Översättningmodeller för vissa ordtyper (käännösmalli 1–5)
- 1 Egenskapssubstantiv (ord som suuruus, viisaus, kiireellisyys, tiheys)
- 2 Verbalsubstantiv som anger en handling (ord som huutaminen, ammunta, lähtö, katselu, jalostus, piristys m.fl.)
- 3 Verbalsubstantiv som anger den handlande (ord som soittaja, edistäjä)
- 4 Kausativa verb
- 5 Något om tidsuttryck
1 Egenskapssubstantiv (ord som suuruus, viisaus, kiireellisyys, tiheys)
Substantiv på -(u)us/-(y)ys är avledningar till adjektiv och anger en egenskap. De kan vara besvärliga att hantera när man översätter. Motsvarande adjektivavledningar kan i många fall bildas på svenska (t.ex. storhet, klokhet, visdom) men de svenska orden förekommer inte i samma typ av konstruktioner utan tankeinnehållet förmedlas ofta på andra sätt. Här följer exempel på olika översättningsmöjligheter.
1.1 Egenskapssubstantiv med genitivattribut (eller possessivt suffix)
Ett egenskapssubstantiv med ett framförställt genitivattribut är en vanlig kombination på finska. På svenska motsvaras den oftast av andra konstruktioner.
1.1.1 Nominalfras där substantiveringen motsvaras av ett adjektivattribut på svenska
Hän kehui koiransa viisautta.
Hon skröt med sin kloka hund.
Voitaisiin harkita jäsenäänestysten pakollisuutta.
Man kunde överväga obligatoriska medlemsomröstningar.
Den första meningen är ett exempel på att man på svenska undviker flera genitivformer efter varandra, om det inte är en person som är egenskapsbäraren. Man kan alltså tala om hennes mors klokhet men ogärna om *hennes hunds klokhet och än mindre om *hennes bils snabbhet. Däremot går hundens klokhet bra.
1.1.2 Infinitivfras
Ofta motsvaras den finska nominalfrasen av en svensk infinitivfras, vars verb inte har någon motsvarighet i den finska texten. Infinitivformen föregås vanligen av att eller av genom att, för att m.fl.
Voitaisiin harkita jäsenäänestysten pakollisuutta.
Man kunde överväga att göra medlemsomröstningarna obligatoriska.
Man kunde överväga att införa obligatorisk medlemsomröstning.
Hän ärsyttää monia epäsovinnaisuudellaan.
Han förargar många genom att vara så okonventionell.
1.1.3 Att-sats
Mycket vanligt är att egenskapssubstantiv föregångna av genitiv motsvaras av en att-sats på svenska. Ett lämpligt predikatsverb tillkommer, och verbets form styrs av huvudsatsen.
Hän vastusti jäsenäänestysten pakollisuutta.
Han tyckte inte att medlemsomröstningarna skulle vara obligatoriska.
Asian kiireellisyyden takia pidettiin ylimääräinen kokous.
På grund av att ärendet var brådskande hölls ett extra sammanträde.
Hän ärsyttää monia epäsovinnaisuudellaan.
Det förargar många att han är så okonventionell.
1.1.4 Andra bisatser
Hän kehui koiransa viisautta.
Hon skröt med hur klok hennes hund var.
Asian kiireellisyyden takia pidettiin ylimääräinen kokous.
Eftersom ärendet var brådskande hölls ett extra sammanträde.
Vaarallisuutensa takia uusi malli joutui myyntikieltoon.
Den nya modellen förbjöds eftersom (då) den visade sig vara farlig.
Eftersom den nya modellen visade sig vara farlig förbjöds den.
Hän ärsyttää monia epäsovinnaisuudellaan.
Han förargar många eftersom (på grund av att) han är så okonventionell.
1.1.5 Ett lämpligt ord sätts in
Asian kiireellisyyden takia pidettiin ylimääräinen kokous.
På grund av ärendets brådskande natur hölls ett extra sammanträde.
Rahamarkkinoiden kireys koettelee kuntia.
Kommunerna är hårt prövade av det strama läget på penningmarknaden.
Hän ärsyttää monia epäsovinnaisuudellaan.
Han förargar många med sitt okonventionella sätt.
1.2 Egenskapssubstantiv utan genitivattribut
Också egenskapssubstantiv utan genitivbestämning kan vara svåra att översätta. Ofta är det motsvarande adjektivet kärnan i den svenska satsen.
Tyytyväisyys oli molemminpuolista.
