N
-n som suffix i namn som Västern torp Iå och lånenamnen Ahon odl. St, Sisun vik Rim. (Största delen av fallen oregistrerade.) (LEX)
NABB(E) i omkring 500 uddnamn, de flesta i nÖB, övriga i ÅL vÅB, t.ex. Nabben by En, Bastunabben Kr Öj La, Grannabben Kb, Hundnabba Vå Fö Bö, Jänisnabb Iö, Julnabben Kö, Korsnabb Ho, Långnabben Kb Nb, Tallnabben Ee, Årnabba Le. Många av de österbottniska namnen betecknar skogsuddar ut i fält. Dessutom som förled i ett hundratal namn som Nabbergen Ec Ha Kö Ho, Nabbgrynnan Kn, Nabbsundet En, Nabbviken Mm Kn, Nabbvarpet Sa Fö Ho, Nabbören Db. Till dial. nabb(e) 'uddspets'. (LEX)
-nabbe Namnen på -nabb(e) är sammanlagt omkring 500 och finns framför allt i norra Österbotten, glesare på Åland och i västra Åboland och södra Österbotten, sporadiskt i Nyland. De är bildade till svagt nabbe i norra Österbotten, Ålands skärgård och västra Nyland. Namnen har vanligen bestämd form; obestämd form förekommer främst på Åland och i Houtskär.
Exempel på namntypen är Alinabban och Bockholmsnabban i Öja, Sandnabben i Vörå, Långnabban och Norrnabban i Eckerö, Kuggnabba i Saltvik och Skrattnabba i Kumlinge, Furunabb och Korsnabb (med fallet trycksvagt slut-a) i Houtskär, Sillnabbarna i Nagu och Getnabben i Bromarv.
Det ingående ordet nabb(e) är känt som levande ord för 'uddspets, utskjutande lite högre udde' i Österbotten (FO) och besläktat med fornsvenskt skoghsnabber 'framskjutande skogsdunge' (SAOB) och dialektordet nabb för 'udd på virkning' (FO). (SKG:113)
-nabbe I namn på höjder finns även huvudleder, som närmast åsyftar backarnas långsmala form. Ordet nabb(e) ?uddspets, utskjutande lite högre udde? ingår i namn på utskjutande terrängpartier inte bara vid vatten utan också på fastlandet. Dessa namn finns speciellt i Österbotten. (TER:65)
Nabbas/is(-) som beb.namn Nabbas ÅL Iö, Nabbens Sa, Nabbis Si Pu samt i t.ex. Nabbas bäcken Pu, Nabbas gärdan Bö, Nabbens viken Fö. Till person- el. folkbeteckning eller beb.namn. (LEX)
Nabo(-) (na:bɷ) som beb.namn Es He samt i odl.namn Nabobacken Es, Naboängen He. Till sb. nabo 'granne'. (LEX)
Nack- i Nackböle beb. Sj He, Nackgärdan Df, Nackhagen He, Nackviken Kh samt odl.namn Bässnacken Ee, Skarpnacka Sn. Till sb. nacke med växlande syftning. Jfr Forsnacken. (LEX)
Nagel- i Naglarna grund Luvia, Nagelholm Sn, Nagelskär(et/en) Ho Na Kh, Nagelören Na och Nagelsvik Na. Oförklarade. (LEX)
Naggar- i Naggarbergen, -viken och torpnamnet Naggar(en)s Ho. Trol. till en personbet. (LEX)
Naglars(-) som torpnamn Sj, jte Naglarsskogen, -udden, -åkern. Oförklarade. (LEX)
Namn- i Namnberget Pa, Namnhällan Vö. Till sb. namn, kanske syftande på ristade initialer. (LEX)
Namnlös- i grundnamn Namnlös(en) Vå Bö Iö, Namnlösa(n) Jo Le Vå Fb Re, Namnlösingen So Fö samt bl.a. Namnlösgrundet Bö Bj, Namnlösgärdan Fö, Namnlösharun Ko, -häran Kö, Namnlösträsket Nv. Till adj. namnlös. (LEX)
Narr- i Narrbacken Tj, Narrmossen St samt Narrispott Ma. Oförklarade. (LEX)
Nat(a)- (na:t-) i Natbacken Jo, Natfladan Fö, Natsundet Jo och (nata-) i Natan fjärd Bj, Natabacken Kv, Natabäck odl. Db, Natakläppen Na, Natakärr Sn och Natavarpet Na, samt Natigrund Bj. Oförklarade. (LEX)
Natt- i Natthagen Na Ki Iå St, Nattudden Ky, Nattviken Na Ky samt Nattlöparkärret Ku. Till sb. natt av olika anledningar. (LEX)
Navar- (navar-) i Navarn notvarp Si, jte Navarholmen, -sundet, och Navarskaftet skog Vö. Till sb. navare 'borr'. (LEX)
-ne i lånade fi. namn på -neva, de flesta i ÖB, t.ex. Ritane odl. Ko, Kärkine skog och Låtne odl. Vö, Hapne omr. Kv och Sane, omr. Pö. Till fi. neva 'mosse'. (LEX)
Nedan- i Nedangärdan (nedan-) äng Lu och Nedanvägarna (nidan-) odl. Pä, Nedanåkern odl. Mö och Nedanäng (nedan-) odl. Bo. Till adv. el. prep. nedan 'nedanför'. (LEX)
Nedanför- i enstaka namn (?) som Nedanför fähuset odl. Pu, Nedanför kasen notvarp La, Nedanför vägen odl. Mu. Till prep. nedanför. (LEX)
