödtorp, Pojo, Hemskiftet, hemsjifte, åker i Vejans, Sjundeå, Fräkenskiftet, freknsjifte, åker i Labby, Lappträsk). Namnen betecknar både skogsområden och odlingsmarker, men sammantaget är en något större andel namn på odlingar. Det föreligger också regionala skillnader så, att namnen på -skifte i Nyland och Åboland (55 Mellanskiftet, millansjifte, åker i Käldö, Nagu, Bollstaskiftet, bålstasjifte, åker i Lemlax, Pargas), för det mesta betecknar odlingsmark, men i Österbotten i lägre grad, eller ungefär till 65 procent, samt på Åland ungefär till 50 procent.

Namnen är bildade till app. skifte n., fsv. skipte 'skifte, avskiftad del av jord, jordlott' (Sdw suppl.). Namnen utgörs i allmänhet av tvåledade sammansättningar i singularis, där förleden innehåller ett lägesangivande ortnamn eller appellativ, t.ex. Storhagsskiftet, skog i Sibby, Sund, Riskiftet, åker i Gislom, Pernå.

I övrigt uppvisar förlederna i namnen regionala skillnader. Storskiftet, Smalskiftet, Lillskiftet och Nyskiftet hör till de vanligaste österbottniska namnen, men är inte frekventa i de övriga landskapen. På Åland är förleder som anger relativt läge med ett ord för väderstreck vanligare än annanstans, t.ex. Norrskiftet och Söderskiftet. Mellanskiftet hör till de typiska åboländska och nyländska sammansättningarna. I det nyländska materialet kan vidare konstateras att ord för hus och byggnader ofta förekommer i de lägesangivande förlederna, t.ex. Ladugårdsskiftet och Transformatorskiftet.

De allra vanligaste namnen på -skifte har appellativiska homonymer. Det är Hemskiftet med omkring 40 belägg och Skogsskiftet med 20, som påträffas i alla fyra landskap.

Namnen på -skifte är säkert i många fall yngre företeelser, uppkomna efter storskiftesregleringen, som påbörjades vid mitten av 1800-talet. De är dock inte genomgående moderna, utan påträffas åtminstone som lantmätarbenämningar redan under 1700-talet. År 1712 upptas som namn på ängar i Tjöck Millanskifte, Österstskifte, Fräkenskifte och Nyskifte (LSA E 41 5/1). (ÅÄH 76)

-skifte Ordet skifte ingår i över 500 namn, varav hälften har belagts i Österbotten. Namntypen är också vanlig i Nyland och på fasta Åland. Något över hälften av namnen på -skifte i Österbotten och på Åland betecknar skogar. I Åboland och Nyland syftar namnen oftast på åkrar, i östra Nyland något oftare på skogar. Namnen, som innehåller skifte i betydelsen ?utskiftad del av land? förekommer övervägande i bestämd form singularis. Det osammansatta Skiftet är vanligt. De sammansatta namnen har oftast bestämningsleder som anger läge. Hemskiftet är mycket vanligt. Typiskt för Åland är namn med bestämningsleder som anger relativt läge med ord för väderstreck. Vanliga är också lägesangivande bestämningsleder som Mellanskiftet, Främreskiftet, Nässkiftet eller Strandskiftet. Ofta anges läge i förhållande till en namngiven ort i närheten. Då innehåller namnen ett annat ortnamn, som Bergmosskiftet i Öja, Sandgropsskiftet i Snappertuna. (TER:135)

Skilj(e)- i Skiljanbacka He, Skiljeberg(en) Pa Vf Fb Bo, Skiljegrund Na. Till vb skilja. (LEX)

Skiljegård- i Skiljgården odl. Vå Sv La, Skiljgårdshagen Lu, Skiljgårdstegen Sa Su Vå samt Skiljåkergården La Kb. Till sb. skiljegård el.d. (LEX)

Skillnaden som namn på torp En, vägkors Si. (LEX)

Skink- (sjink-) i Skinkan odl. Sa Su, Fläskskinkan odl. Fi, holme Ge samt Skinkvarpet Iå. Till sb. skinka (formlikhet). (LEX)

Skinn- i bl.a. Skinngärdan Lf, Skinnharun Ko, Skinnmossen Df, Skinnäset Lf samt i namn som Skinnbyxorna fjärd Iö, Skinnfällen odl. Kb, Skinnhatt backe Kr, Skinnkjolen grund Lf och bl.a. Björnskinnet odl. Kr, Kalvskinnet grund Kö, Själskinnet odl. Fö. Till sb. skinn, av olika anl. (LEX)

Skinnar(s-) i Skinnarn odl. Es, beb.namn Skinnar(s) Kö Na Db Sj Ky He Bo Kh Sv Nä och tiotals namn som Skinnarbergen Ky Si, Skinnarböle Ge Pa, Skinnarkil- Bö Iå, Skinnarskär(et) Fö Bö Ho Hi Nä, Skinnarvik(en) Fö Ki Df Bo och Skinnarsängen Ma. Till yrkesbet. skinnare el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Skit- vanl. (sji:t-, i ÖB sjit(t)-/s(t)jet(t)-) i Skiten grund Pa, Tjädurskiten kärr Ki samt i ett hundratal namn som Skitback(en) Nä Vö Or, Skitbäcken Ge Öv, Skitgrund(et) Fö Iö Ko Pa Hi Db Nä Sb, Skitholmen Te Po Sj, Skitpotten Su Lt Pö Nä, Skitviken Su Ku En Iå Bo St Lf Öv Kh, Skitören Iö Na Mu. Till sb./adj. skit syftande på orenlighet el. obetydlighet. Jfr Sket(ten)-. (LEX)

Skitan/ar- (sji:tan/ar-) i bl.a. Skita(n)backa Mö, Skitanholmen Kn Kv, Skitanklobben En och Skitargrund(et) Fi, Skitarholmen Pä, Skitarviken Ky. Till vb skita. (LEX)

Skiten- (vanl. sjit(i)n-) i flera tiotal namn som Skitenberget Pl, Skitenbådan Be, Skitenbäck Fi Ki Po, Skitengrund(et) Nä Kh La Öj, Skitenmossen Tj Ee, Skitenträsket Nä, Skitenviken Kn Mu Öj. Till adj. skiten 'nedsmutsad' el.d. Se även Sket(ten)-. (LEX)

Skithus- i Skithuset vik Hi och namn som Skithusberget Br, Skithusgrund(et) Fö Kv, Skithussundet Sb, Skithusåkern En. Till sb. skithus. (LEX)

Skitu- (vanl. sjitu-) i Skitun grund Pa, odl. Ka Pä och i tiotals namn som Skitubäcken Na Ki Po Bo, Skitugrund(et) Na Iå, Skitukärret Po Sj Lt, Skituskär Ko En, Skituviken Pa Ky samt t.ex. Skittobacken Fö, Skittukläpp Kö, Skittoörarna Hi. Till ngn form av skit- (sb./adj.?) för orenlighet/obetydlighet. (LEX)

Skjor- (s(t)jɷ:r-) i Skjorberget Mu Je, Skjorborg berg Ko, Skjorbäcken, -hagen Kb, Skjorhällan Kn, Skjorklobben Iå, Skjorskog Ho, Skjorvarpet Hi och Skjorviken Öj. Till sb. skjora 'skata'. Jfr Skjår-, Skör-. (LEX)

Skjort- (sjɷ:rt-) i Skjortvik(en) Iå. Till sb. skjorta (formlikhet). (LEX)

Skjugg- (sjɷgg-) i Skjuggborg berg Kö, Skjuggärdan Sa. Oförklarade. (LEX)

Skjul- (s(t)ju:l-) i Skjulet strand Ha, grund Ky samt bl.a. Skjulberget, -kleven Vå, Skjulbådan Bj, Skjulgrund Bö, Skjulkläppen Ko, Skjulskäret Hi, Skjulören/arna Vå St Re. Till sb. skjul med oklar syftning. (LEX)

Skjut(an/ar)- (s(t)ju:t-) i namn som Skjutholmen Si, Skjutklacken Ky, Skjutskat Bj, Skjutskär, -udden Pa, Skjutören Iö samt i bl.a. Skjutangrundet Ku Hi Sn, Skjutanhällen Si, Skjutankläppen So Na, Skjutankullen Br och Skjutanberg Sa, Skjutargrundet Ku. Till vb skjuta. (LEX)

Skjuts- (s(k)juss-) i Skjutsgärdan Na, Skjutsanklinten So, Skjutsartallen Sa. Till sb. skjuts resp. vb skjutsa, med oklar syftning. (LEX)

Skjåld- i Skjåldholmarna (sjå:ld-) Ko. (LEX)

Skjår- (s(k)jå:r-) i Skjåran odl. Nä samt bl.a. Skjårbacken Pä St Py, Skjårgärdan Bo Nä, Skjårmossen Bo St, Skjårpotten Li, Skjårstenarna, -sveden Bo, Skjåråkern Si. Till sb. skjåra 'skata'. Se även Skjor-, Skör-. (LEX)

Sko- (skɷ:-) i beb.namn Skoa(r)s Pä Lt Py, Skoböle Pä och bl.a. Skogärdan Kh, Skokärret Bo Py, Skoängen Pä Sb Sv, Skoören En Po. Till sb. skog el. därtill bildad folkbet. Se Skog-. (LEX)

Skobb- i gårdsn. Skobba(r)s He, jte Skobbasbacken, samt i Skobbholm Le, Skobbåkern Db, Skobbåsen Nä och Skobbokärr Jo Lu. Oförklarade. (LEX)

SKOG (skɷ:(g)-, skɷcks-) i över 2500 namn på skogar i alla delar av omr, som de allm. förekommande Hemskogen, Bak- och Framskogen, Stor- och Lillskogen, Utskogen och Norr-, Söderskogen o.s.v. Dessutom i hundratals namn som t.ex. Skogboda by Fö, Skogby by Te, allm. Skoggärdan, Skogängen och Skogsböle by Ki, Skogsgrundet Ec Sa Le Df, Skogsskär(et) Vå Bö Na Hi Br Bo Kh Kv Re, Skogsträsket Lt St. Till sb. skog med olika syftningar. (LEX)

-skog Närmare 2 600 skogar bär namn på -skog. Ordet skog har varit den vanligaste beteckningen för skogar i allmänhet. Namnen förekommer i hela området, tätast i Nyland (ca 1 200 fall) och Österbotten (ca 750 fall), glesast i de östra delarna av Ålands och Åbolands skärgård. Förutom naturskog betecknar ett sjuttiotal skog-namn även lägenheter. Lägenhetsnamn förekommer speciellt i Österbotten och har då obestämd form som de officiella lägenhetsnamnen vanligen har. I västra och mellersta Nyland finns ett trettiotal bynamn på -skog. Bland skog-namnen finns dessutom ett halvdussin yngre namn på bosättningsområden, som Köpskog i Karis , och namn på stadsdelar, som Storskog i Helsingfors eller Sjöskog i Vanda. Terrängnamnen på -skog har övervägande bestämd form i Åboland, Nyland och Österbotten, men på Åland har närmare hälften av namnen obestämd form. Vid sidan av uttalsformer på -sko:, -sko:in och -sko:gi(n) förekommer även diftongerade former på -skåog(e)n i Åboland och -skåojin, i pluralis -skåogan(a) i Österbotten. Bestämningslederna i namnen är ofta lägesangivande. Det vanligaste enskilda skogsnamnet är Hemskogen (över 300 fall). Det förekommer överallt, men är speciellt vanligt i Nyland. Bakskogen (ca 250 fall) och Framskogen (ett femtiotal fall) påträffas huvudsakligen i Nyland och Åboland. Väderstrecksord i bestämningslederna, som i Norrskogen, Söderskogen, Västerskogen och Österskogen, är vanligast på Åland (sammanlagt över 200 fall) och i Åboland (närmare 200 fall). Speciellt i Nyland och Åboland förekommer Storskogen sammanlagt ett par hundra gånger och Lillskogen ett åttiotal gånger. (TER:112)

Skogssvins- i tiotals namn som Skogssvinsbacken Si, -berget/en Pa Te Ka Sn Iå Bo Pä, -lyan En Pä, -stenen Na. Till sb. skogssvin 'grävling'. (LEX)

Skojar(-) som gårdsn. Skojar Nä samt i Skojarbergs- Hfrs, Skojargraven Iå, Skojarledet Pä. Till sb. skojare 'zigenare' (FO)? (LEX)

Skol- (skɷ:l-) i tiotals namn på skolor samt i bl.a. de vanl. Skolbacken Ki NL ÖB, Skolberg(et), Skoludden, Skolvägen, Skolåkern. (LEX)

Skolmästars(-) som beb.namn Ki He samt i Skolmästarsträsket Si. Till yrkesbet. skolmästare. (LEX)

Skolv- i Skolvan plats Na Sn Nä, Skolvbacken Na Pa Ki Df Te Sn Po Ka Iå, Skolvberget Na Ki Po, Skolvgrynnan Su, Skolvgärdan Ki Df En, Skolvkullen Ki Df En, Skolvnäs Na, Skolvskär(et) Bö Nä samt i Skolvonberg Ha, Skolvanbacken Ki. Till sb. skolva 'bygunga' el. (i skg.namnen) 'del på not' (FO). (LEX)

Skomakar- i Skomakaren grund Lu So Ho Pa Hi NL Nä, berg Ho, odl. Pe samt i ett hundratal namn som Skomakarfaret Hi, Skomakargärdan Ec Fi Fö NL La Pe, Skomakaråkern Fi Su Po Kn eller Skomakarsbacken Fö ÖB, Skomakarsgärdan ÅL ÅB, Skomakarslindan Pe Kr Kb. Dessutom i beb.namn Skomakars allm., Skomars Pa Sn Bo Lt Nä Kb, Skomakaris Ma Sv Re Kv. Till yrkesbet. skoma(ka)re. (LEX)

Skonar- (skɷ:nar-) i Skonaren holme Na samt Skonarberget Fö, Skonargrynnan Vö, Skonarudden St. Till sb. skonare (skepp). (LEX)

Skorp- i Skorpan grund Vå samt i Skorpnäs Iå, Skorpskär Ko. Oförklarade. (LEX)

Skorr- i Skorren udde Bö, klev Iö samt Skorrbäcken Mö St Py. Oförklarade. (LEX)

Skorv- (skorr(v)-) i Skorvan grund Ky Sn, Skorven grund Db, Grundskorvan Bj samt i bl.a. Skorvbacken Vå, Skorvbergen Bö, Skorvgadden Iå, Skorvgrund(et) Bö Iå Mu, Skorvholmen Sn, Skorvklobb Ho, Skorvkläppen Kö Ko, Skorvskär Vå Ko, Skorvören Ho, jte Skorvogrund=Skorvoten Nä. Till skorv(og) syftande på skrovlighet? (LEX)

SKOTT (skot(t)e) i namn som Anselms skottet varp Fö, Lagomskott strand Nä, Långa skottet grund Ku Kö Ho, Oxskottet vik Kö, Räv(a)skott(et) vik Vå Ko, Storstensskottet kärr Fö, strand Mu samt i bl.a. Skottgrundet Ku Bö, Skottkleven Ku, Skottkläppen Kö, Skottkärret Kn Pl, Skottmossen Li, Skottskär Fö, Skottstenarna Sa. Till sb. skott 'gevärsskott' el. 'notvarp' (FO). (LEX)

-skott I den åländska skärgården finns också ett tiotal namn på -skott som antagligen har betecknat notvarp, t.ex. Långskottet i Kökar och Kumlinge, Anselms skottet i Brändö och Långa skottet vid Jungfruskär. Ordet skott för 'notvarp' finns belagt i bl.a. sammansättnigen bordnotsskott (FO). (SKG:181)

Skott- i beb.namn Skott Vö, Skottas Pu, Skotte(r)s Ka samt i bl.a. Skottasholmen Mm, Skottasängen Ka. Till tilln. Skott el.d. el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Skovel- (skovæl-) i Skovelkärret Ki Sb, Skovelmossen Nä. Oförklarade. (LEX)

Skrabb- i odl.namn Skrabban Mm Vö, Skrabben Pö, Skrabborna Pö samt i bl.a. Skrabbhagen Ki Nä Mu Fe Kb, Skrabblandet Mu Pe Pu, Skrabbsläten Ki, Skrabbåsen Nä, Skrabbängen Kb Je. Till skrabb(og) 'dålig'. (LEX)

Skrabb(as/is)- i beb.namn Skrabb Db Kb, Skrabbas Kb, Skrabbes Kb samt i bl.a. Skrabbens skogen Kb, Skrabbisbacken, -åkern Db, Skrabbisskatan Sv. Till en personbet. (Karsten SB II s. 227) eller ngt av beb.namnen. (LEX)

Skrak(a)- 1 (skra:k-, skraka-) i Stor-, Lillskraken grund Bj samt i tiotals namn på Skrak- som Skrakgrundet Na Kh, Skrakkobben Fö Na, Skrakvik(en) Sa Na, Skrakören Kv, jte Skrakakobben (skra:ka-) Kö och ett hundratal namn som Skrakagrund(et) Ko Be Kh Mm Vö La, Skrakaholm(en) Ho Si, Skrakaklacken, -kyan Ky, Skrakaskär Na, Skrakaudden Ko Pa Nb, Skrakaviken Ku Ho Na Sb Re Or Mu. Till fågelordet skrake. (LEX)

Skraka- 2 (skraka(-)) i Skraka(by) by Es, jte Skrakatådet, -åkern. (LEX)

Skrall- i gårdsn. Skrallas Pä Mö samt Skrallbacken, -gärdan Mö och Skrallholmen Py, Skrallogpäran Na. Till skrall(og) 'dålig', därtill bildad personbet. el. gårdsn. (LEX)

Skrammel- (skrambæl-) i Skrammeln odl. Pu samt i bl.a. Skrammelbacken Pu Nv Kb, Skrammellandet Pu, Skrammelliden Mu, Skrammelskat(an) Kh. Till dial. skrammel, -mlog för dålig mark (Huldén SNF 40-41 s.61). (LEX)

Skrangel- i Skrangelbacka torp En, Skrangelkärret Fi. Oförklarade. (LEX)

Skrap(a)- (skra:p-) i Skrapbergen He, Skraphagen, -hägnan Fi, Skrapstrand Pa, Skrapåkern Kn, Skrapudden Pä, Skrapängarna Jo samt (skrap(a)-) Skrapmossen Mm, Skrapakärret Pä, Skrapalandet St. Oförklarade. (LEX)

Skrappel- (skrapæl-) i Stenskrapplet strand Tj samt tiotals namn i ÖB som Skrappelback(en), Skrappelhagen, Skrappellandet, Skrappelmossen, Skrappelviken, Skrappelängen. Till skrappel- för 'stenig, oländig' (Huldén SNF 40-41 s.61-). (LEX)

-skrapp, -skrappel I Österbotten finns några skogsnamn på -skrapp, -skrappel, som t.ex. Rävskrappet i Nedervetil, Stenskrapplet i Terjärv. Namnen syftar på stenig och eländig mark. Skrappel är känt i betydelsen ?grovt grus? i Österbotten. Det ingår också i sammansättningar som skrappelhage ?stenig hage?, skrappelland ?stenig mark som man bärgar endast höet från? och skrappelsten ?småsten?. Adjektivet skrapplog har betydelsen ?ojämn, skrovlig, knagglig? eller ?skral, eländig?. (TER:136)

Skratt- i Skratten grund Vå, odl. He, mosse Nä samt i tiotals namn som Skrattberg(et) Su Iö Sj Ky Es Mö, Skrattbo Ho, Skrattgrund Sb, Skrattnäs Ko Es Nä, Skrattåkern He Bo, Skrattens berget Tu. Till skratten 'gast' (mytiskt väsen). (LEX)

Skravel- (vanl. skra:v-) i Skravlan odl. Sn, grund Ma, Skravlet odl. Es samt bl.a. Skravelgrynnan Kn Ma Pl, Skravelhagen Pä, Skravelkärr Es, Skravelskogen Sn, Skravelträsk Ha och (skravæl-) Skravelgrund Nb, Skravelbäcken Py, Skravelmoss Or. Till dial. skravel 'skräp' el.d. (FO). (LEX)

SKREVA (skrivɷ) i Skrevan udde Si, klov Pä, fiskeplatsnamn Sjöskrevan, Sikskrevan Pa, Norrskrevan He, Lill- och Storskrevan klov Iå samt i Skrevoback Pa, Skrevoberget Vf. Till sb. skreva (i berg). (LEX)

-skreva Ett tiotal namn på -skreva förekommer i Nyland och i Pargas i Åboland. De betecknar bergsskrevor och fiskeplatser. Namnen har alltid bestämd form som Lillskrevan i Ingå, Sjöskrevan i Pargas och Skrevan i Sibbo och Pernå. Namnen är bildade till ordet skreva i betydelsen ?bergsskreva, klyfta?. (TER:90)

Skrik- (skri:k-) i Skriket odl. Lo samt Skriknäs Ho, Skrikörarna Vö och Skrikanmossen En, Skrikersbacka Si, Skrikesholmen Bo. Till skrik(a) av växl. anledn. (LEX)

Skrinn(an/ar)- i Skrinnbacken Pu, Skrinnberg(et) Fö Hi Te, Skrinnbrink Ha samt Skrinnanberget Ki Br Bo och Skrinnarberg(et) Su Vå Lu Ku Bö Na Pa. Till vb skrinna. (LEX)

Skrivar(s-) (skri:v-) i några tiotal namn som gårdsn. Skrivar Nä och bl.a. Skrivarbacka Si, Skrivarbergen Iå, Skrivarbådan Kö, Skrivargrundet En Sn samt beb.namn Skrivars Su Si Pä Mö Lf Nä Vö Mu och t.ex. Skrivarsbäck(en) Mm vö, Skrivarsrödjan Lo, Skrivarslötet, -sundet Mu, Skrivarsviken Na. Till yrkesbet. skrivare el. beb.namn. (LEX)

Skrobb som gårdsn. Es samt i Knoppsskrobb odl. Ky och Skrobbviken, -åkern Es. Oförklarade. (LEX)

Skroppel- (skropæl-) i Skroppelhagen Kb och Skroppelberget Nv, Skropplokärr- Kb. Jfr Skrappel-. (LEX)

SKROTT i ett tiotal Skrotten och ett tjugotal namn som Fällskrotten Kr, Torpskrotten Tj, Storskrotten Pu samt t.ex. Skrotthagen Ee, Skrottmossen Kr Tj. Till ett ord skrott för 'torr mark i en mosse' el.d. (LEX)

-skrott Antalet namn på -skrott är omkring 15. Utbredningen är begränsad till Kronoby, Terjärv, Nykarleby, Purmo och Jeppo. Namnen betecknar oftast torrare ställen på mosse, t.ex. Kackurpotts skrotten och Skrotten i Terjärv. Namnen har alltid bestämd form som i Skrotten, Kurvängsskrotten och Torpskrotten. De är bildade till dialektens skrott, som i Terjärv är känt i betydelsen ?liten ?holme? på mosse med fastare mark?. Ordet ingår i sammansättningen skrottmosse med betydelsen ?torrare vitmosstuva? i Terjärv och ?sumpig mosse med vatten mellan tuvorna, på vilka kan växa hjortron, pors o.a. kärrväxter? i Esse, Purmo och Nykarleby. (TER: 166)

Skrov- (skrå:v-) i Skrovet rev Vå samt i Skrovlandet skär Na och Skrovö Fö, Skrovli lägnen Kö. Oförklarade. (LEX)

SKRUBBA (vanl. skrobbon) i Skrubban berg Ku, skreva Ho, vik Ko, skär Ky Kn, äng Kh Py och Signildskrubba klyfta Ge, Själaskrubban udde Ko, Ormskrubban berg Na samt Skrubbranten Hi, Skrubbudden Py. Oförklarade. (LEX)

-skrubba Enstaka berg och skrevor bär namn på -skrubba som är bildade till dialektordet skrubba ?skreva, klyfta?. Hit hör t.ex. Fårskrubban och Ormskrubban i Nagu, och Oxskrubban i Houtskär. Namnen har alltid bestämd form. (TER:90)

Skrubb(as-) (skrɷbb-) i beb.namn Stor-, Lillskrubb = Skrubbas gårdarna Kr samt Skrobbas hagen Kh, Skrubbas nabben Kr. Till ngn personbet.? (LEX)

Skrummel- i Skrummeln (skrombæln) odl. Df, jte Skrummelkärret, och ett tiotal Skrumlet (skrɷmbli) åstrand Tj Kb, samt bl.a. Skrummelbergen Lf, Skrummelholmen Nv, Skrummelkärret, -ängen Kb. Till ett sb. skrummel för 'stenig mark' el.d. (LEX)

-skrummel I Terjärv och Karleby förekommer några namn på -skrummel syftande på ortens stenighet. Namnen har alltid bestämd form. Det enkla Skrumlet är vanligare än sammansatta namn av typen Lillbäckskärrs skrumlet, Rödningsskrumlet. I namnen ingår skrummel i betydelsen ?stenrummel?, ett ord som är belagt endast i Österbotten. (TER:71)

Skruv- (skru:(v)-) i Skruvbacken Ky, Skruvkärr, -malmen Te, Skruvskär Le, Skruvvägen Lf samt Skruvsnäs Fö. Oförklarade. (LEX)

Skrå- (skrå:-) i Skrå-Björkö Ge, Skråbådan Ky, Skråviks- Na. Oförklarade. (LEX)

Skräck- i ett tjugotal namn som Skräckdal Fö Na, Skräckkilen Ku Bö, Skräckkrokarna St, Skräckmalmen Iå, Skräcknäs Fö Bö Pä, Skräckskär Le Fö Ko Sn, Skräckvik(en) Sa Vå Na och Skräckevassa Hi. Till sb. skräck (malmen?) el. trol. fågelordet skräck(j)a 'skrakhona'. (LEX)

Skräckes- i Skräckesholmen Ky Bo, Skräckeskroken Ge, Skräckesnäset Bo, Skräckesstenen Bö, Skräckesvarp Kö, Skräckesviken Ge Sa Iö Ky Bo, Skräckesören Bö. Till fågelordet skräck(j)a 'skrakhona'. (LEX)

Skräddar- i ett hundratal namn som Skräddaren grund Ho Bo och bl.a. Skräddarby Si, Skräddarböle Ki Sn, Skräddargrund(et/en) Fi Ku Iö En Sb, Skräddargärdan ÅL NL, Skräddarholmen Fb Sn Bo, Skräddarkärr(et) Su Fö Df Ky Bo Pä St, Skräddaråkern och Skräddarängen NL. Till yrkesbet. skräddare. (LEX)

Skräddars(-) i beb.namn Skräddar Pl Öv Nä, Skräddarens Bj Li ÖB, Skräddars allm. samt i ett hundratal namn som Skräddarsbacken Hi Fb öNL Mu Lf, Skräddarsgärdan allm., Skräddarshagen Ha Ge Sa Fö Fb, Skräddarskärret Bö So Kv, Skräddarsåkern Iå Ky Si Nv och Skräddarens kärret Fö Pä, Skräddarens ängen Mm. Till yrkesbet. skräddare el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Skräm- (skræ:m-) i Skrämman odl. Si, Skrämmarn skär Hi. Till vb skrämma? (LEX)

