Pia Kuusela-Opas och Mikael Reuter:

Återvinningsord

Språkbruk 2/1990

Tidskriften Terminfo, som ges ut av Centralen för Teknisk Terminologi, publicerade i sitt sista nummer för 1989 en miniordlista över termer som hänför sig till det aktuella området återvinning. Ordlistan innehöll termer på flera språk och definitioner på finska, och visade samtidigt på begreppens inbördes förhållanden och begreppssystemets struktur. Framställningen här bygger i huvudsak på presentationen i Terminfo, men i fråga om vissa svenska termer siljer sig vår lista från Terminfos på grund av nya uppgifter som vi har fått från Tekniska nomenklaturcentralen. Vi har också lagt till några termer som inte tas upp i Terminfos lista. Ordlistan har granskats av Tekniska nomenklaturcentralen.

Pia Kuusela-Opas är chefredakör för Terminfo.

Innehåll

Återvinning och återanvändning

I takt med att miljöproblemen blir allt mer brännande, samtidigt som många ändliga råvaror hotar att ta slut, har frågan om återvinning fått ökad aktualitet. Den klassiska återvinningen av returpapper och returflaskor har fått sällskap av många nya former, och nu diskuteras bl.a. återvinning av plast.

Så småningom har också terminologin inom återvinningsområdet börjat stabilisera sig så mycket att man kan komma med klara rekommendationer. Det gäller inte minst själva ordet återvinning (fi. kierrätys, eng. recovery), som av någon anledning fortfarande tycks vara satt på undantag i Finland.

Återvinning är självfallet inte något nytt fenomen. I det gamla bondesamhället gavs potatisskalen och andra matrester åt grisen, och djurens spillning användes som gödsel på åkrarna. På dassen låg tidningar framme för återanvändning. Tyget från gamla kläder togs till vara, vändes och användes för att sy nya kläder, och när det var för slitet togs det i bruk som trasor.

I princip kan återvinningen delas in i dels återanvändning (i mer eller mindre oförändrad form; fi. uudelleenkäyttö eller toistokäyttö, eng. reuse), dels materialåtervinning (uusiokäyttö, recycling) och energiutvinning (energiakäyttö). En särskild form av återvinning är också kompostering (kompostointi), som på sätt och vis innehåller element av både materialåtervinning och energiutvinning.

Ett typiskt exempel på återanvändning är att returflaskor tas till vara, diskas och fylls på igen – antingen av bryggeriet/fabriken eller av konsumenten själv. Också t.ex. loppmarknader och olika slag av bytesverksamhet leder till återanvändning.

Materialåtervinning innebär i sin tur att avfall eller produkter som tagits ur bruk används som råmaterial eller returråvara (uusioraaka-aine) vid tillverkning av nytt material eller nya produkter. Vanligen är det då fråga om en mer eller mindre fabriksmässig produktion, som när returpapper (keräyspaperi) används som råvara vid tillverkning av nytt papper, eller när gamla glasburkar och flaskor smälts ned och används för tillverkning av nytt glas.

Ibland är det inte så lätt att dra gränser mellan vad som kan betraktas som återanvändning och vad som bör ses som materialåtervinning. När man använder tidningar som omslagspapper och gamla undertröjor som trasor är det uppenbarligen fortfarande fråga om återanvändning, medan det sannolikt kan betraktas som materialåtervinning när man klipper tyg i remsor och väver mattor av det. Men en sådan hårfin gränsdragning är knappast relevant i praktiken. Tvekar man är det bättre att använda den övergripande termen återvinning.

Däremot är det klart missvisande och oriktigt att använda återanvändning när det som avses otvetydigt är materialåtervinning. När Telebladet skriver om "återanvändning av gamla kataloger" får man i första hand för sig att det är fråga om att ta de gamla katalogerna till jobbet eller till landet för att använda dem ett år till. Och när det sägs att det samlas ca 3 000 ton "återanvändbart papper" undrar man hur detta papper skall användas. Det som det är fråga om är ju att det samlas 3 000 ton returpapper som kan återvinnas.

Energiutvinning är i första hand förbränning. Inte bara träavfall och papper kan brännas för att ge tillskott av energi, utan också t.ex. vanligt hushållsavfall. Också när det gäller att återvinna plast anses förbränning (med rening av rökgaserna) vara ett av huvudalternativen med tanke på det stora energiinnehållet i plast.

Det svåröversatta uusio-

På finska introducerades redan på 1970-talet termen uusiopaperi för "miljövänligt" papper gjort av en massa med returpapper som råmaterial (uusiomassa). Termen slog snabbt igenom som en populär beteckning på ett populärt fenomen, och återfinns numera bl.a. på kuvertflikar och Alkopåsar. Förleden uusio- har också spritt sig som beteckning för material eller produkter tillverkade av återvunnet material (uusiomateriaali, uusiotuotteet).