Neder-/Nedre (ÅL ne:dær-/neddær-, vanl. nidær-/nedær-/ne:r-, ÖB nedran-) i hundratals namn som Nederbyn Na Py Mu, Nederhagen Fi Ki Te, Nederkärret Bö Ko Hi eller Nedre backen Su Ka Si, Nedre hagen Ge Sa Ky, Nedre kärret Su Fö Bo och Nedre Dalsåkern Vå, Nedre Fårhagen Po, i ÖB Nedreforsen Kb, Nedre kärret Re Kv, Nedre lindorna Mu och Nedre Brännback Kn, Nedre Storkärr Vö. Till neder-, nedre för 'nedanför liggande'. (LEX)
Nedergårds(-) (uttal som ovan) i beb.namn Nedergård(s) allm. och t.ex. Nedergårds backen Fi, Nedergårds åkern Te. Till nedre eller en folkbet. (LEX)
Ne(de)ri- (ne:ri-/nedæri-) i ett antal namn som Nederibyn Vö, Neribyn Si Pä St Lf, Nerigrannas gård Sj, Nerigårds Ka Lo Sj, Nederihagen Mu, Neriåkern Pu Pl Öv. Till prep. neri, nere i, eller = Nedre? (LEX)
Nederst- (neda(r)st-/-e(r)st-) i ÖB i namn som Nederstgjutan Ma, Nedarstgärdan Nä, Nederstholmen Mu. Till adj. nedersta. (LEX)
Nell(s)-? i Nellkärr odl. Ky Pä, Nelskärret Lt. Oförklarade. Till växtordet nässla? Jfr Nässel-. (LEX)
Nestors(-) i beb.namn Nestors Vå Iö Mm, Nestoras Re Sv samt i Nestorsudden St, Nestoras gärdan Re. Till mansn. Nestor. (LEX)
-neva i lånade fi. namn, de flesta i ÖB, vanl. förkortade som i Ritane odl. Ko, Hapne omr. Kv, samt i namn bildade till dem som Nevabacken, -mossen Pu. Till fi. neva 'mosse'. Se även -ne. (LEX)
-neva Till våtmarksnamnen hör ett trettiotal lånenamn på fi. -neva ?kärr, mosse?. Namnen är glest spridda från Karleby till Lappfjärd. Numera betecknar två tredjedelar av dem kärr, resten åkrar. Namn med oförkortad slutstavelse -neva förekommer särskilt i norra Österbotten, som i Hanhineva i Karleby och Hevosneva i Nedervetil. I Malax och Pörtom påträffas förkortade former på -ne, som i Kajane, Sa(r)ne i Pörtom. Ibland förekommer alternativa förklarande namnformer med -mosse, som Sa(r)nemossen. Namnen är sammansatta med finska bestämningsleder.
I de primära finska namnen ingår ordet neva i betydelsen ?flackt, vanligen trädlöst kärr?. Ordet är känt i norra Satakunta och i nordösterbottniska finska dialekter, men det har inte inlånats i den svenska dialekten i Österbotten. (TER:231)
Nick- i bl.a. Nickby Si, Nickholm Iö, Nickmossen Sn, Nickåkern Ky Na. Alla till mansn.? (LEX)
Nick(ar)s i beb.namn Nickas Tj Pu, Nix Pe Nä, Nickars Bo. Troligen till kortf. Nicke av Nikolaus. Se även Nix-. (LEX)
Nicklös- i Nicklösa udde Fö, Nicklösan grund So, Nicklös viken Fö. Oförklarade. (LEX)
-niemi i lånade fi. namn, ofta nedslitna till -ni(m), -nem, -nom, som i Niemi (ne:me) Ky, Pjuknim Kh, Majniemi (-nom) Ki, Sånime (Suoniemi) Bo, samt i t.ex. Niemisbacken Si, Niemiskällan Lt. Till fi. niemi 'udde'. (LEX)
-niemi Utöver de ursprungligt svenska namnen finns det några typer av lånade finska namn på uddar. Viktigast bland dem är namnen på -niemi, ett drygt hundratal fall som Illasniemi (-ne:m) i Nagu, Majniemi (-nɷm) i Kimito, Kiviniemi (-ne:mi) i Kyrkslätt, Pjuknim i Korsholm. (SKG:117)
-niitty i lånade fi. namn, ibland förkortade till -nit, -nyt, som i Messnyt (Metsäniitty) Ho, samt i t.ex. Niittuhagen Ki, Nitlax Br. Till fi. niittu, niitty 'äng'. (LEX)
Niklas- i beb.namn Niklasas/-us ÖB, Nickles/-els Br Sn samt t.ex. Niklasbacken Sj, Niklasholmen Py. Till mansn. Niklas. (LEX)
Niku(s-) (niku-) i beb.namn Niku Ka Ky Es He Si, Nikus Sj He Bo Vö Or samt i bl.a. Nikubacken Ka Es Bo Pä, Nikuhagen Ki, Nikumossen Pä, Nikunabba Nv, Nikuåkern Ka Es och Nikusbacken Vö, Nikuslindan Kb, Nikusviken Py, Nikusören Kr. Till (fi.?) mansn. eller ngt av beb.namnen. (LEX)
Nil- (ni:l-) i Nilkärr odl. Ky, Nilören Bo. Oförklarade. (LEX)
Nils(as)- i beb.namn Mats-Nils Jo, Skog-Nils Si, Nilsas ÅL NL Re, Nilses Ka Bj, Nilsus Öv samt bl.a. Nilsbacken Fö Pä Sj, Nilsby(n) Pa, Nilsholm Hi, Nilsäng Pa och Nilsashagen Sa, Nilsasängen Lt, Nilsesgärdan Nä. Till mansn. Nils eller ngt av beb.namnen. (LEX)