Skränmås- (skræ(:)mos-) i Skränmåsbådan, -grund, -hålet Sb, Skränmåsgrynnan Nä Be, Skränmåshällen Bo, Skränmåshäran, -kläppen Kö, Skränmåsrevet Bö, Skränmåsklobben Iö, -skär Na, Skränmåsörarna Nä, jfr Skräkmåsgrundet (skræ:k-) La. Till fågelord skräk-/skränmås (FO). (LEX)

Skräp- (skræ:p-) i Skräpviken Bö En. Till sb. skräp 'avfall'. (LEX)

Skräpp- i Skräppan klev Su, Skräpporna grund Ko, Bockskärs skräppan grund Ha, Daddas skräppan odl. Tj samt i ett tjugotal namn som Skräppdövlan Vf, Skräpphagen Sn, Skräppkärret Te Kv, Skräppskär Ko, Skräppstenen/-arna Ko En Bo Pä Kv, Skräppäng(en) Df Sn, Skräppören Bö. Jfr Bässkräppan odl. Sn Bo Nv. Till sb. skräppa/or 'scrotum', av växl. anledn. (LEX)

Skräppel- (skræpæl-) i Skräppelliden Mu, Skräppelsundet Sb. (LEX)

Skräss- i Skrässklubben Öj, Skrässkärret La, Skrässkäret La Kr. Oförklarade. (LEX)

Skrävel- (skræ(:)v-) i Skräveln odl. Tj, holme Vö samt i Skrävelbådan Mm Kv Kh, Skrävelfladan Bj, Skrävelliden, -varp Kö, Skrävelängen Nä och Skrävelsglo Bö, -grynnan Tj. Till sb. skrävel 'ben' (på bl.a. säl)? (LEX)

Skröv(e)l- (skrövvæl-) i Skrövelberg Ge So och (skryv(æ)l-) i Skrövlan grund En, Skrövelberget Te. Till sb. skrövla 'skrovlighet, ojämnhet'. Jfr föreg. (LEX)

? Skuckel/ul- (skɷkæl-) i Skuckelkärret Lt och Skuckulträsk St. Oförklarade. (LEX)

Skul- (sku:l-) i Skulgrunden odl. Kv, Skulkällan Kh, Skulvik- Fi. Oförklarade. (LEX)

Skull- i Skullbacken Kr, Skullberg Jo, Skullstycket odl. och Skullahägnan Ka, Skullspotten Nä. Oförklarade. (LEX)

SKURA på ÅL (sku:ru) i Lill-, Storskuru vikar Su och Skurubacken Su Fö, Skurugärdan Su, Skurukleven Sa, Skurobäck och -holmen Fö, samt i NL (skɷrɷ) i Skurun sänka Sj, Skuru(byn) Po, jte Skuruberget, -bäcken, -flyet m.fl., och Skuruhugget Te, Skurunäs Es. Till sb. skura 'skåra'. (LEX)

Skurran- i Skurranberget Fö Ka. Till vb skurra 'skrinna' el.d. (LEX)

Skut- (sku:t-) i Skutan teg Vå, berg Sn, grund Sb samt ett par hundra namn (de flesta i ÅL ÅB) som Skutgrund(et) So Ko Na Pa La, Skutklobb(en) Fö Ho Hi, Skutskär(et) Vå Na Bj Kh, Skutsund(et) Bö Iö Ho Ko Mu och de allm. Skutholm(en), Skutnäs, Skutudden, Skutvik(en). Till sb. skuta (fartyg). Dessutom i namn som Skutbyggnan Fb, Skutplatsen Mu Kv, Skutställningen Ho, Skutvraket Sn Bj. (LEX)

Skval- (skva:l-) i Skvalan grund Sa Vå och Skvalubergen Fi, Skvalhällen Sa, samt (skvala/u-) i Skvalun bäck Öj och Skvalaberget Li, Skvalabäcken St, Skvalagärdan Öj, Skvalahällen Pä. Till vb skvala (om vatten). (LEX)

Skvall- i namn på grynnor som Skvallet Kb, Märaskärsskvallet Öj samt i Skvallkvarnen kvarn Pu och Skvallarskatan Ec. Jfr vb svalla. (LEX)

Skvall(e)r- i ett tiotal Skvallran bäck Ki Df NL, Skvallret Sb samt i Skvallerbäck(en) Su ÅB NL Sb, Skvallergärdan Df Li, Skvallerstrand Na, Skvallertorget Bo, Skvallerviken Hi, Skvallervägen Df och Skvallranberget, -viken En. Syftande på rinnande vatten eller prat? (LEX)

Skvalp- i Skvalpan kvarnplats Li, Skvalpen grund Ec Ha Ge Sb samt Skvalpören Öj och Skvalpanstenen Mö. Till vb skvalpa. (LEX)

Skvatt(e)r- i Skvattran (skvat(t)ron/un) grund Sa Pa Bo Kv Mu samt i bl.a. Skvatterbäcken Ka Iå Db Sj Es Ho, Skvatterkärr(en) Sa Iå, Skvattermossen Hi, Skvatterskäret Öj, Skvatteråkern Ka Iå. Till vb skvattra (ljudhärmande). Jfr Skvattertrastbacken Mu, -holmen Pu. (LEX)

Skvatu- (skvatu-) i Skvatun grund Ko Pa, åkrök Bo, kvarnplats Kr samt i Skvatubäcken Ka, Skvatuklubben Kr, Skvatuskäret Ko. Grundnamnen till dial. skvata 'lågt grund' (FO). (LEX)

Skvätt- i Skvättan/orna grund Kö Bo Nä Be Kh samt i Skvättbådan Bo, ?Skvättnäs-, -äng Ko, Skvättviken Pa. Till skvätt(a) om vatten. (LEX)

Skytt- 1 i beb.namn Skytt Db, Skytte Tj, Skyttas Pa He Pä Mu, Skytters Po samt i bl.a. Skyttasbacken, -udden Pa, Skyttasviken Mu, Skyttens åker Bo. Till tilln. Skytte el.d. (LEX)

Skytt- 2 i odl.namn Skyttan Ki, Skytten Bo samt Skyttbacken Ka, Skyttkulla och Skyttegrunden Ky, kanske Skyttenskär Si, Skyttenkärret Pä. Till sb. skytt(e) el.d. (LEX)

Skyttan/ar- i Skyttangrundet, -udden En och Skyttarbacken Bo, Skyttargrund Iö, Skyttarklackarna Ki. Till vb skytta 'jaga med gevär'. (LEX)

Skål- 1 i namn som Skålberg(et) Su Fö Kö Ku Bö Br Pä, Skålbäck Tu, Skåldal Ku, Skålgrundet Vå Fö Ku, Skålklobb Vå Na, Skålnäs Na, Skålskär Hi, Skålvik(en) Su Vå Sm. Till ä. skard 'inskärning'? Jfr Skår-. (LEX)

Skål- 2 i Skålkärr(et) Fö Df Hi, Skålmossen Si, Skålmyra Ec, Silverskålen grund Hi, Grötskålen. Till sb. skål (husgeråd)? (LEX)

Skåld- i Skåldö by En. (LEX)

Skån- (skå:n-) i Rävaskånet beb. Or samt ett hundratal namn som Skåndal(en) Kn Bo Vb, Skånforsen Bo, Skånholm(en) Fi Bo, Skånkärr(et) Br Po Pä Mö Lt, Skånpott(en) Vf Sn Pä Vö och Skånspotten Nä, Skånängen Bo Pä Mö St. Till sb. skarn 'skit' el.d. (LEX)

Skånk- (skonck-) i Skånkhagen, -åkern, -ängen Si och Skånkholmen Kv Mm. Oförklarade. Jfr Skank-. (LEX)

Skåp- (skå:p-) i Skåpet varp Na Te, berg Ky Pä, Skåpen berg Kö, Blixtens skåpet berg Po samt i Skåpberget Te, Skåpudden Te Iå Bo, Skåpviken Pä och Skåpsören Pä. Till sb. skåp (möbel). (LEX)

Skår- (skå:r-) Fågelskåran udde Bö samt i Skårfall odl. Ho, Skårgrund(et) Sa Vå Ku Bö Iö, Skårklobb(en) Vå Bö Ho, Skårskär Ho, Skårudden Sa Bö Na, Skårviken Su Ku. Till sb. (vetta)skåre 'bastion vid vettaskytte', eller sb. skard? Jfr Skål-. (LEX)

Skägg- i ett drygt tiotal namn som Skäggan grynna Bj, Furuskägg skogsbacke Je samt bl.a. Skäggbådan, -udden, -ören Bj, Skäggrund(et) Bj Kh, Skägghamn Bö, Skäggvik Le, Skäggesbådan Kv. Till sb. skägg, syft. på växtlighet? (LEX)

Skäggas/us(-) i beb.namn Skäggas He Lt Bj, Skäggus Ky samt Skäggasbacken, -skogen Lt. Till personn. Skägge (Modéer 1954 s. 96). (LEX)

Skälg- i Skälgan bydel Nä samt Skälgback Pl, Skälgberget Kn, Skälgmossen Sb. Till adj. skälg 'sned' (FO). (LEX)

Skäll- i Skällberget Sj Bo, Skällhagen Pe, Skällholm(arna) Fö Iå, Skällkärr(et) Bo Pä Or, Skällmaren Bo, Skällmossen Sj Pä, Skällmyra Ha, Skällnäs Ho, Skällsveden Si, Skällviken He, Skällören Sv La. Oförklarade. (LEX)

Skällar- i Skällarnäs(et) Br, jfr Sköldargård (sjællar-) En. (LEX)

Skäm- (sjæmm-/sjömm-) i Skämman grund Fö, odl. Hi, Skämmö Iå. Oförklarade. (LEX)

SKÄR i inemot 4000 namn på utskär, de flesta i Skghavet, t.ex. de allm. förek. Alskär, Birs-/Bärs-/Börsskär, Furuskär, Granskär, Rönnskär, Bredskär, Högskär, Långskär, Kummelskär, Stenskär och de i ÅL ÅB vanliga Brännskär, Fjärdskär, Gloskär, Gåsskär, Hummelskär, Kalskär, Ljusskär, Måsskär, Örskär. Dessutom i rel. få namn som Skärdalen En, Skärgloet Vf Kf, Skärholmen (?) Si, Skärlandet En, Skärvarpet Ho och t.ex. Skäribacken Kn Öj, Skärifladan Kn, Skäriholmen Ki, Skäriskatan Kn Be Bj, Skärisundet Ki Kn Nä, Skärivägen Bo Kn Sb Öj samt i Skärsfjärden Ha, Skärsvikarna Bö, Skärsören Bo. Till sb. skär (se SKG). (LEX)

-skär Namnen på -skär är omkring 4000, och omkring 70 procent av dem finns inom Skärgårdshavet. Sju namn har blivit bynamn: Klovskär i Föglö, Brunskär och Österskär i Korpo, Stenskär i Nagu, Espingskär och Getskär i Ekenäs och Våtskär i Pernå.

De vanliga skär-namnen har för det mesta obestämd form, som i Sälskär, Kalskär, Yxskär på Åland, Kråkskär, Brännskär, Kuggskär, Bengtskär i Åboland, Segelskär, Rönnskär och Äggskär i Nyland och Orrskär, Äbbskär, Kaldonskär i Österbotten. Bestämd form förekommer framför allt i Österbottren (vanligen uttalad kort -stjære), t.ex. Börsskäret, Grytskäret, samt i Hitis, t.ex. Kannskäret, Tjäruskäret. Pluralt -skären finns i namn på hela skärgrupper, som Vikarskären i Vårdö, Mickelskären i Kyrkslätt.

Namnen är bildade till det numera bara som pluralt skären levande ordet skär för 'tämligen kalt bergskär i yttre skärgård' el.d. Från början har ordet tydligen varit besläktat med verbet skära och syftat på sönderskuret land. Fortfarande används många namn på -skär, som Mörskär, Knivskär, Söderskär, trots sin singulära form såsom benämningar på hela grupper av skär och grund.

Vanligast bland skär-namnen är Långskär (ca 100 fall) samt Rönnskär, Granskär, Furuskär, Brännskär, Stenskär. Upp till ett fyrtiotal namnbärare når bl.a. Bergskär, Bredskär, Fjärdskär, Gloskär, Gråskär, Hamnskär och Rödskär. (SKG:38)

Skäras(-) (skæras) som beb.namn Bo Pä samt i Skärasåkern Bo. Till folkbet. bildad till sb. skär. (LEX)

SKÄRGÅRD i tiotals namn på enskilda skärgårdar som Lågskärgården Sa, Komboskärs skärgården Ku, Dammskärgården Ho, Skär(i)gården Ko Na Kn Be Re samt t.ex. Skärigårdsfjärden Na, Skärigårdsängen Ky. Till sb. skärgård. (LEX)

Skäribo- i Skäribois beb. Kh Sv samt i Skäribohamnen, -udden Na. Till sb. skäribo 'skärgårdsbo'. (LEX)

Skärikarl- i Skärikarlsfjärden Ec, Skärikarlhamnen Vå. Till sb. skärkarl 'skärgårdsbo'. (LEX)

Skärimans- i Skärimans bukten Hi, Skärimans grundet Pa, Skär(i)mans hål(et) sund Ki Sn Iå. Till sb. skär(i)man 'skärgårdsbo'. (LEX)

Skärp- (sjærp-) i odl.namn Skärpan Jo Fö Pa Kar Ki Vf Sn Iå Sj Ky, Slätkils skärpan Ky samt i bl.a. Skärpbergen Ki, Skärpbäcken Vf Es, Skärpgärdan/-orna Su Pa, Skärpskogen Jo. Till sb. skärpa av adj. skarp 'torr, ofruktbar om jord'. (LEX)

Skärp(an) I åländska och västnyländska områden där Skärpan förekommer som ortnamn finns också andra ägonamn på Skärp-, t.ex. Skärpgärdan, Skärphagen och Skärpängen.

Skärpan förekommer i 14 ägonamn upptecknade på Åland, östra Åboland, samt i Nyland, t.o.m. Kyrkslätt, t.ex. Skärpan (sjärpon), åker i Skogboda, Föglö, Skärpan (skärpån), åker på Ålön, Pargas. Namnen är genomgående enledade.

Skärpan betecknar liksom Skarpan ägor med torr och mager jordmån. App. skärpa, avledning av adj. skarp, med syftningen 'torr och ofruktbar äng' finns inte belagt som terrängord i finlandssvenska dialekter (FOreg.),men har belagts i Sverige (SAOB S 6017). (ÅÄH 297)

Skäru- (sjæru-) i Skärun grund Kh Kv samt Skärusveden Kr. Till sb. skära (skörderedskap). (LEX)

Sköld- i Sköldberget Sj, Sköldharun (sjylld-) En, Sköldnäs(et) Ka Pä, Sköldvik (skæld-) by/vik Bo, jfr Skölsvik Na. Till sb. sköld? (LEX)

Sköldar- i Sköldargård (sjællar-) by En, Sköldarnäs Br. Till en yrkesbet. sköldare? (LEX)

Sköldar/ens(-) i beb.namn Sköldas Nä, Skölds Iå samt i Sköldensberget Sn. Till soldatn. Sköld. (LEX)

Skölj(ar)- i Sköljbryggan En, Sköljgölen Vf, Sköljargrundet Ku. Till vb skölja 'skölja tvätt'. (LEX)

Skön- (sjö:n-) i beb.namn Skönbacka Vå Po, jte Skönaback Ko, Sköndal Pä, Skönkulla He Si, Skönvik Ha Le Br Te Ka Es Nä Kh, Skönås Ge samt i Skönholm Fi, Skönviken Br Te Ka. Till adj. skön. (LEX)

Skör- (sjö:r- el.d.) i Sköran odl. He, Skörbacken Ec Ky, Skörbrink Sa, Skörkulla Es, Skörvägen Tj. Till fågelordet sköra 'skata' el. sb. skörd 'skärning'. Jfr Skjor-, Skål- 1. (LEX)

Sköt- (sjö:t- el.d.) i ett par hundra namn som Skötberget ÅL ÅB NL Sb, Skötgrund(et/en) ÅL ÅB NL ÖB, Sköthagen Vå Lu Na Te Mu, Sköthamnen Sa Ku En Bj Re, Sköthällen Sa Ha Bö, Skötkläppen So Kö, -arna Ky, Skötstenen Pl Kn, Skötudden ÅL ÅB En Iå, Skötören Bö Ho Sb. Till sb. sköt(a) syft. på skötfiske el. -torkning. (LEX)

Skötbåts- i Skötbåtsklöven Na, -udden Sa. Till sb. skötbåt. (LEX)

Sköthus- i bl.a. Gaudis sköthuset Na, Sköthusbacken Na, Sköthusgärdan Bö, Sköthusudden Fö. Till sb. sköthus 'förvaringsbod för skötar'. (LEX)

Sladd- i Sladdbacken Pä, Sladdholmen En, Sladdviken Ky. Oförklarade. (LEX)

SLAG (sla:g-) i ett tjugotal viknamn i ÅL skg., t.ex. Slaget Fc Fö, Södra slaget Sa, Flatgrunds slaget Vå, Skarpskärs slaget Fö samt i Slagudden Vå, Slagvik Fö. Till dial. slag 'öppen vik' (FO). (LEX)

-slag På Åland och särskilt i Föglö finns ett tjugotal viknamn på -slag. De har alla bestämd form, som Slaget i Eckerö, Inre slaget i Vårdö, Bredskärs slaget i Föglö, Söderslaget i Kumlinge. Ordet slag är känt just från samma trakter för 'öppen vik, inbuktning i strand' (FO). (SKG:126)

Slag- (sla:g-) i Slagmossa odl. Bo, Slagören Ko. Oförklarade. (LEX)

SLAGE (slagan) i ett trettiotal namn på (f.d.) infjärdar i ÖB, som Slagan kärr Re, Långskärsslagan Bj, Hötarslagan Kh, Fälbåtsslagan Sv, Dyngslagan Kn samt i Slagaränneln Re. Kanske av urspr. -s-flagan? (LEX)

-slage Framför allt just i Björkö och Replot förekommer den tredje varianten -slage i ett trettiotal namn, t.ex. Båtörs slagan i Björkö, Bredslagan i Sundom, Sandslagan i Korsnäs. Eftersom namnen så gott som genomgående har ett s i ledfogen kunde -slagan eventuellt vara en nedsliten form av äldre namn på -s-flagan. Men dialektsamlingarna har också enstaka (ur ortnamn extraherade?) belägg för ordet slage för 'öppen vik' el.d. (FO). (SKG:158)

Slagg- i ett tiotal namn som Slaggberget Or, Slaggropen Iå, Slaggtådet He, Slaggrynnan Kn, Slaggvarpet Bo. Till sb. slagg 'avfall från järnbruk' eller (de sistn.) annat avfall (sjögräs)? (LEX)

Slaktan/-ar- i Slaktarbergen Sb, Slaktarklev Ho Ko, Slaktankärret Ki, Slaktarmossen Ka, Slaktanörarna Si. Till sb. slaktare, el. troligen vb slakta, syftande på ngn händelse. (LEX)

Slaktars(-) i beb.namn Bo La Pu samt i Slaktarshamnen Mu, Slaktarskyttan Pu. Till yrkesbet. slaktare. (LEX)

Slammer- (sla(:)mb-) i Slamran udde Fi, åker Si, Slamrorna grund Hi, Slammerbacka Si, Slammerberget Br, Slammerbäcken Df, Slammerhamnen vik Hi, Slammerskatan udde Sa, Slammervik Fi. Till vb slamra, syftande på dån el. brus? (LEX)

SLANGE (slangan) i ett trettiotal uddnamn inom ÅL ÅB NL, t.ex. Hällslangan Sa, Ljusklobbsslangan Vå, Skutvik slangan Kö, Rönnörs slangan Ko, Österuddsslangan Sn, Sandöslangan Ky samt i Slanggrundet Sa, Slangvik So. Till dial. sb. slange 'utlöpare av strandberg' (FO). (LEX)

-slange I Åland och västra Nylands skärgård (till Kyrkslätt) förekommer ett trettiotal uddnamn på -slange, t.ex. Hällslangan i Saltvik, Svältesslangan i Föglö, Bobergsslangan i Nagu, Sandbergs slangan vid Hangö, Kyrkslangan i Ingå. Namnen har genomgående bestämd form.

De betecknade orterna är antingen berguddar, utskjutande grund eller utlöpare av berg på land; egenskapen att vara långsträckt förefaller att ha varit central. Ordet (berg)slange är känt som levande dialektord för 'långsluttande smal bergudde som fortsätter under vatten' (Föglö) och 'långsträckt utlöpare av strandberg' (Ekenäs) (FO). (SKG:116)

Slanger- (slang-) i Slangerberget He, Slangerhagen Pa. Oförklarade. (LEX)

Slant- (slant-) i Slanten odl. Mu, grund Be, Klockslanten odl. Nv, Silverslanten bergfläck Na, samt Slantfjärdingen grund Ko, Slantstenen grund Nä. Till sb. slant (mynt). (LEX)

Slapper- (slapær-) i Slapperdalen mosse Df, Slapperliden strandäng Tj. Till dial. slapper för 'pladder' m.m. (FO). (LEX)

Slarv- (slarv-) i Slarvbro Pl, Slarvbådan K:stad, Slarvskär Sn. Till dial. slarv i ngn nedsättande mening (Jfr FO). (LEX)

Slask- (slask-) i Slaskes gård Kv samt Slaskhagen Nä, Slasktået Ma. Till sb. slask 'sörja' el.d. (LEX)

Slatter- i Slatterviken (slatær-) vik Bo samt Slattran (slattron) vik, notvarp Bo, Slattrorna grund Ec. Till dial. slatter 'fradga' el.d. (FO). (LEX)

Slem- i Slembacken (slæim-) och Slemkärr Ho, Slemrevet Ku. Till sb. slem? (LEX)

Slembo (slæmmbo) som namn på grund Vå Bö samt i Slembogrynnan Kö. Oförklarade. (LEX)

Slemmern (slæmmærn) fjärd M:hamn. Oförklarat. (LEX)

Slev- (vanl. slæiv-) i Sleven grund Ko Hi, kärr Bo samt Slevgrundet Hi, Slevharu Ko, -häran Kö, Slevklobben Hi, Sleviskärret Bo. Till sb. slev, syftande på formlikhet. (LEX)

Slick- i Slickan odl. och Slickbacken bydel Iå, Slicko by Po. Oförklarade. (LEX)

Slipan/ar- (sli:p-) i Slipanbacken Pä, Li, Sliparberget Si, Sliparängen Si. Till vb slipa, av obekant anledn. (LEX)

Slipa(r)s(-) i Slipars by Sn samt i Slip beb. och Slipas kvarnan, -ängen Pu. Till yrkesbet. slipare? (LEX)

Slipp- i Slippan grund Na, Slipp-potten odl. Ki. Till dial. slippa 'liebryne' (FO). (LEX)

Slipstens- i Slipstensbacken Vö, Slipstenslindorna Mu, Slipstenspotten Re. Till sb. slipsten. (LEX)

Slobbar- i Slobbaren holme Sa, Slobbarens kurun sänka Ho, Slobbars gård Ho. Till personbet. (LEX)

Slott(s)- (slott-, i NL vanl. slote) i beb.namn Slotte Kh Vö Nv, Slottis Kh, Slotts Ky Pä och Slottet som namn på grund Pa, berg Df, holme Br Py, odl. Li och byggn. av olika slag, Getslottet berg Ho, Råttslottet torp Te Iå, Utterslottet stensaml. Kb samt i bl.a. Slottsbacken En Ky He, Slottsberget Ki Sj La, Slottsfjärden Åbo, Slottsströmmen Sn, Slottssundet Su. Till sb. slott, egentl. el. metaforiskt. Jfr SLÅTTA. (LEX)

Slump- i Slumpen vik/äng Ec, Slumpudden Kö samt (slomp-) i Slumpan grund Kv, odl. Kh och Slumpfjärden Kv, Slumpholmen Vö, Slumpnäs Or. Till nedsättande sb. slump. (Karsten, SB I, s.448). (LEX)

Slup- (slu:p-) i Slupgrundet Ko, Slupudden En, Slupviken Sa. Till sb. slup (fartyg). (LEX)

SLUSS (sluss) i Slussen sund Iö Sb, sluss Fö Te Po Iå Sj Nä samt i Slussberget Po, Slussfjärden Fi, Slussgärdan Nä, Slussåkern Iå. Till sb. sluss (i å el.d.). (LEX)

Slut- (slu:t-) i Slutorna grund Fö, Slutbäck(en) Sm, Sluthagen Sj och Slutens torp Br. Oförklarade. (LEX)

Slå- (slå:-) i Slåkasken odl. Bi, Slåkärret Iå samt (slo-) i Slåträsk Pe. Till vb slå? (LEX)

SLÅTTA (slott-) i ett fyrtiotal namn inom ÅL vNL sÖB, t.ex. odl.namn Slåttan Ha Ge Br Ky Lt, Slåttorna Nä Br, Klockarslåttan Ec, Sjöslåttan Fi Vå, Lindsslåttan Te, Halsslåttan En, Prästslåttan Nä samt ett hundratal namn som Slåtthagen Fi Mu, Slåttholm(en) Ha Bö Iö Hi Br En Iå Sv, Slåttkärret Ki NL, Slåttmossen Po Iå He Lf Nä, Slåttskär(et) Ha Bj, Slåttsved(en) Sa Vf He, Slåttören Bö Kn Bj, kanske också Slåttsbacken Nä, Slåttskärret Be, Till sb. slåtta 'slåtteräng'. Jfr Slåttes-. (LEX)

-slåtta Slåtta ingår i namn på fasta Åland och Vårdö, i Nyland, företrädesvis i västra, samt i Närpes och Lappfjärd i södra Österbotten.

I namnen ingår app. slåtta 'slåtterskifte, slåtteräng', belagt på Åland (FOreg.). På Åland och i västra Nyland har det ofta varit fråga om mark som arrenderats ut. I Finström sägs slåtta betyda 'område där man slår gräs' i ersättning för deltagande i bondens slåtterarbete. Slåtta 'äng där man bärgar hö' och höslåtta 'äng som arrenderas ut till slåtter' anförs från Tenala (FOreg., FOms).