För uusiopaperi och uusiomassa har man i Finland försökt introducera de svenska termerna återvinningspapper och återvinningsmassa. Termen återvinningspapper rekommenderades också av Tekniska nomenklaturcentralen i en artikel i TNC-aktuellt 3/1988. Problemet är bara att termen inte har visat sig slå igenom. I Sverige talar branschfolket om returfiberbaserat papper, medan vanliga människor mest använder det något diffusa uttrycket miljövänligt papper.

I Finland används ofta returpapper felaktigt i den här betydelsen. Men returpapper (keräyspaperi) är något annat: det är sådant papper som samlas in för att användas som råmaterial för tillverkning av pappersmassa. Texten "Tillverkat av inhemskt returpapper" som man ibland ser på de gråbruna kuverten (om de alls har svensk text) är alltså missvisande: kuvertet tillverkas inte av returpapper utan av ett papper som i sin tur har tillverkats av returpapper. Minst lika illa är det förstås när det uppges att kuverten har tillverkats av "100 % inhemskt återanvänt papper". Man får för sig att kuverten vikts ihop av gammalt tidningspapper (eller kanske lösrivna blad ur gamla kataloger).

I samråd med Tekniska nomenklaturcentralen och experter från branschen har Svenska språkbyrån och Centralen för Teknisk Terminologi nu beslutat rekommendera returfibermassa för uusiomassa och returfiberpapper för uusiopaperi. Rekommendationen bygger på att returfiber (uusiokuitu) redan är en etablerad term inom pappersindustrin för fibermaterial som tidigare ingått i någon pappers- eller papprodukt (motsatsen är nyfiber, fi. ensiökuitu). Termen returfibermassa förekommer för övrigt redan i en finländsk standard från 1975. – Naturligtvis kan man i allmänspråket också mera oprecist tala om miljövänligt papper, men då skall man vara klar över att detta även kan avse andra slag av papper, t.ex. oblekt klorfritt papper.

I och med att man stannat för denna lösning för papprets vidkommande måste andra lösningar tillgripas när det gäller översättning av uusio- i andra sammanhang. I den mån det nödvändigtvis behövs termer för dessa begrepp rekommenderar vi för uusiomateriaali återvunnet material (med andra ord resultatet av materialåtervinning) och för uusiotuote återvinningsprodukt (det är ju inte i detta fall fråga om en återvunnen produkt, vilket närmast skulle uppfattas som detsamma som återbruksprodukt, utan om en produkt som är ett resultat av återvinning, dvs. tillverkad av återvunnet material).

När det gäller återvinning av glas har orden returflaska och returglas båda av tradition använts om flaskor som återförs till bryggeriet eller läskfabriken för ny påfyllning (returglas har också kunnat innefatta glasburkar som återanvänds kommersiellt). Det är därför inte lämpligt att i parallellitet med returpapper (och returmetall) använda returglas om sådant glas som samlas i glasigloor och liknande behållare för att senare användas som råvara för framställning av nytt glas. För detta har vi i stället redan tidigare rekommenderat uttrycket glas för återvinning (keräyslasi). I många sammanhang kan man naturligtvis också tala om glasavfall, i vissa fall också om krossglas.

En jämförelse mellan den svenska och den finska terminologin är intressant genom att den visar hur det i svenskan är förleden retur- (och det begrepp som denna står för) som är etablerad och i viss mån produktiv, medan det i finskan är så att den nya förleden uusio- har blivit produktiv. För svenskans retur- används alltså olika finska motsvarigheter (keräys-, palautus-, uusio-), och för finskans uusio- olika svenska motsvarigheter (återvunnen, återvinnings-, returfiber-, retur- eller i vissa fall omskrivningar).

Avfallsbehandling

För att avfall skall kunna återvinnas bör det sorteras, vilket bäst sker direkt i anslutning till uppkomstplatsen (källsortering, esilajittelu). En annan möjlighet är separering (erottelu) i samband med avfallsbehandlingen (jätteen käsittely). Genom separering urskiljs en eller flera komponenter ur avfallet med hjälp av skillnader i kemiska eller fysikaliska egenskaper.

Avfallsprodukter som skall användas som råmaterial måste vanligen genomgå rening (siistaus, puhdistus), varvid föroreningar och skadliga beståndsdelar tas bort. När det gäller returpapper är det då närmast fråga om avfärgning, dvs. avlägsnande av tryckfärg och andra färgämnen.

Ytterligare en fas i avfallsbehandlingen är konvertering (muokkaus), vilket innebär att avfallet omvandlas på ett sätt som medför ändring av materialets struktur eller sammansättning. Konverteringen kan vara ett led i omvandlingen till återvinningsmaterial (t.ex. malning), men den kan också vara en form av slutbehandling (förbränning, kompostering).