Bägge parter var nöjda.
Epäsovinnaisuus saattaa herättää närkästystä.
Är man okonventionell kan det ibland hända att man förargar folk.
Den som är okonventionell förargar ibland folk.
Hän ei kestä yksinäisyyttä.
Han står inte ut med att vara ensam.
Han står inte ut med ensamhet.
Tyhmyydestä häntä ei ainakaan voi syyttää.
Dum är han åtminstone inte.
Dumhet kan han åtminstone inte beskyllas för.
1.3 Karitiva egenskapssubstantiv (ord som puhumattomuus, kykenemättömyys)
De s.k. karitiva substantiven anger avsaknad av en egenskap. De fungerar ofta enligt liknande mönster som ovan vid översättning. Det nekande participet eller adjektivet (på t.ex. o-, -lös) blir huvudord när nominalfrasen löses upp. Ibland används jakande particip i nekande sats. Många gånger kan de översättas med brist på + N (lämpligt substantiv) eller bristande + N. Ibland löses nominalfrasen upp så att verbet blir huvudord i stället för ett particip eller adjektiv.
He ilmoittivat turvavyön käyttämättömyyden syyksi jatkuvan poistumisen autosta.
Som orsak till att de inte använde bilbälte angav de att de så ofta måste ut ur bilen.
Som orsak till slarvet med bilbältet angav de att de så ofta måste ut ur bilen.
Mistä tallin menestymättömyys johtuu?
Vad är orsakerna till att stallet inte lyckats?
Vad är orsakerna till att stallet inte haft framgång?
Vad är orsakerna till att stallet inte varit framgångsrikt?
Vad är orsakerna till att stallet haft dålig framgång?
Vad är orsakerna till att det gått dåligt för stallet?
Puhumattomuus johtaa herkästi itsesyytöksiin.
Att inte tala ut leder lätt till självförebråelser.
Att hålla allt inom sig leder lätt till självförebråelser.
Olen valittanut palvelun toimimattomuutta.
Jag har klagat över att servicen inte fungerar.
Arviointi ei ole yksiselitteistä tiettyjen muuttujien kontrolloimattomuuden johdosta.
Bedömningen är inte entydig på grund av att vissa variabler inte gått att kontrollera.
Bedömningen är inte entydig på grund av bristande kontroll över vissa variabler.
Bedömningen är inte entydig på grund av avsaknad av kontroll över vissa variabler.
Bedömningen är inte entydig på grund av att vissa variabler varit okontrollerbara.
2 Verbalsubstantiv som anger en handling (ord som huutaminen, ammunta, lähtö, katselu, jalostus, piristys m.fl.)
Verbalsubstantiv som betecknar en handling eller ett skeende bildas med hjälp av flera olika ändelser i finskan (t.ex. -minen, -nta/-ntä, -na/nä, -o/-ö, -(u)u/-(y)y). Avledningarna saknar ibland helt och hållet ordmotsvarigheter på svenska. Även när motsvarande ord finns, fungerar dessa inte i samma typer av konstruktioner. Här följer några råd om hur fraser med verbalsubstantiv kan översättas.
2.1 Infinitiv
Konstruktioner med verbalsubstantiv motsvaras ofta av infinitivfraser på svenska. Om verbalsubstantivet har bestämningar tänker man sig den finska nominalfrasen upplöst till en vanlig infinitivfras (uuden bussilinjan perustaminen > perustaa uusi bussilinja, television katselu > katsella televisiota, bussilla kulkeminen > kulkea bussilla) och översätter denna till svenska. Infinitiven föregås i regel av att eller för att m.fl. Perfekt infinitiv föregås av efter att.
Huutaminen ei auta.
Det hjälper inte att skrika.
Att skrika hjälper inte.
Suunnitellaan uuden bussilinjan perustamista.
Det finns planer på att inrätta en ny busslinje.
Ihmiset käyttävät paljon aikaa television katseluun.
Folk använder mycket tid till att se på TV.
Hän rakasti bussilla kulkemista.
Han älskade att åka buss.
Hän tarvitsi sanakirjaa kirjeen laatimiseen.
Hon behövde ordbok för att skriva brevet.
Auton korjauttamisen jälkeen jatkoimme matkaa.
Efter att ha fått bilen reparerad fortsatte vi färden.
Parin päivän miettimisen jälkeen hän suostui.
Efter att ha funderat ett par dagar sade hon ja.