En variant till slåtta är tre namn på -slått, som påträffas på Åland, dvs. Båtsmansslåtten, åker i Västanträsk, och Björkö slåtten, bete i Bastö, Finström, samt Storslåtten, skogsmark i Bussö, Vårdö. Både i Finström och Vårdö förekommer också namn på -slåtta. (ÅÄH 249)

Slåtter- (vanl. slottær-) i ett drygt tiotal namn som Slåtterbäcken Db, Slåtterholmen, -hägnan Su, Slåttermossen Es Kb. Till sb. slåtter 'höbärgning'. (LEX)

Slåtte(r)- I namnregistret ingår förutom namn på Slåtter- och Slåtte- också många namn på Slått-, som syftar på slåtter eller slåttermark, t.ex. Slåtthagen, Finström, Munsala, Slåttmossen, Nyland, södra Österbotten. (ÅÄH 249)

Slåttes- i ett tiotal namn på ÅL som Slåttesholmen Sa, Slåtteshägnan Fi, Slåttesmyran Ec Ha, Slåttesön Sa. Bildade till vilket ord? (LEX)

Släd(a)- i Slädabacken (slæda-) Or Mu, Slädokläppen (slæ:do-) Fö. Till sb. släde. (LEX)

Släng- i Slängbrinken Py, Slängkärret Sa Po, Slängpotten Mu, Slängudden Pa. Till vb slänga, av olika anledn. (LEX)

Slät- (slæ:t-) i flera hundra namn, bildade till ant. adj. slät eller till sb. slät(t) 'ängsslätt'. Till den förstn. gruppen hör trol. bl.a. Slätback(en) Ho Si Sf, Slätberg(et/en) Sa Vå Ku Na Ki NL Öj Mu, Slätgrund(et) Sa Vå NL Lf Re, Slätmalmen Ki Te Po Lt, Slätvarpet Po, Slätören Iö Iå Mu Kh och Släta Hjortronmossen Pä, kanske också de allm Slätkärr(et), Slätmossen, Slätängen, Slätmyra Ec och Slätholm(en) Le Sn Kr, Slätskär Ko Na Hi En Sm. Till den sistn. gruppen hör kanske Slätdal Ko, Slätliden Bj, Slätrödslan Pä, Slätsveden NL. Se SLÄT(T). (LEX)

-slät Ca 640 namn. I de flesta av namnbeläggen är huvudleden en form på -slät(en), men på vissa håll förekommer också namn på -slät(et). I finlandssvenska dialekter kan slät, förutom 'slät, jämn mark' också i en utvidgad betydelse avse 'ängsslätt, vildäng, linda' (FOreg.; Zilliacus 1966:112)

Namn med dubbel konsonant och kort vokal, (sletten), förekommer enligt uppteckningarna ibland på Åland (Jomala-Brändö) och i västra Nyland, vilket kan bero på svårigheter i att beteckna ljudlängden. Men jämfört med belägg för andra namn i ortnamnsregistret, förefaller uppteckningarna av namnen på -slät(a) ofta osäkra och diskutabla.

Neutrala former på -slätet förekommer i omkring 20 namn i Borgå och västra Pernå, t.ex. Linslätet (li:nsle:te), åker i Sjögård, Pernå, samt i 5 namn i Munsala, t.ex. Långslätet (langsle:ti), åker i kyrkbyn. App. slät (slätt) n. 'slätmark' har belagts i Borgå och Pernå (FOreg., Ahlbäck 1946: 173). (ÅÄH 245)

-släta Ca 130 namn. Namnformerna på -släta uppträder i södra Finland tämligen sporadiskt och nästan alltid parallellt med namn på -slät. Namn på -släta är vanligast i södra och mellersta Österbotten t.o.m. Munsala i norra Österbotten, där formerna på -slät tar över (95 Blomslätan, blo:mhlie:ton, odling i kyrkbyn, Lappfjärd, Laduslät, ledohle:t, slätt i Björköby).

App. släta (slätta), belagt ungefär på samma orter där ortnamnen förekommer, motsvaras av fsv. släta, slätta f. 'jämn yta, slätt' (Olson 1916:210, SAOB S 7370, Ahlbäck 1946:173, FOreg.)

I några mellanösterbottniska socknar, dvs. Vörå, Maxmo, Björkö och Replot, är namnen ibland, vid sidan av former som Båthusslätan, båtossle:ton, äng i Koskeby, Kvevlax, apokoperade former som t.ex. Laduslät (ovan). De kan också ha dubbelformer som t.ex. Ljusbackslät och Ljusbackslätan, "glänta i skogen" i Replot.

Namnen på -slät och -släta påträffas i ofta återkommande tvåledade former som t.ex. Boslätan i Österbotten, Bosläten i Ålands skärgård och Åboland, Framsläten i Åboland, Lad(u)släten på Åland samt sporadiskt i de övriga landskapen, vidare Norr-, Söder-, Väster-, och Östersläten på Åland, sporadiskt i Åboland. Namn som Storsläten och Storslätan är allmänna över hela området. Att "släten" varit en lämplig plats att samla korna på för mjölkning visar ett större antal belägg för Mjölkslät och -släten, Mjölkarsläten, Mjölkansläten, allmänna på Åland och i Åboland, sporadiska i Nyland. Namnen kan vara enledade. Belägg för app. mjölk-, mjölkan och mjölkarslät finns från Brändö, Nagu och Hitis (FOms). (ÅÄH 247)

Slätars/-is/-us i beb.namn Slätars Hi, Slätis Na Lt, Slätus Re, jte Slätisberget Bo, Slätisgärdan Pä St, Slätusbergen Mu. Till folkbet. bildade till namn på -slät(t) eller beb.namn. (LEX)

SLÄT(T) (vanl. slæ:t-) i över 600 ängs- el. odl.namn, de flesta på ÅL och i ÅB NL, t.ex. Slätarna Ha, Främmerssläten Su, Stackslätt Lu, Mjölk(ar)släten allm., Vadsläten Ho, Skrabbsläten Ki, Sonasläten Sn, Blikusläten Si, Storsläten ÖB, i öNL ibland t.ex. Risläte Bo, Storsläte Py. Till sb. slät(t) 'ängsslätt'. Jfr Slät-. (LEX)

SLÄT(T)A (vanl. sle:ton) i ett hundratal odl. namn, de flesta i ÖB, t.ex. Slätan Ki, Lataslätan He, Silkesslätan St, Sjöslätan Nä, Pottslätan Kn, Sundslätan Or Vö Re. Till sb. slät(t)a 'ängsslätt'.

Dessutom finns ett tiotal namn på -slætton som Kammars slättan, vass-slättorna Vå, Hopslättan Kö, Kallos slättan Iö. Här ingår ett annat sb. slätta 'slåtterstycke'. (LEX)

-slätta 12 namn. Ett tiotal namn på -slätta i den östra delen av Åland, samt i Iniö och Houtskär i Åboland skall hållas skilt från ett större antal namn på -slät(en) som förekommer inom samma område. Utom de två exemplen ovan kan nämnas Grissleskobbens slättan, äng på Grisslesklobben, Åselholm, Iniö, och Kammars slättan, ängsmark på Bussö, Vårdö.

Slätta, fsv. slätta f., är i de här fallen parallellformer till och etymologiskt identiska med slåtta (se SAOB S 7362, Olson 1916:423, Ahlbäck 1946:200). I svensk och norsk dialekt förekommer slätt, slætt f. 'slåter,ängsstycke, så mycket man hinner slå på en dag'. Liksom slått(a) kan slätt(a) avse 'slåttermark, slåtteräng' eller 'slåttermark av viss storlek som slås inom en viss tid' (se SAOB S 7362; Zilliacus 1966: 112). (ÅÄH 251)

Slättar- (slættar-) i Slättarbukten vik Vå. Till vb slätta 'slå hö'. (LEX)

Slättes- (slættes-) i Slättesholmen Lu, Slättessveden Su. Till sb. slät(t)a eller vb slätta 'slå hö'? (LEX)

Smack- i Smackfaret farled Ee, Smackgrund Ku Bö. Till sb. smack 'flatbottnad roddbåt' el.d. (LEX)

Smal- (sma:l-) i tegnamn Han smala Bö, Lång-och-smal Mu, Smala kleven Vå och ett hundratal namn som Smalbacken Or Nb Nv, Smalhagen Ki Kb, Smalkärr(et) Hi Iå Si St Pö Ma Vö, Smalmossen Si Li Lt Sv Öv Lf, Smalskiftet Nä Kh Pu, Smaltegen/-arna Ec Ge Sa Bö Iå Mu, Smalträsk(et) Te Sb Kv, Smaltået ÖB. Till adj. smal. Jfr Smala-. (LEX)

Smala- (smala-) i ett fyrtiotal namn i nÖB, t.ex. Smalabacken, Smalaliden, Smalamossen, Smalaskiftet, Smalastranden. Också till adj. smal, jfr Smal-. (LEX)

Smed- (sme:(d)-, i sÖB sme-) i några tiotal namn som Smedbacken Br Te, Smedberget He Py, Smedgärdan Ec Fi Sa Te Kn Nä, Smedhagen Fi Br Nä, Smedskär Na, Smedslättan Ho, Smedviken Fi Te, Smedåker(n) Ec Ge Sa Fi, Smedören Vå Kh. Dessutom (som smeda/i-) i enstaka Smedabacka Vö, Smedaböle Ki, Smedakleven Iö och Smedibacken Kh, Smedemalmen Te. Till sb. smed (yrkesbet.). (LEX)

Smedas/-es/-is i ett hundratal beb.namn Smedars Ho, Smedas (sme:das ÅL, smedas ÖB), Smedens (sme:(de)ns ÅL NL), Smedis (smedis) ÅB ÖB m.fl. samt hundratals namn som Smedas gärdan Ee Je, Smedens gärdan ÅL NL, Smedens hagen (sminns-) Pä Li, Smedis grund (smidis-) Bj, Smedens åkern (sme:(d)ns-) NL. Till sb. smed (yrkesbet.). Jfr Smeds. (LEX)

SMEDJA i tiotals namn på (f.d.) smedjor som Smedjan (smi:an) Jo, Gaudis smedjan (smidjon) Na samt i flera hundra namn på Smedje- (ÅL smi:-, vanl. smidi-) som de allm. Smedjebacken, Smedjeberget, Smedjegärdan, Smedjehagen, Smedjekärret, Smedjeåkern. Vid sidan av dem enstaka fall som Smedjeviken (smidje-) Hi och Smedjobrantarna Kö, -kärret Fö, -udden Bö. Till sb. smedja (att smida i) ? eller i något fall sb. smed? (LEX)

Smeds(-) i allm. beb.namn Smeds (sme:ds ÅL vNL, smess ÅL NL ÖB, smiss ÅB öNL) samt ett par hundra namn på Smeds- som Smedsberg(et) Pa Es Bo, Smedsby Fb Ka Ky Es Kh, Smedsböle Su Ki, Smedsgärdan Pa Db Mm, Smedsholmen Fö So Pa Df St, Smedskullen Pa Ki Df, Smedskärret Ko Df Br Db Lt, Smedsudden Ko Pa, Smedsviken Fb Br Po Es Kh Kv. Dessutom med dubbel gen. i Smedsis beb. Kh, Smedsens kobben Kö samt (som smiss-) i Smeds fars gärdan Iö, Smeds mors grundet. Till sb. smed (yrkesbet.) eller ngt av beb.namnen. (LEX)

SMUGA i Smugan (smɷgɷn) odl. el.d. Mu Ma, Majsassmugan Bj, Anderstusmugan Je samt i Smuguback Pl, Smuguhalsen, -ängen Mu. Till dial. smuga 'prång' (FO). (LEX)

-smuga Endast i Österbotten förekommer några få namn på -smuga, som t.ex. Smugan, sund i Munsala, äng i Malax, Majsassmugan, boplats i Björkö samt Aderstusmugan och Ellassmugan i Jeppo. Namnen har bestämd form och är bildade till ordet smuga ?trång gång eller passage mellan hus eller väggar o.d., förr även smal gata, gränd? (SAOB S 7613). (TER:107)

Smulter- i tiotals namn som Smultronbacken, -brännan, -grund Ma, Smulterhägnan Kb, Smultersveden Kr, Smulterören La. Till dial. smulter 'smultron' (FO). Se även Smultron-. (LEX)

Smultron- i ett hundratal namn som Smultronbacka Ha Te Po Sn, Smultrongrund(et) allm., Smultrongrynnan Lf Kn Be Sv, Smultronholmen Su Pa NL Sb Lf, Smultronkläppen So Fö Kö Ko, Smultronören Le Fö Bö Na En Pä St Kh. Till växtordet smultron. Jfr Smulter-. (LEX)

Små- (små(:)-) i över hundra Småbackarna Si Mu Pu, Smågaddarna Kö, Smågrunden Te En Re Kn, Småholmarna allm., Smålindorna ÖB, Småsunden Ge Fö En Sn, Småtegarna Sa Vå Fö Te Ka, Småträsken Te Sb Re Sv, Småörarna Jo Iö Ho, liksom Småekeholmarna Ho, Små Stackskären Kö, men också t.ex. Smågärdan Br St, Småholmen Na En Sn Pä, Småskär allm. Till adj. små. (LEX)

Smås(-) (små:s) i beb.namn Smås Pä, Smås(os) La samt i Småsbacken Pä, Småsgärdan Bo, Småsörarna Na. Oförklarade. (LEX)

-smäll (smæll) i Smällen skötgrund Hi, Storsmällen lekströmmingsgrynna Ku, Trattsmällen grund Ho. Jfr Smällvarpet Ky samt grundnamn på -knall. (LEX)

Smäll- (smæll-) i Smällberget Bo St, Smällgrunden Ki Iå, Smällkärret Bo och Smällvarpet Ky. Till smäll(a), syftande på ljud. Jfr Smällan/ar-. (LEX)

Smällan/ar- i Smällanberg Hangö, Smällarback, -tået Öv. Till vb smälla, syftande på skjutande (festseder?). (LEX)

Smältar- i beb.namn Smältarisbacken Pö, Smältartorpet Po. Till yrkesbet. smältare (järnbruk?). (LEX)

Smätt(an/ar)- i Smätten vik Na, jte Smättgrundet, -stenarna, samt Smättangrinden Ma, Smättaren skötplats Re. Till smätt(a) 'smäll(a)' (FO), jfr -smäll. (LEX)

Smör- (smö(:)r-) i ett hundratal namn som Smörgrund(et) Ho Ko Na, Smörhagen Te Pä Kh, Smörklint(en) Bö Ho Ki Es, Smörkläppen Ku Fö Kö Ko Na, Smörkärr(et) Ki Si Bo, Smörskär Hi Br Iå, Smörvik Ha Vå Fö Ho Hi Vb. Till sb. smör, i många fall berömmande (fiske). (LEX)

Smörasken som tiotals namn på tegar Sa Su Vå Pa Ki Si, berg Fö Na, grund Fö Ku vNL He samt i Smöraskhäran Kö, Smöraskviken Be. Till sb. smörask (formlikhet el. berömmande?). (LEX)

Smörgris(en) som namn på grund Fi Lu Vå. Oförklarade. (LEX)

Smörgås- i Smörgåsberget Sb, Smörgåsgrundet Bo, Smörgåsmossen Si, Smörgåsstenen Ee. Till sb. smörgås av växl. anledn. (LEX)

Smörögat som namn på göl Pa, äng Öj. Till sb. smöröga (i gröt), metaforiskt. (LEX)

Snabb- i beb.namn Snabb Re, Snabben Iå, Snabbens Es, Snabbis Kh samt i Snabbkärret Sn, Snabbmossen Sn Iå, Snabbtorpet Iå. Till personn. Snabb (soldatnamn?). (LEX)

Snappopps- i Snappoppslandet, -kobben Hangö. Till fartygsn. Snappopp (Zilliacus Skg.namn s.234). (LEX)

Snar- i beb.namn Snars (sna:rs) Sj, Snaris (snaris) Pä samt i Snarsudden Ka, Snarsö Sn. Till personbin. Snar (Modéer 1964 s.101). (LEX)

Sned(a)- (sne:(d)- el. snæid-) i några tiotal namn som Snedberg(et) Ec Sa Su Sn, Snedhällan Mu, Snedlandet odl. Pu, Snedmyran Nä, Snedvarpet Pa La, Snedvägen Pä samt bl.a. Sneda udden Ho, Sneda diket Vö. Till adj. sned. (LEX)

Snett- i beb.namn Snett(ans) Es Iå, Snettkulla- Db samt Snettmossen Pä, Snettviken Si. Till personn. Snätt (Granlund FMS XIX s.95-). Se Snätt-. (LEX)

Snick- i Snicknäs Le Lu Te, Snickören Ho. Trol. en form av Snäck-. (LEX)

Snickar- i beb.namn Snickar Nä, Snickaris Ma Bj Mm Vö, Snickars Jo Bö Iö Ho Ki NL ÖB samt i tiotals Snickarbacka/-en Su NL Kn, Snickarmalmen Si, Snickarsbacka/-en Te Mm Nä, Snickarsgärdan Ho Pa, Snickares kärret Kv. Till yrkesbet. snickare el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Snip- (sni:p-) i Snipen odl. Le, Snipan/-en fyrskär Bj, sten i sjön Bj samt Sniptegen Sa och Sniponudden (långsmal) Po. Till dial. snip 'snibb' el.d. (FO). (LEX)

SNO (snɷ: el.d.) i ett fyrtiotal namn på klevar/odl., de flesta i öÅB vNL, t.ex. Snoan Te, Snoen Na Ki Vf, Snoet Df Vf, Snodon/-or Sb, Snodet kärr Re, Snoorna Bö, Mommossnoen Ki, Bosnoen Vf, Djupsnoen Df, Linsno Hi, Vidsnoden äng Mu samt t.ex. Snobacken skog Kr, Snohagen Pa, Snokärret Na Te, Snoträsket Br, Snolandet skog Pu, Snodvägen Sb. Till dial. sno 'smal sänka i skog' (FO). (LEX)

-sno Namn på -sno förekommer endast ett fyrtiotal gånger. De flesta av dem finns i Åboland, i Kimito, Dragsfjärd och Hitis. Ett tiotal nyländska namn förekommer i formen Snoan i Bromarv och Tenala. Därtill finns i östra delen av Åland några namn på -sno. I Österbotten påträffas ordet endast som bestämningsled. Vanligen betecknar namnen på -sno skogar och sänkor, ibland också åkrar och vikar. Namnen är bildade till dialektordet sno ?smal sänka? eller snoga ?busksnår?. De har oftast bestämd form med uttalet -snåoen. I Nyland är det osammansatta Snoan dominerande. Bestämningslederna är ofta ortsbeskrivande, som i Långsnoen i Västanfjärd, eller lägesangivande, som i Kvarnsnoen i Hitis och Svinbergssnoen i Dragsfjärd. (TER:104)

Snobbers som gårdsn. Ka Iå. Till personbin. Snubber (Solstrand Ka hist. II s.44). (LEX)

Snokar- (snɷ:kar-) i Snokargrund Kv (tullstation) och Snokarudden Si. Till sb. snokare 'tullbetjänt', eller vb snoka? (LEX)

Snop- (snɷ:p-) i Snoporna odl. Po samt Snopberget, -ladan Po och Snopviken, -ängen Na. Oförklarade. (LEX)

Snugg- (snɷgg- el.d.) i strandn. Snugg Ko, Snuggan Sj samt i Snuggholm Vå, Snuggpäran Ko. Oförklarade. (LEX)

Snurran- i Snurranbacken vägbacke He, Snurranberget Es. Till vb snurra. (LEX)

Snus- (snu:s-) i Snusburken grund Fö, Snusdammen vägsträcka Iö, Snusgräven Öj, Snushagen Na, Snusportarna vägbacke Su, Snustegen Fö. Till sb. snus av växl. anledn. (LEX)

Snuv- (snu:v-) i Snuvan odl. Pä Mö, Snuvorna vikar Öj, jte Snuvflagan, -holmen, -pottarna. Oförklarade. (LEX)

Snygg- i beb.namn Snygga(r)s Re, Snyggens Sj Es samt Snyggas träsket, -åkern Re, Snyggisgärdan, -tåget Pä. Till släktn. Snygg el. ngt beb.namn. (LEX)

SNYT(A) (sny:t-) i odl.namn Snytan Sa Ge Fi Su Fö Pa Nä, Södersnytan Ge, Sällholms snytan Iö samt Östersnyten Ku och Snytet skog Te Sn, Smeds snytet Pa, Reimars snytet Hi, jte Snythagen Sa, Snyttegen Fö; jfr Snytten skog Te Po, Snyttan odl. Mö. Till sb. snyt(a/e) 'strut' el.d. (LEX)

-snyta,-snyt(e) Snytan är namn på mindre åkrar eller ängar, varav sju namn är belagda på Åland, tre i Åboland och ett i Närpes. Snytan (sny:tan) sägs vara en "liten, kilformad åker" i Finnö, Geta. Snytan (sny:tån) betecknar en kilformad åker i Ersby, Pargas. Snytan (sny:tån), åker i Ståbacka, Närpes, har avritats i kilform. Äldre belägg förekommer i karthandlingar, t.ex. 1815 Södra Snytan, äng i Björby, Sund (LSA Å 15 3/4).

Varianter är fyra namn på -snytet, t.ex. Smedssnytet (smissny:te), åkertäppa i Holmo, Pargas, samt Östersnytena (ö:stärsni:tin), sänka i Seglinge, Kumlinge. Beträffande Reimars snytet (rejmars sny:te), "smal ängsutlöpare" i Rosala, Hitis, konstateras att namnet är bildat till dial. snyte för smal spets (Zilliacus 1968:37).

App. snyta 'smal spets' avser som terrängbeteckning t.ex. 'ängsspets omsluten av skog' (enl. ÖO belagt på Åland). För övrigt syftar snyta t.ex. på spetsen av en ryssja eller mjärde, spetsen på en pjäxa, hörnet av ett segel osv. (FOreg.). (ÅÄH 285)

Snål- (snå:l-) i ett tjugotal namn som Snålback(a) Po Or, Snålgrund(et) Iö Ky, Snålgärdan Sa Kh Sv, Snålkärr(et) Br Db Pä, Snålsved Sn Ka, Snåltäppan Sa Fi. Till adj. snål? Jfr Snåld-. (LEX)

Snåld- i Snålden (snå:ldn) pott Hi, Snållen (snolln) backe Te, Källsnål och Mossasnål (-snå:l) odl. Mö samt Snåld- (snå:ld-) i bl.a. Snåldskäret, Snåldön Hi, Snåldfladan, -udden Hi, Snåldhagen Br, Snåldåkern Ka och Snålsvik (snols-) Ku. Kanske till sb. snåll? (Zilliacus SNF 56 s.77). (LEX)

SNÅR (snå:re) i ett hundratal namn på odl./backar, de flesta i ÖB, t.ex. Snåret Iå Bo Ma Ee Pu, Snåren Lt, Harasnåret vik Df, Björnsnåret Lf, Brosnåret Pu, Storsnåret Ee, Nysnåret Kr samt bl.a. Snårbacken Tj Ee Or, Snårgärdan Pä, Snårforsen, -hagen Kr, Snårmossen Li, Snårängen Si. Till sb. snår 'busksnår' enl. Huldén SNF 40-41 s.20. (LEX)

-snår Ett tjugotal namn på -snår förekommer huvudsakligen i Österbotten. Namntypen saknas helt på Åland. Det osammansatta Snåret och enstaka namn som Snåråkern i Ingå förekommer i Nyland, vanligen som namn på åkrar. De österbottniska snår-namnen uppträder speciellt i Kronoby, Nykarleby, Purmo, Munsala och Malax samt i Närpes och Lappfjärd, som t.ex. Snåret, Hemsnåret, Högsnåret och Vidjesnåret. Huvudleden -snår betecknar i Österbotten vanligen skogar och skogsbackar. Namnen är bildade till ordet snår som är känt i betydelsen ?tät småskog? i Pedersöre, Jakobstad, Purmo och Nagu. Namnen har alltid bestämd form. (TER:132)

-sten Gruppen av namn på -sten omfattar omkring 800 fall. Vanligast är de i Österbotten och Nyland. Ett trettiotal av dessa namn har blivit lägenhetsnamn. Därtill finns ca 650 grund som bär namn på -sten. De flesta av dem finns i södra Österbotten, västra Åboland och Nyland. Bestämd form överväger. Namnen innehåller ordet sten, ofta åsyftande enstaka lösa stenblock. Hälften av namnen har bestämningsleder som syftar på stenens utseende, eller på någonting vid stenen förekommande. Endast en fjärdedel av bestämningslederna är lägesangivande. Personbeteckningar är inte heller ovanliga i namnen på -sten. En del av namnen bygger på likhetsassociation. (TER:69)

Snåras/es/s(-) som beb.namn Snåras Nb, Snåres Ka Bo, Snåre Pu samt i Snåras backen Pu, Snårskyan Iå, Snårsåkern Ka, Snårs gräven, lindan Pu. Jfr SNÅR. (LEX)

Snäck- i beb.namn Snäck Es, Snäckens Es He, liksom Snäckbacka Sa, Snäckkulla Sn, Snäckåker Mö? Till släktn. Snäck (Sneck) el.d. (Ramsay Esbo hist. s. 382). (LEX)

Snäck(e)- i Snäckfladan Fö, Snäckhamn Iå Mu, Snäckholm(en) Su Fö Na Pä Mu, Snäcknäs Pa Sn, Snäckskär Hi, Snäcksund En, Snäckvik(en) Jo Su Vå Fö Na Ka Bo, Snäckö Ge So Ku Na, Snäckören/-arna Ku Ho Na samt Snäckeklobben, -stenen Hi. Till sb. snäckja (båttyp). Jfr Snick-. (LEX)

Snäck(e)- En mindre typ av ledungsskepp kallades snäcka, och den beteckningen har tydligen senare använts också om andra mindre segel- och roddfarkoster. Det förblir oklart vilken syftning ordet kan ha haft i namnen på Snäck(e)-, bl.a. Snäckö i Geta, Sottunga och Kumlinge, Snäckholm i Sund, Föglö, Nagu och Pernå, Snäckvik(en) i Vårdö, Föglö, Nagu, Pargas och Borgå, Snäckeklobben och Snäckestenen i Hitis, Snäcksund i Ekenäs och Snäckhamn i Ingå. Till gruppen hör säkert också Snicknäs i Lumparland och Snickören i Hyppeis i Houtskär. (SKG:235)

Snäll(as/is/s-) i beb.namn Snäll(is) Pö, Snällenas Nä, Snällbacka Es Nä, Snällböle Ka samt bl.a. Snällgärdan Jo, Snällas udden Ho Ky, Snällis kullen Or, Snälls kärret Vö. Till personn. Snäll el. ngt beb.namn. (LEX)

Snärje- i Snärjefladan, -viken En, Snäriholmen Nä, Snärimossen Tj, Snäriviken St. Oförklarade. (LEX)

Snär(u)- i några tiotal namn som (utt. snæru-) Snäruberg, -holmen Vö, Snärumossen Sm Sb Re, Snäruskär(et) Ko Kh Kv, (snæ:r(o)-) Snärholm, -kleven Bö, Snäroholmen, -näs Hi och (utt. snöru-) Snörubacken Pu, -mossen Je. Till sb. snara (fångstredskap). (LEX)

Snäss- (snæss-) i Snässgrunden, Snässkär Kö. Oförklarade. (LEX)

Snätt- (snætt-) i Snättan åker Ha, Snättans el. Snättes gård Iå samt Snättmossen Pä, Snättviken Si och Snättesbäck, -kyan Iå, Snättesåkern Db. Se Snett-. (LEX)