Nio- (ni:e-, ni:ɷ-) i Niolindorna Je, Niondelarna odl. Li, Nionsundet St och t.ex. Niodalerskärret Na, Nio väders hålet sund Hi. Till räkn. nio. (LEX)
Nipp(on)- i Nippbacken (=Nitt-) och Nippmossen Pu, Nippören Na, Nipponören Ho. Oförklarade. (LEX)
Niss(as-) o.d. i beb.namn Niss Es, Nissa Hi Sj, Nissas Ec Jo Le Ko NL ÖB, Nisses Fi Ha Su, Nissos Iö Ho, Nissus Mm Or samt i bl.a. Nissbacka NL, Nissgärdorna Mu, Nisskläpp Ko, Nissmalmen Mö och Nissa branten Hi, Nissasgrunden Na Nä, Nisses kobban Bö, Nissos klinten Bö, Nissus skäret Re. Till Niss(e) av Nils eller ngt av beb.namnen. (LEX)
Nissfolk(s-) som beb.namn Kb Pe Nä. Till en folkbet. (LEX)
Nix(-) i beb.namn Nix Pe Nä samt Nixback(en), -fors, -mossen Nä. Till mansn. Nicke av Nikolaus. Se även Nick(ar)s. (LEX)
Njupon- (nju:pon-) i Njupongrundet Na, Njuponholm(en) Hi Bo Pä St. Till dial. njupon 'nypon' (FO). Se även Jupon-. (LEX)
No- (nɷ:-) i Nodals beb. Pö, Nogård odl. Sa, Nonäs- Nb, Noängen Es. Oförklarade. (LEX)
Nockla(r)s- i Nocklarsedet, -gärdan, -viken Sn. Oförklarade. (LEX)
Noder- (nɷ:dær-) i Noderskog Es, Noderåkern Sj. Oförklarade. (LEX)
-nokka i uddnamn Nocka Si, Nockan Sj Ky och t.ex. Kluvinokka Na, Suntinokka Po, jte Nockas ängen Sj, samt (med uttalet noka-) i Nåkan omr. Mu, Nåkas beb. Pä och Nåkaholmen, -mossen Mu, Nåkasundet Bo, Nåkasmossen Pä. Till fi. nokka 'uddspets' /nokassa, eller beb.namn. (LEX)
-nokka Namn på -nokka förekommer framför allt vid språkgränsen, i Finby och Karuna i Åboland och i Sastmola på gränsen till Sydösterbotten, och har i allmänhet en ganska rent finsk prägel. Av speciellt intresse är udd- och torpnamnen Nåkas i Borgå och Pernå, som kan innehålla den finska inessiven nokassa ("på udden") och i så fall representerar en sällsynt lånenamnstyp. (SKG:117)
NOR (nɷr-) skenbart(?) i bynamn Lappnor Pä, Pörtnor Py (av fi. ursprung) samt i enstaka namn som (?) Nornäs odl. Te, Nordsjö (av ä. Norsö) stadsdel Hfrs och Norudden Pä. Till ä. nor 'trångt sund' (Hfrs gatunamn I s.23). (LEX)
-nor Som namn på -nor, innehållande fornsvenskans nor för 'trångt sund', förklaras bynamnen Lappnor i Pernå och Pörtnor i Pyttis. Som förled påträffas ordet i bl.a. Norsängen i Pernå och det ursprungliga önamnet Norsö vid Helsingfors ? tidigare som bynamn i Helsinge 1543 skrivet Norsöby, numera ett stadsdelsnamn med formen Nordsjö i Helsingfors stad. (SKG:153-154)
Nord- (nɷ:rd-) i enstaka namn som Norden vik Hi, Nordback(a) Br Nä, Nordholmen Si, Nordkläppen Ko, Nordvik by Ki samt uddnamn Nordkap Nä J:stad. Till väderstrecksordet nord. Se Norr(a)-. (LEX)
Nordan- (nɷ:lan-, i NL nɷ:rdan-) i ett hundratal namn, de flesta i öÅL vÅB, t.ex. Nordangjutan vik Bö, Nordanlands Ho, Nordansundet Ku, Nordanvik(en) Ku Sj, Nordanå beb. Df Si Pu. Till prep. nordan 'norrom'. (LEX)
Nordani(-) (nɷ:lani(:)) i Nordani vik Ku, Nordan i Rågholms sund Kö, Nordan i dalen Na. Till adv./prep. nordani 'i norra delen av' el.d. (LEX)
Nordanmellan (nɷ:lan-) i Nordanmellan vik Ge, Nordan mellan holmarna Bö. (LEX)
Nordanpå(-) (nɷ:lan-) i omr.namn Nordanpå ÅL Ho Bj, Nordan på udden vik Ec, Nordan på Nölstö skötplats Ho, Nordanpå Svinören notvarp La. Till adv./prep. nordanpå 'norrom'. (LEX)
Nordanväder(s)- (nɷ:lan-) i Nordanvädret omr. Kö, Nordanvädersgrundet Hi, -kläppen Fö, -mossen Mu, -udden So. Till sb. nordanväder 'nordlig vind'. (LEX)
Norda(r)st- i Nordasthagen (nɷ:rdast-) Ec, Nordaskyan Iå, Nordastören (nodarst-) Ko Be, Norderstören (nɷlist-) Bj. Till superl. nordarst 'nordligast'. Jfr Nörderst-. (LEX)
Nordost- i några namn som Nordostfjärden Df, Nordostgadden Na, Nordostklobbarna En. Till väderstrecksordet nordost. (LEX)
Nordväst- i t.ex. Nordvästudden Ko En, Nordvästra udden Vå. Till väderstrecksordet nordväst. (LEX)
Norge som namn på en beb. Te, odl. Ka samt i Norgeberget Ky. Till ortn. Norge. (LEX)
Nork- i Norkan (norkɷn) holme Nä samt omgivande Norkbådan, -fladan, -grundet Nä och Norkhälls- Jo. Till fi. nurkka 'hörn'? (Karsten SB I s.213). (LEX)