2.2 Bisatser av olika slag
Om genitivbestämningen blir subjekt när den finska nominalfrasen upplöses (t.ex. hankkeen onnistuminen > hanke onnistuu, veden nousu > vesi nousee), översätts konstruktionen till svenska med en bisats vars subjekt motsvaras av det finska genitivattributet.
Om genitivbestämningen blir objekt när nominalfrasen upplöses (auton korjauttaminen > korjauttaa auto, kirjeen laatiminen > laatia kirje, ihmisten huiputtaminen > huiputtaa ihmisiä) översätts frasen med en bisats vars objekt motsvaras av det finska genitivattributet. Subjektet är antingen gemensamt för huvudsats och bisats eller också utgör bisatsen en passiv konstruktion av något slag.
2.2.1 Att-sats
Hän on vakuuttunut suunnitelman onnistumisesta.
Hon är övertygad om att planen kommer att lyckas.
Hän ei uskonut suunnitelman onnistumiseen.
Hon trodde inte att planen skulle lyckas.
Veden nousu yli äyräiden pitäisi voida estää.
Man borde kunna förhindra att vattnet stiger över bräddarna.
Lasse huolehti auton korjauttamisesta.
Lasse såg till att bilen blev reparerad.
(eller: Lasse lämnade bilen på verkstad.)
2.2.2 Temporal bisats
Hän tuli asemalle kymmenen minuuttia ennen junan lähtöä.
Hon kom till stationen tio minuter innan tåget skulle gå.
(eller: ...tio minuter före tågets avgång.)
Meidän täytyy olla asemalla kymmenen minuuttia ennen junan lähtöä.
Vi måste vara på stationen tio minuter innan tåget går.
(eller: ...tio minuter före tågets avgång.)
Junan lähtöön on kymmenen minuuttia.
Det är tio minuter tills tåget går.
Ennen opettajaksi ryhtymistään hän oli toiminut kääntäjänä.
Han hade varit översättare innan han blev lärare.
Auton korjauttamisen jälkeen jatkoimme matkaa.
När vi hade fått bilen reparerad fortsatte vi färden.
2.2.3 Indirekt frågesats
Hän oli epävarma Lassen tulosta.
Han var osäker på om Lasse skulle komma.
Tiedätkö Lassen tulosta mitään?
Vet du när Lasse kommer?
Vet du om Lasse kommer?
2.2.4 Kausal bisats
Hän tarvitsi sanakirjaa kirjeen laatimiseen.
Hon behövde ordboken eftersom hon skulle skriva ett brev.
Auton korjauttamisen takia meidän piti jäädä kotiin.
Eftersom vi hade bilen på reparation måste vi stanna hemma.
Eller: Eftersom vi hade bilen på verkstad måste vi stanna hemma.
2.2.5 Relativ bisats
Ihmisten huiputtamisella ei ole minkäänlaisia rajoja.
Det finns inga gränser för vad man kan lura i folk.
Det finns inga gränser för vad det går att lura i folk.
Det finns inga gränser för vad folk går på.
I det här exemplet finns det ingen bestämd handlande, och i sådana fall motsvaras konstruktionen ofta av en sats med formellt subjekt eller med man som subjekt på svenska. Ibland är ett perspektivbyte lösningen som i den sista översättningen.
2.3 Ingen motsvarighet
Ibland lämnas verbalsubstantivet helt enkelt oöversatt, särskilt om det är betydelsesvagt, men även i andra fall.
Asian toimittamisen ei otaksuttu vievän kymmentä minuuttia kauempaa.
Ärendet antogs inte ta mer än tio minuter.
Suunnitellaan uuden bussilinjan perustamista.
Det finns planer på en ny busslinje.
En ny busslinje planeras.
2.4 Exempel på diverse översättningar
Keskustellaan uuden bussilinjan perustamisesta.
Möjligheten att inrätta en ny busslinje diskuteras.
Frågan om att inrätta en ny busslinje diskuteras.
Uuden bussilinjan perustaminen parantaa yhteyksiä länteen.
Den nya busslinjen skulle förbättra förbindelserna västerut.
I och med den nya busslinjen förbättras förbindelserna västerut.
I och med att den nya busslinjen inrättas förbättras förbindelserna västerut.
Veden nousu yli äyräiden pitäisi voida estää.
Man borde kunna förhindra översvämningar.
Viihtyikö Janne Anita Laineen hoidossa?
Trivdes Janne som dagbarn hos Anita Laine?