Snö- (snö:- el.d.) i Snöbergs- Sj, Snöbådan Bö Ho Ko, Snögrund Mm, Snökleven Bö, Snökobb Ko, Snönäs Fö, Snöskär Fö, Snöstenen Ma. Till sb. snö, eller trol. = Snöd-? (LEX)

Snöd- i Snödgaddarna, -grund, -skär och Snöda Sundkläpparna (snö:d-) Kö, samt (snöud-) Snödan odl. Ee, Snöden backe Je, Snödskären Ho, Snödören Bo Pä. Till adj. snöd (med låg växtlighet). Jfr Snö-. (LEX)

Snörp- (snörp- el. snyrp-) i Snörpan beb. He, odl. Si, Snörpens torp Sa samt Snörpkil Ho, Snörpobacken Si. Oförklarade. (LEX)

-so se -suo. (LEX)

Sock- i Sockberget Es, Sockgrund Ho Re, Sockhällorna Kn, Sockkärr Es, Sockliden Nä, Sockmyra Sa, Sockvik Ha. Oförklarade. (LEX)

SOCKEN i Väster-, Östersocknen delar av Fö, Gustavs socken Eg.FL samt i Sockenbacka beb. Te Hfrs, Sockenholmen Py, Sockenskogen Ky, Sockenvägen Kb, Sockenängen Mö Pä och Tresockenröset Sn. Till sb. socken. (LEX)

Sockenrå i Sockenrån Sn Nb Pu samt Sockenråberget, -mossen Te. Till sb. sockenrå. (LEX)

Socker- (sockær-/sokær-) i ett par tiotal namn som Sockerberg Db, Sockerdjupet fjärd Iå, Sockergrund(et) Fö, Sockerkällan Ki Te Po Ka Si, Sockermossen He. Till sb. socker av växl. anledn. (LEX)

Sockertoppen som namn på sten Kn Vå Lovisa Kv Mu, grund Na Br Sn En, berg Te Sj. Till sb. sockertopp. (LEX)

Soff- i Soffan berg Ki En, Grundströms soffan avsats Te, Lustissoffan berg Pe. Till sb. soffa. (LEX)

Sofi- (sofí:-) i beb.namn Sofi Nä, Sofis Na, Sofieberg Db He, Sofieborg Ka, Sofielund Ka He, Sofiero Ka He Si samt i Sofiberget Na, Sofiasbacken Le, -berget Sb, -kärr Te. Till kvinnon. Sofi(e). (LEX)

Sol- (sɷ:l-) i Solen klyfta Ko, Aftonsol odl. Ha samt i flera hundra beb.namn som de allm. Solbacka, Solhem, Solkulla, Solvik och Solböle Br, Solgård Iå He Li, Solliden Jo Ko ÖB samt t.ex. Solkläpp Kö, Sollösa kärr Fö, Soludden Bo. Till sb. sol (vanl. modebetingat). (LEX)

Soldat- (vanl. soldá:t-) i Soldaten backe Te Mu, odl. Sn He Kb samt i flera hundra namn i NL ÖB som de allm. Soldat(s)gärdan, Soldathagen, Soldat(s)kyan NL, Soldatlindan ÖB, Soldatskogen, Soldattorpet, Soldat(s)åkern och Soldat(s)ängen. Till sb. soldat. (LEX)

Sommar- (som(m)ar-) i ett hundratal namn som Sommarö(n) allm., Sommarvarp(et) Bö Ho, Sommarträsket Bo, Sommarhamnen Kö Ko, Sommarboda omr. Fö, Sommarberget Pa Po St Lf, Sommarbacken Bo St ÖB, samt nya beb.namn som Sommarbo, Sommarhem, Sommarro. Till sb. sommar. (LEX)

Sommarväg- i Sommarvägen Ec Sj Pl Mu samt Sommarvägsbacken Mu, Sommarvägsberget Pä, Sommarvägsträsket Ky, Sommarvägaviken Po. Till sb. sommarväg (brukad sommartid). (LEX)

Son- (så:n-) i Sonskär Fö, Sonör Bö. Jfr Sona-. (LEX)

Sona(-) (sona-) i Sona gård Sn samt i bl.a. Sonabacka Po Lå Si, Sonabäck He, Sonagaddarna Ko, Sonaholmen En, Sonaklubb (så:no-) So, Sonakullen Df Sn, Sonalösen odl. En, Sonasund Iå. Till sb. son, eller mansn.? (LEX)

Sonn- (sonn-) i Sonnboda by Fö, Sonnmyra Sa samt Sonröda by Sa. (LEX)

Sop- (sɷ:p-) i Sopberget Hi, Sopskär Kö, Sopmossen Ki, Sopsundet Br. Oförklarade. (LEX)

-sor (-sor/-sɷr) i en massa fi. lånenamn i ÅB ÖB, t.ex. Keitsor, Åvensor Ko, Majsor, Samsor Rim, Anisor, Vansor Na och Mälsor Kv, Renesor Mm, Korpsor Vö. Av urspr. -saari. (LEX)

Sora- (sora-) i Sorastenen Bo och Sårabacken Je, Soraudden Bo, Soravik(en) Sn Es. Till dial. sårasten 'rutten sten' resp. såre 'sörja' (FO). (LEX)

Sorg- (sorj-) i Sorgen omr. Ko och Sorgefjärden Ha, Sorgesback Kn. Till sb. sorg av ngn anledn.? (LEX)

Sot- (sɷ:t-) Sotkullen Vf, Sotkärr(et) Ki He, Sotmossen Ki Df, Sotrödjan He, Sotäng(en) Ki He Si. Oförklarade. (LEX)

Sotar- (sɷ:tar-) i Sotarns beb. Pä samt Sotarby, -gropen Fb (?), Sotarholmen Pä, Sotarkällan St, Sotarmossen Lt, Sotarviken Pä, Sotarängarna Pä och t.ex. Sotar-mors-ängen Kb. Till yrkesbet. sotare. (LEX)

Sotts- (sotts-) i Sottsby = Sottungs- He, Sottskärr- Si. Jfr Sottung-. (LEX)

Sottung- (sott-) i Sottunga socken ÅL, Sottungarna skär Ko, Sottungsby (sotts-) He samt Sottung(s)hamnen Fö Ku, Sottungfjärden Ku, Sottungsholm Ku, Sottungmossen So, Sottungören So. Oförklarade. (LEX)

Spad(a)- i Spaden odl. Bö samt (spada-) i Spadaberg Ko, Spadakyan Sj, Spadamossen Mö. Till sb. spade. (LEX)

Spak- (spa:k-) i beb. Spakens Fö, Spaks Hi, Spakis Bo samt i Spakens gärdan, Spakens kleven och Spakpottarna, Spaktegen Fö och Spakanäs beb. Po. Kanske till personbin. Spak (fsv. spaker 'klok'), se Modéer 1964 s.104. (LEX)

Spann- i tiotals Spanngärdan, -kyan, -kärr, -ängen, flertalet i NL, troligen = Spång-. (LEX)

Spanterlav- i Spanterlaven odl. Nä, Spanterlavaberget En. Till sb. spanterlave (skeppsbyggnad). (LEX)

Spar- (spa:r-) i Sparkullen, -ladan Ki, Sparskogen Na Pa Tj. Till spar-, spara. (LEX)

Sparbössan som namn på hus Pä, sten Nä. Till sb. sparbössa. (LEX)

Sparr- i Sparran skär Vå, Sparrbacken Je, Sparrgrynnan Lf, Sparrholmen Iå, Sparrnäs Bo, Sparrviken Ky Si. Oförklarade. Jfr Sparv-. (LEX)

Sparv- (sparv-) i ett tjugotal namn som Sparvan grund Sv, Sparven grund Bö, odl. He, Sparvbacken Fi Pä, Sparvgrynnan Nä, Sparvholm Iå, Sparvhäran Ku, Sparvmossen Ky, Sparvviken Ky Si, Sparvör Vö Or. Till fågelordet sparv? Jfr Sparr-. (LEX)

Sparv(as/is-) i beb.namn Sparv Kh, Sparvan Pä, Sparvas Bo, Sparvis Sv samt i Sparvasgärdan, -källan Bo, Sparvisbacken, -grynnan Sv. Till personbin. el. beb.namn. Se Granlund SNF 44 s.409. (LEX)

Spatt- i Spattarna holmar En och Spattkärret Vf, Spattskär En. Oförklarade. (LEX)

Spel(-) (spæ:l) i Spel grund Iö samt Spelbacken Pä, Spelby beb. Sa, Spelharu(n) Na Hi, Spelkobb So, Speltå(et) Nä. Till vb spela 'vinda not' resp. 'spela bröllopsmarsch'. (LEX)

Spelars(-) (spe:l-) som beb.namn Spelars Ka samt i Spelarsbäcken, -ladan Ka. Till sb. spelare 'spelman'. (LEX)

Spel(e)mans i Spelmans (spæll-) beb. Nä Or Ee, (spæ:l-) Bo samt Spelmansbacken (spæll-) Kr, Spelmanshagen Ki, -kobben Ko (båda spele-) och Spelmansklobben Ho, -klint Ko och Spelmansstenen Sa Bo (alla spæ:l-). Till sb. spelman (fiol). (LEX)

Spelstocks- i Spelstocksgrundet Hi, Spelstock(s)ören St. Till sb. spelstock (notfiske). (LEX)

Spen- (spe:n-) i Spenkärr Pl, Spenviken Si. Oförklarade. (LEX)

Sperrings(-) (spærings) som bynamn Ky Es, gårdsn. Pl Ma samt i Sperringsbådan Ma, Sperringssund Ky, Sperringsvägen Es. Se Karsten SB II s.66,74. (LEX)

Spetal- (spætá:l-) i Spetalarna odl. Ec, Spetalet holme Sn. Till sb. hospital (el. därtill bildat dial.ord). Jfr Spettar-. (LEX)

Spets- (spitts-) i Spetsans beb. Ka, Spetsudden Sn. Till soldatn. Spets el.d. (LEX)

Spettar- i Spettarholmen, -hålet, -sundet Fö. Till sb. hospital (för spetälska). Jfr Spetal-. (LEX)

Spetälsk- i Spetälskans kummel, -stenen Fö. Trol. egentl. -arnas (=de spetälska på Gloskär). (LEX)

Spik- (spi:k-) i Spiken teg Df, Spikarna skär En, åsar Kv samt i Spikbacken Df Kr, Spikgrund Iå, Spikgrynnan Kö, Spikrevet Kv, Spikudden Te, Spikviken Df, -vikarna Kv, Spikänget Nä. Till sb. spik av olika anledn. (LEX)

Spikas/is(-) i beb.namn Spika(r)s Kh Kr, Spikis Df samt i t.ex. Spikas kroken åkrök Kr, Spikas slätten Kb. Till soldatn.? (LEX)

Spilitt- (spilit-) i Spilittgrynnan Be Pl. Till fågelordet spilitta 'sädesärla' (FO). (LEX)

Spillkorp- i Spillkorpbrantarna Ko, Spillkorpgrynnan, -tallen Ho. Till fågelordet spillkorp 'spillkråka' (FO). (LEX)

Spilt- i Spiltan vik Pä, Märaspiltan omr. Sn. Till sb. spilta (i stall), metaforiskt. (LEX)

Spink(-) i bynamnet Spink Na, jte Spinkberget, -stranden, -träsket. Till ett personbin.? (LEX)

Spinnar- i Spinnaren sten Or, Spinnars beb. Pä samt Spinnargärdan Sa, Spinnarön Kr och Spinnaresbacken Pö. Till yrkesbet. spinnare? (LEX)

Spir- (spi:r-) i Spiran berg Ge, strand La, udde Bj, grund Kn, Ryss-spiran berg Vå samt i bla. Spirberg(et) Jo Vå Fö Nä, Spirgrund Kh Re, Spirgrynnan Kn Be Bj, Spirklobben Sa, Spirskatan Kh, Spirudden Sa Ki Kn. Till sb. spira, ofta syftande på spirkas. (LEX)

Spiri- (spiri-) i Spiribäcken Lt, Spirispången Si, Spiriviken Ka, Spiriören St. Till dial. spiri av spiritus, syftande på spritsmuggling. (LEX)

Spirkas- i Spirkasen Ha samt Spirkasberget/-en Ec Vå. Till sb. spirkas 'sjömärke av spiror'. (LEX)

Spis- (spi:s-) i Spisen sten Fb, Pargasbons spisen berg Bö. Till sb. spis (att koka på). (LEX)

Spisöls- i Spisölsrapan äng Mu, Spisölstådet väg Si. Till sb. spisöl. (LEX)

Spitu- (spitɷ-) i Stens spitun udde Nb samt Spituholmen Sn Pe, Spitusund Sn. Spituängen He. Till dial. speta 'liten smula' (FO). (LEX)

Spjut- (spju:t-) i Spjutholmen Ha, Spjutmossen Db, Spjutskogen Kb, Spjutsund by Si, -sundet Py, Spjutviken Sn Pä. Till sb. spjut av olika anledn. (LEX)

SPJÄLL (spjælld) i ett trettiotal odl.namn, de flesta på ÅL, t.ex. Spjället Ha Fö Vå Sn Iå, Spjällena Fi Su Jo Le, Hampsänkspjället Sa, Aspdalsspjällen Fi, Stenspjällen Jo, Kvarnspjället Db, Möss-spjället Vö samt i Spjällgärdan Jo, Spjälltegarna Df, Spjällåkern Ka. Till sb. spjäll 'åkerhörn'. (LEX)

-spjäll Spjäll är framförallt ett åländskt namnelement, men ingår också i några namn i västra Nyland. Namnen på Åland är ca 25, t.ex. Spjällen (spjäldenen), äga i Västanträsk, Finström, Söderåkersspjället (söddero:kärsspjälle), teg i Syllöda, Saltvik. Namnen i Nyland är 5, t.ex. Mossaspjället (måsaspjelli), äng i Billskog, Degerby.

På Åland uppträder j-lösa uttalsformer (spelde, spelden, speldenen), t.ex. Rudsspällen, åker i Ingby, Jomala. (ÅÄH 283)

Spjäll- Spjäll ingår också som ortnamnsförled i andra områden, t.ex. Spjällängen, åker i Bergö, och Spjälltegarna, tegar i en åker Ölmos, Dragsfjärd. Spjäll har en ursprunglig syftning på 'kluvet (trä)stycke', och skulle i fsv. spiel ha syftat på 'liten hörnig åker' (Hellquist 1948).

I äldre lantmätarterminologi har spjäll betecknat små och smala tegar eller stycken av åkrar, speciellt fyrkantiga bitar. Att spjäll kan syfta just på en fyrkantig äga är Spjällsåkern, åker i Starkom, Karis, med sin fortfarande utpräglat fyrkantiga form ett gott exempel på.

Det är helt sannolikt att spjäll, i motsats till regelbundet rektangulära tegar i en och samma riktning, syftat på bitar som stängt till eller kilat in sig mellan andra ägor. Kriterier för spjäll i ägonamn förefaller att vara ägans form i kombination med hur den ligger i förhållande till andra ägor. (ÅÄH 283)

Spott(an)- i Spotthålet fors Kr, Spottanstenen Nv. Till vb spotta. (LEX)

Spov- (spɷ:(v)-) i Spovnäset Bj, Spovpotten Nä, Spovrevet Bj, Spo(v)ängen Mö. Till fågelordet spov? (LEX)

Spraka- (spraka-) i Sprakabranten Si, Sprakakärret Ky, Sprakoskiftet Pl. Till vb spraka? (LEX)

Spring(an/ar-) i Springberg(et) Lt Ho, Springgärdan Li, Springkällan He, Springbacken Te, Springanberget Fb och Springaren grund Sb Nä La Kb, Springarbergs- Sa Vå, Springarkobben Nä, Springarslätt Ge. De flesta till vb springa (lekar). (LEX)

Spri(t)- (spri:-) i Spriberget Re Kb, Sprigrundet/-n Ko Na. Till sb. sprit (smuggling). Jfr Spiri-. (LEX)

Sprund- i Sprundet grund Ky, odl. Fö, Sprunden odl. Sa samt Sprundhagen, -tegen Sa, Sprundängen Lf. Till sb. sprund (tunna). (LEX)

Sprut- (spru:t-) i grundnamn Sprutan Bj Re, Sprutaren Kn samt Sprutbacken St, Spruthällan Re. Till vb spruta. (LEX)

Spräng- i Spränga odl. Fö, Sprängen odl. Na samt i bl.a. Sprängberget/-en Pa Po, Sprängharan/-haru Fö Na, Spränghäran Kö, Sprängkälla(n) Ha Pä, Sprängpäran Na, Sprängvarpet Su. Till vb spränga. (LEX)

Sprätt(an)- i Sprättbacken Vö samt i Sprättanören Kv. Till vb sprätta? (LEX)

Spröt- (sprö:t-) i Spröthagen Po, Sprötviken En. Oförklarade. (LEX)

SPÅNG (spa(:)ng el. spong vNL) i ett drygt hundratal namn, de flesta i NL öÅB, t.ex. Spången bro Na Te Sn Po, Prästspången bro Sn, Vadspång beb. Es samt Spångberget Te Mö, Spångkulla/-en Ki Sn, Spångkärr(et) Pa Ki NL, Spångmossen Ki Br Te Lf, Spångängen Ki Te Sn Iå. Dessutom i ngt tiotal nedslitna namn som Spannhagen Jo Sn, Spannkyan Iå Sj Ky, Spannkärr Te Sn En Ky, Spannängen Sn Iå Py. Till sb. spång (av trä över vatten). Jfr Spann-, Spänger-. (LEX)

Spångar- (spa(:)ngar-) i Spångarbron Te, Spångargärdan Te, Spångarhamn Re, Spångarkärr Te. Jfr SPÅNG. (LEX)

Spåra- (vanl. spora-) i Spåragrund (spå:ra-) Bö, Spårakärr Es, Spåraskatan Sb, Spåraören Hi Mu och Spårabacken, -åkern (spɷra-) Li. Oförklarade. (LEX)

Späck- (spæck-) i Späckbacken, -hagen Pa. Oförklarade. (LEX)

Spän- (spæ:n-) i Spänbacken Ee Pu, Spänforsen Kr. Oförklarade. (LEX)

Spänger- i Spängerna mosse Br Te En, Gyttjegångsspängerna Re samt Spängermosståget väg Li. Till plur. av spång. (LEX)

Spänn- i Spännholm Iå, Spännfors- Tj (jfr Spän-), Spännstenen Na. Oförklarade. (LEX)

Spännar- i Spännarvägen Sj, Spännarkärret Ma. Oförklarade. (LEX)

Spärl- (spæ:rl-) i Spärlhagen, -malmen, -ängarna Te. Oförklarade. (LEX)

Spärr- i Spärrgrundet Nä Mu, Spärrvarpet Ku. Oförklarade. (LEX)

Spö- (spö:-) i Spöhagen Sa, Spödkullen Pa (f.d. plats för spöslitning). (LEX)

Spök- (spö:k-) i bl.a. Spökbacken Ki Te Po He Bo Pä Re, Spökberget Pa Ki En Iå Sj, Spökdälden Ky, Spökkleven Ho, Spökvägen Vf, Spökstenen/-arna Ka Iå He Bo Pä Li samt Spökesberget Ky. Till sb. spöke/vb spöka. (LEX)

Spökan/ar- i Spökanbacken Te Sn Iå, Spökanberget Ki Vf Iå, Spökanstenen St och Spökarberget Sb, Spökarmalen Ha. Till vb spöka. (LEX)

Spörs- (spörs-) i Spörsholm Ho samt i Spörsmål äng, Spörsmålshagen Es, Spörsmållandet Nb. Oförklarade. (LEX)

-sta i enstaka namn som Korssta omr. Sa, Kroksta by Lu, Norrsta bynamn Iö, odl. St, Segelsta vik Ko, Båsta vik Pa, torp Ky, Kroksta torp Te, Bergsta beb. Bo, Samsta halvö Nä samt i Staholm Fö. Några till stad 'båtplats'. Jfr BÅTSTAD, LÄNDSTAD m.fl. (LEX)

Stabb- i Stabben grund Hi, Smedjestabben notvarp Ki samt i Stabbgärd Bj, Stabbstenen St. Till sb. stabbe för 'huggkubbe' o.d. (LEX)

STACK i tiotals grundnamn på ÅL, som Stacken Ec Ge Fi Jo Vå Fö La, Öra stacken Ge, Remmarstacken Ge, Fjärdstacken Fi, jte Degerstack udde Bö, Storstacken notvarp Pä, samt i en mängd Stackberget Pa, Stackgrund(et) Vå Bö Pl, Stackholm(en) Fö Ko Bo Kv Lf, Stacknäs Le Po Bo Sb, Stackskär Le Vå Fö Ho Ko Na, Stackvik(en) Ec Le So Iö Vf, Stacksvik(en) Fö So Ku, Stackören Ku Bö Br Sn Kv. Till sb. stack 'stengrund' (SKG s. 86, 230) el. med annan syftning. (LEX)

-stack På Åland finns några viknamn på -stack, som Bastustackan i Hammarland, Listack i Föglö, Degelstack i Brändö; dessutom finns flera åländska vikar med namnen Stack(s)vik(en). (SKG:137)

-stacken Väster om Åland finns ett tjugotal grundnamn på -stacken, samtliga i bestämd form. Det är t.ex. Åkerviksstacken i Hammarland, Remmarstacken i Geta, Fjärdstacken i Finström, Mörtstacken i Saltvik, och Stacken i Vårdö. Utanför Sastmola finns dessutom det finska skärnamnet Stakki. Ordet stack finns belagt för 'grund av sten' just från västra Åland; närstående är sammansättningen kokstack för 'kokplats av staplade stenar' (FO). Flera av de benämnda orterna är fortfarande grund under vatten. (SKG:86)

Stackog- i Stackogtegarna odl. Li, Stackogtåget Bo, Stackogback Vö, Stackogkyttlandet Vö. Till adj. stackog 'kort' (FO). Jfr Stäcko(g)-. (LEX)

Stackskär Bland namnen i Skärgårdshavet finns det många grundnamn som Stackgrund, Stackören osv. som enligt samstämmiga uppgifter har syftat på lövstackar. Sådana foderstackar har man allmänt brukat resa på grund vid byhamnen, för att ha dem bekvämt till hands men ändå skyddade för betande djur.

Den förklaringen kan ändå knappast tillämpas på det vanliga Stackskär som namn på isolerade skär i den yttre skärgården, bl.a. söder om Lemland, vid Vårdö Långskär, i Föglö Klovskär och Kökars Österbygge och ute i Österskär och Aspö i Korpo. Det är visserligen troligt att man har bärgat löv också på de här utskären, men man har knappast rest några lövstackar så besvärligt långt borta från byn.

Men ordet stack har använts i flera andra betydelser. I den åländska skärgården har man också brukat göra upp eld i stenhögar vid stranden som har kallats "kokstackar". På skäret Stakki utanför Björneborg står ett imponerande gammalt stenkummel. Och borta i Pargas finns det flera höga berg med kummel på toppen som bär namnet Stackbergen.

Enligt min mening har "Stackskären" fått sina namn för att det har stått någotslags farledskummel på dem. Skären ligger i allmänhet påfallande bra till för det. Stackskär i Lemland är beläget just vid farleden intill Kuggholm. Stackskär vid Långskär i Vårdö ligger också i mycket befarna vatten, liksom Stackskär i Föglö Klovskär. Stackskären i Kökars Österbygge och Korpo Österskär har båda passerats av den gamla "österleden" och senare sumpleden, som åtminstone sedan 1200-talet har gått här från Åland österut. På vägen till och från Korpo Aspö är det just på Stackskär vid Långlandet som man har brukat hålla kurs både på 1200-talet och i senare tid. (SKG:230)

STAD (sta:n el. sta:din) i namn på beb.omr. som Staden Or, Stan Ka, Bertby stan Sa, Torsbölestan Ki, Kråkstan Te, Bäcktorparstan Sn, Flugustan Si Pä, Nerstan Py, Gammelstan Kv, Nystan Kb och (okv.) Grötstan Ko, Skvallerstan Ee samt (stass-) i Stadsberget Es Li, Stadsfjärden En Bo K:stad, Stadslandet Pä, Stadsvägen Kb Tj. Till sb. stad (urbs), ofta metaforiskt.

Dessutom i namn som Mjölkestaden udde Ko (mjölkn.plats), Dalastan Kb (tjärdal), Kolmilstan Le och Östada Lu, Båsstada Le, Båtstan Te (båtplatser). Till ä. stad 'plats' el. sms. mjölkestad, båtstad. Jfr -sta. (LEX)

Staffan(s)(-) (staf(f)a(n)s) i Staffan holme Es, sten Pl och beb.namn Staffa(n)s Fi Ho Jo Vå Ku Bö Iö Ho Ko Iå Db He Si Bo Pä Mö Lt Or Kh, Staffanas Sv, jfr Stavas (stavas) Ho Iå Kh, samt i bl.a. Staffansby He Pä, Staffansgrundet Vå Bö, Staffanskär Fö Ho, Staffansängen Iö Ho och Staffasbacken Mö Lt Vö, Staffashagen Lt Na, Staffasholmen Pä Mu. Till mansn. Staffan el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Sta(g)- (stag- el. sta:(g)-) i Stagdal Br, Stanäs odl. Kh, Stagslätt, -sved Te och Stagsund(et) Ky Es Bo. Oförklarade. (LEX)

Stak(a)- (sta:k- el. stak(a)-) i Stakberg Vå Pa, Stakholmen Pä och bl.a. Stakabacken Lt, Stakadal Br, Stakakärret Na, Stakagrundet, -kobben Ky, Stakanäs beb. Sn, Stakarån Ki, Stakavarpet Ky St, Stakavik(en) Ky Es Bo. Till sb. stake för stång av ngt slag. (LEX)

STALL (stalle) i Stallet byggn. Na, vik Hi, Häst- och Oxstallet Po, Hållstallet Db, Bakom stallet odl. Kb och ett par hundra namn som Stallbacken Na Pa Si Bo Pä, Stallgärdan Bo Pä Kb, Stallkällan Es Li, Stallåkern Pa Ki NL och Stallsbacken Te Sn Sj Bo Ee, Stallsgärdan Fi Fö Ki Te Ee, Stallskällan Ki Vf Sn, Stallsåker(n) Ge Fö Pa Ki NL. Till sb. stall. (LEX)

Stam- (stamm-) i Stamkärr Es, Stamängen Ka. Oförklarade. (LEX)

Stambo- i Stamboskär (stambo-) Kö, Stamborödjan Iå och Stambolskärr (stambɷ:ls-) Ge. Oförklarade. (LEX)

Stamp- i Stampen äng Sv Ma, omr. Iå Es samt i ett drygt tiotal namn som Stampbergen Es, Stampdammen Ma, Stampforsen Es Vö Pu Kr, Stampholmen Kb Kr Je, Stampkärr(et) Es St, Stampåkern Bo. Till sb. stamp 'vadmalsstamp'. (LEX)

Stampan/ar- i Stamparen odl. Je samt i Stampanbacken Mö och Stamparbacka/en Jo Iå, Stamparforsen, -hagen, -åkern Iå. Till vb stampa (vadmal). (LEX)

Stampars(-) i Stampas gård Nb Tj samt Stamparsbacken Je, Stamparsholmen, -mossen Tj, Stampars åkern Or. Till yrkesbet. stampare (vadmal) el. ngt beb.namn. (LEX)

Stank- se Stånk-. (LEX)

Stans(-) i Stans (sta:ns) gård Kö och (stans-) Stansholm Gus, Stansvik(en) He. Jfr Ståns(-). (LEX)

Stapuls- (stapɷls-) i Stapulsåkern, -äng(arna) Iå. Till sb. stapul 'stapel'; syftning? (LEX)

Stara(s-) (stara-) i Staraberget, -gärdan, -skogen Pe, Staraby J:stad, Staraviken Iå, jfr Starrodal Fö, Starrosbäck Kö samt beb.namn Staras Ka, Starastas Pä. Oförklarade. (LEX)

Stark- i beb.namn Starkens Sa Ee, Starkenas Lf, Starkis Pa NL, Starkom Ka samt i Starkbacka, -gärdan Sa, Starkkärr(et) Sa Db Bo Li, Starkträsk Kh och bl.a. Starkens åkern Es, Starkis hällen, -ören Pä, Starkom hopen Ka. Flera till släktn. Stark el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Starr- (sta:r- ÅL el. starr-) i ängsn. Starren He Kh, Starret Ky samt i flera hundra namn som Starrbacken Ko Pä, Starrdalen Kh Or, Starrhagen Jo Ki Nä, Starrholm(en) Fö Vf Sn Ky, Starrkärr(et) allm., Starrmossen ÖB, Starrpotten Sa NL ÖB, Starräng(en) Ge Su Ki NL ÖB. Till växtordet starr. (LEX)

Stass- i Stassbacken, -böle, -udden, -viken Si och Stassvik Fö. Till sb. stad?