Norpa- (norpa-) i Norpaskäret, -harun Ko. Till fi. norppa 'vikarsäl'? (LEX)
Norr(a) i inemot 7000 namn överallt, t.ex. Han norra teg Bö, Långskärs norra remmare En och de allm. förek. Norrback(a/en) ÅL ÅB NL ÖB, Norrberget/en ÅL NL, Norrby(n) ÅB NL, Norrbådan ÅL Sb, Norrfjärden och Norrgrund(et) allm., Norrgrannas Ho Ko Na, Norrgård(s) allm., Norrgärdan ÅL ÅB ÖB, Norrskogen och Norrviken, Norråkern, Norrängen allm. Dessutom i tvåordsnamn som Norra fladan Ål, Norra gadden La, Norra udden ÅL ÅB, Norra Altarskär Pä, Norra Barnholm Ho, Norra Gråskär Kö, Norra kyrkvägen Bj. I ÖB förekommer också komp. Norran i t.ex. Norran Håpören Vö. Se även Nörd-, Nörr(a). (LEX)
Norr- Väderstrecksnamn är allmänna överallt, men vanligast på Åland och i Åbolands skärgårdssocknar. Ord för väderstreck förekommer i kombination med nästan alla slags huvudleder. Utom de vanligaste av typen Österåker, Västerängen och Norrgärdan, finns de med en viss dominans av väderstrecket norr i namn av typen Norrfallet, Norrbrännan, Norrbrånen osv. Beroende på hur allmän efterleden är regionalt kan t.ex. ses att Väster-, Österhagen o.dyl. förekommer i synnerhet på Åland och i Åboland. Norrliden är vanligt i södra Österbotten, Norr- och Södersläten på Åland, och i enstaka fall i Åboland och Österbotten. Norrsveden förekommer i västligaste Åland, samt sporadiskt i södra Finland och Österbotten. (ÅÄH 326)
Norri- i namn som Norr i Bjärsåkern teg Bö, Norri back(en) Mu Pö, Norr i byn Lu Kv Pö Nä, Norr i land Iö, Norr i liden Öv, Norr i sundet odl. La. Till adv./prep. norri 'i norra delen av'. (LEX)
Norrmed- i namn som Norrmed fjärd väg Sa, Norrmed Klobba odl. Kö, Norrmed land Na Hi, Norrmed Svinö vattenlott Ho. Till prep. norrmed 'längs norra kanten av'. (LEX)
Norrmellan som namn på omr. Hi. (LEX)
Norrom- i t.ex. Norr om Klobben skog Si. (LEX)
Norrpå(-) i Norrpå vik Ko Na Hi, Norrpå land varp Bö Na, Norr på Bjonholm lott Ho, Norruppå Skarkaln omr. Bo. (LEX)
Nors- (nors-) i t.ex. Norsbådan Nä, Norsgropen Br Sj Bo, Norsholmen St, Norshålet Kv, Norsstenen Or, Norsträsk Ge, Norsviken Si Mö. Till fiskordet nors. (LEX)
Norst- (norst-) i Norstäng Fö, Norstö Hi. Till superl. nordligast el.d. Se även Nörderst-. (LEX)
Nos- (nɷ:s-) i Nosdiket, Nosåkern Fi, Nosgärdan Ka samt Ävjenosen vik Hi. Oförklarade. (LEX)
Not- (nɷ:t-) i varpnamn Finnoten Ha, Kobbnoten Ec samt flera hundra namn som de allm. Notberget, Notgrundet, Notholm(en), Notkläppen ÅL Ko, Notudden, Notviken, Notön Sa Ho Ki Sn och Notören ÅL ÅB En Bj. Till sb. not (fiskredskap). (LEX)
Notbåten som namn på grund Hi Nb. Till sb. notbåt 'båt för notfiske'. (LEX)
Notes- (nɷ:tis-) i Notessveden notvarp Li, Notesören Bo. Till sb. not 'fiskredskap'. (LEX)
Notgist- (nɷ:tjist-) i Notgistorna strand Fi Df samt Notgistberget Bo, Notgistholmen En Si, Notgistkleven Fi, Notgistklobben En, Notgistsund Sn, Notgistudd(en) Te Sn, Notgistviken En Sn Bo. Till sb. notgista 'torkställning för not'. (LEX)
Nothus- i Nothuset/-en hus/plats Sn Bo samt bl.a. Nothusberget/-en Sn Ka Bo Pä, Nothusbranten Es, Nothusgrundet Sn Pä St, Nothusholmen Si Bo Pä St Py, Nothusstranden Pä, Nothusudden En Sn Bo Pä Py, Nothusviken Si Li Pä, Nothusören Bo På St. Till sb. nothus 'hus att förvara not i'. (LEX)
Notman(s)- i Notmanbacken Bo, Notmansgrundet Bö, Notmanskyan Ky, Notmanssläten Sa. Till sb. notman 'notfiskare'. (LEX)
Notsteku- (nɷ:tstiku-) i Notstekan udde Bo samt Notstekuudden Bo Pä, Notstekuviken Pä. Till sb. notsteka 'torkställning för not'. (LEX)
Nott(a)- i Nottbacka So, Nottböle odl. Pa, Nottdal Fö, Nottholm Bö Gus, Nottnäs- Pa, Nottö Bö samt Nottakilarna och Nottodal Kö. De åländska namnen till sb. nåt 'nöt', se även Nåt(a)-. (LEX)
Notvarp(s)- som strandnamn Notvarpet Kö So ÅB Sn Be och i varpnamn som Norra notvarpet So Re, Sjöhaganotvarpet Te samt i t.ex. Notvarpharun Na, Notvarpshällen Ha, Notvarp(s)udden He Py. (LEX)