Tyckte Janne om att vara hos Anita Laine?
Trivdes Janne hos Anita Laine?
(de två senare om det av sammanhanget framgått att Janne var dagbarn)
Toinen tytär vaati silmälläpitoa.
Den andra dottern måste passas.
Vauvan itku loppui.
Bebisen slutade gråta.
Ihmisten huiputtamisella ei oikeastaan ole minkäänlaisia rajoja.
Det går att lura i folk praktiskt taget vad som helst.
Man kan lura i folk praktiskt taget vad som helst.
Vajan siivoamiseen osallistuneille tarjottiin keittoa.
De som hade varit med och städat skjulet blev bjudna på soppa.
De som hade hjälpt till att städa skjulet blev bjudna på soppa.
...että tyylihuonekalujen harrastus olisi nykyään eräänlaista sosiaalisen statuksen parantelua.
...att folk i våra dagar har (håller sig med) stilmöbler för att höja sin sociala status.
...att stilmöbler i våra dagar är ett sätt att höja den sociala statusen.
3 Verbalsubstantiv som anger den handlande (ord som soittaja, edistäjä)
Verbalsubstantiv som betecknar någon som gör något bildas på finska med ändelsen -ja/-jä, och ändelsen kan fogas till i stort sett vilket verb som helst. På svenska väljer man oftast andra konstruktioner om det handlar om någon som tillfälligt gör något.
3.1 Relativ bisats
Soittajat olivat enimmäkseen naisia.
Det var mest kvinnor som ringde.
De som ringde var mest kvinnor.
Ensimmäinen soittaja oli vihainen.
Den första som ringde var arg.
Kysyjä oli Lasse.
Den som frågade var Lasse.
Det var Lasse som frågade.
Hän ei halunnut keskustella uudistuksen vastustajien kanssa.
Han ville inte diskutera med de[m] som motsatte sig reformen.
Uudistuksen vastustajiakin täytyy kuunnella.
Man måste höra också på de[m] som motsätter sig reformen.
Uudistuksen vastustajille sanoisin sen, että...
Till de[m] som motsätter sig reformen kan jag säga att ...
Uudistusten vastustajia löytyy aina.
Det finns alltid personer (folk, sådana) som motsätter sig reformer.
Ensimmäisen soittajan asia oli todella tärkeä.
Den första som ringde hade ett mycket angeläget ärende.
Ensimmäisen soittajan mies oli kuollut äskettäin.
Den första som ringde var nybliven änka.
Mannen till den första som ringde hade nyligen dött.
Då den finska nominalfrasen står i genitiv motsvaras den på svenska ofta av konstruktioner utan genitiv, vilket de tre sista satserna är exempel på.
3.2 Huvudsatser av olika slag
Hän on postimerkkien keräilijä.
Han samlar på frimärken.
Hän on paikallislehden tilaaja.
Hon har (prenumererar på) lokaltidningen.
Hän on aina ollut hätäilijä.
Han har alltid haft en tendens att jaga upp sig.
Han har alltid haft lätt för att bli skärrad.
Soittaja oli nainen.
[Telefon]samtalet kom från en kvinna.
3.3 Substantiv med prepositionsattribut
Konstruktioner bestående av avledningar på -ja/-jä med framförställd genitivbestämning motsvaras ibland av substantiv med prepositionsattribut på svenska.
Kiinteistön omistaja ei hyväksynyt ostotarjousta.
Ägaren till fastigheten accepterade inte anbudet.
Hän on paikallislehden tilaaja.
Hon är prenumerant på lokaltidningen.
Uudistuksen vastustajien ensimmäinen toimenpide oli...
Den första åtgärd [som] motståndarna till reformen vidtog var att...
3.4 Sammansättningar
När en finsk avledning på -ja/jä med bestämning syftar på yrkes- eller vanemässig verksamhet motsvaras den förhållandevis ofta av en sammansättning på svenska.
Hän on postimerkkien keräilijä.
Han är frimärkssamlare.
Kiinteistön omistaja ei hyväksynyt ostotarjousta.
Fastighetsägaren accepterade inte anbudet.
Uudistuksen vastustajien ensimmäinen toimenpide oli...
Reformmotståndarnas första åtgärd var att...
Talon rakentajat ovat tehneet perusteellista työtä.
Husbyggarna har gjort ett gediget arbete.
Oville koputtelijat kävivät läpi koko korttelin.
Dörrknackarna gick igenom hela kvarteret.