Stat(t)- i Statberg Fö, Statsäng Pa och Stattkil Vå, Stattkärrs- Vf. Oförklarade. (LEX)

Stavas(-) o.d. (sta:v-) i Stavas beb. Ka Iå Pe samt i Stavas backen Sn, Stavas berget Ho Pl, Stavas grynnorna Ko, Stavas udden, -viken Vf och Stavos gärdan Sa Pä. Till kvinnon. Stava av Gustava. (LEX)

Staver-/Stavur- i tiotals namn (vanl. sta:vær- el. stavɷr-) som Staverbacken Ka, Staverkulla Ki, Staverkärr(et) Na Ki NL, Stavermossen Te Po Nä, Staverudden Vf Te och Stavurbacken Kb Pu, Stavurkärr(et) Pa NL Je, Stavurmossen St Kb Pu, Stavurviken St. Till dial. staver/-ur 'gärdsgårdsstör' (FO). (LEX)

Stefan- i beb.namn Stefans Fb, Stefanusas Re och (?) i Steffashagen Sb. Till mansn. Stefan(us). (LEX)

STEG (ste:g) i några åländska sundnamn som Steget Vå, Emskärs steget Bö samt i Stegskär Le. Till sb. steg (där fisk stiger). (LEX)

-steg Enstaka vattenområdesnamn på -steg som Steget i Vårdö, Emskärs steget i Brändö innehåller dialekternas steg för 'plats där fisk stiger mot land' (FO). (SKG:147)

Stega- (stiga-/stega-) i Stegaback Es, Stegaberget Hi, Stegabrånan Df, Stegaskäret Kh, Stegastenen Bo Lt. Oförklarade. (LEX)

Stega(r)s(-) (stega-) i beb.namn Stegaris Kh Sv, Stegas Kh samt Stegarisbacken Sv. Till personn. (LEX)

Stegel- (stigæl-/ste(:)gæl-) i Stegelbacken Ka Ky, Stegelmalmen, -åsen Pä, Stegelören Ku. Åtm. i Pä har man "steglat" brottslingar. (LEX)

Stek- (stæik-) i Stekholmen Sv, Stekhålet sund Kh Re. Oförklarade. (LEX)

STEKA (stiku) i Stikuna strand Ko, Notstikun udde Bo Pä samt ett trettiotal namn i ÅB NL som Stikuberget Pä, Stikugrundet Ko, Stikuholmen Pä St, Stikulandet Na, Stikupäran Ho Ko Na, Stikuskogen Kar, Stikusund(et) Ho Ko Na, Stikuvarpet Na Pa, Stikuviken Ko Pa. Till dial. (not)steka 'torkställning för not' (FO), jfr Stick-, Stick(e)-. (LEX)

Stek(el)- se Sti(c)kel-. (LEX)

STEN (vanl. stæin, vÅL vNL ste:n) i ca 1500 namn på stenar på land (800) eller i sjön (650) som de allm. förekommande Klova-/Kluvi-/Klomnastenen, Degerstenen, Stor(a)stenen, Vilarstenen och t.ex. Hoppanstenen ÅL, Märastenen och Rännarstenen NL. Vanliga grundnamn är bl.a. Abborrstenen, Brudstenen, Själ(a)stenen, Svartstenen och Utterstenarna. Dessutom i ett par tusen namn som de vanliga Stenbacken, Stenbron, Stenforsen ÖB, Stengrundet, Stengärdan, Stenkulla, Stenskär(et), Stentegen, Stenudden, Stenvarpet och Stenören. Till sb. sten. (LEX)

Sten- Förleden sten- syftar ofta på stenig mark som t.ex. i Stensveden. Enligt Kiviniemi (1990: 129) är kivi- (=Sten-) t.o.m. den allmännaste naturbetecknande bestämningsleden i finska ortnamn. Antingen syftar ordet på stenighet eller på en enskild sten för lokaliseringen i terrängen. (ÅÄH 330)

-sten Namnen på -sten är omkring 650 och finns över hela området, mest i södra Österbotten, västra Åboland och Nyland. De har i regel bestämd form, ofta ett kontraherat -steinn som allmänt har missuppfattats som obestämt. Exempel är Brudstenarna i Vårdö, Hallmanskärs stenen i Houtskär, Keitsor sten i Korpo, Snäckstenen i Hitis, Vitsten i Ekenäs, Viborgs sten i Ekenäs och vid Helsingfors, Gloppstenarna i Björkö och Kyrkstenen i Munsala.

Namnen innehåller det vanliga ordet sten, i många fall tydligt syftande på enstaka lösa stenblock, i övriga fall kanske använt utan närmare kännedom om grundens verkliga natur. Särskilt vanliga namn på -sten är bl.a. Abborrstenen, Brudstenen, Själastenen, Svartstenen. Fall som de åländska Högsten för ett båkland i Eckerö och Gunnarsten för en skärgrupp i Brändö måste representera en från den vanliga avvikande terminologi från Roslagens skärgård. (SKG:86)

Stena(r)s(-) i beb.namn Stenars Sn Si samt i Stenarsbäcken Si, Stenars kyan Db, Stenas gärdan Ka Mö. Till personn. el. beb.namn. (LEX)

Stenes/is- i Stenesudden Te St, Stenesholmen St. Oförklarade. (LEX)

Stenhuggar- i Stenhuggars beb. Pä samt i Stenhuggarsberget Si, Stenhuggargärdan Br. Till yrkesbet. stenhuggare. (LEX)

Stenmal-/-mar- i Stenmalen stensaml. ÅL el. Stenmaren Ge Sa Ku Ho Po Ky och Stenmargrundet Hi. Till dial. stenmal/-mar 'stensamling' (FO). (LEX)

Stenog- i Stenobacka He Si, Stenobetan odl. Kb, Stenolandet Mu, Stenogstycket Vö och Stenotåget Kb. Till adj. stenog 'stenig'. (LEX)

-stenrös, -stenrösa Glest spridda finns ett tiotal namn som innehåller ordet -stenrös(a). Namnen förekommer i formen Stenrös(a), -röset. Namnen är bildade till dialektordet stenrös(a) i den allmänna betydelsen ?stenröse, stensamling på land?. I Österbotten förekommer även betydelsen ?stengärdsgård, ordnad stenrad runt åker? och i Sottunga på Åland betydelsen ?övervattensstenar?. (TER:74)

Stenverk- i Stenverka vik Fö Sn, Stenverkan Ho, Stenverkarna Hi och Stenverksviken Vå, Stenverk minnet Hi. Till sb. stenverke 'ledarm av sten vid verkfiske' (SKG s.174-175). (LEX)

Sti- i Stian (sti:-) vik En och Stibacken Bo, Stiviken En Sn (båda sti-). Till sb. (svin)stia? (LEX)

Stick- i Stickbacka Bö, Stickgrund(et) Bö Fö, Stickkleven Bö Ho, Stickkärret Sb, Stickstenen Bo, Stickudden Na. Till sb. sticka, i ngn. betydelse, eller sb. (not)steka, se STEKA. (LEX)

Stick(e)- i några namn som Stickesund Vå, Stickebrunnen, -kilen (stittje-) Iö och Sticksund(et) Mm Kv. Till sb. (not)steka (torkställning). Se STEKA. (LEX)

Stickel- (sti(c)kel- el. stekæl- Ko ÖB) i Sticklan omr. Hi, Sticklarna (?) Na samt ett drygt tiotal namn som Stickelbacka He, Stickeldalen Kh, Stickelgrund(et) Hi Mm Bj, Stickelholmarna Hi, Stickelkärr(et) Ge Kh Sv, Stickellandet Db, Stickelrevet Bj, Stickelskär Ko, Stickelängen Na. Oförklarade. Jfr Stäckel-. (LEX)

Stickhyvel- i Stickhyveln Vf Te Ky, Stickhyvelbacken Iå, Stickhyvel(s)bäcken Po Sj He, Stickhyvelsåkern Fb. Till sb. stickhyvel 'pärthyvel' (FO). (LEX)

Stickträ- i Stickträsbergen Si, -mossen Ka. Till sb. stickträ 'pärtvirke'. (LEX)

STIG (sti:g) i ett sextiotal namn på gångvägar som Uddstigen Ec, Ekorrstigen Df, Kärleksstigen NL Nb, Ridarstigen Sj, Fäbodstigen Ma, Jungfrustigen Nä. Till sb. stig. (LEX)

Stig- (sti:g-) i Stigböle Pä Pe, Stiggrund(et) Bj, Stigkroken vik Bj, Stigkärr Kn Nä, jte Stigsböle (stiks-) Pä. Oförklarade. (LEX)

Stika- (stika-) i Stikanäs- Py. Oförklarat. (LEX)

Stiku- se STEKA. (LEX)

Still-ladan/-orna lador En Ka Ky. Till dial. still-lada 'foderlada' (FO). (LEX)

Stin- (sti:n-) i beb.namn Stinas Ho Mu, Dal-Stinas Ee, Stinos Re Bj samt i bl.a. Sömn-Stina grund Bö, Stinas aho Py, Stinas gärdan Te Po Kn, Stinas ören Vå Bo. Till kvinnon. Stina. (LEX)

Stjälp- (sjæ-/sjölp- el. stælp- ÅL, stölp- vÅB) i ett hundratal namn som Stjälpan udde Ec Fi, vik Ha Sa Iö Ko, strand Ge Fö Iö Ho, samt bl.a. Stjälpback(a) Sa Bö Iö, Stjälpgrundet Ho, Stjälpholm(en) Ko Pa, Stjälpudden Sa Ku, Stjälpviken Ha Ge, Stjälpören Bö. Till sb. stjälpa 'stjälpbänk' (båtstjälpning) el. vb stjälpa, se SKG s.203. (LEX)

Stjälpbro- i Stjälpbron Vå Fö So och bl.a. Stjälpbrobacken Su Fö, Stjälpbrogrundet Ho, Stjälpbroholmen Pa, Stjälpbroviken Su Br. Till sb. stjälpbro 'stjälpbänk'. (LEX)

Stjälpbänk- i Stjälpbänken udde Ko Br, strand Ko Na Vf Hi En Sn Iå Sj Bo och bl.a. Stjälpbänksgrundet Ko Na, Stjälpbänksudden Ko Na Pa Te Sn Bo. Till sb. stjälpbänk. (LEX)

Stjärn- (sjæ:rn-) i Stjärnan berg Te, odl. Öv samt Stjärnberget Nä, Stjärnholmen Ki, Stjärnliden Sb, Stjärnvarpet En. Till sb. stjärna el. namn? (LEX)

Stjärnas(-) i Stjärnas soldattorp Sv samt Stjärnas granen En, Stjärnas kärr Si (till konamn?). (LEX)

Stjärt- (sjært-) i några odl.namn Stjärten Db Ky Pe, Västerstjärten Fö, Bakstjärten Df, Töttermans stjärten Iå, önamnet Långstjärt Gus och Kajstjärten grund Si, Lakastjärten udde La samt bl.a. Stjärtlindan Fö, Stjärtmyra Su, Stjärtskogen Pa, Stjärtåkern Ky. Till sb. stjärt, ofta som namn på ändan av ngt. (LEX)

Stock- i ett hundratal namn som de vanliga Stockgrund(et) Ec Vå Df Kn, Stockholm(en) Vå Ho NL Kv, Stockkläppen So Ko Na, Stockkärret Ki Sj St, Stockskär(et) So Hi, Stockvarp(et) Fö Bö Ho Vf, Stockviken Iö Te Bo St. Till sb. stock. (LEX)

-stol (-stɷ:l) i Stolen udde Nä, grund Sa och Finnstolarna udde Vå, Gullstol grund Ko samt i jämförande namn som Brudstolen sten Ee, Konungsstolen sten Ko, Predikstolen grund Bö, bergavsats Fö Kö Iö Ko Ky, odl. Ee. Till sb. stol (möbel). (LEX)

Stolp- i bl.a. Stolpberg Le, Stolpholmen Br, Stolpkärr(et) Vå Sb, Stolpudden Sa, Stolpåkern Sj Pö Or Kb, Stolpören Ku. Till sb. stolpe. (LEX)

Stolp(as/is-) i beb.namn Stolpas Bo, Stolpis Sv Re samt i Stolpbacka beb. Bo och Stolpasbacka, -brännan, -mossen Ma. Till släktn. Stolpe el. ngt beb.namn. (LEX)

Stoltens(-) som beb.namn Po Lt samt i bl.a. Stoltens klobben, -udden Iå, Stoltens kärret Po, Stoltens åkern Mö. Till soldatn. Stolt. (LEX)

Stoppe(n)s(-) i Stoppes beb. Kb, odl. Nv samt i Stoppes hagen, -lindan, -träsket. Till soldatn. Stopp. (LEX)

Stom- (stomm-) i Stomskär Bo, Stomåker Sn, Stomängarna Py. De sistn. till sb. stomme 'stomlägenhet'. (LEX)

Stomta (ä. stɷ:mta) som gårdsn. Hi samt i Stomta bergen, -näset och Stomta gubbens knallen Hi. (LEX)

Stor- (stɷ:r-) i tusentals namn, nästan hälften i NL, som de allm. förekommande Storgärdan, Storåkern, Storängen, Storkärr(et), Stormossen, Storskogen, Storträsket, Storberget, Stordalen, Storstenen, Stornäset, Storviken, Storgloet, Storfjärden, Storfladan, Storsundet, Storholmen och Storö(n), samt otaliga namn med tilläggsbestämningar som Storaisarn Es, Storkohmo Kb, Stora Kummelskär Kö, Stora Ojalot Ko och beb.namn som Storhemt Es, Stor-Karlas Tj, Stor-Mattas Bo. Till adj. stor. Jfr Deger-. (LEX)

Stora(n)s/is(-) i beb.namn Storans Ec, Storas Db Es, Stori(s) St Kb Sv samt i namn som Storas berget Es Lt, Storisbacken St Kb. Till personbinamn? Jfr Stors(-). (LEX)

Storbåt(s)- i Storbåtberget, -hamnen Vå, Storbåtshamnen Bö. Till sb. storbåt. (LEX)

Stork- i beb.namn Storken Po, Storkis He Si Kb samt Storkens viken Po, Storkisbacken St Kb. Till soldatn. Stork? (LEX)

Storm(s)- i beb.namn Storm Kh Mm, Stormis Kh, Stormos Ma, Storms Ky samt bl.a. Stormbacka Sj Es Mö, Stormåkern Pö, Stormaskärret Ma, Stormenas grynnan Pl. Till person(bi)namn Storm(en)? (LEX)

Storo- (stɷ:ro-) i Storohagen Pö, Storoklobb Hi, Storoskär Ku Kö. Oförklarade. (LEX)

Stors(-) (stɷ:rs-) som beb.namn He samt i Storsbacken Ky, Storskärr(et) Ki Bo, Storsängen Bo Li. Till personbinamn? Jfr Stora(n)s-. (LEX)

Straff- i Straffhagen Tj, Straffudden Pa. Till sb. straff. (LEX)

STRAND (stra(:)nd) i över 700 namn på dels stränder, dels byhamnar. Typiska namn på naturstränder är de allm. Långstrand(en), Sandstrand(en) liksom Sim(man)stranden och t.ex. Älstränderna Hi, Knappelstranden St, Rackelstranden Kr. Namnen på (f.d.) byhamnar är åtm. ett hundratal (främst i ÅB), t.ex. Strandorna Lu Ho, Gamla strandorna Ho, Hemstranden Ko Na Pa, Blankas stranden Na, Storstrand(en) Pa En, Innerstranden St. Allm. förek. också moderna beb.namn som Solstrand Jo, Grönstrand Ku Br, Björkstrand Nb. Som förled ingår Strand- i hundratals namn som Strandbacken ÅB Bo ÖB, Strandbergen ÅB Sj, Strandgård(s) Fi Fö ÅB Sm Nä och de allm. Strandskogen, Strandvägen, Strandåker(n) och Strandängen. Till sb. strand för 'strand; båtplats, hamn'. Jfr SJÖ. (LEX)

-strand De flesta byhamnarna har fått namn som primärt har syftat på själva "strandvisten" eller "sjövisten", dvs. strandbacken ovanför bryggorna där man har haft sina sjöbodar och båtuppdragsningsplatser.

Vanligast är namnen på -strand, särskilt i Åboland där de stiger till ett hundratal och klart skiljer sig från de vanliga strandnamnen. Typiska exempel är det vanliga Stranden, i Houtskär Strandorna liksom Gamla strandorna, samt Storstrand(en) i Houtskär, Nagu och Pellinge, Norrstrand(en) i Iniö, Houtskär, Korpo, Medelby strand i Houtskär och Käldinge strand i Nagu, By(s)strand(en) i Houtskär och Hangöby, Ytterstranden i Strömfors. Ordet strand är här det vanliga för 'båtplats, hamn' (FO). (SKG:199)

Strand(a)s(-) (stra(:)nd-) i beb.namn Strandars Na Pa Ki Hi, Strandaris Bj, Strandas Kö ÅB NL ÖB, Strands Su Ge He samt i bl.a. Strandarsgärdan Na, Strandasudden Pa Iå, Strandsbacken Db Bo ÖB, Strandsgärdan, -lindan Tj. Till sb. strand, släktn. Strand el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Strang- (strang-) i beb.namn Strangas Pä Kb samt Strangas backen, -viken Kb, Strangas tustycket Pä. Till personbin. Strang (Thors 1983 s. 569). (LEX)

Strek- (strik-) i Strekan grund Ky, strömställe Db Sm Norrmark, Vadstrekan i bäck Kb samt Strekagrundet Db. Till dial. streke 'strömställe i bäck' (FO). (LEX)

Stret- (stre:t-) i odl.namn Stretan Te, Stretet Po samt i Stretudden Br, Stretarberget Nä, Stretarskatan Mu. Till vb streta (enl. Huldén SNF 40-41 s. 147, bl.a. för 'spjärna emot (vid rodd)'). (LEX)

Strid- (stri:d-) i Stridens kärret, -ängen Ka, Stridis gärdan Pä, Stridis åkern Bo. Till släktn. Strid (soldatn.). (LEX)

-strika Ovanliga är namnen på -strika som åsyftar strömt ställe. Från Nyland kan nämnas Strikan i Degerby och Kyrkslätt, Vadstrikan och Lillängsstrikan i Torrbackån i Degerby. I Satakunta förekommer Strikan i Norrmark, Strika, Storstricka och Hundstrika i Sastmola. I namnen ingår dialektens strika, stricka ?fors?, ?strömdrag?. (TER:192)

Strump- (stromp-) i odl.namn Strumpan Re, Strumplandet Pe, Strumprödjan Iå jte Strumpskaftet sund Bo. Till sb. strumpa (formlikhet). (LEX)

-strupen (stru:p-) i Strupen odl. Sa Df Bo Li Pö, Kusis strupen fjärdförträngn. Rim, Stormoss-strupen Mu. Till sb. strupe. Jfr Kvark-. (LEX)

-strutt i Strutten odl. Vf Df, Dalahagastrutten Ki. Till dial. strutt 'strut, spets' (FO). (LEX)

-strutt,-stryta,-strytta Olika varianter av strut 'strut, spets, kil' osv. ingår i namn på mindre odlingar, "strutformiga" delar av åkrar och ängar. Namn som Strutten, Strytan och Stryttan är i det avseendet parallellfall till Snytan. Där ortnamnen finns, förekommer också app. stryta respektive snyta 'spets, strut'.

I Kimitotrakten förkommer tre fall av Strutten (strottn), åker i Östanö, Västanfjärd, åker i kärra och åker i Dals, Dragsfjärd. Också en källa i Degerdal, Kimito heter Dalahagsstrutten. Namnen återgår på dial. strutt m. 'spets', använt i synnerhet om spets på mjärde eller ryssja (FOreg.).

I Österbotten finns Strytan (stry:ton), äng i Degermossen, Gerby, Korsholm (1757 Stryton), samt Strytan (stry:ton), odling i Kalax, Närpes. Almängstrytan betecknar en äga i Näsby, Närpes, nämnd i samband med storskiftet 1770-89 (Åbonde 1972: 48).

Också ett namn i Nyland förefaller vara av samma typ, dvs. Ribergkärrstrytan (ri:bärtjärstry:tån), odling i Kungsböle, Strömfors. I namnen ingår dial. stryta f. 'spets (av ryssja eller mjärde)', belagt i mellersta och södra Österbotten (FOreg.). Stryta är en avledning av strut och förekommer i svenska dialekter samt norska och isländska syftande på spetsar och kilar (se Hellquist 1948). En variant i en namnbildning är t.ex. Stryten, en "snöplogsformad" åker i sydvästra Värmland (Falck-Kjällquist 1973:69).

På Åland och i Nyland förekommer namn på -strytta, dvs. Övergärdsstryttan (övvärjälsstrittån), del av Övergärdan i Kumlinge, samt tre fall av Stryttan (stryttån), en åker i Kynnar och en i Karskog, Sjundeå, samt en "del av Storängen" i Ytterkurk, Kyrkslätt. Hit hör förmodligen också Hagarödjestrytt (agarydjistrytt), "åkerbit som skjuter in i skogen" i Backgränd, Karis. I namnen ingår app. strytta f. 'strut, spets (i synnerhet på ryssja, mjärde o.dyl.; FOreg.). (ÅÄH 288)

STRYSSEL (stry(:)ss(e)l) i ett tiotal kärrnamn i nÖB som Strysslet Kb Nv, Hömossa strysslet, Palojärv strysslet, jte Revelsvik ströjslet Öj, samt bl.a. Strysselbacken Tj. Till dial. stryssel 'långsmal kärrsänka' (FO). (LEX)

-stryssel Namnen på -stryssel begränsar sig till Karleby, Kronoby, Nedervetil och Öja. Antalet är 15. Ordet stryssel är känt i Karleby i betydelsen ?trång däld?, ?sankmarkshals, smal sankmark inklämd mellan backar?, ?dålig skogsmark som kunde vara mycket stenbunden?, i Nedervetil ?lägre ställe mellan två skogsbackar?. I Nedervetil förekommer sammansättningen vattustryssel i betydelsen ?långsmalt sankt ställe mellan två backar där det rinner smältvatten om våren?. Namnen är oftast bildade till andra ortnamn som anger läge. De har alltid bestämd form som i Strysslet, Paltiostrysslet, Östermosstrysslet. Vanligen åsyftar de kärr och skogar. (TER:164)

-stryttan i odl.namn Stryttan Ky Sj, Övergärds stryttan Ky, jfr Strytan äng Nä Kh. Till dial. strytta 'strut, spets' (FO). (LEX)

STRÅK (ÅL strå:ke, vanl. strotjæ) i ett tjugotal fjärdnamn i ÅL ÖB som Stråket Ku Iö Ho, jte notvarp Ki Vf, och t.ex. Väderskärs stråket Vå, Lammanskärs stråket Fö, Bastö stråket Ho. Till dial. stråk 'fjärdstråk'. (LEX)

-stråk Slutleden -stråk ingår i ett tiotal åländska och åboländska fjärdnamn, t.ex. Väderskärs stråket i Vårdö, Falkklobbs stråket i Kumlinge, enbart Stråket i Brändö, Iniö, Houtskär, Kimito. Uttalet är kort strotje o.d. i Åboland, förlängt strå:tje på Åland. Ordet stråk finns belagt i dialekterna för 'långsträckt fjärd' (FO).

Besläktade med fjärdstråksnamnen är säkert de österbottniska Stråkan, f.d. sund i Maxmo, del av f.d. Iskmo sund i Korsholm samt vik i Solv. Ordet stråke, som vanligen har betytt 'strömdrag i å' el.d. (FO), tycks här ha syftat på 'strömsund'. (SKG:166)

STRÅKE (stroka/strɷka) i ett fyrtiotal namn på forsar el.d. i öNL ÖB som Stråkan fors Py ÖB, odl. Ky Pe Vö Kh Sv, vik Kh, Brudstråkan och Storstråkan St samt Stråkabacken St Kr, Stråk(a)fladan Re Sv Kh, Stråkamossen Mm Vö Ee, Stråk(a)åkern Je Sv. Till dial. stråke 'fors, strömdrag' (FO). (LEX)

-stråke Namnen på -stråke uppgår till ett fyrtiotal. Dessa är jämnt fördelade i Österbotten och Nyland. De österbottniska namnen förekommer huvudsakligen i norra och mellersta Österbotten, de nyländska speciellt i Strömfors samt i Pernå och Kyrkslätt. Över hälften av de österbottniska namnen har formen Stråkan. Namnen har alltid bestämd form, i Purmo med -n-bortfall. Uttalet är -stråkan i Österbotten, i Nyland vanligen -strokan.