Svensk-finsk-engelsk återvinningsordlista

Innehållsförteckning (finsk-svensk-engelsk)

avfall

  • fi jäte
  • en waste
  • restprodukt som kasserats för att omhändertas och som därvid bedömts sakna bruksvärde som sådan
    • Avfall som omedelbart lämpar sig för materialåtervinning är t.ex. pappersavfall och glasavfall, delvis också metallskrot.

återvinning

  • fi kierrätys, kierrättäminen
  • en recovery
  • nyttiggörande av avfall och andra restprodukter
    • (i syfte att skona miljön och spara energi och pengar)

återanvändning, äv. återbruk

  • fi toistokäyttö, uudelleenkäyttö
  • en reuse
  • återvinning i befintligt skick genom utnyttjande av produktkvalitet
    • Produkterna kan t.ex. rengöras eller repareras och användas för sitt ursprungliga ändamål eller tas i bruk för annat ändamål.

materialåtervinning, äv. återutvinning

  • fi uusiokäyttö
  • en recycling
  • återvinning genom utnyttjande av materialkvalitet
    • Produkterna eller avfallet kan omvandlas helt eller delvis till ny råvara (returråvara) eller vidarebearbetas till liknande eller andra produkter än ursprungsmaterialet.

energiutvinning

  • fi energian talteenotto; energiakäyttö
  • en energy recovery
  • återvinning genom utvinning av energi, i första hand som förbränningsvärme
    • Den finska termen "energiakäyttö" svarar inte direkt mot definitionen ovan, men utgör en bra parallell till "toistokäyttö" och "uusiokäyttö". Den mer direkta svenska motsvarigheten till "energiakäyttö" är "användning för energiproduktion".

avfallshantering

sortering

  • fi lajittelu
  • en sorting
  • uppdelning av t.ex. avfall i olika sorter

källsortering

  • fi esilajittelu
  • en pre-separation at source
  • sortering direkt i anslutning till uppkomstplatsen
    • Källsortering av hushållsavfall kan t.ex. innebära att man från början kastar papper och annat brännbart avfall i papperskorgen och komposterbart avfall och icke-brännbart avfall i skilda sophinkar.

avfallsbehandling

  • fi jätteen käsittely
  • en waste treatment
  • åtgärder som medför ändring av egenskaper hos avfall

separering, separation

  • fi erottelu
  • en separation
  • urskiljande av en eller flera komponenter eller faser ur t.ex. blandat avfall med hjälp av skillnader i kemiska eller fysikaliska egenskaper

avfärgning

  • fi keräyspaperin siistaus, siistaus
  • en deinking
  • avlägsnande från returpapper av tryckfärg, färgämnen, fyllmedel och andra tillsatsmedel

konvertering

  • fi muokkaus; äv. prosessointi
  • en processing
  • omvandling av avfall som medför ändring av materialets struktur eller sammansättning
    • Konvertering kan indelas i mekanisk, biologisk, kemisk och termisk konvertering. Exempel på konvertering är malning, kompostering, hydrolys och förbränning.

förnybar råvara

  • fi uusiutuva raaka-aine
  • råvara som kan reproduceras i samma takt som den utnyttjas (jfr förnybar energikälla)

ändlig råvara, icke-förnybar råvara

  • fi uusiutumaton raaka-aine
  • råvara som inte reproduceras i samma takt som den utnyttjas (jfr ändlig energikälla)

returprodukt

återbruksprodukt

  • fi toistokäyttötuote*
  • returprodukt som kan återanvändas som sådan
    • Återbruksprodukter är t.ex. returflaskor och gamla bildäck som används som fendrar vid en brygga.

returråvara

  • fi uusioraaka-aine
  • en secondary raw material
  • returprodukt som genom materialåtervinning kan användas som råvara i en tillverkning
    • Returråvaror är t.ex. returpapper, lump, skrot och gamla däck som används i vägbeläggning.

returpapper

  • fi keräyspaperi
  • en (waste paper)

returmetall

glas för återvinning

  • fi keräyslasi
  • en recoverable glass

returflaska, returglas

  • fi palautuspullo, vaihtopullo
  • en returnable bottle, deposit bottle
  • flaska som efter begagnandet återgår till bryggeri e.d. för rengöring och ny påfyllning (jfr återbruksprodukt)
    • Termen returglas kan även användas om annat returemballage av glas som är avsett att återanvändas.

återvunnet material

  • fi uusiomateriaali
  • en recycled material
  • material framställt av returråvara

returfibermassa

  • fi uusiomassa
  • en recycled fibre pulp
  • massa framställd av returpapper

återvinningsprodukt

returfiberpapper, returfiberbaserat papper hellre än: miljövänligt papper, återvinningspapper

  • fi uusiopaperi
  • en recycled fibre paper, recycled paper

Finska termer markerade med * är föreslagna finska motsvarigheter till termer i TNCs Avfallsordlista.

Artikeln ingick i Språkbruk 1990:2