Ibland kan sammansättning förekomma på svenska om handlingen är tillfällig men personen som utförde den har blivit ett begrepp.
Palmen murhaajaa tuskin koskaan saadaan kiinni.
Palmemördaren lär nog aldrig bli fast.
I övrigt när det handlar om tillfällig handling får genitivkonstruktionen andra motsvarigheter.
Haluaisin tavata tämän talon rakentajan.
Jag skulle vilja träffa den som har byggt (bygger) det här huset.
Jag skulle vilja träffa byggaren av det här huset.
Ovelle koputtaja astui sisään.
Den som hade knackat [på dörren] steg in.
Den som hade knackat på steg in.
4 Kausativa verb
De s.k. kausativa verben är verb som uttrycker att någon åstadkommer något eller ser till att något sker. På finska finns det flera olika typer av avledningar. På svenska uttrycker man ofta samma tankeinnehåll med en verbfras eller på helt andra sätt.
4.1 Förändring av ett tillstånd (ord som laiskistaa, itsenäistää, hermostuttaa)
Kausativa verb avledda av adjektiv (laiskistaa av laiska, pulskistaa av pulska och leventää av leveä) har ibland bildningsmässiga motsvarigheter på svenska (t.ex. bredda av bred). Ofta saknas dock motsvarande kausativa verb; på svenska använder man sig av andra uttryckssätt, ofta med verbet göra eller med prepositionskonstruktioner.
Auto on laiskistanut ihmisiä.
Bilen har gjort människan latare.
(människan var lat redan tidigare)
Bilen har gjort människan lat.
(människan var inte lat förut)
Människan har blivit lat[are] på grund av bilen.
Vuodet ovat pulskistaneet häntä.
Han har blivit rundare (tjockare) med åren.
Eller: Han har lagt på hullet med åren.
Saksassa vietetyt kuukaudet pulskistivat häntä.
Han blev rund (tjock) under månaderna i Tyskland.
(om han var smärt när han for)
Han blev rundare (tjockare) under månaderna i Tyskland.
(om han hade en viss rondör redan vid avresan)
Se hermostutti minua.
Det gjorde mig nervös.
Jag blev nervös på/av det.
Tieto vimmastutti häntä.
Beskedet gjorde henne ursinnig.
Hon blev ursinnig över beskedet.
Lääke pöhöttää hänen kasvojaan.
Medicinen gör honom svullen i ansiktet.
Han blir svullen i ansiktet av medicinen.
Lääke on pöhöttänyt hänen kasvojaan.
Han är svullen i ansiktet på grund av medicinen.
4.2 Framkallande av rörelse (ord som huojuttaa, lennättää)
Om en kausativ sats används på svenska vid rörelse är hjälpverbet i regel få eller ha. Ibland används låta. Eftersom en viss avsiktlighet i regel tolkas in i hjälpverbskonstruktionen används den mest vid personsubjekt, även om den kan förekomma även vid andra subjekt.
Hän huojutti puuta.
Hon fick trädet att vaja.
Hän juoksutti hevosta.
Han hade hästen att springa.
Han fick hästen att springa.
Hän juoksutti vettä.
Han lät vattnet rinna.
Minun täytyy kävelyttää koiraa.
Jag måste rasta hunden.
Jag måste gå ut [och gå med] hunden.
Vid annat än personsubjekt används ofta intransitiva verb i kombination med prepositioner på svenska. En annan relativt vanlig motsvarighet är passiv.
Tuuli huojutti puita.
Träden vajade i vinden.
Ristiveto lennätti villakoiria pitkin lattiaa.
Dammtussarna flög längs golvet i (på grund av) korsdraget.
Tuulenpuuska heilautti venettä.
Båten krängde till vid en vindby.
Valtavat rekat tärisyttivät maata.
Marken skakade under de väldiga långtradarna.
Marken skakade när de väldiga långtradarna körde förbi.
Tuuli kiidätti pilviä.
Molnen drev för vinden.
Vilu värisytti hänen ruumistaan.
Han skakade av köld.
Auto räiskytti kuraa.
Lervällingen stänkte om bilen.
Auto räiskytti kuraa vaatteilleni.
Det stänkte lervälling på mina kläder när bilen körde förbi.
Bilen stänkte lervälling på mina kläder.
Ambulanssi kiidätti hänet sairaalaan.
Han fördes till sjukhuset i ilfart med ambulans.
Ambulansen körde honom i ilfart till sjukhuset.