Nummer- (nɷmmær-) i Nummerberget Ki En Ky Bo, Nummerbranten Ho, Nummerkammaren Hi, Nummervarpet Kar. Till sb. nummer, ibl. syftande på inskriptioner. (LEX)
Nummi(s)- (nɷmm-) i beb.namn Nummis Ky He och i bl.a. Nummi(s)berg(en) Na He, Nummi(s)hugget, -hagen, -udden Te, Nummisbacka He, Nummisåkern Sj. Till fi. nummi 'hed' eller beb.namn. (LEX)
-nummi Lånenamn på -nummi förekommer endast ett tiotal gånger i Nyland i Pojo, Karislojo, Kyrkslätt och Helsinge samt i Åboland i Iniö, Nagu och Finby. Namnen betecknar vanligen skogar och backar. Finskans nummi betyder ?höglänt sandfält, mo, hed, sandhöjd? och santanummi ?sandmo, hed?. Även dessa lånenamn är lånade direkt, som Eetunnummi och Haannummi i Karislojo och Ristnummi i Kyrkslätt. Finskans nummi har enligt FOreg inte lånats in som appellativ i svenska dialekter. Det förekommer dock svenska bildningar på Nummis-, Nummes- i socknar där lånenamn på -nummi påträffas, som Nummesudden i Tenala samt Nummisbacken i Sjundeå. Även Nummihugget, skog i Tenala, och Nummihagen, äng i Lojo, kan nämnas som indirekta belägg för ordet i svenskan. (TER:230)
Nurk- (nɷrk- el.d.) i odl.namn Nurkan Ki NL Tj Pö, Nurken Na Po Ka Iå och t.ex. Näsinurken En, Innernurken Iå, Björnnurkan Bo, Pekkas nurkan Tj samt bl.a Nurkbäcken, -hagen Si, Nurkåkern Lt, Nurkesändan Ky. (LEX)
-nurka, -nurk I materialet förekommer drygt 50 namn på -nurka, ibland -nurk. De betecknar åkrar, i synnerhet delar av åkrar eller åkerhörn, t.ex. Storåkersnurkan (sto:rå:kärsnurkån), åkerhörn i Eskilom, Liljendal, och Kanthaganurkan (kanthaganorko), odling "i ett hörn" i Lövö, Pedersöre.
Namn på -nurk(a) förekommer inte på Åland. Namnen är allmännast i östra Nyland (ca 30 namn), och påträffas sporadiskt i Åboland och norra Österbotten. Former på -nurk(en) är vanligare än nurk(an) i västra Nyland (ca 10), t.ex. Nurken (norkin), åkerlapp i Romsarby, Karis.
App. nurka 'liten åker, åkerlapp som går in i skogen, kilformig del av åker eller äng' har belagts sporadiskt i Nyland och Österbotten, men allmänt belagt är nurka 'vrå, skrymsle, hörn', samt nurk i samma betydelse i Snappertuna och Karis (FOms).
Ortnamnen är i trakter med få belägg i allmänhet enledade Nurkan, Nurken. I östra Nyland, där beläggen är fler, är namnen ofta tvåledade med ett lägesangivande ortnamn som förled som i Hästhaganurkan, odling i Rudom, Lappträsk, eller ett ägarangivande proprium som i Grisasnurkan, äga under Grisas i Tessjö, Strömfors. Andra typiska ägonamnsförleder påträffas i Smedjenurkan, åker vid smedjan i Svartbäck, Borgå, Dragonsnurkan, åker som förr tillhörde dragonen i Illby, Borgå. Syftande på dålig jordmån är kanske Skito(g)nurkan, åker på Emsalö, Borgå, samt på att björnen visat sig, Bjånanurkan, åker i Norrby, Lappträsk. (ÅÄH 290)
Ny- (ny:-, ställvis ni:- ÅL öNL) i Ny beb. Df Vö Kh, Nyan grund Na Sm, Nyet odl. Vå samt i tusentals namn som Nya allén Es och de allm. förek. Nyback(a), Nybro(n), Nyby, Nydalen, Nygrund(et), Nygård(s), Nygärdan, Nyhamn(en) Le Vå Br, Nykulla ÅB NL, Nykärr(et), Nystu(ga), Nyvarpet ÅL NL, Nyåkern och Nyängen. Till adj. ny, syftande på nybyggda, -anlagda, -upptäckta lokaler. (LEX)
Ny- Ny är förknippat med nyodling, nyröjning och utmärker över huvud taget ägonamn, jämfört t.ex. med naturnamn: *Nyberget och *Nyholmen är inte "normala" namn. I ägonamnen är sammansättningarna många: Nygräftlandet, Nygräftet, Nyhackan, Nyhacket, Nybrötan, Nybrötet, Nybrödjan, Nyrödjan, Nyrödslan, Nybrännan, Nykyttan, Nykyttlandet samt de mycket frekventa namnen Nyåkern och Nyängen, som förekommer överallt.
Nymossen kan sägas vara ett vanligt ägonamn i Österbotten. Nykärret förekommer sporadiskt på Åland och i Åboland, men är mycket vanligt i Nyland och Österbotten. Nyrödjan finns i Nyland och Åboland. Nyrödslan i Esbo, Borgå, Pernå.