Namnen är bildade till det i de österbottniska och nyländska dialekterna kända ordet stråke ?strömdrag i sjö eller å?, ?liten fors?. I enlighet med ordets betydelse åsyftar namnen vanligen forsar. I Österbotten har de ibland övergått till att beteckna vikar och åkrar. Därtill betecknar några österbottniska namn gårdar. Vid sidan av det osammansatta Stråkan förekommer ofta namn som är bildade till ett annat ortnamn, som i Hallonbergsstråkan och Stråkabacksstråkan i Strömfors eller till ett gårdsnamn som i Botasstråkan och Nissasstråkan i Strömfors, Bjons stråkan i Nykarleby. (TER:191)

Stråkas (strokas) som beb.namn Kr Tj samt i Stråkas forsen Kr. Till en folkbet. el. ett beb.namn. (LEX)

Strän- (stræ:n-) i odl.namn Stränan Pä Lt St, jte Strändan (stræ:ndon) Mö, samt i Stränören La. Oförklarade. (LEX)

-sträng i Strängen äng He, Långsträng (-stre:ng) odl. Bj. Till sb. sträng? (LEX)

Strängas/ens(-) i beb.namn Strängas Bo, Strängens Ge Iå, Strängs Iå samt bl.a. Strängens hamnen Sa, Strängisladan Ky. Till släktn. Sträng/Streng el. beb.namn. (LEX)

STRÖM (vanl. strö:m el. strömm) i omkr. 800 namn på strömsund som de allm. Strömmen, Lillströmmen, Storströmmen och t.ex. Kroksta strömmen Lu, Ingerholms strömmen Ku, Hyppeis strömmen Ho, Pensar strömmen Na, Skata strömmen Br, Knopströmmen Te, Vitstrandsströmmen En, Finnströmmen Sv, Norrströmmen Öj. På ÅL även i namn på bäckar som Strömmen Fi Su. Dessutom i hundratals namn på Ström(s)- som Strömbolstad by Su, Strömgärdan Sn Bo La, Strömhagen Fi Ka, Strömholmen Sn Si, Strömudden En Iå Bo, Strömäng(en) Iö Sn Bo och Strömbron Te Po Kn Mm, Strömsgärdan ÅL NL, Strömshagen ÅL Vf Df Br, Strömsholm(en) Bö Iö Ho Br La, Strömsudden Vå Le Fö Ko Na Te, Strömsängen Na NL Be. Till sb. ström 'förträngning i sund; vattendrag'. (LEX)

-ström En annan vanlig sundbeteckning är -ström, som ingår i omkring 800 namn. I det centrala namnförrådet representeras namntypen egentligen bara av bynamnet Harrström i Korsnäs. I namnen Finström och Bjärström på Åland ingår antagligen det åländska ström för bäck.

Namnen har ibland (sekundärt?) obestämd form, som i Lemström i Lemland, Idö ström i Kökar, Håkonö ström i Nagu. Vanligen är formen bestämd, som i Lotsholms strömmen i Föglö, Strömmen i Houtskär, Storströmmen mellan Korpo och Nagu, Knopströmmen i Bromarv, Skäriströmmen i Bergö. Uttalet är dialektenligt -strö:m(en) eller förkortat -ström(men); i östra Nyland finns ett äldre uttal -ströum(n) bevarat. Finskans rauma har på andra vägar utvecklats från urgermanskans straum-. (SKG:150)

-ström Namnen på -ström uppgår sammanlagt till över 800. Vanligen betecknar namnen sund, men ordet ingår också i namn på bäckar. De flesta av dem finns på Åland, där deras antal uppgår till ett trettiotal. Exempel på namntypen är Västmyra strömmen, utflöde ur Västmyra träsk i Hammarland, och Hovström, bäck från Hovträsk i Geta. I Österbotten finns närmare trettio ström-namn, som Abborrströmmen i Närpes, Lakströmmen i Oravais och Strömmen i Kvevlax och Korsholm. Därtill finns några fall i västra Nyland och Åboland.

I namngruppen finns några centrala namn som Finström , socken på Åland, Bjärström , by i Finström, samt Strömma , by i Saltvik, Hammarland, Korpo , Ingå samt Bjärnå och Gustavs. Namnen återgår på ursprungliga primära naturnamn. Formerna på -a är plurala.

Ordet ström har i dialekterna betydelser som ?smalt sund?, ?sund med ström?, ?ström i vattnet?. Vid sidan av den åländska betydelsen ?bäck? är ?sundförträngning med strömdrag? belagd i Kumlinge och Houtskär. Namnen har vanligen bestämd form, men obestämd form förekommer i Geta, Finström, Saltvik och Kökar. Vanliga namn är det osammansatta Strömmen och namn med beskrivande bestämningsleder, som i Djupströmmen, Gråströmmen, Storström(men) och lägesangivande bestämningsleder, som i Nordanströmmen och Västerströmmen på Åland. (TER:180)

Strömma (strö(:)m-) som namn på beb. Ha Sa Ko Ki, odl. Sa Fö och i Lill-, Storströmma vikar Ho samt i bl.a. Strömma träsket Sa, Strömma viken Ki. Till sb. ström med analogiskt -a (Hellberg SNF 68 s. 191-). (LEX)

Strömmas/e(n)s/is(-) (strö(:)m-) i beb.namn Strömmas Ho Na Pä Nä Kn Kr, Strömmens Sn He, Strömmis Ki Kb, Strömmos Pa, Ströms Sa Vå Po He Vö, samt i bl.a. Strömmars gärdan Ho, Strömmisbäcken Kb, -hagen Ki, Strömmos backen Pa. Till folkbet. eller ngt av beb.namnen. (LEX)

Strömming(s)- (vanl. ströming-) i några tiotal namn i NL ÖB, t.ex. Strömmingsbådan Nä Be, Strömmingsgrynnan Be Kh Kv, Strömmingsholmen Si Bo Pä St, Strömmingsvarpet Pa Ky Bo Pä Be. Till fiskordet strömming. (LEX)

-stu(s) (vanl. -stu/-stɷ) i några hundra beb.namn som de allm. förekommande Norrstu, Västerstu, Storstu, Lillstu, Oppstu, Nederstu, Nystu, Gammelstu, ofta namn på hemmansdelar som Erkos Västerstu, Österstu Bö. Till kortform av sb. stuga för 'gård' el.d. Jfr STUGA. (LEX)

Stubb- (vanl. stobb-) i några Stubban odl. He Lf Vö, varp Db, Stubbarna odl. Po Sn Kh, Stubben skär Mu och bl.a. Trollstubba udde Bö, Björkstubben odl. Bo, Furustubben råpunkt Py samt ca 500 namn på Stubb- som de allm. förekommande Stubbacken/-a, Stubbgärdan, Stubbhagen, Stubbkärr(et), Stubbrödjan Po Su Iå He, -rödslan Vö Or Je, Stubbsveden Ko Df St Kh Lf och allm. Stubbåker(n), Stubbäng(en). Till sb. stubbe. (LEX)

Stubba- (stobba-) i Stubbagärdan Su, Stubbahagen Nä, Stubbaland(et) Ka Kb, Stubbamossen Py. Oförklarade. (LEX)

Stubb(as/es)- (stɷbb-/stobb-) i beb.namn Stor-, Lillstubb Ky, Stubbans Iå Ky, Stubbas Mu Kv, Stubbens He, Stubbis Kh samt bl.a. Stubbasbacken Mu, -nabben Ee. Till personbin. Stubbe el.d. (jfr Granlund FMS XIX s. 96-). (LEX)

Stubbo(g)- (stɷbbo-) i Stubbobacken Kb, -hagen Pu, Stubboängarna Mu. Till adj. stubbog 'med stubbar'. (LEX)

STUGA i en del namn på beb. som Lotsstugan Ec Su, Kullmorsstugan Ky, Dragonstugan Es, Kopp-Fias stuga Ma och ÖB gårdsn. Nystugan, Storstugan (-stugo(n)) samt i metaforiska namn som Stugan jättegryta Ho, Hålbergs stugan grotta Lu, Hundholms stugan vik Ko, Trollstugan grotta Lt. Framför allt i ett par hundra namn på Stugu- (ÅL stuvvo-, vanl. stugu-/stuvu-, ÖB stugo- o.d.) som Stugubacken Ho Ma Kr, Stugugärdan NL ÖB, Stuvuholmen En, Stuguskär Fö Kö Ko, Stuguviken Iö Ky Mm, Stuguåkern NL ÖB, troligen också i vNL Stuviken Te En, Stuåkern Te, Stuvängen Iå liksom Stusund Fb. Till sb. stuga. (LEX)

Stugus (stu-) i beb.namn Stugus Sv Kv La, Stuvus Li Lt St Py. Till folkbet. bildad till sb. stuga. (LEX)

Stum- (stumm-) i Stumskär Ku Fö. Oförklarade. (LEX)

Stump- (stomp-) i Stumpen odl. Li Mö St, Stumpbro odl., Stumpholm backe Vö, Stumpåkern Mö. Till sb. stump 'liten bit'. (LEX)

Sturj- se Störj(e)-. (LEX)

Stus(s)- i beb.namn Stuss (stuss) Iö Ho, Stus (stu:s) Vf samt i bl.a. Stusnäs by Df, Stussbacken Na, Stussbrink, -holm Ho, Stuslidarna Vf, Stusmossen Öv, Stussäng(en) Vå Iö. Åtm. beb.namnen kanske till personbin. Stut (Zilliacus 1966 s.186). Jfr Stut-. (LEX)

Stut- (stu:t-) i Stuthagen Te, Stutholmen Kh, Stutmossen Br, Stutskat Bj, Stutviken Vå. Till sb. stut 'oxe'. Jfr Stus(s)-. (LEX)

STYCKE i omkring 700 odl.namn, de flesta i nÖB, t.ex. Skomakarstycket åker Fi, Sjöstycket äng Bö, Tåstycket teg Ko, Storstycket åker Br, Sandstycket äng Sn, Tustycket åker Pä och de i ÖB allm. Backstycket, Långstycket, Ristycket, Sandstycket, Storstycket samt Styckesbergen, -skogen, -ängen He. Till sb. stycke för 'stycke jord'. (LEX)

-stycke Ca 700 namn. Namnen på -stycke är speciellt typiska för Österbotten och enbart de nordösterbottniska beläggen står för mer än hälften. Terjärv är särskilt namnrikt med 120 belägg. Namn på -stycke förekommer också på Åland (Norrstycket, nå:rstykke, bete i Överby, Ekerö, Stycket, stiktje, äng i Baggholma, Brändö) och i södra Finland, dvs. mest i västra Nyland, men inte längre östeut än Pernå (Bodstycket, bo:dstykki, del av äng i Dalkarö, Snappertuna, Sandstycket, sandstykke, åker i Smedsböle, Kyrkslätt, Långstycket, langstykki, del av äng i Sarvsalö, Pernå).

Utom det allmänna 'stycke, bit, del', syftade redan fsv. stycke på 'stycke eller del av jord' (Sdw). I de finlandssvenska dialekterna betyder stycke bl.a. 'åkerstycke, odling, teg'. I mellersta och norra Österbotten är teg ofta synonymt med stycke, som är det genuina ordet (FOreg.).

Med några få undantag förekommer namnen på -stycke i tvåledade former som Smedjestycket, åker i Hästbacka, Terjärv, Dalastycket, åker i Nederpurmo, Purmo. Påfallande ofta är de österbottniska och åländska namnen plurala, t.ex. Bredstyckena, åker i Töjby, Korsnäs.

Nästan hälften av namnen på -stycke har i förleden ett appellativ eller ett ortnamn som anger läge, t.ex. Åstyckena, åker i Terjärv kyrkby. Att "styckena", liksom "åkrarna", hör till inägorna och befinner sig i bycentrum, ses i frekventa namn som Ristycket (ÖB, NL, 29 belägg), Bastustycket (ÖB, ÅL, NL, 15) och Kvarnstycket (ÖB, ÅL, ÅB, NL, 14).

Liksom namnen på -teg karaktäriseras "styckena" också ofta av ett adjektiv i förleden, t.ex. Smalastycket, åker i Överlappforss, Esse. Särskilt frekvent är Storstycket (39 belägg). Ett annat mycket allmänt namn är Sandstycket (27), där substantivförleden sand anger jordmån. Det har belagts i alla landskap utom på Åland, där istället de vanligaste namnen på -teg signifikativt nog utgörs av Stortegen och Sandtegen.

Namnen på -stycke kan vara unga namnbildningar, men de har också gammal hävd. Ett belägg från 1551 är Brede stycket, äga i Munkby, Sjundeå (G. Hausen 1924: 704). (ÅÄH 61)

Stylt- (stylt-) i Styltö Vb, Stylta(r)näs-(?) Ho, Stylterö Ho. Oförklarade. (LEX)

Styning- se Stödning-. (LEX)

Styr- (sty:r-) i tegnamn Styret Bo, Skepp(s)styret Ho, Styrtegen Bö, Styrestegarna Bö, Styrsäng Ec? Till sb. styre 'roder' (formlikhet). (LEX)

Styr(es)- (sty:r-) i Styrholm, -kobben Na och Styrsgrundet Hi, Styresgrund Ho, Styrsharan Fö, -haruna Ko, Styrsholmarna Na, Styrsholmen Iå Db, Styrskläppen Kö, Styrskärr(et) Vå So Hi Ky, Styrsvik Hi, Styrsö M:hamn, kanske Styrsjöbergen, -fjärden Sb. Till vb styra 'hålla viss kurs', el. sb. styre? (LEX)

Styr(es)- Som gamla styrmärkesnamn bildade till verbet styra får vi säkert uppfatta de omkring 20 namnen på Styr(es)- längs våra farleder, som Styr(e)sgrundet i Houtskär och Hitis, Styrsharun i Föglö och Korpo, Styrholmarna i norra Nagu, Styrsholmarna i södra Nagu, Styrskär(et) i Vårdö, Sottunga, Hitis (3 stycken) och Porkala samt antagligen också Styrsö vid inloppet till Lemböte på Åland. (SKG:221)

Styris(-) (sty-/stö-) i beb.namn Styris Kh, Störis Sv samt i Styristenen och Styrislindorna Ma. Oförklarade. (LEX)

Styrmans som beb.namn Ki Si Bo Kh La samt i bl.a. Styrmansback(en) Ki Db Ky Pe, Styrmansgrundet Na La, Styrmansholmen Hi Bo Pä, Styrmanspinan sund En, Styrmanssundet Df. Till sb. styrman syftande på inbyggare, el. styrande? (LEX)

Styv(as/es) (sty:v-) i beb.namn Styv Pö Kh Kb, Styvas Pö, Styvens Ge, Styves Kb. Till soldatn. Styv. (LEX)

Styvfars(-) som beb.namn Kv samt i Styvfarsskiftet Pe. Till sb. styvfar. (LEX)

Styvmors- (sty(:)v-) i Styvmorsbacken Ky Bo Pä, Styvmorshagen Fi, Styvmorsholmen Ky, Styvmorskärret Je. Till sb. styvmor. (LEX)

Stå- i Ståbacken (sto-) beb. Nä och Ståvärva äng So. Trol. förkortade former, av vad? (LEX)

Stål- (stå:l-) i Stålören Na samt Stålbiten grund, Stålhatten skär Na. Det sistn. till ä. stålhatt 'ett slags enkel hjälm' (SAOB). (LEX)

Stål(as/is)- (stå:l) i beb.namn Stål Kh Df, Stålas Kr Tj, Stålens Es, Stålis Bj Kv Sv Pö samt bl.a. Ståläng Fö, Stålas back Pö, Stålas fallet Df, Stålens gärdan Ho, Stålenas backen Kn, Ståleshagen Si. Till släktn. Stå(h)le, el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Stånd- (sta(:)nd-) i Ståndan källa Na, Ståndanbergen Vf. Oförklarade. Jfr Stång-. (LEX)

Stång- (sta(:)ng- el. stong- ÅL vNL) i Stången varp Sa, sund Hi, Idö stången berg Kö, Flyktstången sund Ho, Järnstången skär Vö samt i ett par hundra namn som de vanl. Stånggrund(et) Fö Bö Gus En ÖB, Stångholm(en) Na Iå Bo Pä Kh, Stångklobb(en) Le Bö Hi En, Stångkläpp(en) Fö So Ko Na, Stångkärr(et) Sn Pä Nä Lf, Stångskär(et) Vå Bö Na Hi Bo Öj, Stångsund Ec Vå Ku, Stångströmmen En, Stångviken Sa Vå Bo St, Stångören Ku Gus Ko Na Ky Kh Re Kv, trol. också Ståndåkern (stann-) Db, Ståndängarna Li. Till sb. stång för stänger av olika slag (farled, notfiske, fågelfångst el.d.). Jfr Stånd-. (LEX)

Stång- Bland namnen på Stång- (ofta äldre stang-) ligger t.ex. Stångskäret i Hitis intill den gamla farleden från Kyrksundet i Hitis över till Kapellhamnen i Hangö, och namnet kan mycket väl ha syftat på ett sjömärke. Men Hitis är också den skärgård från vilken vi har de flesta beläggen för fågelfångst med nät. Både i detta och många andra fall är stänger för fågelnät den mest troliga anledningen till namngivningen. Det finns bara enstaka namn som Stångkobben vid farleden genom Vårdö, Stångnäs ut mot Delet i Seglinge och Stångudden i Nagu Gullkrona och Pellinge, vilka sannolikt har föranletts av farledsutmärkande stänger. (SKG:227)

Stångfall- i Stångfallet odl. Fi Ka Sj Pä Mö Li samt bl.a. Stångfallsbacken Ka Lo, Stångfallsbäcken Mö, Stångfallsudden Na Hi, Stångfallsängen Te Sj Mö Li. Till sb. stångfall (jordskifte). (LEX)

Stångfall 13 namn. I Nyland (Stångfallet, stångfalle, åker i Brasby, Karis, Stångfallet, sta:ngfalli, odling i Sävträsk, Liljendal) och på Åland (Stångfallet, stångfalle, åker i Rågetsböle, Finström) har stångfallet blivit bestående namn på ägor, som ingått i tegskiftade områden. För österbotten saknas belägg, trots att där förrättades stångfällning ännu in på 1900-talet (se Nikander 1959: 108 ff). I Åboland ingår stångfall endast som förled i namn, t.ex. Stångfallsängen, äng i Högsåra, Hitis. Det finns också i Nyland flera belägg för namnelementet i förled, och ett enledat Stångfallet har säkert ofta existerat och existerar ställvis ännu parallellt med en tvåledad form som t.ex. Stångfallsåkern och Stångfallsängen. I Nyland finns belägg för Stongh fall, äga i Ängesby, Sjundeå, från 1596 (G. Hausen 1924: 704).

Fsv. stangfal n. (Sdw o. Sdw suppl.) avser 'mätning med stång'. Konkret förstås med stångfall den längd på marken som motsvarar längden på den utlagda stången (KL 17: 43), men i överförd bemärkelse har stångfall också kommit att avse hela det område, som har blivit stångfällt eller uppmätt med stång. Förrättningen kallas stångfällning. (ÅÄH 72)

Stånk- (stank-) i Stånkan odl. Mu samt i Stånkagrundet, -hagen och Stånkarholmen Mu. Till vb stånka (Huldén SNF 40-41 s. 137). (LEX)

Ståns(-) (stå:ns-) som beb.namn Ståns Kö samt i Ståns notvarpet Kö, Stånsas kleven (stonns-) So. Till personn., beb.namn, folkbet. Jfr Stans(-). (LEX)

Ståt- (stå:t-) i Ståten grund Ha samt tiotals namn i Skg.havet som Ståtbådan/-rna ÅL ÅB Iå, Ståthällen/-arna Vå Bö Ho, Ståtgrynnan/-orna Na Hi, Ståtkobban/-rna Kö Bö, Ståtstenarna Ku So. Till djurordet ståt 'gråsälshanne'. (LEX)

Stäckel- (stæckæl-) i ett tiotal åländska namn som Stäcklet vik Bö, Stäcklo strand Fö, Grötstäckla strand So och Stäckelklev(en) Bö So Fö Kö, Stäckelängen Bö So Fö samt Stäcklan stenbacke Kh och Stäckelrevet Bj, Stäckelviken Sb, Stäckelören Bj. Jfr Stickel-. (LEX)

Stäcko(g)- (stæcko-) i österbottn. namn som Stäckobetorna, -stranden, -tåget Kb, Stäckolindor(na) Kh Ee Pu, Stäckonabben, -styckena Tj. Till dial. adj. stäckog 'kort' (FO). Jfr Stackog-. (LEX)

-städ (stæ:de ÅL, stæd- Ho Iå) i Städdorna strand, jte Städdoäng Kö, samt i Skutstädet Lu, Imborstädet sänka Bö, Lönn- och Mjölkstäder strand Ho, Ländstädet odl. Iå. Till sb. stad 'ställe', ländstad 'landningsplats' el.d. (Zilliacus SNF 55 s. 106). Jfr -sta, STAD. (LEX)

-ställe i tiotals namn som Båtstället Ky, Djupstället fiskeplats Mm, Gamla stället f.d. beb. En Si, Hästsimmarstället Jo, Krokskötstället Sa Fö, Luk(ar)stället Bö Ho Na, Ländstället Bö Ee Pu, Mjölkasstället Pe, Simmarstället Jo, Simmasstället Pu, Spökstället Sj, Vädarstället vad Na. Till sb. ställe 'plats' för olika ändamål/skeenden. (LEX)

Ställning(s)- i Ställningen vik Bö, strand Ho, Skutställningen Ho samt Ställningsudden Bö, Till sb. ställning för ngtslags skeppsvarv. (LEX)

Stälp- se Stjälp-. (LEX)

Stäm- (stæmm-) i Stämbäcken odl. Nä Pe, Stämgärdan Su Pa, Stämkärr, -slätten Pa, Stämtegarna Su, Stämviken Si. Till vb stämma 'dämma upp'. (LEX)

Stämbordet (-bɷ:le) damm i Te En Sn. Till sb. stämbord (i damm). (LEX)

Stämn- (stæmn-) i Stämnet odl. Su, sund Iå, sänka En och Pottstämnet vik Iå samt i Stämnebacken, -bron Si, Stämnesbäcken, -kärr Te, jte Stämselbron Ka. Till ett sb. stämne 'fördämning'?, bildat till vb stämma. (LEX)

STÄNGA/E (stæng-) i ca 140 namn på inhägnade områden (hagar el. odl.), av vilka ett tiotal Stängan Sn Nv, Bakstängan Br, Mossastängan Kr och ett drygt hundratal västnyländska namn som Stänget Te?Iå och Korsstänget Sn, Hemstänget Sn Iå, Nystänget Te Po, Långstänget Po, Perkstänget Ka. Med dessa namn sammanhänger trol. bl.a. Stängfallet Mö, Stängskogen Pa, Stängesberget Te, Stängesbäcken, -gärdan Po. Till vb stänga 'avstänga, gärda in'. (LEX)

-stänge 66 namn. Stänge är ett utpräglat västnyländskt namnelement. Namnen som i allmänhet betecknar mindre åkrar och ängar, ibland hagar och skogar, förekommer från Tenala till Degerby, men koncentrerar sig kring Pojo, Karis (Tjärnstänget, tje:nstenge, åker i Finby), Snappertuna och Ingå (Flemingsstänget, flemmingsstengi, åker i Gumböle).

I samma område har också app. stänge n. tecknats upp. Det betyder 'gärdsel, stängsel' eller 'inhägnad plats' i Tenala, 'inhägnad odling, inhägnat område' i Snappertuna, samt i Degerby: "liten inhägnad åker i skog (odlades av torpare och backstugusittare). Gårdens mark eller en allmänning hade blivit avstängd" (FOreg.).

Av namnuppteckningarna från Degerby framgår att särskilt torpare och backstugusittare hade "stängen" eller inhägnader. I namnet på inhägnaden ingick torparens namn, t.ex. Eskmans- och Wasströmsstänget, åkrar i Knappa, Degerby. Också t.ex. Hemstänget, Oststänget och Korsstänget i Raseborg, Snappertuna, är enligt uppteckningarna namn på "torpåkrar" eller "torpängar".

Ungefär en fjärdedel av beläggen är enledade namn. I de tvåledade namnen på -stänge anger förleden, liksom i namnen på -gärda och -kya, ägare eller användare, t.ex. Idasstänget, åker i Johannesberg, Ingå, och Evalenasstänget, åker i Västersolberga, Degerby. En särskilt vanlig sammansättning är Hemstänget.

Två namn på stänga finns i Bromarv och Snappertuna. Också tre nordösterbottniska namn på -stänga förekommer, ett i Nedervetil, två i Karleby, t.ex. Filastängan, äng (och torp) i Korplax. (ÅÄH 127)

STÄNGNA (stæng-) i ett tjugotal namn i öÅB vNL som Stängnan Fb Br?Sn och Uddstängnan Fb, Nystängnan Br, Gallstängnan Te, Eststängnan En samt Stängnaladan Te. Till sb. stängne 'inhägnad' (FO). (LEX)

-stängne 17 namn. Stängne är en variant av "stängselnamn", som täcker ett område från Finby (Stängnen, stengnan, odling i Pettu) i östra Åboland till Snappertuna i västra Nyland. De flesta beläggen är från Tenala (Gallstängnen, gallstengnan, Finby) och Ekenäs. Stängne m. 'inhägnad plats, åkertäppa' är belagt i västra Nyland och stängne 'mur, stängsel, gärde' i Finby; formen förmodas bero på anslutning till eller kontamination med hägne (ÖO). (ÅÄH 130)

STÄNGSEL (stængs-) i ett knappt hundratal namn som Stängslan Te He, Stängseln Iå Db, Stängslet/-na Ha Fi Lu öÅB Vö Mu Kb och bl.a. Häststängslet, Milstängslan En, Uddstängslet Sn, Nystängslet Pu, Storstängslan Kb, samt bl.a. Stängselbacken Ki Vf, Stängselberg(et) Jo Lu Iå, Stängsellindorna Mu, Stängselskogen Jo Ki, Stängselåker(n) Jo Iå Bo. Till sb. stängsel för 'inhägnad' (Huldén SNF 40-41 s.25). (LEX)

-stängsel Ca 90 namn. Stängsel ingår i namn över hela området, men mest i Åboland. Där är namntypen frekvent i synnerhet inom Kimito gamla storsocken, med över hälften av samtliga belägg.

I allmänhet syftar app. stängsel n. på 'gärdesgård, stängsel, grind, led' o.likn. (FOreg.). Som namnelement syftar stängsel i Munsala på 'inhägnat område' (Huldén 1952:25), och i Karleby kan stängsel utom 'gärdesgård' beteckna 'icke upparbetat land som man har inhägnat till betesmark' (Slotte 1967: 24).

En stor del av beläggen utgörs av enledade Stängslet. Förlederna i den återstående fjärdedelen av namnbeläggen består av lägesangivande ortnamn, t.ex. Lillängsstängslet, åker i Överölmos, Dragsfjärd, adjektiv, t.ex. Lillstängslet, åker i Vexala, Munsala (jfr Huldén 1952: 25), samt tillhörighetsangivande personnamn, t.ex. Jan Petters stängslet, åker i Torp, Eckerö.

I annan genusform påträffas en handfull västnyländska namn i Ingå och Degerby av typen Nystängseln, åker i Västersolberg, Ingå. App. stängsel m. har belagts i Tenala (FOreg.). (ÅÄH 130)

-stängsla Utom namn på -stängsel påträffas också namn på -stängsla. Två belägg kommer från Karleby, t.ex. Nissantas morans stängslan, åker i Vitsar. Stängsla avser 'inhägnad (åker)' i Karleby och Nedervetil (se Slotte 1967: 24, FOreg.).