Maanjäristys vavahdutti kaupunkia.
Staden skakades av en jordbävning.
En jordbävning skakade staden.
4.3 Framkallande av ljud (ord som vinguttaa)
Närbesläktad med föregående grupp är de verb som anger att något förorsakar ett ljud av något slag. Ofta uppstår ju ljud vid rörelse och på svenska används ofta rörelseverb bestämda av en prepositionsfras. Ibland underförstås ljudalstringen helt enkelt.
Hän molskautti kiven veteen.
Hon lät stenen plumsa i vattnet.
Hon slängde stenen i vattnet [med ett plums].
Hän rojautti säkin lattialle.
Han släppte/slängde säcken i golvet med en duns.
Han lät säcken dunsa i golvet.
Hän paukautti oven kiinni.
Han smällde igen dörren.
Han slängde igen dörren med en smäll.
Han slog igen dörren så det smällde.
Lasse päräytti mopon käyntiin ja ajoi tiehensä.
Lasse startade mopeden och åkte i väg.
Mopeden smattrade i gång och Lasse åkte i väg.
Hän jyrisytti moottoria.
Han rusade motorn.
Motorn vrålade när han gasade.
Han gasade så att motorn vrålade.
Tuuli kolisutti peltikattoa.
Plåttaket skallrade i blåsten.
Naapuri vinguttaa viulua iltaisin.
Grannen gnider [på] sin fiol på kvällarna.
Grannen spelar fiol på kvällarna.
4.4 Framkallande av [kroppsliga] reaktioner
Precis som vid konkreta rörelser kan hjälpverbet få användas för att uttrycka att något framkallar reaktioner hos någon. Även ha och komma förekommer. Mycket vanligt är även här ett intransitivt verb i kombination med ett prepositionsuttryck.
Savu alkoi yskittää heitä.
De började hosta av (i) röken.
De fick hosta av röken.
Savu tunkeutui keuhkoihini ja ryitti.
Jag andades in rök och började hosta (och måste hosta).
Jännitys värisytti häntä.
Spänningen fick (kom) honom att rysa.
Han ryste av spänning.
Veli nauratti häntä.
Brodern fick henne att skratta.
Hon måste skratta åt brodern.
Älä itketä vauvaa!
Låt inte bebisen gråta!
Ha inte bebisen att gråta!
Trösta bebisen när den (han, hon) gråter.
4.5 Vid behov och önskningar
När kausativa verb uppträder utan subjekt uttrycker de ofta ett behov, en önskan eller en sinnesrörelse. De översätts mycket olika beroende på verb. Uttrycker de en önskan fungerar ofta ha lust att och känna för som motsvarighet.
Minua itketti.
Jag var gråtfärdig.
Jag kunde knappt hålla gråten tillbaka.
Jag ville [helst av allt] gråta.
Jag hade lust att gråta.
Minua alkoi kahvittaa.
Jag blev kaffesugen.
Jag började känna för en kopp kaffe.
Häntä nauratti.
Hon var full i skratt.
Hon kunde knappt hålla sig för skratt.
Hon var skrattlysten.
Hullunkurinen tilanne nauratti heitä.
De måste skratta åt den dråpliga situationen.
Den dråpliga situationen roade dem.
Ehdotus mietitytti minua.
Förslaget gjorde mig betänksam.
Tapahtuma mietitytti minua.
Det inträffade fick mig att fundera.
Det inträffade gjorde mig betänksam.
Ongelma on mietityttänyt minua kauan.
Jag har grubblat länge över problemet.
Problemet har länge upptagit mina tankar.
4.6 Kurativa verb (ord som pesettää)
De s.k. kurativa verben är verbavledningar som anger att subjektet har någon annan att utföra något åt sig. På svenska används i motsvarande fall konstruktioner med hjälpverben låta och ha. Låta används företrädesvis om utföraren är underförstådd (d.v.s. en yrkesman eller yrkeskvinna på området eller en inrättning) men ibland förekommer det att utföraren anges.
Hän on pesettänyt pukunsa.
Han har låtit tvätta sin kostym.
Hän korjautti auton.
Hon lät reparera bilen.
Diktaattori tapatti sissijohtajan.
Diktatorn lät döda gerillaledaren.
Hän on korjauttanut huoneiston ammattimiehellä.
Han har haft en fackman att renovera lägenheten.
Han har låtit en fackman renovera lägenheten.
Hän korjautti auton pojallaan.
Hon hade sonen att reparera bilen.
