Tänk om...


Till läsaren

För ett år sedan började jag skriva på den text som nu är klar att ges ut som ett förslag till handlingsprogram för svenska språket i Finland. När jag inledde skrivarbetet vistades jag några försommarveckor på Houtskär, en då svenskspråkig, i dag tvåspråkig, kommun i den åboländska skärgården. När jag nu avslutar mitt uppdrag befinner jag mig i min hemstad Helsingfors, en tvåspråkig stad med finsk majoritet framvuxen mitt i det en gång helsvenska Mellannyland. Redan dessa två orter är väsensskilda som språkmiljöer, men variationen inom det vi kallar Svenskfinland är större än så. Variationen handlar om annat och om mer än om antalet svenskspråkiga på olika orter. Den handlar också om lokala språkvanor, om språkgränser och om tvåspråkighetszoner. Allt detta skapar varierande uppfattningar om eget och andras sätt att använda och förhålla sig till språket. Det som en språkbrukare upplever som självklart och odiskutabelt kan för en annan vara något som kräver eftertanke och goda argument. Att skriva handlingsprogrammet så att varje finlandssvensk finner något av intresse att fundera över och tillämpa har ändå varit min ambition.

Uppdraget att utarbeta texten till ett handlingsprogram för svenska språket i Finland har givits mig av mina kolleger i Svenska språknämnden i Finland, och jag vill tacka dem för det förtroende de därigenom har visat mig. De har varit mina permanenta sakkunniga, ständiga läsare och engagerade diskussionspartner under arbetets gång. Arbetet med manuskriptets olika versioner har i hög grad underlättats av kollegernas kloka kommentarer och sinne för språkets nyanser. Utan dem hade jag knappast vågat försöket att formulera något som borde kunna gälla så många.

Idén att skapa ett handlingsprogram övertog Svenska språknämnden från Sverige, där motsvarande arbete utfördes av en parlamentarisk kommitté som fick sitt arbete klart våren 2002. Språknämnden vände sig hösten 2001 till Svenska kulturfondens Framtidsprojekt och föreslog att ett motsvarande arbete, men av betydligt blygsammare omfattning, skulle utföras här. Idén föll i god jord, och Framtidsprojektet åtog sig att stå för vissa lönekostnader samt för de fem seminarier kring olika språkliga teman som hölls våren 2002. Resten av arbetet har jag utfört inom ramen för min tjänst vid Svenska handelshögskolan. Framtidsprojektet har också bekostat utgivningen av handlingsprogrammet. På Svenska språknämndens och mina egna vägnar tackar jag Thomas Rosenberg och Henrika Zilliacus-Tikkanen på Framtidsprojektet och Marianne Michelson på Svenska handelshögskolan.

Seminarierna samlade totalt ca 120 personer som delade med sig av tankar och erfarenheter av såväl professionellt som privat slag. Många är också de personer som har hört av sig via e-post, telefon och brev eller som i olika andra sammanhang har visat sitt intresse för det svenska språkets nutid och framtid i Finland. Våren 2002 besökte jag också ett antal arbetsplatser och mötte representanter för varierande yrkesgrupper på olika håll i Svenskfinland både för att få höra nya synpunkter och för att kunna kontrollera mina egna intryck. Till alla de personer jag har fått samtala med om svenskan i Finland vill jag rikta ett kollektivt tack!

Under det dryga år som har gått sedan Svenska språknämnden först började arbeta med handlingsprogrammet har den språkliga medvetenheten skärpts och beredskapen att agera har ökat. I dag är det få som anser att vårt språk klarar sig utan särskild omvårdnad. De flesta har någon erfarenhet av situationer där det svenska språket inte har löpt så fritt och korrekt som man hade kunnat önska. Även exempel på konkreta motåtgärder och framgångsrika insatser har inrapporterats. Det är Svenska språknämndens förhoppning att detta förslag till handlingsprogram för svenska språket i Finland skall inspirera fler att göra ännu mer både för sitt eget språk och för andras.

Helsingfors i juni 2003

Marika Tandefelt
Ordförande för Svenska språknämnden i Finland

 

 


© Marika Tandefelt och Forskningscentralen för de inhemska språken 2005