I Tenala och Helsinge förekommer fyra fall av namn på -stängsla, t.ex. Framstängslan, åker i Kvigos, Tenala, och Stängslan, åker i Mellungsby, Helsinge. App. stängsla f. har belagts i Tenala (FOreg.). (ÅÄH 132)

Stäv- i Stävö (stævi) med Stävöbötet Db samt Stävuskärret (stævus-) Bo. Oförklarade. (LEX)

Stödj(e)- i Inner-, Ytterstödjan (-stiddjon) vikar Bö samt (stydi-) i Stödjegärdan Pe och Stödjekobbarna En. Till vb stödja 'ljustra fisk'. (LEX)

Stödje- Så finns det förr vanliga ljustrandet med ljusterjärn bara nämnt i enstaka namn på Stödje- el.d., såsom Stödjorna för en vik i Korpo, Stödjekobbarna (stydi-) i Ekenäs och Stödningsfladan (stinings-) i Borgå, Stödningsviken (stönings-) i Pedersöre. Det gamla ordet för att 'ljustra fisk' var stödja (FO). (SKG:188)

Stödnings- Stödningsfladan (stinings-) och (stöd(d)nings-) i Stödningsskäret Kh, Stödningsviken Pe. Också ytterst till vb stödja 'ljustra'. (LEX)

Stöl- (stö:l-) i Stölskär Hangö, Stölviken Bo. Oförklarade. (LEX)

Stölp- se Stjälp-. (LEX)

Stör- (stö:r-) i beb.namn Störas Nv, Störi Sm, Störis Kh. Oförklarade. (LEX)

Störj(e)- i Störjan udde, hamn Bo, jte Störjeudden, -viken. Kanske till fiskordet störja 'stör' (Granlund SNF 44 s.283). (LEX)

Störs- (störs-) i Störsby och Störsvik byar Sj samt (stö:rs-) Störsvik vikar Si Bo. Oförklarade. (LEX)

Stöt- (stö:t-) i Stötan odl. En Sn Ka och Björnstöten skog Db samt i Stötonladan En och gårdsn. Stötas Mö, jte Stötbacken. Oförklarade. (LEX)

Stöttings- (stytt-/stötti(ng)s-) i Stöttingen skär Nä, Stöttingsbrinken, -klubben Tj, Stöttingsgrund Vö, Stöttingskobbarna Fö. Till sb. stötting (kälke). (LEX)

Stövel- (vanl. stövæl-) i odl.namn Stöveln Su Sn Po Ka Iå Es Py, Stövlan Ko, Stövlen Vö Kv samt i bl.a. Stövelback Pa, Stövelklobben Sb, Stövelkärr(et) He Iå, Stövelviken Ko, Stövelängen Vf Iå. Till sb. stövel (formlikhet). (LEX)

Suck- (sɷck-) i Suckholms- Or Mu, Suckskatan Mm samt Suckanstenen Li Pu. Oförklarade. (LEX)

Sudd- (sodd- el. sɷdd-) i Suddgrundet Mm, Suddkulla odl. Pe, Suddkärret Ee samt i Suddaslandet Mu, Suddasmossen Pu. I vissa fall till personn. Sudd (Huldén SNF 40-41 s.125). (LEX)

Sugg- (vanl. sɷgg-) i Suggan sten Fi Bö Ho Ki St Je, grund Fö Br Mu Kv, Gyltsuggan grund Pa, Storstenssuggan sten Öj samt i bl.a. Sugg-grund(et) Fi Mu, Suggkärret So, Suggskatan, -ören Mu. Till djurordet sugga, ofta angiv. formlikhet. (LEX)

Sul- (su:l-) i Sulan teg Sa, grund Na Hi och (vanl. -sɷlɷn) Skosulan grund Na Hi, vik Fö, skog Ma, Hallon- och Svartsulan beb. Ma samt i Sullandet (su:l-) Bo och Sulukobba, -skär (sulu-) Ko. Till sb. sula (ofta formlikhet). (LEX)

Sulten/ig- (sɷlt-) i odl.namn Sultengärdan Je, Sultenhagen Kb, Sultigstyckena Tj samt Sultigviken Öj. Till adj. sulten 'mager' (FO). (LEX)

Sump- (sump-/sɷmp-/somp-) i Sumpen grund Hi Hangö Kn, odl. Te Iå Pl, kärr Po Bo, sund Bo, t.ex. Krakholms sumpen vik Bö samt i ett hundratal namn som Sumpbäcken Öv, Sumpfladan Kö Kn, Sumpgrund(et) Bö Fö Na Vf En Iå, Sumphamnen Vå Ho Na, Sumpholmen Pa Pä, Sumpsjön Vå, Sumpträsket Br, Sumpudden So Ko En Iå Si, Sumpviken So Kar En Sn Bo Re. Till sb. sump för fisksump/fiskköparbåt, eller syft. på sumpighet. (LEX)

Sumpbåts- i Sumpbåtsfladan, -ören Sn. Till sb. sumpbåt 'fiskköparbåt'. (LEX)

Sumpar- (sɷmpar-) i Sumparn holme Es Hfrs Pä samt Sumparbäcken, -åkern Ky. Oförklarade. (LEX)

Suna(-) (sɷna-) i Suna gård Es samt Sunabacka Si Tj, Sunaäng(arna) Ky Es. Till personn. Sune el. ngt beb.namn. (LEX)

SUND (sund/sɷnd/sond el. så:nd) i omkr. 2500 namn i alla delar av omr., som de allm. förekommande Storsund(et), Norrsund(et), Stensund(et) och Blindsund, Djupsund(et), Mjo-/Mjösund(et), Rösund(et), Stikusundet (ÅB), Trångsund(et). Dessutom i ett tusental namn som Sundbacken ÖB, Sundgärd(an) Jo Hi En Iå Kh Or Mu, Sundholm(en) Fi Fö Ho Ko Na En Bo Mm, Sundkläppen ÅL Ko Na, Sundskär Le Ku Fö Kö Ko Na Hi En, Sundvik(en) Fi Jo Pa Ki En Lf Kn, Sundängen Ec Bö Na Pa En Pä Kv Mu eller Sundsbacka Fö Iå Ky, Sundsgärdan Lu En Iå Pe, Sundsmunnen Sn St, Sundsängen Bö Iå Kr, Sundsören En Pä St. Till sb. sund. (LEX)

-sund Viktigast bland sundnamnstyperna är namnen på -sund, som uppgår till omkring 2500 namn i alla delar av området. Ett tjugotal av namnen har blivit bynamn, som Vargsunda i Jomala, Mjösund i Kimito, Rösund och Trångsund i Snappertuna, Spjutsund i Sibbo och Jungsund i Korsholm.

Också som bevarade sundnamn har namnen relativt ofta obestämd form på -sund, särskilt på Åland och i västra Åboland, t.ex. Käringsund i Eckerö, Ledsund i Lemland, Flåsund i Houtskär, Storsund i Nagu, Fälsund i Esbo, Håpsund i Björkö och speciellt i namn som Prästö sund i Sund, Ängö sund i Lumparland, Räfsö sund i Kyrkslätt och Lappörs sund i Björkö. Bestämd form har t.ex. Bursundet i Jomala, Mjärdsundet i Brändö, Stikusundet i Houtskär, Kyrksundet i Hitis, Flöjsundet i Pellinge, Trångsundet i Korsnäs. Uttalet är i allmänhet -sund(e) eller -sɷnd(e), i östra Nyland -sond(e), i Österbotten ofta -så:nd(e) o.d.

Allmänt vanliga är namn som Storsund(et), Norrsund(et) osv. (omkring 50 av vart), lokalt utbredda bl.a. Stensund(et) särskilt i Nyland och Stikusund(et) (med torkställningar för not) i Åboland. (SKG:149)

Sundas/is- o.d. i beb.namn Sundas Pö, Sundis Ki Fb Sv Bj Mm Kb, Sunds Df samt i bl.a. Sundis åkern Fb, Sundisängen Bj. Till folkbet. bildad till sb. sund el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Sundom som bynamn Sundom (sonndom) En, Väster- och Östersundom (sɷnndom) Si och Sundom (så:ndom) Sv. Bevarade former i dat.plur. av sb. sund eller personbet.? (Granlund SNF 44 s.344-). (LEX)

Sundro- (sunndro-) i Sundrokläppen/-arna So Fö Kö. Till dial. adj. sundrog 'söndrig' (FO). (LEX)

Suni(-) (sɷni) i beb.namn Suni Lo, Sunis Mu samt i Sunihagen Mu, Sunisundet Bo. Till mansn. Sune? (Karsten Svensk bygd II s.187) el. beb.namn. (LEX)

Sunnan- i ett hundratal namn som Sunnanberg beb. Pa, Sunnanbäck beb. Te, Sunnanedet, Sunnangjutan vikar Bö, Sunnanlandet vattenlott Iö, Sunnanlands omr. Ho, Sunnansundet vik Ku Bö Iö Ho, Sunnanvik by Sj, Sunnan Bergholm vik Bö samt Sunnangrundet Br, Sunnanmossen Sj Li. Till prep./adv. sunnan 'söderom'. (LEX)

Sunnani(-) i viknamn som Sunnani Hi, Sunnan i Hamnö Ku, Sunnan i sundet ede Br. Till adv./prep. sunnani 'i södra delen av'. (LEX)

Sunnanmellan i viknamn Sunnanmellan Le, Sunnan mellan holmarna Bö. (LEX)

Sunnanpå(-) i Sunnanpå udde Le Bj, vik Vå Bö So Ho, Sunnan på Bockholm varp Fö, Sunnan på Fiskö vattenlott Ho, Sunnanpå Hopen fjärd Bj. Till adv./prep. sunnanpå 'söderom'. (LEX)

Sunnantill(-) som namn på omr. Df och i Sunnantillberget Hangö. (LEX)

-suo (-så: el. -so/-sɷ) i en massa lånade finska namn på kärr, odl. el.d. som Rokso Ko, Ilso Ki, Kimaså Te, Röjso Pä, Nikso Kb. Till fi. suo 'kärr'. (LEX)

-suo Bland namnen på våtmarker finns även finska lånenamn på -suo. Ett par hundra fall förekommer i Nyland, där de flesta påträffas i de östra delarna av Pyttis, Strömfors, Lappträsk och Mörskom samt i Borgå, Kyrkslätt och Pojo. Dessutom har nylänningarna lånat talrika finska namn med suo som bestämningsled. I Åboland finns ett trettiotal suo-namn. De finska namnformerna har oftast övertagits som sådana, som Kylmäsuo i Mörskom och Valkeasuo i Mörskom, Lappträsk. Ibland återges namnen med formen -sua som Isosua, Vehkasua, och med -så som Kylmäså eller med -su som Henasu. Suo-namnen är sällsynta i Österbotten. Exempel finns från Lappfjärd och Nedervetil, där namnen är direkta lån som Eteläsuo. De primära finska namnen är bildade till ordet suo ?myr?. Numera betecknar många av suo-namnen åkrar. (TER:230)

Sup- (su:p-) i Supklinten En, Supviken Bo. Till sb. sup el. vb supa. (LEX)

Supan/ar- (su:p-) i Supanbacken Po, Supangärdan Li, Supantåget väg Tj och Suparbådarna Iå, Supartået väg Pa. Till vb supa. (LEX)

Sur- (su:r-) i Suren kärr Fö och bl.a. Surbak vik Ec, Surberget Lt, Surhagen Jo Nä, Surkil(en) Hi Iå Lf, Surklobb Sa Vå Bö, Surkärr So Bö Pl, Sursved(en) Sa Mu, Survik(en) Ku Fö He Vö, Suräng(en) En Kn Lf. Många till adj. sur 'vattensjuk', något kanske av fi. suuri 'stor'? (LEX)

Surbrunn(en) i Fi Pa Vf En Iå Es He Bo Nä Vö Kb och i Surbrunnskällan Te Iå Nä, Surbrunnsviken En. Till sb. surbrunn (hälsobrunn). (LEX)

Surmjölks- i Surmjölksbacken Öv Or, Surmjölksberget, -potten Nä. Till sb. surmjölk. (LEX)

Sursjäls- i Sursjälsbåda, -fladan Be, Sursjälsklacken Br. Till sb. sursjäl 'död säl'. (LEX)

Sus- (su:s-) i Susholm Lf, Susmossen Öv, Susviken Lf. Oförklarade. (LEX)

Sutar- (su:tar-) i Sutaren grund Bö och Sutarholm Na, Sutarkleven Ku, Sutarkulla by Ka, Sutarnäs Na, Sutarängen Si samt gårdsn. Sutars Iö Na He, jte Sutars bergen, -åkern Iö. Till ä. sutare 'skomakare' (beb.namnen) eller fiskordet sutare 'lindare'. (LEX)

SVACKA i Svackan odl. Es He och Alsvackan mosse Es, Mårtensbacksvackan skog Je samt Svackladan Ky. Till sb. svacka 'sänka, däld'. (LEX)

-svacka Mycket sällsynta är namnen på -svacka som förekommer i Nyland och Österbotten. Mårtensbacksvackan betecknar numera en skog i Jeppo och Svackan en åker i Esbo. Namnen har alltid bestämd form. De är bildade till ordet svacka ?däld?, ?mindre sänka i marken?. Ordet är känt på alla håll, men det har inte blivit produktivt i namn på Åland och i Åboland. (TER:107)

SVAD i Svaden (sva:dn) odl. Iå Db, jte Svadåkern Sn Db, och Svadet (svade) odl. Bo, med Svadebacken, -gärdan. Till dial. svad 'sänka' (FO). Jfr SVAG, SVEGD. (LEX)

SVAG (sva:g) i ett drygt tiotal namn på eden i ÅL ÅB, som Svaget Ec Fi, Grönskärs svaget Ha, Björkholms svaget Vf, samt Svaget En Sb. Dessutom i odl.namn Svaget och Lövsvaget Te och viknamnen Svaget (svaje) Nä, Svagden (sva:gd-) Re och Svagen (svagan) Mu. Till dial. svag som vanl. haft bet. 'sänka, däld'. Jfr SVAD. (LEX)

-svag Också ett tiotal namn på -svag o.d. har närmast betecknat landhalsar. Det är t.ex. Hästskärs svaget i Eckerö, Sandskärs svaget i Geta, Björkholms svaget i Västanfjärd, Svaget i Ekenäs, kanske också Svaden för en strandäng i Ingå och viknamnen Svagden i Replot, Svaget i Närpes, Storvik svaget i Öja (uttalade -svaje). Orden svag och svad finns bara belagda i dialekterna i betydelsen 'däld, sänka', och orterna har kanske snarast namngetts såsom sänkor över land. (SKG:139)

Svalg- i Svalget odl. So Fö Pu, mosse Mu och Bötes svalget odl. Fö samt i Svalg(es)backen Pu Mu. Till sb. svalg 'strupe' resp. ngt av ortnamnen. (LEX)

Svall(-) i Svall grund Kn, Svallet beb. Br samt i Svallberg, -båda Fö, Svallhälla Sa, Svallkärr Ku. Oförklarade. (LEX)

Svals- (sva:ls-) i Svalsholmen Tk och Svalskullen, -änget Nä. Oförklarade. (LEX)

Sval(u)- (sva:l-) i Svaldavan mosse Ka, Svalvik Fö samt (svalu-) i bl.a. Svaluberget Ho Df Fb Br Po Es Bo Li, Svaluholm(en) Na Br, Svaluviken Pa Ki Vf Df Hi och (sva:lo-) i Svalogrund, -kil Hi. Till fågelordet svala. (LEX)

Sval(u)boet som namn på beb. Na He, vik Fö samt i Svalboviken Ge, Svalboörarna Hi. Till sb. svalbo. (LEX)

Svamp- i Svampholmen Fi, Svampmossen Mö, Svampåkern St. Till sb. svamp (formlikhet?). (LEX)

Svan- (sva:n-) i Svanbacken Si, Svanholm Fö, Svankärr(et) Br, Svanmossen Mö, Svanskär Sm, Svanvik En Sn Sm, Svanören/-arna Si Be. Till fågelordet svan. (LEX)

Svang- se Svång-. (LEX)

Svan(s)- i beb.namn Svan Kh Nv, Svanas Re Lf, Svanes odl. Nv, Svanis Kv, Svans Ky Mm, Gamla Svan klev Sn, Långsvan odl. Kv samt i Svanasfladan, -grunden Re, Svanis åkern Or, Svansberget Ky. Till släktn. Sva(h)n. (LEX)

Svapp(e)l- (svap(e)l-) i Svapplan grund? Ma, Svappelberget/en Be Re. Oförklarade. (LEX)

Svart- i Svarten grund Ko Nä, udde Sb Be, varp La, Ö svarten sten Ho, Storsvarten grund Ma Vö samt i ett tusental namn som de allm. förekommande Svartberget, Svartbådan, Svartgrund(et), Svartholm(en), Svartkobb(an/en), Svartkärr(et), Svartträsk(et), Svartvik(en) och t.ex. Svartbäck(en) NL ÖB, Svartharun/-häran En Fö Kö, Svartmyra Ec Jo, Svartpära(n) Ho Na Pa, Svartö(n) Na Iå Ky ÖB. Dessutom i bl.a. Svarta havet odl. Iå Re, vatten Es Bj, Svarta hunden grund Ko Pa, Svarta hästen Si. Till adj. svart. (LEX)

Svart(a)s- i beb.namn Svart Pö, Svartas Tj och Svartböle odl. Si, Svartsmara by Fi, Svartsmark omr. Bjbg, Svartså by Bo samt Svartashagen Tj, Svartesbrännan Ma, Svartesmaren Kv, Svartesåkern Iå. Till personn. Svart el. ngt beb.namn. (LEX)

Svarvar(s)- i beb.namn Svarvar Nä Pö Kh Pu, Svarvaris Re Kh, Svarvars allm. samt hundratals namn som Svarvarbacka/en Po Ka Pä Pö, Svarvarhamn Ko, Svarvarlandet Pä Kr, Svarvarsback(en) Pö Sv, Svarvars källan Ky, Svarvars udden Na och Svarvarisängen Re. Till yrkesbet. svarvare el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Sveaborg som namn på beb. Ec Ha Vå Df St, odl. Iå, halvö Nb samt i Sveaborgsgrundet Vå, Sveaborgsskatan Nb. Till ortn. Sveaborg (Hfrs). (LEX)

SVED (sve:d-/sved-/svid-) i ca 1200 namn, de flesta i NL ÖB, som de allm. förek. Långsveden, Storsveden, Lillsveden, Stensveden och t.ex. Lövsved(en) Ec Br, Björksved(en) Le Iå Ky Mö, Högsved(en) Ho Vö, Finnsveden En, Nabbsveden Nv. Dessutom i namn som Svedback(en) Sa Fi Jo Nä Tj, Svedgärdan Sa Fi Su Tj, Svedhagen Ec Ge Vå, Svedlindan Tj Pu, Svedängen Ka Py Nä Lf. Till sb. sved 'svedjeland'. Jfr SVEDJA. (LEX)

-sved ca 1200 namn. Namn på -sved är allmänna överallt utom i utskärsområden. Av orterna med namn på -sved är det tydligt att många svedjejordar återgått till skog eller kanske aldrig blivit uppodlade till åkrar. Nu betecknar namnen än skogar och skogsbackar, än åkrar, ängar och beten.

App. sved m. l. f. 'sved, svedjeland' är allmänt belagt i de finlandssvenska dialekterna (FOreg., ÖO, SO, Ahlbäck 1946: 178).

Vanligast är namnen i bestämd form på -sveden, men obestämda former förekommer jämsides på Åland, i Åboland och västra Nyland, t.ex. flera fall av Sursved (su:sve:) i Saltvik och Sund, samt Haversved (ha:värsved), äng i Köpböle, Snappertuna.

Namnen är i flertalet fall tvåledade. Typiska sammansättningar är Björksveden på Åland, i Åboland och Nyland, Finnsveden i västra Nyland och Österbotten, Linsveden i Nyland och Österbotten. Allmänna överlag är Lillsveden, Storsveden, Långsveden, Norr-, Väster-, och Östersveden samt Stensveden och Lövsveden. Namn som Lövsveden och Björksveden illustrerar det faktum att det på gammal svedjemark växte upp lövskog.

Ungefär en fjärdedel av samtliga namn är enledade, för det mesta singulara, t.ex. Sveden, åker i Kantlax, Munsala, i färre fall plurala, t.ex. Svedarna (svidana), skogsmark i Gräggnäs, Västanfjärd. (ÅÄH 215)

Sved- Sved som förled uppträder vanligtvis i form av Svedje- (svädi, svidi, svedje-). På Åland förekommer både Sved- och Svedje-, t.ex. Svedgärdan i Saltvik, Sund och Finström, men Svedjehägnen i Sund. Så är också fallet i Österbotten: Svedje- är vanligast, t.ex. Svedjeåkern i Karleby, Nedervetil, Purmo, Munsala, Pedersöre, Kvevlax, Korsholm, men också Svedåkern i Terjärv, Kvevlax, Korsholm, Närpes. (ÅÄH 217)

Sved(ars)- (svæid-) i beb.namn Svedan Nä, Sveda(r)s Mm Or samt i Svedashällorna, -kangan Or. De sistn. till yrkesbet. svedare (Karsten SB II s.174). (LEX)

Sveda(r)s/es- (sve:d-/sved-/svid-) i beb.namn Svedars Sa Fi Jo Ho, Svedas Fi Su, Svedes St Py, Svedaris Kv samt i Svedars kärret Sa, Svedesbotten Py, Svedismaren Vö. Kanske till folkbet. bildad till sb. sved. (LEX)

Svedes(-) i beb.namn Svedes Ho, Svedis Li Lt St samt i Svedesgärdan Ho, Svedismossen Te, Svedisängen St. Till sb. sved, en därtill bildad folkbet. el. ett av beb.namnen. (LEX)

SVEDJA (vanl. svid(d)ja) i ett hundratal odl.namn som Svedjan ÅL ÖB, Svedjorna Sa Kö Mu, Svedjarna Ko Vf och Sundsvedja Ec Ho, Ansvedja Df, Herrsvedja En, Björnsvedja Iå, Högsvedjorna Vö. Dessutom i flera hundra namn på Svedje- (vanl. sviddje-/svidi-) som de allm. förekommande Svedjeback(en), Svedjegärdan, Svedjehagen, Svedjeholmen, Svedjeåkern och Svedjelindan Df Tj, Svedjeskär Na, Svedjeudden ÅB, Svedjeören Ku Bö Ho. Till sb. sved(ja) 'svedjeland'. (LEX)

-svedja,-svedje Ca 120 namn. Namn på -svedja kan uppträda parallellt med namn på -sved över hela området, men förekommer i större antal bara i västra Nyland. På Åland (20 Rågsvedja, rå:gsvidja, åker i Godby, Finström, Svedjorna, sviddjåna, åker i Österbygge, Kökar), i Åboland (20 Bönsvedjan, bö:nsvidjan, åker i Kirjais, Nagu, Svedjan, svidjån, hage i Labbnäs, Dragsfjärd), i Nyland (62 Dörasvedja, dörasvidja, åker i Konungsböle, Snappertuna, Långsvedja, långsvidja, odling i Backa, Sjundeå, Storsvedja, sto:rsvidjå, odling i Andersböle, Borgå), i Österbotten (17 Svedjan, svidjon, åker i Pjelax, Närpes, Högsvedjorna, hö:gsvidjorna, skog i Bertby, Vörå, Svedjan, svidjon, åker i Vexala, Munsala). Fsv. svidhia f. betydde, liksom svidh, 'svedja, svedjeland' (Sdw och suppl.).

I Eckerö och Finström på Åland förekommer uttalsformer på "svia", t.ex. Sonnsvedja (sånnsvi:a), bete i Överby, Eckerö, Värvsvedja (kvärsvi:a), skog i Tjudö, Finström. (ÅÄH 218)

Sved(je)landet i ett hundratal åländska Svedlandet (vanl. svællan(d)e) och ett tiotal Svedjelandet (svide-) Ho Iå Sj St Sb Kr. Till sb. sved(je)land. (LEX)

-svedjeland Svedjelandet är en ägobeteckning som förekommer i ett 15-tal namn, dvs. 2 i Åboland, 10 i Nyland och 3 i Österbotten, t.ex. Svedjelandet (svidila:ndi), äga i Tessjö, Strömfors, Svedjelandet (svidilande), skog i Påras, Kronoby.

App. svedjeland 'jordområde där man svedjat och sått i askan, sved' är allmänt belagt i Åboland och Nyland (FOreg.). (ÅÄH 222)

-svedland Svedlandet (svellande, sve:lanne) är en åländsk företeelse. Beläggen för Svedlandet är omkring 115. Namnen, som i de flesta fall är enledade, förekommer över hela fasta Åland, samt på Vårdö och Kökar.

Någon betydelseskillnad mellan sved och svedland förefaller inte att finnas (FOreg.). Det är möjligt att svedland primärt syftat på ett uppodlat svedjat område till åtskillnad från den enbart obearbetade brända sveden, men något direkt belägg för det ger inte materialet.