Nyhagen är speciellt typiskt för Österbotten, förekommer i mindre mängd på Åland samt i enstaka fall i Åboland och Nyland. Nykyan finns i Ingå och Degerby, Nykyttan i Pörtom, Munsala, Nykarleby, Purmo, Pedersöre, Nykyttlandet i Replot, Vörå, Oravais, Terjärv, Kronoby, Nedervetil. Nylandet påträffas i enstaka namn på Åland, ofta i östra Nyland, samt i Satakunta och Österbotten fr.o.m. Pörtom norrut. (ÅÄH 328)
Nybond- i beb.namn Nybond Sb Nä Öv Pl, Nybondas ÅL NL nÖB, Nybondes Re Kv Or Vö, Nybonds ÅL vNL He samt i t.ex. Nybondmaren Sv, Nybondasängen Pa, Nybondasbacken Or, Nybondsbacken Lu Si. Till ny+bonde, personbet. eller beb.namn. (LEX)
Nybyggar- i beb.namn Nybyggars Hi Ki Vf och t.ex. Nybyggarviken Sn. Till sb. nybyggare. (LEX)
Nygrann- i beb.namn Nygrann(s) Sn Ka He Si Bo, Nygrannas Ko NL samt i bl.a. Nygrannbacken Sn, Nygrannsåkern Sj. Till ny+granne eller beb.namn. (LEX)
Nyckel(s)- (nykil/-tji:l, ÅL nickæl-) i grundnamn Nyckeln Na, Bodnyckeln Ko samt i Nyckelbacken Ka, Nyckelbäck Iå, Nyckelgärdan Na Df, Nyckellandet odl. Fi, Nyckelkärr(et) Na Ka Bo, Nyckeläng Ko och Nyckelskärr Ka, Nyckelsviken Bo. Till sb. nyckel?; oförklarade. (LEX)
Nyland(et) Nyländan har ett parallellnamn i Nylandet, som med 35 belägg fördelar sig över alla fyra landskap, men är vanligast i Österbotten och Nyland. I materialet ingår ca 25 belägg för Nylandet, samt 10 för Nyland, som på grund av association till landskapsnamnet snarast skall betraktas som uppkallelsenamn.
Det sammansatta ordet Nyland 'nyodling' har visserligen belagts i Nyland samt i Petalax (ÖO, SO), men jag föredrar att betrakta Nylandet som en tvåledad bildning på -land, med adjektivet ny som förled. Formen Nyland, uppkommen till följd av association till landskapsnamnet, är förmodligen ett senare uppkallelsenamn. Namnen har givits nyupptagna åkrar, som vid det här laget kan vara såväl flera hundra år gamla som helt "unga" och faktiskt nya åkrar. T.ex. anges en åker med namnet Nylandet i Överpurmo, Purmo, vara upptagen på 1930-talet. (ÅÄH 158)
-nylända 10 namn. Ett mindre antal namn av typen Nylända(n) förekommer sporadiskt på Åland, i Nyland och Österbotten. Ett av beläggen är ett tvåledat namn: Finnyländan, åker i Vexala, Munsala, eventuellt till gårdsnamnet Finnes (Huldén 1952:135).
App. nylända f. 'nyodling' upptas endast från Åland (ÖO). I svenska dialekter förekommer nylända f. och nylände n. i betydelsen 'nyodlad åker' (SAOB N 824).
Alldeles nya är inte odlingarna med namn på -nylända, att döma av äldre skrivformer av namnen, dvs. 1752 Fin nyländet, 1753 Finnylandet (Huldén 1952:26), samt år 1761 Nyländan, åker i Tängsöda, Saltvik (LSA Å 13 33/56). (ÅÄH 157)
Nypon- (ny:pon-) i Nyponflatan teg Jo, Nyponhagen Fi. Till växtordet nypon. Se även Jupon-, Njupon-. (LEX)
Nyron- (ni:/ny:ron-) i Nyronkärret Bo Pä, Nyronlandet Pä. Oförklarade. (LEX)
Nys(s)- (ny:s-) i Nysgärdan Li, Nyshägnan Fi, Nysland odl. Ky, Nyskärr odl. Si samt i Nysskyan Db. Oförklarade. (LEX)
Nyttes- i Nyttesholm(en) (nittis-) Bo. Oförklarat. (LEX)
Nål- (nå:l-) i Nålen grund Te, Talluddnålen udde Te samt i Nåldammen Po, Nålkurra klev Ku, Nålskär(et) Hi En Mu, Nålstenen Be, Nålängen Kö. Oförklarade. (LEX)
Nålskenu- (nå:lsjinu-) i Nålskenustenen Mu. Till djurordet nålskena 'fladdermus'. (LEX)
Nål(s)ög- i Nålögat sund Hi En, Nålsögat ede Hi, Nål(s)ögonen äng Na. Till sb. nål(s)öga. (LEX)
Når(s)- (nå:r-) i Nårbacken St, Nårpäran Sa samt Nårsdal Ha, Nårsängarna Pä och Nåron el. Nåråkern Si, jte Nårobacka, -mossen, -viken. Oförklarade. Se även NOR. (LEX)
Nåt(a)- (not(a)-, ÅL nå:t-) i Nåtbacka Jo, Nåtholm Bö, Nåtkärr Su, Nåtö Le (jte Skarpnåtö Ha) och Nåtoklint Bö samt (not(a)-) i Nåtadal(en) Ho Iå, Nåtaholm Ho Ko Iå, Nåtakil(en) Iö Df, Nåtanäs(et) Iå, Nåtö och Nåtaskär Ho och (nɷta-) i Nåtabacken Ky, Nåtabäcken Si, Nåtadalen och -gärdan Bo och Nåtanäset St. Till dial. nåt 'nöt'. Jfr Nott(a). (LEX)