Hän on pesettänyt pukunsa.
Han har haft kostymen att tvättas.
Eller talspråkligt:
Han har haft kostymen och tvättas.
Hän kävi leikkauttamassa tukkansa.
Han var och klippte sig.
Hän kävi lääkärissä ompeluttamassa haavan.
Hon gick till läkare och fick såret sytt.
Hon gick till läkare för att få såret sytt.
Milloin olet viimeksi käynyt hoidattamassa hampaitasi?
När har du senast varit hos tandläkaren?
När har du senast varit och kontrollerat dina tänder?
När har du senast fått dina tänder kontrollerade?
5 Något om tidsuttryck
5.1 Ensi, viime och tämä i tidsuttryck
När det gäller veckor, månader, år, sekler o.d. motsvaras orden ensi och viime på svenska av nästa och förra. Nästa vecka, nästa år o.s.v. syftar på den period som följer på innevarande vecka, år, månad osv. Förra veckan, förra året syftar på den period som föregick den innevarande. I samma betydelse som förra året används i fjol.
I fråga om veckodagar, årstider, helger o.d. motsvaras ensi däremot normalt inte av nästa. En tumregel är nämligen att nästa i dessa fall betyder 'den tisdag, den vinter, den jul o.s.v. som följer efter den närmast kommande tisdagen, vintern, julen o.s.v.'. Om man våren 2021 frågar en svensk Vad ska du göra nästa sommar? tänker hen på sommaren 2022. Men regeln är inte entydig; sagt hösten 2020 uppfattas nästa sommar av många svenskar som sommaren 2021. Nästa kan alltså användas om det är fråga om en intervall på nästan en hel period, i synnerhet om denna inkluderar ett årsskifte eller en lördag-söndag. Vid risk för missuppfattning är det bäst att precisera sig och säga t.ex. sommaren 2021 och tisdag nästa vecka eller [på] tisdag om en vecka o.s.v.
När ensi avser en mer närliggande tidpunkt används för veckodagar på + obestämd form (på tisdag) och för årstider och helger i + obestämd form (i höst, i påsk).
På motsvarande sätt avser förra vanligen den tisdag o.s.v. som föregår den närmast gångna tisdagen o.s.v. Även i detta fall tenderar lördag-söndag och årsskifte att fungera som en gräns, och i tveksamma fall är det alltid bäst att precisera sig.
Är det fråga om mer närliggande tidpunkter motsvaras uttryck med viime i kombination med årstider och veckodagar samt helgerna jul och påsk av prepositionen i + en s-form av substantivet (i våras, i måndags, i julas).
I kombination med plurala tidsangivelser förekommer senaste som motsvarighet till viime; viime vuosina motsvaras alltså av under de senaste åren.
5.2 Indelningen av dygnet
Dygnet delas in i likadana avsnitt på finska och svenska. I finskan är tänä vanligt som precisering. På svenska används i regel prepositionsuttryck. De demonstrativa pronomenen den här och denna används just inte, även om de är tänkbara i vissa fall.
Några exempel:
tänä yönä
i natt (Syftar framåt eller bakåt beroende på verbform)
ensi yönä
i natt
tänä aamuna
nu på morgonen (Om morgonen pågår)
tänä aamuna
i morse (Sagt senare på dagen)
5.3 Prepositioner i tidsuttryck
5.3.1 På
Prepositionen på motsvarar ofta de finska böjningsformerna adessiv och essiv; talvella - på vintern, viikonloppuna - på helgen/på veckoslutet. På är neutralt vad gäller utsträckningen i tid – d.v.s. det anger inte om något pågår hela den ifrågavarande perioden eller bara en del av den. Uttryck med på kan syfta både framåt och bakåt i tiden. På helgen/veckoslutet kan antingen avse det sistlidna veckoslutet eller vilket veckoslut som helst i förgången tid som framgått av sammanhanget, och det kan avse kommande tid, beroende på hur utsagan i övrigt ser ut.
I fråga om veckodagar avser på + obestämd form (på måndag) den närmast följande veckodagen medan på + bestämd form (på måndagen) används om den föregående eller någon annan (t.ex. på måndagen vecka 25).
Jag hälsade på mormor på helgen/veckoslutet.
Kävin isoäidin luona viikonloppuna.
Jag ska hälsa på mormor på helgen/veckoslutet.
Käyn isoäidin luona viikonloppuna.
Vi hyrde en bil på helgen/veckoslutet.