Svedland ingår i namnformer i äldre urkunder, t.ex. 1556 Basteöö suidhland, äga under Grelsby gård, Finström (G. Hausen 1927: 37). (ÅÄH 222)

SVEGD (svæigd) i några namn som Svegden odl. Ki Vf och Bäckdals svegden skog Vf, Hamnsvegdarna skog Te, Ömoss svegden Nä samt Svegbacken Vf. Till ett sb. svegd 'sänka' el.d. Jfr SVAG. (LEX)

-svegd Svegd ingår endast i fem namn. De finns främst i Kimito och Västanfjärd. Hamnsvegdarna förekommer i Tenala. Namnen betecknar skogar med undantag av Svegden i Kimito, som nuförtiden åsyftar en åker. De är bildade till ordet svegd ?sänka i terrängen?. Namnen har alla bestämd form. (TER:107)

Sveins(as)- (svæins-) i beb.namn Sveins Kr, Sveinsas Öj samt i bl.a. Sveinsbacken, -holmen, -klubben Kr, Sveinsflagan Öj, Svei(n)shagen Ee och Sveinsasgjutan Kb, Sveinsas lindan Öj. Till en diftongerad form av mansn. Sven resp. ngt av beb.namnen. (LEX)

Sven(e)- (sve:n-) i Svenholmarna Ku, Sveneholm Hi. Oförklarade. (LEX)

Sven(nas/es/os)- (svænn) i beb.namn Svens allm., Svennas Es Pä Mö Lt Sb Pu, Svennes Iå, Svennos Bj Re, Svensas Nä samt i ett hundratal namn av typerna Svenbacka Le Ky, Svenbäcken Mö, Svenskär Ho, Svenviken Db, Svensböle by Su, Svensgrund(et) Hi Ma, Svensklint Bo, Svensören Ho Na Mu, Svennas bäcken Lt, Svennas grundet Öj, Svennes ören Ho, Svensisgärdan Ki. De flesta till mansn. Sven resp. ngt beb.namn. (LEX)

Svensk- i bl.a. Svenskbro Si, Svenskby Te Iå St, Svenskhagen Vf, Svenskknobban skär Kö, Svenskören Öj. Till sb. svensk. (LEX)

Svenskar- i Svenskarhamnen Ku, Svenskarören Bö Öj. Till sb. svenskare 'rikssvensk, Sverigebo'. (LEX)

Svenskas/es/is- i beb.namn Svenskas Kn Kr, Svenskens Ha, Svenskis Df samt i bl.a. Svenskasören Öj, Svenskisgrundet Vf, -viken Pä. Till personbet. bildad till sb. svensk el. ngt beb.namn. (LEX)

Svep- (svip-) i Svipun grund Pä, Svipudiket Lt, Svipupotten Pä, Svipustenen, Svipuviken Sj Si. Till sb. (ugns)svepa 'ugnskvast'? (LEX)

Svepladan (svæiplædun) lada Ki Lt St. Till sb. sveplada 'foderlada vid fähuset'. (LEX)

Sverige (sværje) som namn på skärgård Gus, halvö Kr samt i Lillsverige odl. Nä och Sverigesberget Kb. Till ortn. Sverige. (LEX)

Svett- i Svetthagen (svett-) Sv, Svettasängen (svæittas-) St, Svettasnabbe Le, kanske Svet(t)ören (svet-) Vö. Möjl. till svett(as). (LEX)

Svettan i Svetton strand Pä (svæitton), skär Nä (svætton). Om namnet i Pä, se Granlund SNF 44 s.410. (LEX)

Svevar- (svæivar-) i beb.namn Svevaris Pö Sv, Svevars Ma samt i Svevaris viken Sv. Till ngn yrkesbet.? (Jfr Karsten SB II s.69). (LEX)

Svi- (svi:) i de åländska namnen Svibacka Ge Jo, Sviberg Ku, Sviby Jo, Sviskär Sa, Sviö Fö. Till folkbet. svear. (LEX)

Svick- i Svickan odl. Pa, remmare Lovisa samt i Svickskata Hi. Till sb. svicka (i tunna)? (LEX)

Svin- (svi:n-) i Svinet sten Pä samt i flera hundra namn som de allm. förek. Svinbergen, Svindal(en), Svingrund(et), Svingärdan, Svinhagen, Svinkärr(et), Svinvik(en) och Svinholm(en) Iö Sn Ky He Kn Kh Pu, Svinskär(et) Kö Ko Na Pa, Svintorget Ku Åbo Py Pe, Svinö(n) Su Lu Ho Na Pa Bo. Till sb. svin för ant. tamsvin (gärdor, hagar) eller "skogssvin" = grävling (t.ex. kärr). (LEX)

Svinbyssjan som namn på sankmark Sj Ky samt i Svinbyssjeberget Ky. Till sb. byssja 'svinets liggplats'. (LEX)

Svinhus- i Svinhusdal So, Svinhusrutan Iå, Svinhustegen Sa. Till sb. svinhus 'hus för svin'. (LEX)

Svinhårs- i Svinhårsbacken Kr Kb Mu, Svinhårslandet Tj Nb, Svinhårslindorna Mu. Till växtordet svinhår 'Nardus stricta'. (LEX)

Svinly- i Svinlyan klyfta Df Te, Svinlyberget Po. Till sb. svinlya 'grävlingsgryt'. (LEX)

Svinryggen som namn på grund el. berg i tiotals fall på olika håll. (LEX)

Svinsti- i Svinstian varp Db samt i Svinstikärret He, Svinstiviken Es. Till sb. svinstia. (LEX)

Svinvallen som namn på byallmänningen i talrika byar i ÅL ÅB NL Lf Kh Je. Till sb. svinvall. (LEX)

-svinvall 75 namn. Svinvallen är tämligen allmänt belagt i namn på nutida odlingar, beten, skogsområden o.dyl. på Åland (22 Svinvallen, svi:nvalln, skogsbete i Högbollstad, Sund), i Åboland (27 Svinvallarna, svi:nvallana, hage i Sommarö, Nagu) och Nyland (22 Svinvallen, svi:nvalln, område i Kjulböle, Snappertuna) samt sporadiskt i Österbotten (4 Svinvallen, svi:nvallin, område i Uttermossa, Lappfjärd).

App. svinvall 'betesmark för svin' avsåg, såsom fsv. svinavalder, en allmänning, vanligen en del av bygatan, där byns samtliga svin gick på bete. Som företeelse i byarna försvann "svinvallen" ofta i samband med storskiftets genomförande (se Lindqvist 1926:334, med hänv. till Dalin 1853). (ÅÄH 259)

Svång- (svang-) i Svången odl. Pä Li, vik Be samt i Svångberget, -skogen Pä, jfr Svanglaren grund Hangö. Oförklarade. (LEX)

Sväl- (svæ:l-) i Svälberg, -bo Bö, Svälskatan Mm, Svälskäret Ho och Svälö Kö Ho (off. Sördö). Trol. till ett växtord -svärd (Zilliacus SNF 55 s.264). Jfr Svärd(s)-. (LEX)

Svält- (svælt-) i odl.namn Svältan Nä, Svält ihjäl Df samt i tiotals namn som Svältbacka NL, Svältbådan Sv Be, Svälthagen Es Bo Pu Tj Kb, Svältgrund Kh Re, Svältkärret Sj, Svält(e)skär Kö Ho, Svältören Fö Bö Be Re Mm Or, samt bl.a. Svältesbådan Mm, Svälteskleven Ge Sa Sn, Svälteskur(r)an Fö Kö Bö Iö Ho och Svältanudden Br. Till sb. svält el. vb svälta syftande på magert bete el.d. (LEX)

Svälting- (svælt-) i Svältingen holme Kv, Al-Svältingen grund Kh samt i Svältingsgärdan Df, Svältingshagen Pä, Svältingskuran Kö, Svältingspäran Ho. Till sb. svälting 'svulten varelse' (FO), jfr Svält-, el. växtord s(v)älting? (LEX)

Sväng- (svæng-) i vägkröksnamn Brudsvängen Iå, Sundessvängen Sj, Permo svängen J:stad samt Svängtegs- He, Svänga(r?)gärdan Nä. Till sväng(a). (LEX)

Svärd(as/es/s)- (svæ:rd-) i beb.namn Svärd Vö, Svärdas Na, Svärdens Sj, Svärdes Lt, Svärds Bo samt i bl.a. Svärdasbacken, -åkern Na, Svärdasvarpet Pa och Svärdsbacken Vö, Svärdsskog, -åkern Br Bo. Till släktn. Svärd el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Svär(d)s- (svæ:r(d)-) i Svär(d)sgrund Sa, Svärdsholmarna, -sundet En, Svärsnäs, -åker Ku, Svärsviken Bö, Svärsäng So, Svälsö Vb och kanske Svärsholmen backe Kh. Till ett växtord?, jfr Sväl-. (LEX)

Svärt(es)- (svært-) i Svärtan källa Su Na Ki, odl. Pa Pä, holme Pl samt i flera tiotal namn på Svärt- som Svärtholmen Hi Or, Svärtkällan Na Ki NL Mu, Svärtskär(et) Kö Ko Na Hi Re, ett hundratal namn på Svärtes- som Svärtesberget Ku Na Pa, Svärtesbådan Kh Kv Vö, Svärtesgrund(et) Bö Hi, Svärtesmossen Ku Br, Svärtesviken Br En, Svärtesören/-arna En Kh Kv och några Svärtesbådan Be, Svärtesfladan Kö, Svärtsäng So. Till svärt- syftande på mörkt, järnhaltigt vatten (källor, kärr; jfr Huldén SNF 40-41 s.60), på svart färg (berg o.d.)? eller till fågelordet svärta (skär, grund, vikar). (LEX)

Sy(d)- (sy:(d)-) i Sygärdan Jo, Symossen Pö, Syängen Mö samt i enstaka fall som Sydback Nä, sjökortsnamnen Sydbrotten Ec, Sydkläppen Ko, Sydudden Br, Sydåkern St och Sydö(n) Sm, varp Vf. De sistn. till lånordet syd 'söder'. (LEX)

Sydost- i bl.a. Sydostbrotten Ec, Sydostbukten En, Sydostkobbarna Ky, Sydostudden Ko Vf En Sn, Sydostviken Vf En Sn. Till sydost (väderstreck). (LEX)

Sydpricken i div. namn på remmare samt i Sydpricksgrynnan Sn. Till sydprick 'sydremmare'. (LEX)

Sydväst- i bl.a. Sydvästklovet En, Sydvästudden En Sn. Till sydväst (väderstreck). (LEX)

Syll- i Syllsand Pä, Syllskär Sa Hi och Syllöda by Sa. Av växl. ursprung. (LEX)

Sylt- (sylt-) i Syltback Pa, Syltkläppen Ko, Syltnäs- Iå, Syltslätten St, Syltäng Jo samt i Sylto(n) vik Fö, jte Syltböte Fö. Oförklarade. (LEX)

Synd(ar)- (synn-) i ?Syndalen strand Sa, omr. En, Syndholmen Fi Ku, Syndträsk skog Ec, Syndören Sa samt i Syndaren vik Sa, Syndarklint, Syndaskär Ko. De åländska enl. uppg. till vb synda 'låta hästar simma' (FO). Ngt kanske liksom Syndakujan odl. Vö, Syndapaddan dansbana Mu, Syndafloden kärr Fö till vb synda 'göra synd'. (LEX)

Synde(r)s(t)- (vanl. synnd-) i ett hundratal namn som Synde(r)sbåda(n) Fö Kö Bj, Syndergrund Bj Re, Synders(t)holm(en) Lu Fö Na Hi Iå, Synde(r)snäs Ge Fö Ku Ho, Syndeskär Jo Fö, Synderstö(n) Ku Vf, Synde(r)sören Kö Bö Iå, samt Synnerstgrund Nä, Synnernäs- Sn, Synnersvik Iå, Synnerskäret Sb Be Vö, Synnerstängarna Kn, Synnerstören Or Be. Till superl. synnerst(a) 'sydligaste'. Jfr Sinde(r)s-. (LEX)

Syning(s)- (sy:n-) i Syningkärret Tj, Syning(s)landet odl. Nb Pe Je Te, Syning(s)udden Br Te, Syningsträsket Kb, kanske också Synisberget Sv. Oförklarade. Jfr Sytning(s)-. (LEX)

Syr- (sy:r-) i Lill-, Storsyren äng Bö samt Syrholmen Lf, Syrmossen Pö samt Syronkyttan Nb Pu, Syronlindorna. Kanske till växtord syra (Rumex) (Huldén SNF 40-41 s.72). (LEX)

Syskon- (syssk-) i Syskonen grund Br Ky samt i Syskongrunden Ky, Syskonkleven Sj, Syskonmossen Br, Syskonstenarna Kb, Syskonåker(n) Fö Ko. Till sb. syskon (om ägare el. parvisa orter). (LEX)

Syster- (sysst-) i Systrarna grund Bö Br Ky samt i Systerbacka torp Te, Systerbådan Pl. Till sb. syster (om ägare el. parvisa orter). (LEX)

Sytning(s)- (sy:t-) i Sytningen varp Df samt i bl.a. Sytningsbetan odl. Kb, Sytning(s)gärdan Su Pa Ki Mm Tj, Sytningsjorden Ki, Sytningslandet Nä Mu, Sytningsvillan Sn Iå Sj, Sytningsängen Hi Sj. (LEX)

Såd- (så:d-) i Sådbacka odl. Te, Sådö Db. Oförklarade. (LEX)

-såd (sode) i Sådet odl. Sn, Abborrsådet sjö Po. Till dial. såd 'soppa' (FO). (LEX)

Så(de)r- i Såders (så:dærs) gård Hi, samt i tiotals österbottniska namn på Sår- (så:r-) som Såras gård Nä, Sårbacken Tk, Sårhagen Öv, Sårgrynnan, -liden Kn, Sårmossen Nä, Sårstu Nä Kn, Sårön Öj. Till adv./adj. såder 'söder' (FO). Jfr Nörr-. (LEX)

Såderi- (så:ri-) i tiotals österbottniska namn som Såriback Pö, Såribyn Pl, Sårifjärden Kn, Såriskogen Kn Pö. Till dial. såderi adv. (komp?) 'i södra(re) delen av'. (LEX)

Sådermed- i Sårmedlandet (så:r-) skog Kn. Till dial. sådermed 'söderom'.(LEX)

Såderpå- (så:rpo-) i Sårpåfjärden Kn, Sårpåskogen Kh, Sår på ön Kn. Till dial. såderpå 'på södra sidan av'. (LEX)

Såg- (så:g-) i Sågen f.d. sågverk Na Ki NL Or Tj, Ryss-sågen Br samt i namn som Sågbacken Pa Ki NL ÖB, Sågbäcken NL Or, Sågfors(en) Po He Si Tj, Sågudden Na Df Sn Sj St Nä, Sågviken Lu Na Ki Sj. Till sb. såg 'sågverk'. (LEX)

-såg (-så:g) i odl.namn Kallsåget, Mjälsåget Fi. Till sb. såg 'källdrag'. (LEX)

Sågar(s)- (så:gar(s)-) i beb.namn Sågars ÅL NL Or samt i Sågargrynnorna Kn, Sågaråkern Te Po och Sågarsbacken Su. Till yrkesbet. sågare el. ngt beb.namn. (LEX)

Sågbock(s)- i Sågbockarna skog Ee samt bl.a. Sågbocksberget Vå Na Te Sn, Sågbocksgrynnan Iö. Till sb. sågbock. (LEX)

Sågkvarn(s)- i Sågkvarnen Ha Si, Sågkvarnsbacken Sa Su Sb Kr Nv, Sågkvarnsberget Su Sb, Sågkvarnsträsket Ge Lf. Till sb. sågkvarn. (LEX)

-sår i lånade fi. holmnamn, se -saari. (LEX)

Sår- se Så(de)r-. (LEX)

Såra- se Sora-. (LEX)

Såt(an/on)- i Pattung såten grund Ku, Såtorna fiskepl. Vå och Såtklev Ko, Såtknuv, -vik Kö samt i Såtanet grund Kö, med Såtankläppen, -kobben Kö och Såton skär Na, Såtonkobbarna Ko, Såtonskär Kö Ko. Oförklarade. (LEX)

Säbb- i Säbbholmen Hi. Se även Sebb-. (LEX)

Säck- (sæck-) i Säcken udde Ho, grund Hi samt ett drygt tiotal namn som Säckhopen odl. Fö, Säckklobb Vå, Säckskär(et) Fö Sv, Säckviken Fi Fb, Säckö omr. Fö och Säckesvärva Kö. Dessutom i namn som Byxsäcken vik Ko Na, Djäkensäckarna grund Na Hi, Saltsäcken/-arna grund En Sn. Till sb. säck, ofta syftande på formlikhet. (LEX)

Säd(es)- (sæ:d-) i Sädhäll Bo och Sädesglo (?) Ku, Sädesklev Iö, Sädesudden samt (se:s-) Sädesbrännan St och (sædis-) Sädesgärdan Kh. Till sb. säd. (LEX)

Säk(e)s- (sæ:k-) i Säkesbacken Je, Säksholmen Nv. Oförklarade. (LEX)

Säl- (sæ:l-) i bl.a. Sälbådan/-arna Br Ky Es, Sälholmen Fi Hi Fb, Sälhäll(et) Ky Si, Sälviken Iå Vö, Sälö Vå Na. Till djurordet säl. Se även det mera genuina Själ(a/i)-. (LEX)

Sälg- (ofta sölj-/sölv-) i Sälgen grund Sv, Storsälgen träd Sn Öj samt i ett hundratal namn som Sälgbäcken Iå, Sälgholmen Na He, Sälgmossen Te En, Sälgnäs Ho, Sälgskär So Fö Na, Sälgvik(en) Kö Iå St, Sälgören Bö Iö samt bl.a. Sälgebacka He, Sälgesgärdan Pä, Sälgesören Bö och Söljeholmen Df. Till trädordet sälg, dial. sälgja. (LEX)

Säll- (sæll-) i Sällholm Iö, Sällbacka bydel Po, Sällkläppen Fö, Sällvik by Po, gård Ka samt Sällören Kv. Flera förklaringsmöjl. Jfr Sell-, Sälg-. (LEX)

Sält- (sælt-) i Sältan odl. Ki och Sältlindorna, -maren Or, Sältängen Ki Ky Si St, Sältö Sm samt i Sälto(g)rapan odl. Mu. Till sb. sälta 'saltighet' resp. sältog adj. Jfr Sälting-. (LEX)

Sälting(s)- (sælting-) i Sältingen odl. Ha Sa Jo Fb Iå Nv, hage Fi Ki Kb, Storsältingen teg Bö samt i ett hundratal namn som Sältingsbäcken Kö Iå, Sältingsgrund(et) Fi Vå Bö Hi En Db, Sältingshagen Jo Na Iå Ky Pä Kh Kb, Sältingsmaren Fö Na Bo Pä, Sältingspära(n) Ko Na, Sälting(s)skär Fö, Sältingsviken En Sn Iå Kn Re Mm Kb, Sältingsängen Fö En Iå, troligen också i Sälteskär Iå och Sältesgrundet En Öj, Sälteshagen Kh, Sältesängen Ky. Till växtordet sälting. (LEX)

Säm(i)sk- (sæm(i)s(k)-) i Säm(i)skörarna Pä och kanske Sämsören (söms-) En. Till sb. säm(i)sk 'sämskskinn'? (LEX)

Säng- (sæng-) i Sängen berg Fö, Sängarna vik Br och Sängberg Iå, Sängholm Fö, Sängkleven Ko, Sängkärr Po, Sängskär So, Sängstenen Je, Sängören Na En. Till sb säng (formlikhet?), i ngt fall kanske av Sänk-. (LEX)

SÄNKA 1 (sænk-/sæntj-) i ett hundratal namn på sänkor/sankmarker/odlingar som Sänkan sänka Sn He Nä, sankmark Sn He Ee, odl. Pa Ki NL ÖB, Sänkorna tillandning Pa Sn och t.ex. Bäcksänkan Iå, Bodalssänkan odl. Bo samt i ett hundratal namn som Sänkbäcken Po Es, Sänkhagen Sn Ki Ee, Sänkkärr(et) Le So Bö Ko Na Ki Po Sb Vö, Sänkmossen Na Br, Sänkängen Na Ki En Sn Ka Iå och bl.a. Sänkadövlan Vf. Till sb. sänka/sänke el. adj. sänk 'sank'? (LEX)

-sänka Beteckningen sänka ingår i omkring 50 namn i Åboland, Nyland och Österbotten. Namnen betecknar numera både sankmarker och åkrar. Namnen är bildade till ordet sänka ?sankt ställe, sank mark?, ?däld?. Formen är alltid bestämd med uttalet -senkon, i Åboland ibland -sentjon. Namnen anger i främsta hand läge, storlek och växtlighet. Linsänkan i Mörskom och Strömfors återger ordet linsänka ?avstängd plats i vattnet, där linet är nedsänkt till rötning?. (TER:161)

SÄNK(A) 2 i grundnamn Sänken Ko, Sänkan Ko, Sänkorna (sæntjona) Ho (3 st.) och Vattusänkan Mm samt i Sänkgrund Ho. Till sb. sänk(a) för 'undervattensgrund'. Jfr SANK(A). (LEX)

-sänka Beteckningen -sänka är tydligen den åboländska motsvarigheten till -sank(a). Den ingår i grundnamnen Sänkan i Korpo Houtsala och Sänkorna på tre håll i Houtskär (från 1815 finns en skrivform Samkorne) samt Sänken i Korpo Åvensor. Uppgifter om motsvarande dialektord saknas. (SKG:96)

SÄNKE (sænk-/sæntj-) i Sänket odl Fö, kärr Ho Hi och Källsänket odl. Su samt i Sänkemossen Kö En, Sänkesberget Te, Sänkesgärdan Br. Till sb. sänke 'sankmark' (FO). Dessutom i namn som Hampsänket Sa Ki Vf Te, Linsänket Df En Sn, till sänke 'sänkningsplats'. (LEX)

-sänke Namnen på -sänke uppträder ett tjugotal gånger, främst i östra Åboland och västra Nyland. Exempel är Sänket i Hitis, Houtskär, Tränusänket i Degerby. I namnen ingår ordet sänke ?sank mark? med uttalet -sentji, -senkki som är känt i Sottunga, Hitis, Kimito, Bromarv och Tenala. Betydelsen ?ställe i ett träsk, där man rötade lin och hampa? är belagd i västra Nyland. Namnen har alltid bestämd form. (TER:162)

Särk- (særk-) i Särkgrund Ho, Särkkilen Pa Hi Sn Db, Särkvarpet Bo, Särkören Bö Es. Till sb. särk (formlikhet) eller i likhet med Särkiträsket Kv till lånat fi. namn bildat till fi. särki 'mört' el. särkkä 'rev'. (LEX)

-säte (-sæ:tæ) bara i några sms. namn som Alsätet, Fögelsätet berg Ho samt bl.a. odl.namn Brudsätet Bo, Högsätet Fö Bö. De förstn. till sb. säte 'sittplats'. (LEX)

-säter 5 namn. I ortnamnslitteraturen har upprepade gånger påpekats att namn på säter saknas i Finland (se s. 20 not 4).

Det är helt riktigt att bebyggelsenamn på -säter inte kan påvisas i Finland. Däremot har ägonamn på -säter påträffats. Det är Säter, ängsmark i Kalax, Närpes, Finnsätret, odling i Norrnäs, Närpes, Finnsätret, odling i Sundom, Solv, *Finnsäter i Vörå, Finnsätret eller Finnsätren i Replots skärgård. De uppräknade namnen ansluter sig till namn på -sätret och -sätran i Sverige.

Namnformen på -sätra bedöms som en yngre form; den uppträder först på 1600-talet i källorna, och har förmodats bero bl.a. på att andra feminina ägonamn stått som mönster (Hedblom 1945: 168-173).

Särskilt intressant i de österbottniska namnen på -säter är förleden Finn- som ingår i de flesta av beläggen. Det kan naturligtvis i något fall vara ett tillhörighetsangivande ortnamn (i Närpes byn Finnby, hemmanet Finne i Norrnäs, se Karsten 1923:25, 34), men sannolikt anger förleden på Finn- att ängarna Finnsätret och Finnsätran varit nyttjomark för finnar (jfr Zilliacus 1989: 239). Gemensamt för namnen på -säter är också att de alla betecknar områden vid stränder. (ÅÄH 263)

SÄTERI (sætærí:) i några namn som Dönsby säteri Po, Ånäs säteri Bo samt i bl.a. Säterisbacken, -åkern (sættris-) Ki. Till sb. säteri (herrgård). (LEX)

-sättning (sæt(t)ning) i Sättningen grund Nä och bl.a. fiskeplatsnamnen Hemsättningen och Fåfängskärs sättningen Kö. Till sb. sättning 'fiskeplats' (FO). (LEX)

Säv- (sæ:(v)-) i tiotals namn som Sävgrundet Sa Na, Sävholm Ko, Sävkläppen Fö Kö, Sävkärr(et) Ge Fi Su Vb, Sävträsket Li Kv Ee, eller som Säva- (sæva-) i Sävagrundet Na, Sävasund Es eller Sävi- (sævi-) i Sävifjärden Kr, Säviholm(en) Kv Mu, Säveskär Ho, Sävjevekan Ku. Till växtordet säv. (LEX)

Söd- (sö:(d)-) i några tiotal namn som Söhagen Sn, Södholm So Kö, Sömossa Sn, Söskär Na, Södö Iå, eller (söjd-) i Södholm Ku Bö Iö, Södåkern Te, Södö Iö Ho. Till ä. söd för 'får; ungnöt'. Jfr Söj-. (LEX)

Söder-/Södra (sö:dær-/söddra-/södær-/sydær-) i omkring 5000 namn i alla delar av området som de allm. förekommande Söderbacken, Söderfjärd(en), Söderfladan, Södergård(s), Södersundet, Söderåkern och Södergrann(as) Ko Na Nä, Söderhägnan ÅL, Söderkulla ÅB NL, i sFL Söderby(n), Söderudden, Söderviken, Söderängen. Dessutom i hundratals sekundära bildningar som Södra Alterskär Pä, Södra Bamböle Fi, Södra Medelbådan Be, Södra Äggören Bö. Till adj./adv. söder, södra. Jfr Så(de)r-. (LEX)

Söderi- i namn som Söder i byn Lu Pö, Söder i fjärden Fi, Söder i Korssundet Hi. Till adv./prep. söderi 'i södra delen av'. Jfr Såderi. (LEX)

Södermed(-) i t.ex. Södermed äng Ho, Södermed land vik Hi. Till prep. södermed 'längs södra kanten av'. Jfr Sådermed-. (LEX)

Söderpå(-) i bl.a. Söderpå skog Na, strand Ki, Söderpå holmen varp Pa och Söderuppå Skarkaln varp Bo. Jfr Såderpå. (LEX)

Söderunder som ängsnamn i Fö Bö. (LEX)

Södran- (söd(d)ran) i Södrankärret, -liden Kn och Södran Rackeludden Kn. Till komp. södran 'sydligare'. (LEX)

Södrast- (södr-) i Södrastbådan Kh Kv, Södrastskiftet La. Till superl. södraste 'sydligaste'. (LEX)

Söj- i Söjnäs Bö, Söjskär Ku. Se Söd-. (LEX)

Sölj- se Sälg-. (LEX)

Sölv- i Sölvgärdan Vf, Sölvskär En. Jfr Sälg-. (LEX)

Sömn(s)- (söm(n/s)-) i Sömnhagen Vö, Sömnstenen Pu och i Sömngärdan Jo, Sömnskleven Le, Sömnsören samt Sömnohagen Vö, Sömnonabben Pe. Till sb. sömn el. adj. sömnog, på grund av ngn händelse. (LEX)

Sömn(s)lösan som namn på holme Sa, grund Ku, berg Bö. Till sb. sömn(s)lösa 'sömnlöshet', av ngn anledn. (LEX)

Söndags- i ett tiotal namn som Söndagsberget grund Nä, Söndagsgärdan Mu, Söndagsvägen Ma, Söndagsören Bj. Till sb. söndag av olika anledn. (LEX)

Sönder- i Sönderskurna grund Bö, Sönderskurenkläpparna Kö. (LEX)

Sönnerst- i Sönnerstskäret, -ören Be. Till superl. synnersta av södra. (LEX)

Sör- (sö:r-) i Sörgårds beb. So Kö, Sörnabba Ku, Sörstu beb. Kö. Till en form av söder. (LEX)

Söt- (sö:t-) i bl.a. Sötbacken Kr, Sötdövlan Df, Sötkärr Pa, Sötrödslan Es, Sötsvedja Te, Sötviken Iö. Till adj. söt?, eller sb. söd, jfr Söd-. (LEX)