NÄBB i Näbban halvö Pl och Kilnäbben Jo, uddnamn Fågelnäbben Db, Södernäbben Hi, Vädernäbb(en) Hi Ki Db samt Näbbskär Ku, Näbbstenen Pl, Näbbören Vå och Näbbskurra odl. Ge. Till sb. näbb, syftande på formlikhet? (LEX)
Näck(e)- i tiotals namn som Näckgropen Sb och Näckgräven Kb Öj Vö, Näckholmen Te, Näckkil Fö, Näckstenen Ku Te Li Kb Kv Ma, Näcksund(et) Df Kb Öj, Näckträsk Ha, Näckören Bj och Näckelandet odl. Ky, Näckstenen Vö och Näckesstenen He. Till mytol. Näcken? (LEX)
Näckros- i Näckroskärr(et) Ge Su Fö Fb Pä. Till växtordet näckros. (LEX)
Näll- i Nällkärr Ky, Nällskär Bö, kanske Nältkärret Pä. Till växtordet nässla? Jfr Nell-, Nässel-. (LEX)
Näman/r(st)- (ne:man/r(st), ÅL næmma(n)) i ett hundratal namn som Lite nämmare grund Vå; Nämmanäs och Nämmandal Bö, Nämmanören Iö, Nämmangrynnan Be, Nämanland(et) odl. Ko, skär Hi, Nämanön Hi och Nämarholmen Na, Nämarkärret Lt, Nämarland skär Sn, Nämaran liden Sb, Nämaranhagen Kr, samt Nämarst Fjärdskär Ko, Nämarstholmen Nä. Till komp. nämare, superl. nämarst 'närmare, -ast'. Se även Närmast-. (LEX)
Nämndemans(-) i beb.namn Nämndemans Sj Bo Kv Sv, Nämmans Kö, Nämndes Bj Kh Sv Ma samt t.ex. Nämmansberg, -fjärd Kö, Nämndemans kroken Ko, Nämndemans skogen Sj, Nämndes backen Ma. Till sb. nämndeman eller ngt av beb.namnen. (LEX)
Närmar/st- i Närmaråkern Br Si samt i bl.a. Närmastgrund(et) Ha Sa, Närmastlägnen So, Närmastören Ku. Till komp. närmare, superl. närmast. Se Näman/r(st)-. (LEX)
NÄS (vanl. næ:s(e) ÅL ÅB, næs(e) NL ÖB) i inemot 1400 namn på -näs(et), som de allm. förekommande Näset, Björknäs, Furunäs, Korsnäs sFL, Långnäs(et) Norrnäs sFL, Stornäs(et) ÅB NL, Västernäs sFL. Dessutom som förled Näs(e)- (ÅL ÅB næ:s-, NL ÖB vanl. næs(e)-) i hundratals namn, t.ex. Näsbacken ÅL, Näsbergen ÅB, Näsgärdan ÅL öÅB ÖB, Nässkatan ÅL, Näsudden, -åker(n), -ängen ÅL ÅB och Näsebacken NL ÖB, Näseberget/en NL, Näsegärdan, -hagen, -skogen NL, Näseudden NL och Näseåkern NL ÖB. Till sb. näs 'utskjutande landområde'. (LEX)
-näs Först bland uddnamnen skall vi se på namnen på -näs. Ordet näs har tydligen genomgående i våra dialekter varit en beteckning för 'större udde, utskjutande landparti'. I betydelsen 'landhals' ingår det bara i enstaka namn införda av helt andra namngivarkretsar, som Karelska näset bortom Viborg.
De genuina namnen på -näs är sammanlagt omkring 1300 och finns i alla delar av området. Namnen har övervägande obestämd form på -näs, särskilt i södra Finland; uttalet är -næ:s eller vanligen mer eller mindre förkortat -næs eller -nis. Bestämd form förekommer i synnerhet som enledat Näset, i yngre namn som Östra näset, Gibbölsnäset och i Österbotten i t.ex. Getnäset, Svartnäset. Enstaka plurala former på -näsenen finns på Åland. Som förled har beteckningen haft uttalet næ:s- (allm.) eller kort næs- eller næsi- (främst i Österbotten, Nyland), i t.ex. Nästräsket, Näsiudden.
Namnen på -näs har allmänt fått ställningen som bydelsnamn i våra kust- och skärgårdsbyar.
Tydligt är att ordet framför allt har syftat på stora och relativt höga, vanligen skogklädda utskjutande landpartier. Bäst motsvaras betydelsen av den i Fritzners fornnorska ordbok anförda 'Odde, Næs som fra det bagenfor liggende Land skyder eller strækker sig ud i Vandet'.
Särskilt vanliga namn är Långnäs (66 fall) och bl.a. Alnäs, Brännäs, Furunäs, Norrnäs, Tällnäs (tallskog) samt Löknäs, Tjär(r)onäs (tjärbränning) på Åland, Svartnäs i Åboland och Eknäs, Korsnäs, Verknäs i hela södra Finland. (SKG:108)
-näs Men inemot hälften av bynamnen på -näs företräder en speciell bildningstyp som inte är särskilt vanlig bland naturnamnen. De är mer eller mindre säkert bildade till personnamn. Säkra sådana fall är väl Eriksnäs, Fantsnäs, Gerknäs, Gräggnäs, Haddnäs, Knutsnäs, Mattnäs, Olofsnäs, Pantsarnäs, Stensnäs. Andra namn som antagligen innehåller personnamn el.a. personbeteckningar är Baggnäs, Girsnäs, Gumnäs, Hommanäs, Knåpnäs, Labbnäs, Obbnäs, Stubbnäs, Stusnäs, Villnäs. På enstaka undantag när förekommer inte sådana naturnamn inom namnförråden.