Vuokrasimme auton viikonloppuna.
Jag börjar min semester på torsdag.
Aloitan lomani torstaina.
Han kom hem på torsdagen.
Hän tuli kotiin torstaina.
Han var i Spanien på sommaren.
Hän oli Espanjassa kesällä.
Det två sista yttrandena avser alltså en torsdag respektive sommar som inte ställs i relation till tidpunkten för yttrandet, m.a.o. torsdagen/sommaren den vecka/det år som tidigare under samtalets gång har slagits fast (ofta dock den närmast föregående).
Om de finska essiv- eller adessivformerna innehåller betydelsen ensi eller viime behandlas tidsuttrycket i enlighet med avsnitt 5.1.
I satser (för det mesta nekande satser) av typen Hän ei ole ollut täällä vuosiin (moneen vuoteen) används på som motsvarighet till finskans illativ: Han har inte varit här på flera år.
Som motsvarighet till finskans translativ (t.ex. viikoksi) används uttryck med på (i vissa fall för) för att ange hur lång tid något kommer att/skulle komma att pågå:
Vi åker till Spanien på en vecka.
Matkustamme Espanjaan viikoksi.
Vi åkte till Spanien på en vecka.
Matkustimme Espanjaan viikoksi.
Gör upp matsedel för en vecka.
Tee ruokalista viikoksi.
Prepositionsvalet hänger också samman med typen av verb:
Dra upp båten för vintern.
Telakoida vene talveksi.
Ha båten uppställd över vintern.
Telakoida vene talveksi.
På används också för att uttrycka den tid som går åt till att utföra något, och motsvarar då finskans inessiv (jfr i, avsnitt 5.3.5):
Hon läste boken på tre dagar.
Hän luki kirjan kolmessa päivässä.
Han springer 100 meter på 12 sekunder.
Hän juoksee 100 metriä 12 sekunnissa.
Vattnet kokade upp på två minuter.
Vesi kiehui kahdessa minuutissa.
5.3.2 Under
Under används för att framhålla ett pågående skeende eller att något sker någon gång under en pågående tidsperiod. Motsvarigheter på finska är aikana eller ett tidsuttryck i essiv eller adessiv.
Jag ska hälsa på mormor under helgen/veckoslutet.
Käyn isoäidin luona viikonloppuna.
Jag hälsade på mormor under helgen/veckoslutet.
Kävin isoäidin luona viikonloppuna.
Med den utsagan låter man vanligen förstå att man inte kommer att använda eller inte använde hela veckoslutet på besöket hos mormor.
5.3.3 Över
Över används för att ange att något pågår under hela den angivna tidsperioden, från början till slut. Motsvarigheter på finska är objektskasus, ett tidsuttryck i essiv eller translativ eller genitiv + ajan eller ajaksi.
Jag ska hälsa på mormor över helgen/veckoslutet.
Menen isoäidin luo viikonlopuksi.
Jag hälsade på mormor över helgen/veckoslutet.
Olin isoäidin luona viikonlopun.
Vi ska hyra bil över helgen/veckoslutet.
Vuokraamme auton viikonlopuksi (viikonlopun ajaksi).
Vi hyrde en bil över helgen/veckoslutet.
Vuokrasimme auton viikonlopuksi (viikonlopun ajaksi).
Han åker till Spanien över vintern.
Hän matkustaa Espanjaan talveksi.
Han var i Spanien över vintern.
Hän oli Espanjassa talven.
Han hade permission över julen.
Hän oli joulun (jouluna, joulun ajan) lomalla armeijasta.
5.3.4 Till
Till används när man vill framhålla tidsperiodens början eller när avsikten står i förgrunden. Motsvarigheten på finska är ofta translativ.
Vi ska hyra bil till helgen/veckoslutet.
Aiomme vuokrata auton viikonlopuksi.
Han åker till Spanien till vintern.
Hän matkustaa Espanjaan talveksi.
5.3.5 I
I används tillsammans med obestämd form för att ange pågående eller kommande tid och tillsammans med s-former för att ange förfluten tid. (Se avsnitt 5.1 och 5.2)
I används också för att uttrycka den tid som någonting pågår (jfr på avsnitt 5.3.1).
Han läste tidningen i tre timmar.
Hän luki sanomalehteä kolme tuntia.
Hon sprang i tolv minuter.
Hän juoksi kaksitoista minuuttia.
Gröten kokade i en timme.
Puuro kiehui tunnin.