Vad jag kan se finns det bara ett tillfredsställande sätt att tolka situationen. En stor del av bynamnen på -näs och -ö har inte alls primärt varit naturnamn, utan de har från början införts som bebyggelsenamn och bildats enligt en princip som framför allt har tillämpats vid bildning av bebyggelsenamn. De är alltså att betrakta som oäkta naturnamn, bildade med ett -näs eller -ö som inte har varit någon egentlig topografisk efterled, utan snarare har haft karaktären av ett bebyggelsenamnssuffix. (SKG:110)
-näs Några tiotal gånger har namn på -näs använts om utskjutande höjdsträckningar i låglänt terräng i Österbotten och Nyland. Bestämd form överväger. Hit hör t.ex. Lappnäset, landtunga i Solv, Skinnäset, långsmal skogsrygg i Lappfjärd, eller Västernäset i Liljendal, näs i skogen. (TER:65)
-näsan i Bergholms näsan (næsun) grund Iö, Antas näsan (næsan) grund Na. Till sb. näsa (kroppsdel). (LEX)
Näsas/es o.d. som beb.namn Näsas (næ:sas) Kö Ho Na Pa, Näsens (næ:sens) Ee Ha Hi, Näses (næ:ses) Bö Iö Ko Ki Df, (næsis) Vf Si Bo Li. Till sb. näs eller därtill bildad personbet. (LEX)
Nässel- (ÅL næssel-, vanl. næsæl-) i Nässlorna vik Bö och Nässeldal Su, Nässelgrund Na, Nässelgärdan En, Nässelkärr Es, Nässelvik(en) Sn, Nässelvreten Ha, kanske också Nässleshagen, -mossen Pe, samt (med uttal nehl-/nell-) i Nässelkil Kn Ho, Nässelskär Bö, Nässelvik Ko. Till växtordet nässla. Jfr Nell-, Näll-. (LEX)
Nässjan (næsj-) som namn på odl. Mö, sankmark La. Ett förklaringsförsök hos Granlund SNF 44 s. 171-. (LEX)
Näst- (næst-) i tiotals namn som Nästbacka Li, Nästgrannas gård Ko Na Pa, Nästgård(s) Fi Su Vå Fö Gus Pa Ki Df Hi, Nästgärdan Nä, Nästholmen Fö Bö Bo Py, Nästland skär Ko, Nästäng(en) Ko Pa En Pä St Pö Kv. Till adj./adv. näst(a) 'närmast(e)'. (LEX)
Nät(i)- (ÅL næ:t-, vanl. næti-) i ett par hundra namn som Nätberget Jo, Nätgadden Kö, Näthagen Ec Ge Jo Lu, Nätkobben ÅL, Nätskär Le eller som Nätiberget Fb Sn Ka, Nätigrundet NL ÖB, Nätigärdan ÅB Bo Nä, Nätihagen NL Mm, Nätiholmen NL, Nätistenen/-arna Ko Fb Bj, Nätiudden Na NL. Till sb. nät, syftande på nätfiske el. nättorkning. (LEX)
Nätigårds- (nætigå:ls-) i Nätigårdsholmen Sn, Nätigårdsön En. Inte slutligt förklarade. (LEX)
Nättel(s)- i Nättelharuna (nætæl-) En, Nättelsvik (nættels-) Jo. Oförklarade. (LEX)
Näver- (næ:vær-, ibl. förkortat) i bl.a. Näverbacken NL ÖB; Näverdal(en) Fö Na Sv, Näverkärr(et) NL Ko Hi ÖB, Näverleden Nä Lf, Näverskär So Ho, Näverängen Bö. Till sb. näver. (LEX)
Nöd- (nö:d-) i Nöden källa Su och Nödholmen Fb, Nödkulla Ee, Nödören Öj. Oförklarade. (LEX)
Nöj(s)- i beb.namn Nöjet Sa He, Nöjis Df Kar, jte Nöjisviken, -åkern Df, samt Nöjback(a) Si Vö, Nöjsgärdan Bo. Oförklarade. Jfr Nös-. (LEX)
Nöl(e)s(t)- i tiotals namn som Nölestholm Bö Ho (nö:lest-) Iö (nylest-), Nöle-/Nölöskär So (nö:lö-) Ho
(nölö-) Sv (nöla-), Nölestträsk (nölist-) Re, Nölsö (nölssö) En, Nölstö(n) (nö:lst-) Ho Hi. Till adj./adv. nörderst(a) 'nordligast(e)'. Se även Nörst-. (LEX)
Nölingen (nö:ling-) grund Kö. Jfr Nöl(e)s(t)-. (LEX)
Nörr- (nörr-) i ett par hundra namn i ÖB, t.ex. Nörrbådan Ma Pl, Nörrgärdan och Nörrhagen allm., Nörrliden Kn Öv Nä, Nörrmossen och Nörrskatan allm. och Nörrstu beb. Mu Vö Nä samt (nö:r-) Kö (!). Till komp. nörra 'nordligare'. (LEX)
Nörst- (nörst-) i Nörstäng Fö Bö, kanske också Nöstholm (nö:st-) Mu. Till superl. nördersta 'nordligaste'. Jfr Nöl(e)s(t)-. (LEX)
Nös- (nöus-) i Nösgärdan Lt La, Nöskärret Pä Lt. Jfr Nöjs-. (LEX)
NÖT- (vanl. nö:t-) i ett drygt hundratal namn som Nötdal Fi, Nötholm(en) ÅL Na Hi Br En Be Mm La, Nötudd Es, Nötvik(en) Sa Ky, Nötö(n) Ge Hi Sn Iå Kh samt (uttalade nöyt-/nöut-) i Nötholm(en) Iö Bo Be, Nötnäs Bö Pl, Nötviks- Pä, Nötö Bö Na. Till sb. nöt (växt), jfr dock Nåt(a)-, eller sb. nöt 'nötkreatur' (särsk. de med diftong). Jfr ytterligare Nöt(e)-. (LEX)
Nöt(e)- o.d. (nö:t-) i Nötanklacken Df, jämte Notnötet varp En och Nötesberget En, Nötningen varp Sn Kn. Till vb nöta 'dra upp not' eller sb. nöte 'notupptagningsplats'. (LEX)
Nötgård som namn på beb. Fi, omr. Kö Ho. Till ett f.ö. okänt sb. nötgård, trol. = fägård. (LEX)
Nötter- (nötær-/nætær-) i ett tiotal namn, de flesta i NL, Nötterbacka/-en Pa Sn Sj, Nötterklöven Ky, Nötterkullen Te, Nötterskogen Iå. Till plur. nötter, syft. på nötskog. (LEX)
Nöts- (nötts-) i de österbottniska namnen Nötsgärdan Nä Tk Sm, Nötslandet Vb, Nötsleden Öv, Nötsåkern Kn, Nötsåsen Sb. Till sb. nöthus 'fägård'. (LEX)